Med en vecka kvar till Midnattsloppet i Stockholm är jag orolig för mina brister när det gäller både styrka och uthållighet. Jag vill ta mig tillbaka till min vanliga träningsmängd, inte få träningsvärk efter 4 kilometer eller flämta som en galning efter några varv runt idrottsplatsen. Men det är så lite tid kvar.
Jag bestämde mig för en regnrunda på åtta kilometer i normaltempo på trygga Hälsans stig Hökarängen – jämna trottoarer och asfalterade gångvägar sånär som på ett hundratal meter grus och lite gatsten/stenplattor i Hökarängens och Gubbängens Centrum. Det ska väl inte innebära några risker för högerfoten?
Trots förtvinade muskler och försämrad kondition verkar det som att kroppen minns. Utan större ansträngningar blev mellantiderna 4:27, 4:13, 4:24 och 4:21. Jag bestämde mig för en försiktig fartökning på den återstående halvan. 4:15, 8:20 (en av kilometerskyltarna har varit borta i ett år nu) och 4:12. Jo, kroppen minns och klockan bekräftar.
Åtta kilometer på totalt 34:13. Halvmarafart. I träningsdagboken ser jag att det är det längsta jag har sprungit sedan innan midsommar. Jag utesluter möjligheten att springa milen under 40 minuter om en vecka, och jag tror inte heller att jag slår mitt personbästa på 41:06. Men jag tror att jag kanske kan pressa fram en ny bästanotering för just Midnattsloppet. Allt som behövs är ju 4:10-fart i 10 kilometer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar