Om man kollar i min träningsdagbok på jogg.se så ser man att jag inte lyckades springa så mycket som 100 mil under 2010. Det blev inte ens 98. Det var först på årets sista dag som jag tog totaltiden för årets löpning upp över 80 timmar. En ganska begränsad träningsmängd och långt ifrån mina föresättningar vid årets början.
Tävla gjorde jag dock som aldrig förr. Innan dagens pass stod tävlingarna för en fjärdedel av årets löpning sett till antalet kilometer. Utan loppen hade jag stått mig slätt. När det gäller loppen lyckades jag också nå mina mål för året. Jag satte nytt personligt rekord på alla distanser.
Jag brukar inte avge några egentliga nyårslöften, men jag har ibland vissa uttalade målsättningar för det kommande året. Nästa år tänker jag tävla något mindre, men träna betydligt mer. Förhoppningsvis leder det till fortsatta framgångar.
Gott nytt år!
fredag 31 december 2010
tisdag 7 december 2010
400 dagar och en månad
Idag är det en månad sedan jag sprang New York City Marathon. Allt jag skrev på bloggen om själva loppet har jag klippt ihop till en sammanhängande text och lagt på en egen sida, med länkar till de ursprungliga inläggen och tillhörande kommentarer. Jag kunde inte komma på någon lämpligare titel än New York City Marathon 2010.
Det är drygt 14 månader sedan jag började räkna ner till New York City Marathon 2010. Trots bristande träningsdisciplin genomförde jag en hel del andra lopp på väg mot slutmålet, så de dagliga inläggen handlade ofta om min löpning på ett mer generellt plan.
Avsikten var ändå att det skulle finnas en röd tråd, att bloggen på något sätt skulle bli en guide för svenskar som vill springa NYC Marathon. Om det är någon som tycker att det är något som saknas eller behöver förtydligas så tar jag gärna emot frågor och synpunkter!
Jag hade kanske skrivit även utan läsare, men resultatet hade då blivit ett annat. Den dialog som uppstått i kommentarerna och de personer jag därigenom mött på tävlingar och gemensamma träningspass är för mig den mest positiva följden av bloggskrivandet. Jag har samtidigt hittat många andra löparbloggar som både inspirerar och roar.
Förhoppningsvis har även jag roat och inspirerat ibland. Men utöver de läsare som gjort väsen av sig finns det ett stort antal andra över hela landet och andra delar av världen. Det skulle vara roligt att veta vilka dessa människor är, hur de hittade hit och vad som fick dem att stanna kvar ända till slutet.
Tack alla trogna läsare för den här tiden!
Kylskåpsprydnad.
Det är drygt 14 månader sedan jag började räkna ner till New York City Marathon 2010. Trots bristande träningsdisciplin genomförde jag en hel del andra lopp på väg mot slutmålet, så de dagliga inläggen handlade ofta om min löpning på ett mer generellt plan.
Avsikten var ändå att det skulle finnas en röd tråd, att bloggen på något sätt skulle bli en guide för svenskar som vill springa NYC Marathon. Om det är någon som tycker att det är något som saknas eller behöver förtydligas så tar jag gärna emot frågor och synpunkter!
Jag hade kanske skrivit även utan läsare, men resultatet hade då blivit ett annat. Den dialog som uppstått i kommentarerna och de personer jag därigenom mött på tävlingar och gemensamma träningspass är för mig den mest positiva följden av bloggskrivandet. Jag har samtidigt hittat många andra löparbloggar som både inspirerar och roar.
Staffan blev glad över att jag uppskattade hans blogg.
Förhoppningsvis har även jag roat och inspirerat ibland. Men utöver de läsare som gjort väsen av sig finns det ett stort antal andra över hela landet och andra delar av världen. Det skulle vara roligt att veta vilka dessa människor är, hur de hittade hit och vad som fick dem att stanna kvar ända till slutet.
