Jag jobbar på en sammanställning över alla lopp jag har sprungit. Inget märkvärdigt, bara en enkel förteckning med namn på lopp och vilket/vilka år jag sprungit.
Det är inte klokt hur tiden flyger iväg när man letar efter digitala spår av saker man knappt minns. Visst finns det mycket gammal skit på internet, men det är mycket som har försvunnit också.
Till exempel tror jag att jag har sprungit ett av Studenternas lopp som heter antingen Snömilen eller Tömilen. Jag minns inte vilket år det var, och jag hittar inte mitt namn i någon resultatlista.
Visar inlägg med etikett Studenterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Studenterna. Visa alla inlägg
fredag 15 maj 2015
onsdag 19 september 2012
Ett par lopp till våren (113 dagar)
När jag igår kväll kollade datum för nästa års lopp så saknade jag bara information om Sentrumsløpet. Det datumet gick norrmännen ut och berättade om idag. Sista lördagen i april kommer jag att springa en mil i Oslo.
Som jag skrev igår så vill jag gärna också springa några halvmaror nästa år, så jag kollade direkt hur Kungsholmen runt låg i förhållande till Sentrumsløpet. Att det ligger en vecka senare, första lördagen i maj, gör att jag förmodligen kommer att springa. Bara minuter efter att jag varit inne på hemsidan fick jag ett mejl med en inbjudan. Ett tecken!
Som jag skrev igår så vill jag gärna också springa några halvmaror nästa år, så jag kollade direkt hur Kungsholmen runt låg i förhållande till Sentrumsløpet. Att det ligger en vecka senare, första lördagen i maj, gör att jag förmodligen kommer att springa. Bara minuter efter att jag varit inne på hemsidan fick jag ett mejl med en inbjudan. Ett tecken!
torsdag 5 augusti 2010
94
Det har hänt att jag sprungit 10 eller 15 kilometer i tävlingstempo utan att få träningsvärk efteråt. Nu på förmiddagen kände jag dock av de ynka fyra kilometer jag fick ur mig i tisdags kväll. Där har ni ett mått på vilken form jag befinner mig i.
Trots det ville jag ta mig till en idrottsplats idag för att testa upplevelsen att springa på 400-metersbana. Det ena skälet är att jag vill hitta ett ställe att springa intervaller på framöver (för att träna upp min snabbhet), det andra att jag vill veta ungefär hur jag står mig på de korta distanserna i Studenternas omvandlingstabell. Valet föll till slut på Farsta IP, vilket torde vara den närmaste utomhusanläggningen med löparbanor i den efterfrågade längden.
Efter en tiosekundersstretch satte jag av på ett första varv. Tempot kändes både tufft och långsamt på en och samma gång. Jag fick bita ihop för att inte stanna av mot slutet, och sluttiden på 400 meter blev föga imponerande 1:12,85. Det var inte så att jag gav allt jag hade, men jag orkade inte heller ge mycket mer om jag skulle orka ta ett par varv till.
Efter någon minuts gåvila började jag springa igen, fast i ett något lägre tempo. Jag sprang två och ett halvt varv för att komma upp i en kilometer, den kortaste distans jag sedan tidigare kan relatera till. Efter två varv tryckte jag en mellantid, något jag glömde av efter första varvet. 3:38 på 1000 meter kan omöjligen vara i närheten av det bästa jag presterat, så att de första 800 gick på 2:54,90 tänker jag också ta med en nypa salt.
En liten titt på ”min rad” i Studenternas tabell visar att det är hastigheten på det allra första varvet, det då jag stannade efter 400 meter, som jag behöver hålla även under ett andra varv för att nå min nya måltid på 800 meter. Det kan bli tufft. Nu vet jag i och för sig inte hur mycket jag sinkades av att jag är ur form, det får framtida besök på anläggningen utvisa. I vilket fall bör jag klara att gå under 3:30 på kilometern, annars är det skandal.
Trots det ville jag ta mig till en idrottsplats idag för att testa upplevelsen att springa på 400-metersbana. Det ena skälet är att jag vill hitta ett ställe att springa intervaller på framöver (för att träna upp min snabbhet), det andra att jag vill veta ungefär hur jag står mig på de korta distanserna i Studenternas omvandlingstabell. Valet föll till slut på Farsta IP, vilket torde vara den närmaste utomhusanläggningen med löparbanor i den efterfrågade längden.
