måndag 31 mars 2014

216: Sommartid i Nacka

Jag tog en extra vilodag på lördagen och fick därmed möjlighet till sällskap på ett längre pass på söndagen. Planen var att springa minst 15 kilometer, men sträckningen tog vi beslut om längs vägen. En del vägval gjorde att vi ibland fick skutta över stock och sten, samt vid enstaka tillfällen snarare klättra än springa. Vi tillät oss ett och annat stopp också, vid rödljus och vackra vyer.

Kort paus i nivå med Järlasjön.
Vi pratade på som vanligt under rundan. Som ett extra roligt inslag råkade vi möta våra gemensamma vänner som nyss fått barn, bara minuter efter att vi pratat om dem och konstaterat att ingen av oss ännu avlagt visit. Löpturen fick ett par kilometer senare ett abrupt slut när min löpkamrat höll på att kollapsa av en alltför låg sockernivå. Då hade vi dock hunnit passera 15 kilometer och var nästan tillbaka vid utgångspunkten, så snart var allt i sin ordning.

Idag är det två månader kvar till Stockholm Marathon, drygt sju månader (216 dagar) till New York City Marathon.

söndag 30 mars 2014

217: Vintage

Jag bedriver lite olika projekt hemma där jag går igenom gamla saker. Lustigt nog dök en tröja upp nästan samtidigt på två olika sätt; dels bland en mängd undanstuvade kläder, men också på en bild som jag återvunnit ur en gammal mobiltelefon den här helgen.

Tröjan jag fick i samband med ett lopp i New York 2010.
Tröjan och bilden är från New York, en vecka innan NYC Marathon 2010 då jag sprang ett kortare lopp i Central Park. Förutom att bilden hamnar på bloggen, så återgick tröjan till aktiv användning idag.

fredag 28 mars 2014

219: Mentorskap

Ikväll träffade jag en kille som ska springa sin första mara om två månader. Jag tänkte att det kanske finns saker jag kan berätta för honom. Det visade sig att han tränar med Team Stockholm Marathon och hade en hel del att säga om träning och teknik. Förhoppningsvis kan vi ses och springa någon gång tillsammans. Jag tänkte att det kanske finns saker jag kan lära mig av honom.

torsdag 27 mars 2014

220: Favorit i repris

Det slumpade sig så att jag hade både lunch- och middagsmöten inbokade idag, men eftersom vädret var så fint klämde jag in lite löpning däremellan. Lite fantasilöst valde jag att igen springa ut på Björkhagsspåret och lägga till Hellasgårdens elljusspår som en extra slinga. Till skillnad från i tisdags krävdes dock inte mössa och vantar, vilket kanske bidrog till att det gick nästan två minuter snabbare att komma hem. Jag kände mig helt fantastiskt pigg och stark efter avslutad runda och började fantisera om ett långpass till helgen.

onsdag 26 mars 2014

221: Startlistan till NYC Marathon

Idag är det dragning i lotteriet till New York City Marathon 2014. De som hittills varit osäkra på om de får springa i höst får svar idag. Håll koll på http://www.tcsnycmarathon.org/.


Själv har jag vetat i ett år, ända sedan dragningen till förra årets lopp, att jag ska få springa igen till hösten. Förra året var det tredje året i rad som jag drog nitlott och därmed garanterades en startplats 2014. Det är samma regel som gjorde att jag fick springa 2010, men det är också en regel som nu gäller för sista gången och sedan försvinner.

Ses vi på startlinjen om 221 dagar?

tisdag 25 mars 2014

222: Två förlorade veckor

Trots att vädret talat olika årstiders språk så har det många gånger funnits goda förutsättningar att springa de här veckorna. Tid har inte heller varit en bristvara. Tyvärr har jag dock gått omkring och hostat, vilket varit en fullgod ursäkt för att inte springa, vilket i sin tur blivit en ursäkt för att inte skriva något. Nu har jag förhoppningsvis hostat för sista gången.

Jag börjar om igen. Första steget blev att springa Björkhagsspåret med Hellasgårdens elljusspår som en liten avstickare. Det är fortfarande mössa, vantar och långärmat som gäller, men det är inte helt utan vårkänslor. 6,5 kilometer på 36 minuter och med en tung känsla i kroppen. Förhoppningsvis återvänder konditionen snabbare än vårvärmen och de längre dagarna.

tisdag 11 mars 2014

236: Blogger-appen

I söndags förberedde jag ett inlägg om min klocka som jag tänkte färdigställa för publicering på måndagen. När jag sedan skulle ta fram inlägget för slutredigering så fanns det inte längre. Jag hade gjort misstaget att skriva det på telefonens blogger-app och sedan inte tryckt på spara med jag fortfarande hade wifi-uppkoppling. Nästa gång jag öppnade appen var den i menyläge och inlägget fanns inte kvar som utkast.


