lördag 31 mars 2012

Nyhetsbreven (285 dagar)

Ett tydligt vårtecken — och idag har det känts som att alla tänkbara vårtecken behövs — är de nyhetsbrev med reklam för olika lopp som trillar in i en strid ström. Den här veckan har jag bland annat fått information om Parloppet, Lidingöloppet, Göteborgsvarvet, NackaOrienteringen, Stockholm Halvmarathon och Sentrumsløpet.

Innehållet i dessa nyhetsbrev kan vara mer eller mindre matnyttigt. Förutom vårkänslan är den mest omedelbara effekten på mig att jag blivit påmind om att jag måste anmäla mig till Lidingöloppet innan det är för sent.

fredag 30 mars 2012

Frisk och skadefri (286 dagar)

Jag pendlar mellan två känslor. Den första är att jag glad över att jag har varit frisk och skadefri så länge. Den andra är oron över minsta tecken på motsatsen. Det kan vara antydan till en förkylning eller, som när jag kom hem tidigare idag, en intensiv smärta ovanför vänsterfotens vrist.

Någon gång framöver kommer jag väl att bli sjuk eller dra på mig ännu en skada, så det gäller att passa på att njuta och springa medan jag kan. Blir det inte imorgon, så blir det på söndag.

torsdag 29 mars 2012

Malin Ewerlöf på Akademibokhandeln (287 dagar)

Akademibokhandeln har bjudit in till en träff med Malin Ewerlöf då man bland annat kan höra henne prata om sin nya bok. Evenemanget var tänkt att hållas enbart ikväll, men eftersom alla platser gick åt i ett nafs så fick jag och andra övertaliga möjlighet att närvara redan igår.

När jag och min löpintresserade vän kom dit blev vi serverade smoothie och energikaka — eller ”en bar” som man valde att kalla det. Presentationen hölls sedan i Löplabbets relativt nya butikslokal i Skrapan som ligger gömd i ena delen av Akademibokhandeln.

Förutom Malin Ewerlöf skymtas hennes bok och någons näsa.

Innan evenemanget mötte jag upp med Erik som bestämt sig för att inte gå dit eftersom han inte trodde att han skulle få höra något nytt. Efter att ha varit där måste jag ge honom rätt — som erfaren löpare lärde man sig knappast något. Det handlade mest om att komma igång med löpning och om hur man gör det till en vana (vilket jag själv i och för sig kan behöva bli påmind om en gång till).

Till er som är anmälda till ikväll och är osäkra på om ni ska gå dit så kan jag säga att jag tog trots allt fick med mig två saker därifrån: en bild av Malin Ewerlöf som en sympatisk och ganska underhållande person, samt en goodie-bag med två böcker, ett par strumpor och ”en bar”.

onsdag 28 mars 2012

yr.no levererar (288 dagar)

När vi klev ut på Götgatan så var Erik skeptisk till prognosen från yr.no att regnet skulle upphöra klockan åtta. Någon minut innan åtta skulle jag dock säga att det inte föll en droppe över Södermalm, så nu är jag lite orolig över vad yr.no har att säga om vädret på lördag:


Jag hoppades på orienteringspremiär och utomhusfika, men det kunde ju skett under trevligare former. Förhoppningsvis är norrmännen inte lika träffsäkra när det gäller långtidsprognoser.

tisdag 27 mars 2012

Dagens siffror (289 dagar)

1. Brooklyn Half sålde slut 15 000 platser på 10 timmar. Snart blir det väl lotteriantagning även till det loppet.

2. Idag fick jag ett mejl med rubriken Parloppet 2010. Ingen rättelse skickades ut, men innehållet i övrigt verkar gälla innevarande år.

3. Jag sprang 3,5 km med hunden efter jobbet. Mina gamla Asics GT-2150 känns som tegelstenar.

måndag 26 mars 2012

Berlin Marathon 2011 (290 dagar)

Igår var det ett halvår sedan jag sprang Berlin Marathon. Min sammanfattning av resan och loppet har legat ofärdig nästan lika länge, men istället för att färdigställa så stryker jag de ofullständiga partierna och publicerar. Håll till godo!