Tack alla trogna läsare för den här tiden!
måndag 6 december 2010
Ett säkert sätt att få springa NYC Marathon 2012
Idag klockan 13 börjar Springtime Travel ta emot föranmälningar till New York City Marathon 2012. De som är snabbast att anmäla sig är garanterade en startplats i loppet om knappt två år (förutsatt att man också betalar för något av de erbjudna paketen som inkluderar bland annat flygresa och hotellnätter).
Det här är bara ett av många sätt att få en plats i New York City Marathon. Det är kanske det enklaste, men absolut inte det billigaste.
Själv har jag valt att anmäla mig till lotteriet igen. Det gjorde jag redan under Marathon Monday, dagen efter årets lopp. Marathon Monday Mania var en extra dragning i lotteriet där 50 personer blev bland de första att få var sin startplats i NYC Marathon 2011. Jag blev inte utvald, men jag har en ny chans i det riktiga lotteriet till våren. Det är inte helt otänkbart att jag får springa NYC Marathon igen redan 2011.
Skriv gärna en kommentar om du bokar via Springtime eller väljer något annat sätt att få en startplats i NYC Marathon!
Det här är bara ett av många sätt att få en plats i New York City Marathon. Det är kanske det enklaste, men absolut inte det billigaste.
Själv har jag valt att anmäla mig till lotteriet igen. Det gjorde jag redan under Marathon Monday, dagen efter årets lopp. Marathon Monday Mania var en extra dragning i lotteriet där 50 personer blev bland de första att få var sin startplats i NYC Marathon 2011. Jag blev inte utvald, men jag har en ny chans i det riktiga lotteriet till våren. Det är inte helt otänkbart att jag får springa NYC Marathon igen redan 2011.
Skriv gärna en kommentar om du bokar via Springtime eller väljer något annat sätt att få en startplats i NYC Marathon!
söndag 5 december 2010
Shopping i New York
En av sakerna som gör det värt att åka till New York – om man nu inte tycker att det räcker med NYC Marathon som enda anledning – är möjligheten att handla riktigt billigt. Jag har köpt mycket av mina kläder och löparskor i New York de senaste åren. Skorna har ofta inhandlats på City Sports eller JackRabbit, två butikskedjor med bra erbjudanden och hjälpsam personal.
I år trodde jag att det skulle bli några inköp på NYC Marathons Health and Fitness Expo dagarna innan loppet, men varken Asics (loppets klädsponsor som dominerade mässans yta) eller någon av de andra utställarna hade speciellt intressanta erbjudanden. Hos Adidas var det normalpris på allt, bara deras celebra gäster lockade folk till montern.
Från mässan går det gratisbussar till Paragon Sports. De har ett brett utbud och stora rabatter på löparprylar dagarna innan NYC Marathon, bland annat 20 procents rabatt på i stort sett alla kläder från flera olika märken. Det kan bli väldigt trångt i butiken, men jag vill påstå att det är värt besväret.
Jag hade ställt in mig på att köpa ett par lättviktsskor, och efter att provsprungit både Asics Racers och Adidas Haile-skor blev det till slut ett par Brooks T6 i rött som fick följa med hem. De var billiga. Av en lustig slump gav växelkursen ett pris på 500 svenska kronor, prick på öret. Även vikten var låg – 178 gram per sko!
Det blev faktiskt ett köp på mässan också, vid mitt andra besök. Min gamla klocka har visat tendenser på att ge upp, så jag har sneglat lite efter en ny – gärna med GPS och pulsmätning. Garmin släppte helt lägligt en ny modell precis inför NYC Marathon. Att priset var runt 1500 kronor lägre än i Sverige gjorde att jag inte kunde låta bli. Det fick bli årets present till mig själv.
Det blev en hel del vanliga klädinköp också – jag klär mig ju inte bara för löpning till vardags. En funktionell jacka som inte finns att köpa i Sverige, ett par jeans till en bråkdel av priset i svenska butiker, ett par skor som blivit mina nya favoriter, två tröjor och lite andra småsaker. Allt som allt är jag mycket nöjd.
