lördag 31 juli 2010

99

Nu är det söndag. Nedanstående skulle ha publicerats kl 09:05 igår. Jag är en klant.

Om en timme springer tre svenskor maratonloppet i EM i Barcelona. Samma tid imorgon gör tre svenska män detsamma. Hade jag suttit vid en tv eller en dator idag utan något annat att göra så hade jag tittat. Men jag hade ännu hellre varit där.

Löparna springer fyra varv i centrala Barcelona. Publikvänligt.

fredag 30 juli 2010

100


Jo, den kommer nog att få följa med ut på en eller annan runda. Kanske kommer det att innebära en liten ansiktslyftning för bloggen också. Men inte idag.

torsdag 29 juli 2010

101

Perfekt armhävningsväder. Det ska erkännas att jag ogärna springer när regnet öser ner. Jag inledde dock dagen med huvudvärk (jag drack tre öl igår, tre!), så jag väntade till kvällen med de fysiska ansträngningarna.

Jag struntar tills vidare i de olika programmen och kör efter eget huvud. Det blev fyra set om 15 armhävningar och sedan ett femte set där jag körde tills det tog stopp vid 27. Jag tog långa pauser, så det gick en kvart från första till femte set. Nu ska vi se om jag kan få lite kontinuitet i det här projektet.

onsdag 28 juli 2010

102

Jag planerar en resa söderut i landet för att hämta hem min semestrande sambo. Det kommer att bli några omvägar innan vi styr hemåt igen om några dagar, så jag kunde inte låta bli att kolla efter lite olika lopp i krokarna. Det är förstås lite för tidigt att springa långt eller snabbt innan jag prövat högerfoten på allvar, så det blir nog inget av det. Men jag tar med mig de snabba skorna.

tisdag 27 juli 2010

103

Ingen idiotisk stretching hindrade mitt nya försök att inviga de nya skorna. Jag klarar mig bra utan om jag bara ska springa fyra kilometer i försiktigt normaltempo på plan asfalt.

Det är inte klokt vad man tappar på att inte springa alls i ett par veckor. Det kändes riktigt tungt under den sista kilometern, nästan som efter tre mil på maran. Kilometertiderna blev 4:34, 4:31, 4:28 och 4:35. Nu är det bara att vänta och se hur högerfoten reagerar.

måndag 26 juli 2010

104

Fötterna ömmar efter ytterligare en dags internering i trånga gummistövlar. Hemkommen efter två övernattningar borta har jag bara suttit och slånkat.

söndag 25 juli 2010

105

Mycket till vandring kan man inte påstå att det blev, men från där den (igenrostade?) bommen satte stopp för bilen var det nog gott och väl fyra kilometer till en av övernattningsstugorna i Färnebofjärdens nationalpark.

De lånade gummistövlarna var egentligen för små (storlek 39) för att gå långt i, men idag på tillbakavägen – efter många timmars ihärdigt regn – hade det inte fungerat med löparskor eller sneakers. Att jag bar jeans var dock amatörmässigt. Vätan transporterade sig ner till strumporna, så när vi var tillbaka vid bilen kunder jag inte få av högra stöveln utan draghjälp. Det var fel fot för att det skulle vara underhållande.

Det var blött i markerna på tillbakavägen. Och blött i stövlarna.

Vid nästa vandring ska vi vara ordentligt förberedda. Fast det sa vi också redan i maj 2009 efter tre mil på John Bauer-leden.

lördag 24 juli 2010

106

På väg ut med en vän på en liten utflykt/vandring (inte en utvandring) passerar vi Bro och gör ett besök på Fliesbergs. Jag ser massa grejer jag vill ha bland tält, väskor, köksutrustning och funktionella kläder. Om jag inte för tillfället kan beskriva mig som löpare så är jag åtminstone en riktig naturmupp, den nya frisyren till trots.

fredag 23 juli 2010

107

Med anledning av att jag tagit en nödvändig paus från terränglöpning har jag sedan några dagar tillbaka också bytt från skogsmullefrisyr till en med något mindre luftmotstånd. För visst kan man se på en löpares frisyr om de springer långt i skogen eller snabbt i stan?

Jag gör vad jag kan för att gå under 40 på milen.

torsdag 22 juli 2010

108

Så var det då äntligen dags! På med de nya skorna och ut på en liten testrunda. Försiktigt med tanke på högerfoten, en eller två kilometer på plant underlag räcker utmärkt.

Jag kände mig glad som en kalv på grönbete. Efter några snabba steg mellan trapporna ner till Herrhagsvägen bestämde jag mig för att stretcha lite. Först vänster lår genom att med handen dra upp foten så att hälen träffade baken. Därefter, utan att tänka mig för, höger. Det gjorde så ont att jag gjorde helt om och gick direkt hem. Jag duschade med enbart kallt vatten.

onsdag 21 juli 2010

109


Vid ett nytt besök på Gålö idag kunde jag inte låta bli att söka upp platsen där jag stukade foten för 11 dagar sedan. Allteftersom jag och min trogne följeslagare närmade oss avtagsstigen mot Morarna blev stegen tyngre och smärtan i den gamla skadan tilltog. Precis som när Frodo förde ringen till Mordor.

Nej, det känns faktiskt ganska bra i foten. Men när jag återser stigarna tycker jag verkligen inte att de lämpar sig för löpning. Det är till och med svårt att gå där utan att trampa snett – vilket jag faktiskt gjorde vid ett tillfälle idag, som tur var med vänsterfoten. Jag vet inte den exakta platsen för incidenten med högerfoten, men jag kan inte påstå att just den sträckan är värre än stigarna i övrigt.

Var det kanske här...?

tisdag 20 juli 2010

110

Igår slutade jag att linda foten. Svullnaden är ganska obetydlig, men det gör fortfarande lite ont på utsidan av ankeln och däromkring, speciellt om jag undersöker området med fingrarna. Jag känner mig också lite stel i foten.

Jag är rädd att trampa fel snart igen, vilket skulle förvärra situationen och förlänga läkningstiden. Nu är det viktigt att jag tränar upp fotens stabilitet genom olika balansövningar. Till min hjälp har jag bland annat en balansplatta som min sambo har haft ouppackad sedan hon fick den via ett prenumerationserbjudande från I Form.

Av någon anledning kommer jag att tänka på Lego.

Den är inte vacker, men förhoppningsvis har den större effekt än vad det känns som när jag använder den. Annars tycker jag att det fungerar ganska bra att bara stå på ett ben eller att åka tunnelbana stående.

måndag 19 juli 2010

111

Den här sommaren blev inte Den Stora Löparsommaren. Visst, det är mycket sommar kvar, men jag kommer inte att få ihop så väldigt många mil. Det blir nog inga extra lopp heller. Det är onödigt att utsätta foten för extra prövningar. Jag är glad om jag kommer att kunna springa de lopp jag har anmält mig till. Jag kommer att avvakta med fler anmälningar tills att jag vet att foten håller för löpning, för jag har varken lust eller råd att slänga pengar i sjön. Just nu ser jag bara fram emot att springa igen.

söndag 18 juli 2010

112

Min stukade högerfot blev det slutgiltiga argumentet för att hoppa av armhävningsprogrammet. Nu vågar jag dock stödja tillräckligt mycket på foten igen, så inför läggdags blev det 15+15+10+10. Jag struntar i att följa programmet, åtminstone ett tag, men jag tänker hålla fast vid vanan att göra armhävningar. Det kommer att bli en del situps också, men där kommer målet att vara betydligt högre än att klara 100.

113

Man skulle kunna tro att bristen på träning i kombination med alla tillställningar med mat och dryck skulle innebära underverk för mitt lilla sidoprojekt att gå upp i vikt. Men då tror man fel. Vågen pekar stadigt på samma siffror som kvällen efter Stockholm Marathon. Här finns det lite kvar att göra.

Jag vet ett säkert sätt att lägga på ett par kilo extra. Om jag korsar Atlanten i god tid innan NYC Marathon och sedan äter som jag brukar när jag är i New York. Det förutsätter förstås att jag fixar boende för en längre tid och att jag hittar lämpliga flygbiljetter för både mig och min sambo. Ja, det finns lite kvar att göra.

fredag 16 juli 2010

114

Halva juli har passerat. I skrivande stund nästan 373 timmar, varav en (1!) har ägnats åt faktisk löpning. Eftersom det var i tuff terräng så rör det sig bara om 9 kilometer. Inte ens en mil.

Det är inte så fruktansvärt långt kvar till Midnattsloppet och mitt första försök att gå under 40 minuter på milen. Sedan följer ett antal lopp där jag gärna hade haft en sommar bakom mig där benen varit fulla med spring.

Men jag är inte bitter. Inte än. Jag går i princip obehindrat, och så fort svullnaden runt högerfotens vrist gått ner tänker jag springa lite försiktigt med mina Asicc DS Trainer som fortfarande ligger kvar i kartongen och väntar.

torsdag 15 juli 2010

115

Jag testade en ryggsäck med vätskesystem på Stadium idag. Det blev inget köp. Egentligen är jag inte intresserad av ett vätskesystem, bara en lätt ryggsäck som inte skumpar omkring när jag springer. Jag stoppar hellre ner en flaska tillsammans med lite andra prylar. Jag gick därifrån med en 60-liters ryggsäck. Inte precis något jag kommer att springa med.

Det finns fortfarande pengar kvar på mitt presentkort som jag bara kan använda vid köp på nätet. Sedan jag handlade på nätet senast är jag också nybliven Stadium-medlem med ett välkomsterbjudande – antingen 20% på en vara eller 10% på ett helt köp. Jag plockade ihop lite blandade prylar, men inte heller de har något med löpning att göra. Jag kanske redan har allt jag behöver för att springa. Förutom två hela fötter.

onsdag 14 juli 2010

116

Det blev ingen provlöpning av OS-banan i den varma sommarkvällen. Inte för mig och min svullna högerfot. Det retar mig givetvis, precis som det alltid gör när jag är anmäld till något och sedan inte deltar – även om det är gratis. Nu rörde det sig bara om 50 spänn, men jag ville verkligen vara med. Nåja, det var ju inte mer än ett gemensamt träningspass den här gången. Om exakt två år är det Jubileumsmarathon på riktigt, och jag vill hellre vara med då.

Jag hade åtminstone en trevlig kväll istället för att bara sitta hemma och deppa. Mat och dryck i gott sällskap på en solig balkong i Gubbängen var fullgod ersättning till att springa från Stadion till Sollentuna.

Jocke hade med sig sin sin nyinförskaffade iPad, och titta – den går att använda till allt väsentligt!

tisdag 13 juli 2010

117

Mitt besök på Sophiahemmet blev inte långvarigt. En snabb undersökning följt av ett kort, informerande samtal. Allt som allt tog det mindre än tio minuter. Anledningen till att jag fick en tisdagstid var att röntgenavdelningen inte hade öppet igår, men nu behövde jag ändå inte genomgå den proceduren.

”En gång vrickad, alltid vrickad” var ortopedens visdomsord när jag berättat att jag skadade samma fot för fem år sedan. Om ledbandet gått av förlorar man funktionen av nervsensorerna vid ledbandets ändar som hjälper foten att kompensera mot ett ojämnt underlag. Man kan hjälpa till genom att träna upp balans och stabilitet, vilket jag i ärlighetens namn inte lagt mycket energi på de senaste fem åren.

Träna tyckte ortopeden att jag kunde börja göra direkt, men då avsåg han främst att stå på en hård kudde eller en balansplatta. Cykling rekommenderades, och springa kan jag göra så länge foten inte svullnar (och först efter att nuvarande svullnad gått ner). För att undvika överraskningar tyckte han att löpband var att föredra.

När jag lämnat Sophiahemmet passade jag passade jag på att inviga mitt SL-korts City Bikes-funktion. Den alternativa träningen inleddes således direkt. Jag hämtade ut en cykel på Sturegatan (då cykelstället på Runebergsplan var ur funktion) och tog den så långt som till Slussen, varifrån jag senare tog en buss till Flatenbadet för att möta upp med sambon för värmande sol och svalkande bad.

Att simma i sjön Flaten var dock inte särskilt roligt idag. Växtligheten i sjön såg ut som en undervattensskog och virade sig runt benen på ett mycket obehagligt sätt, och att simma i riktning mot den hårda blåsten gjorde att vågorna slog i ansiktet. Det var nästan så att jag fick panik. Nej, det blir aldrig någon triatlet av mig. Det blir ingen Svensk Klassiker heller.

måndag 12 juli 2010

118

Jag besökte Danderyds sjukhus idag. Det var inte för min stukade högerfots skull, utan för att hälsa min sambos tre dagar gamla brorson välkommen till världen.

Lite omvårdnad fick jag ändå medan jag var där. Eftersom jag hade misslyckats med att linda foten på ett bra sätt vid det senaste tillfället fick jag en bättre lindning gjord av barnets far. Han har spelat handboll i många år, så han vet hur det ska göras. Hur kan man hålla på med en så farlig sport?

söndag 11 juli 2010

119

Med facit i hand borde vi nog ha stannat ett dygn till på Gålö, min tältsambo och jag, för trängseln på Flatenbadet idag var inte en lika charmerande naturupplevelse. Men vi valde destination efter tillgänglighet med tanke på både kollektivtrafik och minsta antal haltande steg till badplatsen.

Det går ganska bra att gå, men att springa till bussen är ännu inte att tänka på. Skillnaden mellan mina vrister är uppenbar om jag står med fötterna bredvid varandra, men svullnaden är ändå svår att fånga på bild. Blodet som runnit ner och lagt sig mellan ankel och fotkant får stå för det visuella.

Vad min högerfot annars döljer i sin linda.

Jag vågar mig ännu inte på några gissningar om jag måste ställa in all planerad löpning eller om jag kan delta i de lopp jag har anmält mig till. Först vill jag konsultera expertis. Det känns åtminstone inte lika allvarligt som när jag stukade foten i slutet av juni 2005. Det året valde jag att springa Midnattsloppet i augusti (trots att expertisen avrådde) men inte S:t Eriksloppet i september.

lördag 10 juli 2010

120

Efter att ha campat två nätter på Gålö – nästan helt ensamma längst ut på Apelviksudd där vi sovit i tält, lagat enkel mat på ett Trangiakök och druckit snabbkaffe – kändes terränglöpning plötsligt som det minst naturnära att göra. För en stund övergav jag en lat tillvaro med sol och bad från klipporna för att sätta på mig skor, funktionskläder och en klocka för tidtagning. Ren galenskap.

Stora Gålöslingan inkluderar merparten av Havtornsuddslingan (som jag sprang i onsdags), men sträcker sig sedan över en stor del av östra Gålö innan man är tillbaka vid Gålö Havsbad efter 11,7 kilometer. Jag gav mig ut i ett tempo som jag gärna skulle kalla mitt ultratempo, men eftersom jag aldrig sprungit längre än ett maraton är det väl mer rättvist att kalla det för mitt tempo vid tuff terräng.

Jag hade precis lämnat Havtornsuddslingan och sprang efter enbart röd markering uppför ännu en krånglig backe när jag trampade så fel att högerfoten vek sig. Det small på båda sidor av ankeln och blixtrade till av smärta. Jag hoppas att jag samtidigt trampade sönder en pinne, för jag ville inte att det ljudet ska ha kommit från min fot. Min första tanke var annars att så snabbt som möjligt ta mig tillbaka till den mer trafikerade stigen för att inte bli fast utan möjlighet att få hjälp.

Att jag fortfarande kunde röra mig såg jag som ett tecken på att foten åtminstone inte var bruten. Den första omedelbara rädslan ersattes av brådska att ta mig så långt som möjligt innan smärtan skulle komma tillbaka och stoppa min framfart. Jag nådde den tidigare stigen och fortsatte i riktning mot Gålö Havsbad med tankarna virvlande i huvudet. Hur skulle jag nå tillbaka till vår tältplats och sedan bära tillbaka all packning? Varför hade jag inte tagit telefonen med mig? Hur ska jag nu kunna springa mina planerade lopp?

Jag haltade knappt, så jag började tänka att det kanske inte var så farligt. Istället för att stanna vid Skärgårdsstiftelsens faciliteter pinnade jag på. Min plan var nu att hålla mig i rörelse till att jag var tillbaka vid tältet. Det kändes allt sämre i foten, så jag antog att jag så snart som möjligt borde stoppa svullnaden med kyla och lindning. När jag stukade foten 2005 (samma fot!) dröjde jag alltför länge med detta och jag hade elefantvrist i evigheter.

Med foten kyld, lindad och i högt läge, samt med hund som tröst.

Att gå tillbaka med tung packning några timmar senare var lite svårare och kanske inte det bästa för foten. Men det gick. Nu får vi se om jag måste revidera min plan att prova de nya skorna på ett kort och snabbt pass på måndag, samt vara med på provlöpning av OS-banan på onsdag. I vilket fall måste jag kanske tänka om vad gäller fokus på löpning i tuff terräng. Hoppas bara att det inte blir en helt löpningsfri sommar med sjukgymnastik som enda fysiska aktivitet.

