tisdag 31 augusti 2010

68

Ännu en kalendermånad avslutad (och två tredjedelar av år 2010). En liten titt i träningsdagboken visar att augusti var så bra som vilken månad som helst, vilket i realiteten är hur dåligt som helst. Hade jag inte varit förkyld så hade jag tagit mig över tiomilastrecket i augusti, men nu sitter jag och surar och snorar istället.

Skärmdump från min träningsdagbok på jogg.se.

Varför ser det då så illa ut när jag sammanställer månad för månad? Den bistra sanningen är nog den att springer jag inga lopp så blir det inte många mil i dagboken. Precis som förra året är ungefär en fjärdedel av min löpning någon form av lopp. De mål jag satte upp för årets löpning har jag fortfarande svårt att leva upp till. För tillfället ser det knappt ut som att jag har löpning som hobby.

måndag 30 augusti 2010

69

Visst, jag är lite förkyld, och det är möjligt att det – om ingenting annat – förhindrar en start i Hässleholmsloppet på lördag. Men det är bara ett av tre tiokilometerslopp under hösten som jag funderar på att springa. Det som talar för de övriga två är den geografiska närheten och att jag eventuellt känner lite folk som kommer att delta.

Imorgon 10 september 15 september är sista dagen att anmäla sig till Kistaloppet som arrangeras för första gången lördag 18 september. Jag har bestämt mig för att springa för att det är mina gamla hemtrakter, förorterna där jag bott och jobbat i flera år. Sedan finns det en massa andra goda anledningar att springa som man kan läsa om i pressmeddelandet.


Några veckor senare är det inte omöjligt att jag springer Hässelbyloppet, trots att jag avslutade den traditionen förra året. Om det blir start söndag 10 oktober beror mycket på om några av mina lagkamrater från Vasastafetten kommer att springa eller inte. Det kunde vara kul att springa samtidigt och ses efteråt (vilket vi inte gjorde efter Midnattsloppet).

En, två eller tre chanser att springa milen under 40 minuter i år. Just nu känns det som att målet får anstå till våren.

---

Uppdatering: Enligt anmälningssidan kan man nu bestämma sig så sent som 10 september om man vill springa Kistaloppet. Jag har ändrat i texten ovan.

Ny uppdatering: Enligt mejl med tävlings-PM är anmälningstiden förlängd till 15 september kl 23:59.

söndag 29 augusti 2010

70

Jag känner inte speciellt mycket träningsvärk efter gårdagens långpass, men tyvärr en liten nästäppa som känns som inledningen till en förkylning. Det finns aldrig något bra tillfälle att vara sjuk, men det hade varit bättre om det hade sammanfallit med perioden då jag ändå inte kunde springa på grund av min stukade fot. Nå, det är ju inte säkert att det är så farligt. Det får blir ett par stora glas vatten och läggdags innan tio. Jag har sovit för lite minst tre nätter i rad, så det borde inte bli så svårt.

lördag 28 augusti 2010

71

Jag vill egentligen springa långpass åtminstone varannan vecka, men är det ingen som tvingar mig så brukar det inte bli av. Så när Erik – som också ska springa NYC Marathon om ett par månader – föreslog ett långpass var det bara att hänga på.

Förslaget innebar i detalj att utgå från Eriks bostad och under förmiddagen springa två mil i 4:40-tempo runt Stockholms västra förorter. Efter en uppjogg på fyra minuter inledde vi vårt långpass i den vackra och värmande sensommarsolen.

Eriks Garmin 405 visar hur vi sprang. Skärmdump från Funbeat.

Erik guidade och höll koll på tempot medan vi pratade om allt möjligt, det mesta relaterat till löpning – träning, prylar, lopp och inte minst New York och höstens resa. När jag tänker efter har jag nog inte pratat med någon annan som ska springa i New York i höst. Det känns kul att känna till någon annan som ska vara med i loppet.

Efter ungefär en mil sprang vi uppför en brant backe och det blev snabbt några meters lucka fram till Erik, ett tillräckligt avstånd för att han skulle behöva vänta in mig. Så här fortsatte det i flera av de kommande backarna. Det var svårt för mig att behålla tempot uppför, men jag var imponerad av hur lätt Erik fick det att se ut.

Rundan gick på lugna vägar och i natursköna miljöer. Jag har ofta tänkt att jag vill springa i Västerort, men det är ju lite för långt bort för min bekvämlighet. Det är synd att resonera så, för det här var löpning när den är som bäst. Vi sprang mycket vid vatten och passerade fina hus, flera badplatser och en elefant i Ålsten (som jag missade, men jag såg några kameler).

När jag fick höra att det var 4,5 kilometer kvar tänkte jag att det inte skulle bli de lättaste kilometrarna heller. Nu var det slut på samtalet. Det kändes tungt i benen, vilket inte är så konstigt med tanke på att det här är det längsta jag sprungit sedan Stockholm Marathon i början av juni. Mot slutet hade jag en konstant lucka fram till mitt löpsällskap som jag inte klarade att hämta in.

