Igår var jag för fjärde gången på en månad i
Sätrahallen för att springa intervaller tillsammans med bloggande löpare som jag har börjat betrakta som träningskompisar. Det har faktiskt hunnit bli en lördagstradition – bara förra lördagen blev ett avbrott eftersom de flesta i sällskapet då var upptagna med annat.
Igår var det
Staffan,
Hempa och jag som gav oss på en intervallstege enligt följande: 2*1600 + 2*1000 + 2*600 + 2*400 + 2*200. Jag hade inga synpunkter på upplägget utan tyckte att Hempa fick avgöra eftersom han bara har en vecka kvar till sin halvmara i Berlin.
Hempa och Staffan efter avslutat träningspass.
Efter en kort uppvärmning i form av lugn jogg och ett par stegringar bestämde vi att sextonhundringarna skulle springas i farten 4:10-4:15 min/km. Det kändes lätt till en början, bara aningen ansträngande när Hempa drog upp tempot på de två-tre sista varven. Första tusingen gick ungefär i min tävlingsfart på milen. På frågan om tempot svarade jag att jag nog inte ville springa nästa tusing snabbare, och jag märkte jag hur det redan började kännas i benen när vi gick ut på den andra.
Nu blev det två minuters vila istället för en. Även på sexhundringarna lyckades jag hänga med hyfsat, men när vi kom till fyrahundra meter började krafterna tryta. Hempa och Staffan fick nu flera sekunders försprång, men mitt eget tempo var åtminstone högre än på de längre intervallerna och fortfarande jämnt.
Det blev två minuters vila även inför de avslutande tvåhundringarna. Jag trodde inte att jag skulle kunna göra några vidare tider här – jag hade till och med funderingar på att lämna det överenskomna programmet och avsluta med ännu en fyrahundring – men till min överraskning klarade jag att öka tempot ytterligare lite. Mina sprintervänner avslutade dagen med att gå under 30 sekunder på 200 meter, och jag var nöjd med att nå 35 i fartvinden bakom dem.
Det är inte den snabbaste som ser tröttast ut.
Jag tycker tyvärr att det är ett litet elände att på ett smidigt och snyggt sätt lyckas importera intervallpass från klockan till olika träningsdagböcker, men jag har knåpat ihop en egen liten tabell med mina klocktider:
Sträcka | Tid | min/km |
1600 m | 6.45,9 | 4.13,7 |
1600 m | 6.32,7 | 4.05,4 |
| | |
1000 m | 3.49,4 | 3.49,4 |
1000 m | 3.53,2 | 3.53,2 |
| | |
600 m | 2.11,0 | 3.38,4 |
600 m | 2.08,4 | 3.33,9 |
| | |
400 m | 1.24,2 | 3.30,4 |
400 m | 1.24,6 | 3.31,6 |
| | |
200 m | 37,9 | 3.09,3 |
200 m | 35,6 | 2.57,8 |
Det ser inte så illa ut – om jag nu får säga det själv. Det finns ett ganska tjusigt pulsdiagram också, men jag nöjer mig med att meddela att jag vid något tillfälle enligt Garmin lär ha nått en puls på 206. Det är lite högt.
Bilderna är Staffans. Han lät kameran gå runt.