Det här misstaget har jag gjort tidigare och sedan förbannat mig själv. Nu blir det till att skriva om texten igen utifrån mitt eget minne. Man lär så länge man lever.

söndag 9 mars 2014

238: Avslutning i Holbox

Nästan frisk kände jag mig först på lördagen. Tisdagen var ju helt förlorad, på onsdagen var jag fortfarande helt utslagen, på torsdagen började krafterna återvända och på fredagen försökte jag äta normalt igen. Magbesvären försvann och ersattes med feber och senare hosta och snuva som nu är det enda som besvärar mig.

På fredagen bytte vi hotell och vi har trots allt kunnat njuta av den enkla tillvaron på ön. Förutom en dags oväder – ett ordentligt åskväder som döpte oss på stranden mellan byn och det förra hotellet – så har vi haft sol och värme. Vi har dessutom träffat trevliga människor och igen så smått börjat njuta av kulinariska upplevelser.

På lördagen bestämde jag mig för att försöka upprepa den mest fantastiska barfotarunda jag upplevt, den jag sprang ute på sandbankarna vid lågvatten för drygt ett år sedan, ut mot Punta Mosquito och tillbaka. Jag var beredd på att det inte skulle bli riktigt samma sak, och det blev det förstås inte heller. Vattnet stod inte lika lågt, och när jag var tvungen att ta mig förbi partier med knähögt vatten blev det förstås gång istället för löpning.

Efter drygt tre kilometer gav jag upp och vadade in till land. Jag passerade så en meterhög häger på bara ett tiotal meters avstånd. Jag sprang ”bilvägen” tillbaka eftersom sanden faktiskt var finare där än på stranden. Nackdelen med att springa barfota är att hela tiden försöka se var man sätter fötterna. Om man samtidigt vill se lite av djurlivet och omgivningarna så riskerar man att trampa på något, vilket jag hade oturen att göra några hundra meter innan jag kommit tillbaka till stranden vid vårt hotell. Något hårt tryckte upp i mitten av högerfoten. Det värkte en del under resten av dagen.

Idag är det hemfärd, men vi har fått veta att flyget är sju timmar försenat. Det betyder ytterligare några timmars sol och värme i väntan på att få uppleva den svenska våren.


tisdag 4 mars 2014

243: Nere för räkning

När det egentligen borde vara som bäst har det blivit som sämst. Magsjuka har hållit mig vaken nästan hela natten. Jag blev helt uttorkad, andfådd av att gå på toaletten och låg och flämtade i sängen mellan varven. Efter åtta timmars elände lyckades jag fortfarande inte behålla den vätska jag försökte få i mig.

Igår framförde jag önskemål om att byta hotellrum från ett rum som det inte hade varit roligt att vara bunden till idag. Det nya rummet är mycket bättre, liksom jag jämfört med i morse. Det kommer att ta tid att ta sig tillbaka, men jag är förhoppningsvis på väg.

måndag 3 mars 2014

244: Talet som återkommer

Igår var vi i Coba. Mayaruinen man får klättra upp i är Yucatanhalvöns högsta och mäter 42 meter.

Idag har vi åkt till Holbox. Denna ö (som egentligen kanske är yttersta delen av en halvö) är enligt en beskrivning 42 kilometer lång.

söndag 2 mars 2014

245: Nio kilometer på stranden i Tulum

Vi är tillbaka i Tulum, men längre söderut än vi varit tidigare. Här finns det betydligt fler ställen att bo på än på stranden närmast mayaruinerna, och vi tog en taxitur för att hitta ett ställe i vår smak.

På eftermiddagen gick jag ut till stranden med endast badshorts, solglasögon och löparklocka och började springa söderut i strandkanten. Det är fint när saltvattnet stänker runt anklarna, samtidigt som det är enklare att springa där sanden ligger lite hårdare packad.

Det var inte så mycket folk, kanske för att solen var på väg ner och skuggorna började lägga sig över stranden. Jag kollade på vilka ställen som fanns och passerade två bröllop på vägen. Efter att ha sprungit några hundra meter längs en bevakad ödetomt och nått 4,5 kilometer vände jag tillbaka.

Det är konstigt vilket jämnt tempo jag håller när jag springer barfota på stranden. Men det är klart, förutsättningarna är ju konstanta. Jag övervägde att springa 500 meter förbi startpunkten och tillbaka för att nå en mil, men avslutade där vi bor eftersom jag såg K och kunde låta henne ta en bild.

Efter barfotalöpning och svalkande bad.

lördag 1 mars 2014

246: Strandboulevarden i Chetumal med José

Självklart skulle jag springa med José i Chetumal när han springer sin morgonrunda. Kul sätt att se stan på samtidigt som jag får lite press på mig, tänkte jag.

Nu visade det sig att José egentligen inte springer regelbundet längre, åtminstone inga längre sträckor. Som god värd tog han sig ändå an att hämta mig klockan sju på fredagsmorgonen och köra till strandboulevarden som vi joggade en bit på och tillbaka, totalt 5 kilometer.

Vi hade tur med vädret, lite mulet och bara 23grader. Sexminuterstempo visade sig vara lagom för José, som hade en tendens att hamna några meter bakom. Själv blev jag inte ens andfådd, men det kändes ändå som att hjärtat fick jobba lite på tillbakavägen.