Efter 20 kilometer avklarade på lite under 94 minuter avslutade vi med en kilometers lugn nedjogg hem till Erik. Mör men nöjd bjöds jag lite återhämtningsdryck med chokladsmak innan dusch och hemfärd. Sammanfattnigsvis tycker jag att långpasset helt klart var värt lika lång tid i kollektivtrafiken. Om man hinner genomföra passet innan lunch så har man nästan hela dagen ledigt för annat (och en behaglig känsla i kroppen).

fredag 27 augusti 2010

72

Nu börjar det bli någon form av ordning på Vasastafettens resultatsida. Det går fortfarande inte att söka efter enskilda löpare, men jag har åtminstone listat ut hur man ser alla sträcktider. Det som tidigare såg galet ut i resultaten tycks ha blivit korrigerat, så nu har jag kopierat och justerat tills jag fått ihop en ny tabell att jämföra med tabellen vi gjorde upp som plan före start.

Sträcka Löpare Sträcktid min/km   km/h Lagplac Sträckplac
1 Per 42.23 4.28 13.45 50 50
2 Henrik 1.05.47 4.31 13.32 33 36
3 Pernilla 22.47 5.11 11.59 37 87
4 Björn 37.52 5.45 10.46 42 110
5 Ove 54.54 4.44 12.68 35 41
6 Oscar 1.06.13 4.25 13.59 31 49
7 Johnny 26.01 5.40 10.61 35 94
8 Sara 23.23 4.59 12.06 33 46
9 Natalie 48.34 4.49 12.48 33 50
10 Morgan 39.26 4.18 14 30 15

Näst längst till höger på sista raden ser man att vi har flyttats upp en placering i mixed-klassen och nu syns på topp 30 (vilket också var lagets placering förra året). Jag har därmed den femtonde bästa tiden av mixed-lagens sistalöpare, vilket är plats 41 av de totalt 358 som sprang i mål (inklusive ensamlöpare). Då är det bara att ladda ner en ny version av diplomet!

torsdag 26 augusti 2010

73

Min sambo tog med sig jobbet hem och behövde arbetsro, så jag fick den knuff jag behövde för att komma ut på en lite längre runda. Uppåt två timmar behövde hon, så jag laddade med lite extra energi och satte på mig de oprövade långlöparstrumporna.

Godis från Midnattsloppet och More Mile socks från Start Fitness.

Trots att regnet öst ner under delar av dagen var det ganska fint underlag i elljusspåret mellan Hökarängen och Fagersjö, men jag tror ändå att det var ett riktigt beslut att inte springa sista deltävlingen i Xtreme. Det gjorde ont i höger fotankels insida i uppförsbackarna. Inget stort problem eftersom jag mest har asfaltslöpning framför mig resten av året, men ändå irriterande.

Jag bestämde mig för att hålla riktigt tempo och inte springa alltför långt. Det verkliga långpasset är förlagt till lördag, och då vill jag känna mig fräsch i benen. Jag hade tänkt mig tre eller fyra varv på slingan, men det var först på tredje varvet jag bestämde mig för ett fjärde. Det tog ändå ett tag innan jag hittade det lugna tempot.
Sträcka
Tid
min/km
Dit
1,8
09.07,9
05.04,4
Varv 1
3,2
16.16,9
05.05,3
Varv 2
3,2
16.46,1
05.14,4
Varv 3
3,2
17.13,2
05.22,9
Varv 4
3,2
17.15,3
05.23,5
Hem
1,8
10.05,2
05.36,2
Totalt
16,4
1.26.45
05.17,4
Det skulle ha varit intressant att se vad som hade hänt med varvtiderna om jag hade varit ute lite längre. Men det här var inte tänkt att vara ett långpass, och jag var dessutom vrålhungrig mest hela tiden.

onsdag 25 augusti 2010

74

Jag har valt att på egen hand ta mig till New York för att springa New York City Marathon, det vill säga inte köpa ett färdigt paket med flygresa, hotell och en startplats i loppet. Det innebär att jag sparar en hel del pengar och att jag har möjlighet att vara där längre, men det innebär också att det finns en hel del saker att fixa med själv.

Att bestämma mig för flygresa och boende har varit lite lite som det där med hönan och ägget. Jag ville inte köpa en resa förrän jag säkrat boende, och jag ville inte boka boende utan att veta att jag kan hitta en billig flygresa för just de datumen. Jag har letat lösningar parallellt och försökt att ha en hel del is i magen.

Men nu är jag nöjd. Igår fick jag bekräftelse på boendet, och idag köpte jag min flygresa. Jag flyger till New York torsdag 28 oktober och tillbaka först på kvällen fredag 12 november. Från början var jag helt flexibel när jag letade billiga flyg, men de senaste veckorna har jag fastnat för just dessa datum – speciellt  för att kunna åka hem tillsammans med min sambo som köpte sin flygresa för ungefär en vecka sedan...

Jag har åtminstone tre skäl att vara på plats i New York redan sista helgen i oktober:
1. Filmpremiär på Angelika Film Center fredag 29 oktober.
Min vän i New York – som jag försöker träffa närhelst vi är i samma stad, vilket är högst två gånger om året – jobbar på ett produktionsbolag och har erbjudit mig att se det senaste han har producerat.

2. Poland Spring Marathon Kickoff söndag 31 oktober.
En vecka innan NYC Marathon arrangerar NYRR ett lopp på fem engelska mil som är den sista delen av maratonloppet, fram till mållinjen. I can't miss it!

3. Halloweenparad i Greenwich Village söndag 31 oktober. Jag var en del av spektaklet 2006, men kan tänka mig att det är mer givande att bara vara åskådare.
Flyget kostar mig 3 900 kronor, vilket ligger strax under vad jag tycker är den symboliska smärtgränsen. Jag är mycket nöjd med avrese- och ankomsttider, trots att jag måste utstå ett tvåtimmars byte på väg västerut.