Jag åkte till Berlin med ganska låga förväntningar på vad jag skulle kunna prestera i loppet — ja, jag var till och med lite orolig för hur det skulle gå, inte minst mot slutet. När jag kände mig nere med anledning av detta försökte jag istället fokusera på själva resan, en trevlig hösthelg i Berlin med min syster.

Som turisthelg började det bra. Lunch och öl på Rigas flygplats, fint hotell och rymligt rum i Berlin, en god natts sömn, fin frukost på stan och en tupplur i solen på Tempelhofs flygplats efter att ha hämtat startlappen. Som vanligt när jag är i en främmande stad blev det en del långa promenader, men det kändes bra inför loppet och det blev ännu en god natts sömn.

Vårt hotell på acceptabelt gångavstånd från start och mål.

Ett välkomnande som lämnar en känsla av tomhet.

I målområdet dan före dan, med tankar på framtiden.

Jag hade tänkt inleda loppet i 4:55-tempo och sedan anpassa mig efter hur det kändes. Efter att både första och andra kilometern gått på ungefär 4:30 så tänkte jag att varför inte, så länge jag bara rullar på utan ansträngning. Efter ytterligare ett par kilometer la jag märke till två italienare framför mig i röda linnen, en kille och en tjej, som sprang i jämnt och fint 4:30-tempo. Jag bestämde mig för att hänga fast vi dem så länge som möjligt.

Inte ett ord slösade jag krafter på att yttra, det blev bara en vinkning till en familj i ett tåg som stod still på en bro vi sprang under. Tempot var konstant. Ett tag funderade jag på om jag kunde få ärva 4:30-Staffans stående epitet nu när han själv inte längre har användning för det.

Vid 27 kilometer stod PowerBar och bjöd på energipåfyllning. Eftersom krafterna hade börjat tryta tog jag tacksamt emot gel från första bästa funktionär. Jag fick tre stycken i handen, vilket kändes onödigt. De jag fick var Strawberry och jag såg att det även fanns koffein, men jag ville inte ta emot mer. Jag tryckte i mig en gel och behöll de andra två i vänsterhanden. Jag trodde inte att jag skulle ta någon mer, men kunde inte förmå mig att slänga dem.

Nu började jag räkna ner till att jag skulle få se min syster. Kilometer översattes till minuter. Jag längtade och tänkte att det bara skulle vara en halvtimmes löpning kvar efter att jag passerat syrran. Två små delsträckor.

Efter 29 kilometer släppte jag italienarna. I minst 25 kilometer hade jag haft dem nära, men nu klarade jag inte att hålla tempot längre. Från att ha legat lite över 4:30 låg jag ganska snart över fem minuter. Jag hade svårt att motivera mig till att hålla ett bättre tempo, men jag lyckades åtminstone hålla gå-tankarna borta.

När jag äntligen såg min syster bröt jag tystnaden, lämnade ifrån mig de två gelpaketen, och kämpade sedan vidare utan att stanna. Jag vill bara gå! Dagen innan hade vi vandrat längs slutsträckan, så jag visste vad som väntade och lät mig inte luras av att se Brandenburger Tor efter sista kröken. Jag hade krafter kvar även efter jag sprungit genom monumentet, så det blev en liten fartökning mot slutet.

Blicken högt, med risk att snubbla på kameran.

Killen bakom berättade att han inte ville ladda för en mara igen.

Både medaljen och plasten fick följa med hem.

Slutresultatet, 3:23:53, blev faktiskt 40 sekunder bättre än min bästa Stockholmsmara och därmed min näst snabbaste av totalt 11. Jag kan ärligt säga att resultatet överträffade alla mina förväntningar.

När jag suttit av mig den värsta smärtan, pratat med en annan löpare som trodde att jag var dansk för att jag hade en rödvit tröja, hämtat ut mina saker och druckit ur min öl så inledde jag promenaden till den överenskomna mötesplatsen där min syster satt och solade. På kvällen blev det ännu en promenad och givetvis ännu ”en” öl.