I år trodde jag att det skulle bli några inköp på NYC Marathons Health and Fitness Expo dagarna innan loppet, men varken Asics (loppets klädsponsor som dominerade mässans yta) eller någon av de andra utställarna hade speciellt intressanta erbjudanden. Hos Adidas var det normalpris på allt, bara deras celebra gäster lockade folk till montern.
Grete Waitz, niofaldig vinnare av NYC Marathon, gästade Adidas.
Jag hade ställt in mig på att köpa ett par lättviktsskor, och efter att provsprungit både Asics Racers och Adidas Haile-skor blev det till slut ett par Brooks T6 i rött som fick följa med hem. De var billiga. Av en lustig slump gav växelkursen ett pris på 500 svenska kronor, prick på öret. Även vikten var låg – 178 gram per sko!
Det blev faktiskt ett köp på mässan också, vid mitt andra besök. Min gamla klocka har visat tendenser på att ge upp, så jag har sneglat lite efter en ny – gärna med GPS och pulsmätning. Garmin släppte helt lägligt en ny modell precis inför NYC Marathon. Att priset var runt 1500 kronor lägre än i Sverige gjorde att jag inte kunde låta bli. Det fick bli årets present till mig själv.
Det blev en hel del vanliga klädinköp också – jag klär mig ju inte bara för löpning till vardags. En funktionell jacka som inte finns att köpa i Sverige, ett par jeans till en bråkdel av priset i svenska butiker, ett par skor som blivit mina nya favoriter, två tröjor och lite andra småsaker. Allt som allt är jag mycket nöjd.
fredag 3 december 2010
Veckan efter NYC Marathon
Min målgång i New York City Marathon blev också startskottet för en semestervecka tillsammans med min flickvän. Veckan innan loppet var jag själv i New York och det handlade nästan bara om löpning och förberedelser. Nu skulle vi ta det lugnt och vara shoppingglada turister.
När jag hämtade min startlapp till NYC Marathon på sportmässan några dagar innan loppet så köade jag också en halvtimme för att få biljetter till en konsert med Blues Traveler kvällen efter loppet. Jag fick två biljetter och en glad gubbe stämplad på startlappen.
Konserten var förlagd till Manhattan Center, vilket lämpligt nog bara var fyra gator från där min flickvän och jag bodde. Nu var jag ändå inte särskilt sliten efter loppet, och vi gick faktiskt betydligt längre bara för att hitta ett trevligt ställe att äta och dricka på innan konserten.
Vi kom till lokalen i god tid och köpte var sin Coors (eftersom det var den billiga sponsoröl som såldes), tittade på haltande människor och så småningom lite bilder från loppet på storbildsskärmen. Vi var också väldigt nöjda med att få höra och se Blues Traveler, vars sångare gjorde sitt bästa för att häckla de närvarande maratonlöparna mellan låtarna.
Maratonveckan fortsatte även på måndagen, men bortsett från några små ärenden på förmiddagen hade vi nu fem dygn i New York som inte handlade om NYC Marathon. Det är en av de stora fördelarna med att vara sin egen researrangör – man behöver inte åka hem till vinterkalla Stockholm redan innan träningsvärken kulminerat.
Även på måndagskvällen blev det konsert eftersom vi av en tillfällighet fick gratis biljetter till Katy Perry. På tisdagen åkte vi till Coney Island och fikade på stranden med kaffe och munkar från Dunkin' Donuts.
Strandpromenaden och det klassiska nöjesfältet står inför stora förändringar. Många av de lokala företagarna som funnits här i årtionden hade bara till mitten av november på sig att packa ihop och försvinna. De flesta ställen hade redan stängt, så när vi var färdiga med utsikten gick vi in på New York Aquarium.
Vi hade några ”måsten” för veckan, och förutom Coney Island och akvariet planerade vi att se en musikal på Broadway. Nu slumpade det sig så att vi på tisdagskvällen passerade Times Square bara tio minuter före föreställningsstart, så vi köpte två restbiljetter till West Side Story.