Det privata boendet kostar $50/natten/person – vad nu det kan bli i svenska kronor med en dollarkurs på väg upp. När jag sprang NYC Marathon 2006 hade jag möjligheten och förmånen att bo gratis, men det här är billigare än det mesta man kan hitta. Centralt läge och svensktalande värd hör till det positiva.

En mer utförlig redogörelse för alla omkostnader utlovas när jag vet vad den slutgiltiga summan blir. Nu kanske jag kan koncentrera mig på löpningen ett tag.

tisdag 24 augusti 2010

75

I början av sommaren vann jag en startplats till Hässleholmsloppet. Jag anmälde mig inte direkt eftersom jag vid det tillfället tyckte att jag behövde ytterligare någon anledning att åka ner dit, inte bara för att springa en mil och sedan åka hem. Nu har jag kanske en sådan anledning, men när jag skulle undersöka detaljerna upptäckte jag att anmälan till loppet stängde i söndags.


Jag skrev ett mejl och frågade om jag är för sent ute, så vi får väl se om det blir en skånsk mil den 4 september. I annat fall har jag fullt upp här hemma, så det är inte hela världen.

---

Uppdatering: Man, that was fast!

måndag 23 augusti 2010

76

Någon förklaring till min bristande motivation har jag inte, men jag förvånas själv av hur många skäl jag hittar för att skjuta upp vardagslöpningen till en senare tidpunkt. Idag räckte det med några telefonsamtal och ett entimmes möte norr om stan för att hela förmiddagen skulle bli obrukbar. Jag åt bara en lätt lunch vid 14 för att kunna springa snart därefter, men då kände jag mig bara hungrig och kraftlös istället.

Framåt 17-tiden försökte jag ta ett beslut om antingen en sen middag efter att ha sprungit, eller en tidig middag och att springa senare på kvällen. Min sambo var flexibel angående mattiden, så jag fick ingen hjälp till beslut där heller. Middagen blev sedan sen utan att jag för den skull hann springa innan, och efter maten kändes det väldigt frestande att bara ta det lugnt.

Det är inte ofta jag kommer ut och springer på kvällen, men idag blev det en lite tur i månskenet. Det kändes lite i vaderna efter lördagens urladdning, men jag sprang på i lagom tempo. Ner till Maratonvägen, bort genom Tallkrogen och sedan tillbaka till Gubbängen samma väg. Fyra kilometer på 18:36, jämnt fördelade på 4:42, 4:35, 4:37 och 4:42. Bättre än ingenting.

söndag 22 augusti 2010

77

Rutinerna är i stort desamma varje år. Natten innan Vasastafetten sover vi i en stuga i Mångsbodarna, precis intill kontrollen som används för växling mellan sträcka 2 och sträcka 3. Det blir tidig uppstigning för de som ska springa de två första sträckorna eftersom de måste åka buss till start, medan vi andra hör starten på radio kl 08:00 och går ut för att se växlingen halvannan timme senare.

Kvällen innan brukar användas till att diskutera sträcktider, där varje enskild deltagare pressas så långt som möjligt. Förutom att sporra lagets enskilda deltagare till fina prestationer fungerar dessa spekulationer som underlag för planering av växlingstider och transporter. I år gjorde jag en liten tabell på datorn, som jag sedan hade med mig för att justera allteftersom. Inför start såg tabellen ut så här:

Klockan Sträcktid Löpare Sträcka (km) Tempo
1 08.00 00.43.00 Per 9,5 04.31,6
2 08.43 01.10.00 Henrik 14,6 04.47,7
3 09.53 00.22.00 Pernilla 4,4 05.00,0
4 10.15 00.38.00 Björn 6,6 05.45,5
5 10.53 00.55.00 Ove 11,6 04.44,5
6 11.48 01.09.00 Oscar 15 04.36,0
7 12.57 00.27.00 Johnny 4,6 05.52,2
8 13.24 00.25.00 Sara 4,7 05.19,1
9 13.49 00.45.00 Natalie 10,1 04.27,3
10 14.34 00.39.00 Morgan 9,2 04.14,3
15.13 7.13.00 90,3 04.47,7

Det var många av oss som tyckte att vi hade tuffa mål, samtidigt som det alltid finns någon i sällskapet som mörkar för att sedan kunna överraska positivt. Det blir på så sätt både plus och minus längs vägen så att slutresultatet inte hamnar särskilt långt från den ursprungliga gissningen. I år sprang alla nära plan eller oväntat bra, så stämningen var hög och förväntansfull.

Jag försökte se till att ha koll på vad som skulle bli min starttid. När jag trodde att det var tre timmar kvar åt jag. Det perfekta löparvädret (mulet, lätt regn) försvann lagom till att jag nådde Eldris och drog av mig överdragskläderna. Medan jag väntade på förvarningen stod jag och hoppades på de få kvarvarande molnen och några regndroppar som trotsade solskenet. Funderingarna handlade annars mest om vilken tid det skulle bli växling och om det skulle innebära att jag hade något speciellt mål att springa mot.