Bilden är lånad. Jag väntar fortfarande på leverans av min iPhone 4.
Efter en tiosekundersstretch satte jag av på ett första varv. Tempot kändes både tufft och långsamt på en och samma gång. Jag fick bita ihop för att inte stanna av mot slutet, och sluttiden på 400 meter blev föga imponerande 1:12,85. Det var inte så att jag gav allt jag hade, men jag orkade inte heller ge mycket mer om jag skulle orka ta ett par varv till.
Efter någon minuts gåvila började jag springa igen, fast i ett något lägre tempo. Jag sprang två och ett halvt varv för att komma upp i en kilometer, den kortaste distans jag sedan tidigare kan relatera till. Efter två varv tryckte jag en mellantid, något jag glömde av efter första varvet. 3:38 på 1000 meter kan omöjligen vara i närheten av det bästa jag presterat, så att de första 800 gick på 2:54,90 tänker jag också ta med en nypa salt.
En liten titt på ”min rad” i Studenternas tabell visar att det är hastigheten på det allra första varvet, det då jag stannade efter 400 meter, som jag behöver hålla även under ett andra varv för att nå min nya måltid på 800 meter. Det kan bli tufft. Nu vet jag i och för sig inte hur mycket jag sinkades av att jag är ur form, det får framtida besök på anläggningen utvisa. I vilket fall bör jag klara att gå under 3:30 på kilometern, annars är det skandal.
måndag 2 augusti 2010
97
De tidsmål jag satt upp för olika sträckor hänger ihop. Om jag förbättrar mig på någon distans så gör jag det förmodligen snart också på andra distanser, så att samtliga tidsmål sedan skärps. Löpare som är på samma nivå som jag har ofta samma tidsmål, sträcka för sträcka. Det beror till stor del på att vi har vissa magiska tider inom räckhåll: under 40 minuter på milen, under 90 minuter på halvmaran och så vidare.
Studenterna har en tabell som visar ett teoretiskt samband mellan olika tider på de klassiska distanserna:
Mina bästa tider för milen, halvmaraton och maraton kan alla sägas ha sina närmaste motsvarigheter på den markerade raden. De kortare sträckorna kan jag inte säga mycket om, men Lidingöloppet (L 30km i tabellen ovan) kommenterar jag (o)gärna lite närmare.
Jag har sprungit Lidingöloppet två gånger, 2006 och 2008, båda gångerna med en kraftlös avslutning och en sluttid på nära tre timmar. Dessa prestationer kan lämpligen placeras på någon av de två nedersta raderna i tabellen ovan (som dock fortsätter – klicka på den för att se hela).
I höst deltar jag enligt plan i Lidingöloppet igen. Jag har som mål att springa på 2:30, vilket avviker från både tabellen och det vanliga tidsmålet för löpare på min nivå. Borde jag ändra mitt mål till 2:25? Det vågar jag inte. Jag skulle vara mycket nöjd med att klara 2:30. Ett tuffare mål sparar jag till 2012.
Studenterna har en tabell som visar ett teoretiskt samband mellan olika tider på de klassiska distanserna:
Mina bästa tider för milen, halvmaraton och maraton kan alla sägas ha sina närmaste motsvarigheter på den markerade raden. De kortare sträckorna kan jag inte säga mycket om, men Lidingöloppet (L 30km i tabellen ovan) kommenterar jag (o)gärna lite närmare.
Jag har sprungit Lidingöloppet två gånger, 2006 och 2008, båda gångerna med en kraftlös avslutning och en sluttid på nära tre timmar. Dessa prestationer kan lämpligen placeras på någon av de två nedersta raderna i tabellen ovan (som dock fortsätter – klicka på den för att se hela).
I höst deltar jag enligt plan i Lidingöloppet igen. Jag har som mål att springa på 2:30, vilket avviker från både tabellen och det vanliga tidsmålet för löpare på min nivå. Borde jag ändra mitt mål till 2:25? Det vågar jag inte. Jag skulle vara mycket nöjd med att klara 2:30. Ett tuffare mål sparar jag till 2012.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)