Underbart att kunna sitta utomhus sista helgen i september.

Plastmuggar i drivor efter avslutat lopp.

Det finns givetvis mycket mer att säga om både loppet och helgen, men nu släpper jag det här och blickar framåt istället. Berlin finns även i framtiden, tillsammans med drömmar om min snabbaste mara.

söndag 25 mars 2012

Långpass på vårfrudagen (291 dagar)

Av en lustig slump blev dagens långpass nästan på sekunden lika långt som förra helgens dryga 106 minuter. Sett till längden blev det dock 1,3 km mer, totalt lite över 19,5 km, kanske mest beroende på att jag inte sprang den tuffa terrängen på Hellas gröna spår den här gången.

Jag gjorde en annan avstickare från Hellas gula spår då jag vek av vid skylten mot Brotorp. Även här har Stockholm stad satt upp sina nya rödvita markeringar, fast utan sträckangivelser. På spårkartan står denna sträcka som ”Anslutning Brotorp - 2 400 m”. Det var precis den typ av skogsspår jag gillar, hela vägen fram till Skogsluffarnas stuga.

Väl vid Brotorp var jag lite osäker på vart jag skulle, så jag följde efter en annan löpare ett tag tills jag kände igen mig vid Djursjukhuset i Bagarmossen där jag återvände in i Nackareservatet. Nu blev det tyvärr till att upprepa sig och ännu en gång springa förbi golfklubben och vidare på Hellas gula spår.

När jag sprang med sällskap på lördagen fanns det inte riktigt utrymme för att inkludera elljusspåret norr om Hellasgården. Idag blev det dock lagom att plussa på detta för att komma upp i närmare två mil. Även här har det kommit upp nya rödvita spårmarkeringar från Stockholm stad. Enligt dessa är spåret 2300 meter, fast utan tydlig start- och slutpunkt.

Efter detta hade jag inga betänkligheter när jag valde närmaste vägen hem. Sedan några kilometer hade jag känt mig både trött och hungrig. Jag var nöjd med mig själv över att jag direkt när jag kommit hem hällde i mig ett stort glas havremjölk med kakao och åt en macka, men det var mindre bra att det dröjde fem timmar till ett större mål mat. Det kom förstås våfflor emellan.

lördag 24 mars 2012

Sommartider (292 dagar)

När man åker in till stan och letar upp en uteservering, dricker en öl och sedan en till innan man börjar fundera på något att äta, då är tankarna på morgondagens långpass långt borta.

Det gäller att hitta en balans i det här, som på semestern när dessa ledighetsvanor utan svårighet går att kombinera med löpning. Om natten inte känns alltför kort ska jag nog imorgon kunna foga ytterligare 18 kilometer till dagens 12.

fredag 23 mars 2012

Brooklyn Half (293 dagar)

När jag sist satt på en buss på väg till Staten Island pratade jag med en tjej om de halvmaror som New York Road Runners arrangerar i de olika stadsdelarna. Debbie hade sprungit alla, tror jag, och hon hävdade att Brooklyn var bäst. Bara en sån sak att man går i mål på Coney Island, nere vid havet — kanske på en fantastisk vårdag!
Jag skulle gärna springa de fem halvmarorna som ingår i NYRR 5 Borough Series, och allra helst vill jag springa Brooklyn Half. Sannolikheten att jag gör det redan nu den 19:e maj är försvinnande liten, men man kan ju få drömma lite. Anmälan öppnar nu på måndag och en startplats i loppet kostar bara några hundra. Flygresa tillkommer, för närvarande runt 4600 kronor.

torsdag 22 mars 2012

Hitta nytt (294 dagar)

Det är lite sorgligt att hittaut.nu inte kommer tillbaka till Nacka i år. Jag blev orienteringsfrälst efter flytten till Björkhagen i somras och upptäckte många av Nackas smultronställen medan jag letade checkpoints i form av mer eller mindre välgömda metallstolpar.