Så kom det förvarning på lag 479. Jag ställde mig bakom en ung kille i fållan och frågade vem av oss som skulle springa om den andra. Han sa att han skulle springa på 35 minuter, så jag sa hej då. Han fick växla före mig, men efter att jag fumlat på mig kardborrechipet runt fotleden och kommit iväg tog det inte lång tid innan jag såg honom. Efter två kilometer lät han mig komma ikapp och berättade att värmen var för jobbig för honom. Vi pratade under en kilometer innan han släppte.

Solen värmde upp omgivningarna ordentligt, och den friska luften märktes nu bara när det kom små vindpustar. Jag var nöjd med att springa om ytterligare några löpare utan att själv bli omsprungen, men jag var inte så nöjd med mina kilometertider. Det var lite småkuperat, mestadels fint underlag och lite glest utspridda åskådare som ibland klappade uppmuntrande.

När jag närmade mig Mora på den nionde kilometern kändes 39 minuter utom räckhåll. Jag hade inte koll på hur många gathörn jag skulle svänga runt innan jag nådde mål, men när jag såg mina lagkamrater på upploppet sträckte jag ut stegen och spurtade så mycket jag förmådde.

In mot mål i sällskap med Johnny, Henrik, Sara, Natalie och Oscar.

Det var ingen märkvärdig tid inom räckhåll, men vi slog förra årets resultat med precis över tio minuter. Jag blev väldigt trött direkt efter målgång och hade svårt att bara stå still efter att ha fått diplom och tio medaljer runt halsen. Efter någon minut kändes det bättre och vi gick runt gräskullen för att ta den traditionella gruppbilden nedanför Anders Zorns Gustav Vasa-staty från 1903.

Sex tiondelar av lag 479 – Mångsbodarna-Tennängs Fäbodlag.

På kvällen åt vi middag hos Familjen Martinsson i Mora. Vi berömde varandras prestationer och var nöjda med att lagets totaltid på 7:07:20 räckte till plats 31 i mixed-klassen. Tyvärr fick vi vänta förgäves på att de fullständiga resultaten, sträcka för sträcka, skulle dyka på den officiella resultatsidan. Innan kvällen var slut vågade jag iallafall konstatera att jag hade lagets högsta hastighet och att 39:26 var sextonde bästa tiden av de 222 som sprang i mål i mixed-klassen.

Jag är lite missnöjd med den egna tiden, men inte med placeringen. Jag har lovat att springa på 38 minuter om jag får springa sistasträckan igen nästa år. Då ska jag säkerställa att vi går i mål på under sju timmar.

lördag 21 augusti 2010

78

Årets upplaga av Vasastafetten är avklarad. Vi väntar fortfarande på fullständig statistik på Vasaloppets hemsida, men nu har diplomet åtminstone kompletterats med löparnas placering på den egna sträckan. I vårt fall handlar det om placeringar i mixed-klassen som totalt bestod av 222 lag.
Det börjar bli läggdags här i Mora, så jag får återkomma imorgon med en längre rapport. Men redan idag har vi börjat skissa på en plan för nästa år som ska ta oss under 7 timmar.

fredag 20 augusti 2010

79

Imorgon är det Vasalopp för löpare – Vasastafetten! Det är få förunnat att kunna springa hela niomilasträckan själv, men jag är fullkomligt nöjd med att springa en delsträcka på 9-15 kilometer.

Exakt vilken sträcka det blir för egen del kan jag inte säga säkert. Istället för de senaste två årens långa sträcka 6 mellan Evertsberg och Oxberg har det talats om att jag skulle få springa sistasträckan in i mål i Mora. Det känns givetvis oerhört ärofullt, men eftersom laget drabbats av några avhopp så är det möjligt att upplägget måste ändras. Först blir det några timmars bilresa, sedan får vi se vad lagets coach har att säga.


Vasaloppet erbjuder en sms-tjänst för folk som vill ha växlingstiderna:
Skicka VS mellanslag xxx till 72700  Du får då SMS när beställt startnummer startat, passerat Smågan, Mångsbodarna, Tennäng, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Gopshus, Hökberg och Eldris samt gått i mål.
Kostnad 50 kr
Vårt lag har nummer 479. Starten går 08:00. De två år som jag deltagit i laget har vi nått målet i Mora strax efter klockan 15, men hur det blir imorgon har jag heller inte koll på. Vädret ser åtminstone ut att vara löpvänligt. Att det regnar lite har mindre betydelse – det viktiga för löpningen på myrmark är hur mycket det regnat tidigare i sommar. Jag packar nog ner ett par skor som jag är beredd att kassera.

80

Det blev aldrig någon återhämtningsjogg i början av veckan. En hel mängd med småsaker har kommit emellan, så dagens 8 kilometer var de första sedan Midnattsloppet.

Det blev Hälsans stig i Hökarängen åt samma håll som sist, men utan några felspringningar den här gången. Mellantiderna blev 4:37, 8:45/2, 4:33, 4:44, 4:22, 4:25 och 4:21, totalen 35:47.

Jag vet inte varför det kändes så tungt i kroppen – om det är för att jag är ur form eller för att jag använde en del av tisdagen och onsdagen till att lyfta skrot (bokstavligen – det blev några turer med släp till tippen).

onsdag 18 augusti 2010

81

Vi var fyra från Vasastafettlaget som sprang Midnattsloppet i lördags. Den näst snabbaste drog på sig en allvarlig förkylning som nu hotar hans start på lördag. Jag har också fått höra att det det är slut på reserver.

Till helgen saknar jag alltså
1. Transport för två från Mora till Stockholm på söndag, och

2. En lagkamrat villig att springa en mil eller så i fäders spår.
 Ok...

---

Uppdatering: Det är möjligt att det räcker med transport för en hem från Mora. Allt av intresse!

tisdag 17 augusti 2010

82

För tredje året i rad ska jag delta i Vasastafetten. Vid de båda tidigare tillfällena har jag sprungit den längsta sträckan, den sjätte, mellan Evertsberg och Oxberg. När det i år stuvas om bland deltagarna så har jag uttryckt önskemål om att få slippa sträckorna med den värsta terrängen. Det är förstås för att jag inte vill riskera att trampa snett med min stukade högerfot.


Laget heter Mångsbodarna-Tennäng Fäbodlag och tävlar i mixed-klassen. Trots namnet står vi i årets startlista som ett Stockholmslag. Jag gissar att det beror på att den som anmält laget är en före detta Mora-bo som nu gör Stockholms gator säkrare.

På fredag sitter vi i en bil på väg till Dalarna. På lördag springer jag i fäders spår. Men på söndagen måste jag och min sambo ta oss hem, så är det någon har två platser över i en bil från Mora till Stockholm så finns det lite bensinpengar att hämta.

måndag 16 augusti 2010

83

Innan starten på Midnattsloppet stod det några killar vid Zinkensdamms tunnelbaneuppgång med en helt annan färg på tröjorna. De var från Husby Marathon och hade flyers med reklam för Kistaloppet. Jag hann gå förbi flera stycken av dem innan jag till slut bad en kille om en flyer och sedan ryckte den ur hans grepp och stoppade ner den i min väska.


Det var väl tur att jag inte läste flyern innan loppet, för det kanske hade påverkat min insats negativt. Jag känner mig faktiskt otroligt motiverad att springa tillräckligt snabbt i Kistaloppet för att förvandla anmälningsavgiften till två biobiljetter. För mig skulle det också vara kul att springa genom min gamla arbetsplats och mitt gamla bostadsområde.

Man har på sig till sista augusti att anmäla sig, men jag har nog redan bestämt mig. Jag springer kanske inte milen under 40 genom Kista Galleria, men jag ska under 42:48! Vem hänger på?

söndag 15 augusti 2010

84

När alla andra njöt av sol och värme igår satt jag inomhus och sparade på krafterna. Jag ville inte känna några spår av vätskebrist eller dåsighet redan på startlinjen. Jag tog en plats längst fram i startfålla 1C redan kvart över nio. Halv tio var det fortfarande bara ett tjugotal löpare som travade runt i 1B. Även under den gemensamma uppvärmningen sparade jag på krafterna. Andra hoppade runt till musiken så att svetten plaskade, som om de inte skulle bli varma tids nog.

Att starta längst fram i 1C borde inte vara så olikt förra årets utgångspunkt längst bak i 1B. Några hundra meter efter start tyckte jag att det var helt omöjligt att avgöra vilket tempo jag höll i den neongula löparfloden, men jag lugnades av att få 4:03 på klockan vid den första kilometermarkeringen och var nöjd med den öppningen. Situationen förändrades dock vid nästa kilometermarkering som, förstod jag sedan vid den tredje, måste varit alldeles för tidigt placerad.

Trängseln kändes lite värre än förra året och det var aningen knuffigt på vissa håll. Halvvägs in i loppet började jag känna ett kraftigt håll i vänster sida. Jag vet inte om det berodde på maten som åts vid halvåtta eller att jag inte sprungit mer än fem kilometer särskilt ofta i sommar och har usel syreupptagningsförmåga. Jag försökte tänka på andningen, och den värsta smärtan försvann i backen upp till Sofia kyrka även om den kändes lite då och då i ett par kilometer till.

Jag missade två kilometerskyltar, men förstod ändå att tempot inte skulle räcka till någon vidare sluttid. Värmen gjorde sitt – hade det varit solsken också så hade väl löparna fallit som göteborgare under Göteborgsvarvet i våras. Efter Mosebacke kände jag mig lite starkare och försökte trycka på lite, men det kändes inte som jag hade något vidare skäl att spurta.

Jag har gjort en sammanställning av mina egna klocktider och de preliminära uppgifterna från Midnattsloppets resultatsida:

Sträcka Sträcktid Sträcktid Min/km Totaltid Plats
1 km 04.03,0 04.03,0
2 km 03.29,9 07.32,9
2,5 km 10.16,0 04.06,0 10.16,0 529
3 km 04.42,7 12.15,6
4 km 04.07,9 16.23,5
5 km 04.20,7 10.28,0 04.11,0 20.44,1 429
6 km 04.53,6 25.37,8
7 km 25.37,8
8 km 25.37,8
7,5 km 11.17,0 04.31,0 32.02,0 397
9 km 13.11,8 38.49,5
10 km 03.58,7 10.46,0 04.18,0 42.48,2 399

Sluttiden räckte preliminärt till plats 399 bland herrarna. Jag är inte nöjd med tiden, men placeringen är min bästa i Midnattsloppet. Det är förstås inget jag kommer att ha glädje av i Midnattsloppet nästa år om startgrupp 1C fortsätter att vara för löpare som springer på 41-45 minuter och de tidigare startgrupperna sväljer 800 personer...

Var det förresten inte ovanligt lugnt längs med banan? Jag minns det som att publiken brukar vara betydligt större, och underhållningen märkte jag heller inte så mycket av. Midnattsloppet är ju tänkt att främst vara en folkfest. Kanske var det bara jag som var alldeles för fokuserad på mig själv.

