torsdag 30 oktober 2014

3: First we take Manhattan...

Nu när jag packat väskan inför avfärd finns det inte mycket kvar av förberedelser. Incheckning online fungerade dessvärre inte, och i mailkontakten med Flygstolens kundtjänst blev det goddag yxskaft. Det blir till att vara på flygplatsen extra tidigt istället. Om sju timmar sitter syrran och jag förmodligen på flygbussen på väg mot El Prat och sedan JFK.

På söndag är det inte bara New York City Marathon utan även sista dag att anmäla sig till Berlin Marathon 2015. Jag tänker av förklarliga skäl inte vänta till sista stund utan knappade in mina uppgifter idag.

Tack för ingenting?

Det blir en plats i lotteriet, så vi får se om jag får springa igen. 42:a Berlin Marathon, 42 kilometer, 42 år gammal. Det hade ju varit fint.

onsdag 29 oktober 2014

4: Hoppsan! På söndag springer jag NYC Marathon igen!

Det är inte klokt. Det är maratonvecka i New York och jag lallar runt i Barcelona som om ingenting är på gång. Jag har inte sprungit som jag tänkt, inte packat min väska och inte satt mig in i vad som gäller för arrangemanget. Jag har inte ens laddat ner appen eftersom jag inte frigjort tillräckligt med plats på min telefon för att uppdatera operativsystemet.

Skärmdump från syrrans mobil.

Fredag morgon åker jag iallafall från Barcelona till New York. Då kommer jag att kunna släppa allt annat och fokusera på uppgiften. Jag längtar efter att få återuppleva New York City Marathon och efter att få återse staden!

söndag 19 oktober 2014

14: Läget inför New York City Marathon

Som så många andra förväntningsfulla löpare har jag i veckan fått veta när och hur jag startar i NYC Marathon om knappt två veckor. Mitt startnummer är 6640 och jag startar i första vågen (av fyra) kl 09:40, i den gröna gruppen och i startfålla B. Det innebär förhoppningsvis att jag är i mål innan kl 13.

Den här veckan har jag inte sprungit alls eftersom jag varit sjuk. Det började med halsont, fortsatte med ordentlig snuva som gick över till sömnstörande hosta. Efter sju dygn känns det som att jag eventuellt är frisk eller åtminstone tydligt på bättringsvägen. Det är skönt att ha genomgått det nu istället för om två veckor.

Resa och boende är också bokat sedan några veckor tillbaka. Fyra nätter på fyrstjärnigt hotell. Det blir en kort men intensiv upplevelse. Jag längtar!

fredag 10 oktober 2014

23: Las montañas de Barcelona

I ledningen för den skola där jag pluggar spanska finns det en man med stort löparintresse. På torsdagskvällarna deltar jag i hans klasser i löptekniken Pose, vilket jag har för avsikt att skriva mer om vid ett senare tillfälle. Nu tänkte jag istället bjuda på lite bilder från i onsdags, när han tog med mig på en löprunda i bergen ovanför Barcelona.

En fin sensommardag, perfekt för löpning!

För att inte slösa bort några kilometer och en massa tid på enformig stadslöpning åkte vi bil upp till startpunkten. Vanligtvis tvingas jag förstås samsas med både trafik och folksamlingar när jag springer hemifrån eftersom vi bor ”mitt i smeten”.

Ja, det kommer att gå lite upp och lite ner...

Jag hade att välja mellan en lite längre, flack runda på 18 kilometer — bort mot Tibidabo och tillbaka — och en något kortare runda på 15 kilometer med väldigt många backar. Beslutet behövde dock tas först efter ett par kilometer.

...men omgivningarna är värda ansträngningen.

Jag hade haft lite ont i mitt högra knä under den närmast föregående veckan, kanske som en följd av Lidingöloppet. Det har framförallt känts när jag gått i trappor, så jag var lite osäker på om den backiga rundan var ett bra alternativ.

En liten försmak på utsikten.

Ett annat tungt vägande skäl att välja den flacka rundan var att jag har velat springa mot Tibidabo sedan vi var på väg upp dit för ett par år sedan men var tvungna att återvända på grund av ett plötsligt oväder.

Barcelona. Berget Montjuïc till höger i bild, Camp Nou strax nedanför.

Redan nu fick jag dock njuta av några fantastiska utsiktsvyer över Barcelona. Löpningen kändes så oförskämt lätt och trevlig att jag trots allt valde den backiga rundan för att få en större utmaning.

När man sprungit över bron vid dammens slut så kommer det en brant backe.

Och backigt blev det! Det fanns alla sorter; lång och brant backe med både tekniskt underlag och slät asfalt, kort men brant och inte så farligt brant men kilometerlång. Tur att de värsta kom tidigt!

Min guide – genom terrängen och till ett bättre löpsteg.

Sedan sprang vi givetvis nerför också, ibland på vindlande, dikeslika stigar med grönskan som en tunnel runt oss där grenarna ofta kammade mitt hår. Vi var försiktiga med hastigheten för att inte halka eller snubbla på stenar och rötter, men det var nära ögat vid ett par tillfällen.

Bara någon kilometer kvar. Tänk på hållningen för fan!

Det blev lite drygt 15 kilometer på en timme och 36 minuter. Efteråt jämförde jag rundan med Lidingöloppet och upptäckte att medan Lidingöloppet har en höjdskillnad på drygt 50 meter så hade den här rundan en höjdskillnad på nära 200 meter. Nu går det ju lite upp och ner också, men den totala stigningen på Lidingöloppet är runt 320 meter, medan vår bergsrunda hade en höjdstigning på mer än 540 meter — på en hälften så lång sträcka!

Snart blir det förhoppningsvis ännu en runda i bergen, kanske på ett lite snällare underlag och i betydligt högre hastighet.

måndag 6 oktober 2014

26: Om bloggtorkan

Apropå att det ibland är långt mellan inläggen...

Rubrik från träffsäkra The Onion

27: Nacka-touren avslutad

I våras tog jag beslutet att springa de fyra lopp som ingår i Nacka-touren. Jag gick ut friskt med både deltagande och hyfsade resultat i Nacka halvmarathon och Duvnäsloppet. Men de två återstående loppen, Solsidan runt och Hellasloppet, hamnade utom räckhåll i och med att jag drog till Barcelona.

Två av fyra möjliga och därmed inget diplom.
Själva anledningen att springa loppen var att det var på hemmaplan, vilket alltså inte förblev fallet. Jag hade tänkt bli en av förväntat få som genomförde alla fyra loppen, men nu var det bara nio andra personer som lyckades med bedriften. Kanske blir det ett nytt försök nästa år.