Sedan någon gång under dagen har jag inte längre ont i halsen eller något annat tecken på förkylning. Kan man därmed säga att mitt moln har en liten silverkant?

fredag 9 juli 2010

121

Jag gjorde armhävningar hemma igår innan jag gav mig ut i friluftslivet. Enligt det där programmet skulle jag göra 14+19+14+14+19 eller fler. Jag nådde bara till 11 i fjärde setet och brydde mig inte om att testa max i ett femte set. Jag måste välja en annan nivå att gå in på eller lämna programmet helt och köra efter eget huvud.

torsdag 8 juli 2010

122

14 juli 2012 arrangeras ett Jubileumsmarathon till minne av det maratonlopp hölls exakt 100 år tidigare vid olympiaden i Stockholm. Jag har anmält intresse av att delta i loppet, som så nära det är möjligt kommer att följa den bana som gällde 1912.

På onsdag, med två år kvar till jubileet, arrangeras en provlöpning av banan. Bara enkel väg, från Stadion till Sollentuna, ungefär 20 kilometer. Det kostar endast 50 kronor att delta, men sista dag att anmäla sig är idag.

Jag har inte kunnat bestämma mig för om jag ska vara kvar i stan den dagen, men för att hålla alla dörrar öppna så har jag anmält mig nu. Det kan ju bli trevligt.

onsdag 7 juli 2010

123

På Gålö finns det fina spår och vandringsleder som är tydligt markerade. Det var för sol och bad vi åkte dit, men eftersom jag hade ett par gamla löparskor på mig så tyckte jag att jag lika gärna kunde springa Havtornsuddslingan för att bekanta mig med närområdet.

I närheten av besöksparkeringen mötte jag kusin Marie, så det blev en tidig ståpaus i 15 minuter innan jag rundade udden. Slingan visade sig bjuda på så pass mycket motstånd att det tog nästan en halvtimme att springa dess 4,5 kilometer. Sedan bad.

tisdag 6 juli 2010

124

Jo, jag gjorde armhävningarna idag. Men det dröjde till sena kvällen. När jag testade mig själv för någon vecka sedan så klarade jag 26 i en följd, men när jag hoppade in på programmets tredje vecka valde jag ändå mittenspalten (avsedd för de som tidigare klarat 20-25).

Schemat för första dagen var att göra 12+17+13+13+så många armhävningar som möjligt (minst 17) med 60 sekunders vila mellan varje set. Fjärde setet kändes riktigt tungt, så jag visste att det inte skulle bli många som 17 i avslutande femte. Efter tionde avbröt jag med ett ”Äh det får räcka så. Fan!”. Jag skyller på värmen eller förkylningen eller något annat, vad som helst. Det går säkert bättre nästa gång – även om det då krävs fler armhävningar i varje set...

Armstyrka är verkligen inte min grej. Jag hoppas att jag vaknar utvilad tidigt imorgon så att jag kan springa en runda med de nya skorna. Då kan vi börja snacka om träningsglädje.

måndag 5 juli 2010

125

Jag har bestämt mig. Jag ska hoppa på programmet för att klara att göra 100 armhävningar i följd. Vi får se hur det går – jag är ju inte särskilt bra på att följa träningsprogram. Jag börjar väl imorgon, för jag tänker inte göra armhävningar på fyllan.

söndag 4 juli 2010

126

Jag hostar mig igenom nätterna och jag har haft väldigt svårt att njuta av det fina vädret vid de senaste dagarnas olika festligheter. Men idag har jag känt mig bättre och till och med badat i sjön Flaten. Nu vill jag bli så pass frisk att jag vågar boka in små utflykter och tillhörande båtresor. Det skulle vara fint att få ta några snabba steg i de nya skorna också.

lördag 3 juli 2010

127

Jag vet inte om det är för att jag är i ett tillfälligt försvagat tillstånd, men jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka när jag kollade på det här:



Hittat i en diskussion på Funbeat.

fredag 2 juli 2010

128


5 dagar efter beställning från Start Fitness.
882 svenska kronor (inklusive strumporna).
1 000 000 meter väntande löpning.

torsdag 1 juli 2010

129

Mitt hälsotillstånd har känts allt bättre under dagen. Humöret följde samma uppåtgående kurva. På kvällen blev det restaurangbesök med trerätters och massa prat, så nu känns det lite jobbigt i halsen igen. Jag ger immunförsvaret en sista chans i natt, men om jag vaknar i samma skick imorgon blir det läkarkonsultation.