Så när ska jag gå under 40 minuter på milen? Jag har inga konkreta planer på att springa distansen igen under 2010. Fokus nu bör ligga på långpass, att klara av Lidingöloppet utan att falla ihop och att hitta tillbaka till formen innan New York City Marathon i november. Det börjar dra ihop sig.

lördag 14 augusti 2010

85

Ikväll klockan 22 smäller det. Drygt 40 minuter senare går jag i mål. Mer komplicerat än så är det inte.

Tröja, chip och armband.

Kanske kan jag överraska med ett nytt personligt rekord, men ingen skulle då bli mer överraskad än jag själv. De yttre förutsättningarna är det nog inget fel på, men den bristfälliga träningen i sommar kommer nog att bli påtaglig efter några kilometer i fyraminutersfart.

Årets något förändrade bana. Jag tycker att det ser ganska bra ut.

För 20 spänn går det att få sms-rapporter om mina framsteg i mobilen. Skicka MLS (mellanslag) 2018 till 72700 för att få tidsrapporter vid 5 kilometer och målgång. Eller spara pengarna till en (halv) öl på stan istället och se resultatet med egna ögon (eller läs om det här imorgon).

Lycka till, alla!

fredag 13 augusti 2010

86

Min löparkompis lämnade återbud igår och jag sprang inte själv heller. Eftersom det värker lite i vaderna idag så tror jag att det var ett riktigt beslut. Mer tveksamt var väl valet att dricka öl och äta på Thai-båten istället, men man vet aldrig när det är slut på sköna sensommarkvällar.

Jag har tvekat länge med att anmäla mig till Stockholm Halvmarathon. Det finns åtminstone tre skäl till denna förhalning:
1. Det är inte en obruten tradition. Även om jag anmält mig till loppet varje år sedan 2003 så har jag av hälsoskäl avstått från att starta två gånger, 2005 och 2009.

2. Det är onödigt dyrt. Eftersom jag inte anmälde mig senast i juni har anmälningsavgiften hunnit gå upp en hundring till 495 kronor.

3. Det blir ändå ingen bra tid. Jag är inte i tillräckligt i god form för att kunna putsa mitt PB på halvmaran ytterligare. Min tid från Kungsholmen runt i våras kommer att stå sig året ut.
Å andra sidan tycker jag att Stockholm Halvmarathon är något av de finaste lopp man kan springa. Så eftersom platserna kommer att ta slut idag blev det en anmälan trots allt.

Med anmälningssidan framför mig började jag fundera på om jag samtidigt skulle teckna försäkringen Startklar för 110 kronor (125 kronor om man köper den direkt från Folksam).

Jag springer flera lopp inom den tid försäkringen gäller (ett år från betalning) och jag vet av smärtsam erfarenhet att oförutsedda saker kan inträffa. Det skulle vara fint att då få tillbaka hela anmälningsavgiften.

Efter att ha kollat närmare på villkoren upptäckte jag också att det finns en annan tävlingsförsäkring från försäkringsbolaget Solid som bara kostar 95 kronor. Den gäller dock för max två utbetalningstillfällen innan ny försäkring måste tecknas.

Till slut backade jag ett steg och kryssade ur försäkringen. Det kanske är dumsnålt, men skulle jag ångra mig så kommer jag nog att välja Solids tävlingförsäkring istället.

torsdag 12 augusti 2010

87

Två middagstallrikar i benporslin från Gustavsberg lämnade diskstället, helt oplanerat. Jag hade precis lyft upp en stekpanna som hade torkat intill. I den andra handen höll jag en tomat, så jag försökte dämpa tallrikarnas fall med foten. Jo, det är sant. Högerfoten flög fram som om jag vore fotbollspelare. Den ena tallriken höll, den andra gick sönder. Jag vet inte säkert om båda träffade foten, men jag har två svullna och ömmande blåmärken på fotens ovansida.

En vän till mig brukar säga att jag undermedvetet försöker skada mig själv inför de lopp jag ska springa. Idag har jag ingenting att säga till mitt försvar.

onsdag 11 augusti 2010

88

Den ursprungliga planen för dagen var att springa den sjätte deltävlingen av Xtreme. För närvarande är jag dock inte speciellt lockad av terränglöpning (med den stukade högerfoten i åtanke) och just nu lär Ursvik-spåret vara rent överjävligt halt och slaskigt. Vill jag kvalificera mig till finalloppet 8 september (genom att springa fem av sju deltävlingar) så finns det ytterligare en chans till det vid den sista deltävlingen om två veckor.

Eftersom det eventuellt blir en kompisrunda imorgon tänkte jag springa lite kortare idag. Jag valde att följa de vita pilarna, vilket faktiskt blir den rundan åt andra hållet jämfört med de gånger jag försökte undvika snöslasket i mars. Nu är pilarna inte täckta av snö och is längre, och om man följer dem blir det 4,9 kilometer – ungefär tre engelska mil.

Sensommarkvällen överträffade Googles grå satellitkarta.

Tempot kändes högt, men visade sig vara blygsamma 4:21 per kilometer. Då låter 6:47 per engelsk mil betydligt bättre.

tisdag 10 augusti 2010

89

Helt utan inspiration försökte jag komma på en lagom runda att springa igår. Inte för kort, inte för lång, inte för avlägsen, men gärna med kilometermarkeringar. Till slut valde jag att springa min vanliga runda, Hälsans stig i Hökarängen, fast åt andra hållet. En gammal genväg tillförnyelse som faktiskt funkar.