På onsdagen blev det en del shopping och en hel del strövande på Lower East Side och i The Village. På torsdagen – som nog var den finaste dagen – var vi i Central Park och hyrde en roddbåt, vartefter det blev det ännu mer shopping!
Ett annat ”måste” var att se FN-skrapan på nära håll, vilket min flickvän inte fått tillfälle att göra vid sina tidigare besök i New York. Nu gick vi dit på fredagen, vår sista dag i stan, efter att ha dansat lite i stora hallen på Grand Central Station.
Vi hann med en hel del annat också, men det finns några saker kvar att göra vid framtida besök i New York. Det är bra, för jag vill gärna kunna locka min flickvän med mer än att bara se mig springa NYC Marathon ännu en gång.
När jag hämtade min startlapp till NYC Marathon på sportmässan några dagar innan loppet så köade jag också en halvtimme för att få biljetter till en konsert med Blues Traveler kvällen efter loppet. Jag fick två biljetter och en glad gubbe stämplad på startlappen.
Empire State Building upplyst med NYC Marathons färger på kvällen.
Konserten var förlagd till Manhattan Center, vilket lämpligt nog bara var fyra gator från där min flickvän och jag bodde. Nu var jag ändå inte särskilt sliten efter loppet, och vi gick faktiskt betydligt längre bara för att hitta ett trevligt ställe att äta och dricka på innan konserten.
De där flaggorna säljs för $150 styck. Kan man ha dem som gardiner?
Vi kom till lokalen i god tid och köpte var sin Coors (eftersom det var den billiga sponsoröl som såldes), tittade på haltande människor och så småningom lite bilder från loppet på storbildsskärmen. Vi var också väldigt nöjda med att få höra och se Blues Traveler, vars sångare gjorde sitt bästa för att häckla de närvarande maratonlöparna mellan låtarna.
”Och det gliiittra' och glääänste mellan oss...”
Maratonveckan fortsatte även på måndagen, men bortsett från några små ärenden på förmiddagen hade vi nu fem dygn i New York som inte handlade om NYC Marathon. Det är en av de stora fördelarna med att vara sin egen researrangör – man behöver inte åka hem till vinterkalla Stockholm redan innan träningsvärken kulminerat.
Även på måndagskvällen blev det konsert eftersom vi av en tillfällighet fick gratis biljetter till Katy Perry. På tisdagen åkte vi till Coney Island och fikade på stranden med kaffe och munkar från Dunkin' Donuts.
Mycket sol och fina vågor, men ändå blev det inget bad.
Strandpromenaden och det klassiska nöjesfältet står inför stora förändringar. Många av de lokala företagarna som funnits här i årtionden hade bara till mitten av november på sig att packa ihop och försvinna. De flesta ställen hade redan stängt, så när vi var färdiga med utsikten gick vi in på New York Aquarium.
”I am the walrus! Goo goo g'joob, goo goo g'joob!”
Vi hade några ”måsten” för veckan, och förutom Coney Island och akvariet planerade vi att se en musikal på Broadway. Nu slumpade det sig så att vi på tisdagskvällen passerade Times Square bara tio minuter före föreställningsstart, så vi köpte två restbiljetter till West Side Story.
På onsdagen blev det en del shopping och en hel del strövande på Lower East Side och i The Village. På torsdagen – som nog var den finaste dagen – var vi i Central Park och hyrde en roddbåt, vartefter det blev det ännu mer shopping!
Ett annat ”måste” var att se FN-skrapan på nära håll, vilket min flickvän inte fått tillfälle att göra vid sina tidigare besök i New York. Nu gick vi dit på fredagen, vår sista dag i stan, efter att ha dansat lite i stora hallen på Grand Central Station.
En stor, blank men lite trasig boll vid den publika entrén till FN.
Vi hann med en hel del annat också, men det finns några saker kvar att göra vid framtida besök i New York. Det är bra, för jag vill gärna kunna locka min flickvän med mer än att bara se mig springa NYC Marathon ännu en gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)