För precis 25 månader sedan började jag räkna 400 dagar igen, för fjärde gången på den här bloggen. Jag hade bestämt mig för att kvala in till Boston Marathon, vilket skulle placerat mig på startlinjen för knappt ett år sedan. Min marginal till kvalgränsen blev dock för liten, så jag pausade bloggen halvvägs för att återuppta den året efter, fast då med siktet inställt på Boston Marathon 2017. Trots större marginal till kvalgränsen var jag då fortfarande för långt ifrån, så bloggpausen förlängdes.
När jag för drygt en månad sedan återupptog bloggandet så var det med ändrade förutsättningar. Jag tillhör nu en annan åldersgrupp med högre kvalificeringstid till Boston Marathon. Plötsligt kändes det mycket troligt att jag skulle få tillräcklig tidsmarginal för att knipa en start till Boston Marathon 2018. Med ungefär 200 dagar kvar till att man får slutligt besked tyckte jag att det var lämpligt att sparka igång bloggen igen i samband med att jag sprang Marató de Barcelona.
Förutom en gammal önskan att springa just Barcelonas maratonlopp så fick jag nämligen en första chans att klara min nya kvaltid. På så vis skulle Stockholm Marathon inte vara min enda chans (då Berlin Marathon infaller efter kvaltidens slut och därmed blir kvalificeringslopp för Boston 2019). Nu blev det inte en tid i Barcelona som jag kan använda mig av, så pressen på en god prestation i Stockholm kvarstår.
Tanken med den här vändan av dagligt bloggande är alltså att skildra mitt försök att få en plats i Boston Marathon – antingen 2018 genom att springa hyfsat snabbt i årets Stockholm Marathon (just nu osannolikt), eller möjligen 2019 genom att jag åtminstone i Berlin nu i höst lyckas få några minuters marginal till min kvaltid (vilket jag ännu inte slutat hoppas på). Detaljerna kan vi ta allteftersom.