Mellantiderna:
4:18 (bra för att vara uppvärmningskilometer)
8:10 (här gick det snabbt och jag kände antydan till håll vid den försvunna kilometerskylten)
4:26 (sprang några meter extra då jag vek vänster för tidigt – vid två tillfällen!)
4:31 (att springa kl 18 en måndag innebär lite mer liv och rörelse än jag föredrar)
4:14 (började på allvar att uppskatta valet av runda)
4:13 (kom på att det nog är svårare att förutse korsande trafik på det här hållet)
4:08 (mycket nerför – men jag brukar inte störas av motlutet på andra hållet)

8 kilometer på 34 blankt – lite snabbare än på det vanliga hållet i lördags. Bitvis kändes rundan jobbigare på det här hållet, men på andra ställen – som på Sjöskumsvägen – blir den betydligt finare.

Är det någon annan som har en standardrunda som börjar kännas alltför välbekant? Har du testat att springa den åt andra hållet? Gör det! I bästa fall har du hittat en helt ny runda där du får se helt andra saker. I värsta fall riskerar du att springa fel.

måndag 9 augusti 2010

90

Från och med idag kan man hämta ut sitt startpaket till Midnattsloppet på den Stadiumbutik man valt vid anmälan. Jag åkte till Farsta för att få min tröja (storlek S), mitt tidtagningschip (med kardborreband) och en armbindel som visar min startgrupp (1C).

Jag hade hört ryktas vilken färg årets tröja har, men nu har jag fått det självlysande beviset. Den sitter okej, även om den var oväntat rymlig för sin storlek. Den är åtminstone inte för kort som den röda tröjan från 2007.

Midnattsloppets Stockholmskollektion för herrar 2006-2010.

söndag 8 augusti 2010

91

Nu är det mindre än tre månader kvar till New York City Marathon. Imorgon, 9 augusti, är det deadline för att registrera vilken transport man vill ha till startområdet på Staten Island.

Det finns fyra olika sätt att ta sig till start på tävlingsdagen:
Buss från Midtown Manhattan, nära New York Public Library. Avgångstider mellan kl 05:00 och 06:30.

Färja från Battery Park, södra Manhattan. Avgångar kl 05:30-08:00, sedan buss på Staten Island.

Buss från New Jersey. Avgångstider mellan kl 05:30 och 08:00.

Eget sätt utan att använda officiell transport.
Allt man behöver göra är att logga in och välja antingen New York eller New Jersey, sedan blir man tilldelad transport i slutet av augusti. Att ta sig till start på eget sätt rekommenderas inte (om man inte bor på gångavstånd) – Verrazano-Narrows Bridge (mellan Brooklyn och Staten Island) stängs för privat trafik kl 07:00 och det finns ingen möjlighet till parkering vid startområdet.

Mer om transporten till startområdet finns på den officiella hemsidan.

När jag sprang NYC Marathon 2006 steg jag upp innan klockan 5 för att åka tunnelbana till biblioteket och sedan förvirrat springa fram och tillbaka mellan olika bussköer. Busskaravanen tar lite tid, så det finns möjlighet att sova en stund eller äta en medhavd frukost. På startområdet bjöds det på bland annat kaffe och bagel, men mest gick jag runt och frös i ett par timmar. Extra slit-och-släng-plagg rekommenderas varmt.

lördag 7 augusti 2010

92

Med en vecka kvar till Midnattsloppet i Stockholm är jag orolig för mina brister när det gäller både styrka och uthållighet. Jag vill ta mig tillbaka till min vanliga träningsmängd, inte få träningsvärk efter 4 kilometer eller flämta som en galning efter några varv runt idrottsplatsen. Men det är så lite tid kvar.

Jag bestämde mig för en regnrunda på åtta kilometer i normaltempo på trygga Hälsans stig Hökarängen – jämna trottoarer och asfalterade gångvägar sånär som på ett hundratal meter grus och lite gatsten/stenplattor i Hökarängens och Gubbängens Centrum. Det ska väl inte innebära några risker för högerfoten?

Trots förtvinade muskler och försämrad kondition verkar det som att kroppen minns. Utan större ansträngningar blev mellantiderna 4:27, 4:13, 4:24 och 4:21. Jag bestämde mig för en försiktig fartökning på den återstående halvan. 4:15, 8:20 (en av kilometerskyltarna har varit borta i ett år nu) och 4:12. Jo, kroppen minns och klockan bekräftar.

Åtta kilometer på totalt 34:13. Halvmarafart. I träningsdagboken ser jag att det är det längsta jag har sprungit sedan innan midsommar. Jag utesluter möjligheten att springa milen under 40 minuter om en vecka, och jag tror inte heller att jag slår mitt personbästa på 41:06. Men jag tror att jag kanske kan pressa fram en ny bästanotering för just Midnattsloppet. Allt som behövs är ju 4:10-fart i 10 kilometer...

93

En vän och före detta arbetskamrat avböjde att ta en öl ikväll med hänvisning till att han tar det lugnt inför loppen. De lopp som avses är Midnattsloppet och Vasastafetten (dit han värvade mig som återkommande lagmedlem för två år sedan), och han har inte druckit en droppe alkohol sedan sin födelsedagsfest för tre veckor sedan. Sådan disciplin saknar jag.

På Loopen tidigare ikväll.

torsdag 5 augusti 2010

94

Det har hänt att jag sprungit 10 eller 15 kilometer i tävlingstempo utan att få träningsvärk efteråt. Nu på förmiddagen kände jag dock av de ynka fyra kilometer jag fick ur mig i tisdags kväll. Där har ni ett mått på vilken form jag befinner mig i.

Trots det ville jag ta mig till en idrottsplats idag för att testa upplevelsen att springa på 400-metersbana. Det ena skälet är att jag vill hitta ett ställe att springa intervaller på framöver (för att träna upp min snabbhet), det andra att jag vill veta ungefär hur jag står mig på de korta distanserna i Studenternas omvandlingstabell. Valet föll till slut på Farsta IP, vilket torde vara den närmaste utomhusanläggningen med löparbanor i den efterfrågade längden.

Bilden är lånad. Jag väntar fortfarande på leverans av min iPhone 4.

Efter en tiosekundersstretch satte jag av på ett första varv. Tempot kändes både tufft och långsamt på en och samma gång. Jag fick bita ihop för att inte stanna av mot slutet, och sluttiden på 400 meter blev föga imponerande 1:12,85. Det var inte så att jag gav allt jag hade, men jag orkade inte heller ge mycket mer om jag skulle orka ta ett par varv till.

Efter någon minuts gåvila började jag springa igen, fast i ett något lägre tempo. Jag sprang två och ett halvt varv för att komma upp i en kilometer, den kortaste distans jag sedan tidigare kan relatera till. Efter två varv tryckte jag en mellantid, något jag glömde av efter första varvet. 3:38 på 1000 meter kan omöjligen vara i närheten av det bästa jag presterat, så att de första 800 gick på 2:54,90 tänker jag också ta med en nypa salt.

En liten titt på ”min rad” i Studenternas tabell visar att det är hastigheten på det allra första varvet, det då jag stannade efter 400 meter, som jag behöver hålla även under ett andra varv för att nå min nya måltid på 800 meter. Det kan bli tufft. Nu vet jag i och för sig inte hur mycket jag sinkades av att jag är ur form, det får framtida besök på anläggningen utvisa. I vilket fall bör jag klara att gå under 3:30 på kilometern, annars är det skandal.

onsdag 4 augusti 2010

95

Världens snabbaste man kommer till Stadium på Hamngatan om mindre än en timme.

Usain Bolt och hans sponsor Puma gästar butiken klockan 18. De 200 första som handlar Puma-prylar för minst 500 kronor får en speciell T-tröja.

Min dag har dock sakta men säkert fyllts av andra aktiviteter, så jag kommer inte att trängas med de köpsugna och autografjagande massorna.

tisdag 3 augusti 2010

96

Strax efter de första dropparna gav jag mig ut på en liten regnrunda. Den snart månadsgamla stukningen av högerfoten besvärade mig inte nämnvärt, men oj vad jag har tappat i kondition!

Jag tänkte hålla lite högre tempo än sist, men efter 4:32 på första kilometern kändes det riktigt tungt. Tyngdkänslan kommer inte från det kilo jag återhämtat den senaste veckan, utan av att juli månads samlade löpning var 13 kilometer.

Det blev tre kilometer till i 4:17-fart. Totalt fyra på 17:24. Nu är sub40 på Midnattsloppet inte mer än en dröm.

måndag 2 augusti 2010

97

De tidsmål jag satt upp för olika sträckor hänger ihop. Om jag förbättrar mig på någon distans så gör jag det förmodligen snart också på andra distanser, så att samtliga tidsmål sedan skärps. Löpare som är på samma nivå som jag har ofta samma tidsmål, sträcka för sträcka. Det beror till stor del på att vi har vissa magiska tider inom räckhåll: under 40 minuter på milen, under 90 minuter på halvmaran och så vidare.

Studenterna har en tabell som visar ett teoretiskt samband mellan olika tider på de klassiska distanserna:


Mina bästa tider för milen, halvmaraton och maraton kan alla sägas ha sina närmaste motsvarigheter på den markerade raden. De kortare sträckorna kan jag inte säga mycket om, men Lidingöloppet (L 30km i tabellen ovan) kommenterar jag (o)gärna lite närmare.

Jag har sprungit Lidingöloppet två gånger, 2006 och 2008, båda gångerna med en kraftlös avslutning och en sluttid på nära tre timmar. Dessa prestationer kan lämpligen placeras på någon av de två nedersta raderna i tabellen ovan (som dock fortsätter – klicka på den för att se hela).

I höst deltar jag enligt plan i Lidingöloppet igen. Jag har som mål att springa på 2:30, vilket avviker från både tabellen och det vanliga tidsmålet för löpare på min nivå. Borde jag ändra mitt mål till 2:25? Det vågar jag inte. Jag skulle vara mycket nöjd med att klara 2:30. Ett tuffare mål sparar jag till 2012.

söndag 1 augusti 2010

98

Min plan var att kunna åka bort en helg utan att behöva tänka på det dagliga bloginlägget, så jag förberedde två inlägg i förväg som skulle läggas ut automatiskt. Men jag misslyckades.

Gårdagens inlägg publicerades inte i tid. Dagens inlägg lyckades jag nyss radera. Fullständigt. Det var långt och genomarbetat, men nu är det borta. Lost in cyberspace forever.