En av den sena höstens erövringar i motljus.

Arrangerande orienteringsklubben Järla IF har dock meddelat att man ersätter hittaut.nu med en liknande aktivitet under namnet NackaOrienteringen. Det distribueras ingen gratiskarta, men det kommer precis som tidigare att släppas kontroller månadsvis som sedan finns kvar till slutet av november.

Jag är intresserad av att delta — kanske även i någon motionsorienteringstävling när jag ändå håller på...

onsdag 21 mars 2012

Groda och fästing (295 dagar)

Den här eftermiddagen och kvällen blev bara pannkaka och med det sjönk humöret. Det sägs att det var riktigt fint idag, men tyvärr fick jag inte uppleva det. När jag kom hem var det nästan mörkt och jag var trött och hungrig.

Några vårtecken upplevde jag ändå eftersom en del varelser kravlat fram ur sin vinterdvala. Först såg jag en rätt stor groda på kvällspromenaden, sedan en liten fästing på sidan av hunden.

Jag har lagt fram kläder och satt min Garmin på laddning. Kanske vaknar jag lika tidigt som i morse.

tisdag 20 mars 2012

Adressändring (296 dagar)

De senaste åren har jag flyttat som aldrig förr och en hel del post har gått förlorad. Det viktigaste brukar hitta fram med hjälp av folkbokföringen, och sådant som kommer ofta brukar man komma ihåg att fixa själv. Men så har vi de där försändelserna som bara dimper ner en gång om året. Från loppen.

Flera av arrangörerna har jag kommit ihåg att kontakta, andra har kundsidor på nätet där man kan ändra sina personuppgifter själv, några har fortsatt att skicka fel eftersom de tycks ha flera olika adressregister, vissa hör man aldrig av alls.

Idag har jag försett Lidingöloppet med min riktiga hemadress eftersom de fortfarande skickade saker till Gubbängen (men jag har fortfarande inte anmält mig till loppet). Det viktigaste är förstås att startbeviset kommer dit det ska.

måndag 19 mars 2012

Prestige (297 dagar)

En arbetskamrat har satt som mål att springa Skärholmsloppet på under 20 minuter. Det är ett bra mål. Jag hoppas också springa under 20 minuter, och där uppenbarar sig problemet. Jag vill inte komma i mål efter min arbetskamrat.

Det här lilla loppet har plötsligt blivit en fråga om prestige. Jag har sprungit ett stort antal lopp — varav två millopp under 40 minuter —medan min arbetskamrat än så länge håller sig till löpband. Jag hoppas att han så småningom hittar ut och att han når sitt mål på Skärholmsloppet, men jag hoppas också kunna visa honom att han inte kan slå mig i min egen gren.

söndag 18 mars 2012

Inspektion av Hellas gröna spår (298 dagar)

Jag kände mer av träningsvärken från flyttjobbet än av alkoholen från vår fest igår, men inget av det var tillräckligt för att hindra mig från att springa. Två timmar efter en fin pastalunch lufsade jag iväg mot Hellasgården i sexminuterstempo. Det kändes tungt i kroppen.

Det finns i stort sett bara fläckar eller små strängar av is kvar nu, men på vissa ställen har smältvattnet runnit brett över spåret vilket skulle kunna leda till förrädisk halka om det blir minusgrader igen. När jag lämnade Hellasgårdens gula spår för att följa det gröna spåret blev det betydligt slafsigare. Värst var det i de låga partierna — av spåren att döma mycket cyklisternas fel — men högre upp var det nästan snustorrt.

Solen sken större delen av tiden, så jag njöt av de vackra vyerna och funderade på om jag inte hade klarat mig med shorts eller åtminstone kortärmat. På gröna spåret var det till skillnad från på det gula nästan folktomt. Jag tyckte fortfarande att sexminuterstempot kändes bra.

Gröna spåret innebär mycket teknisk löpning. Bitvis är det mer terräng än jag vill ha nu för tiden, med stukade fötter i färskt minne. Det gäller att ha blicken i marken och tungan rätt i mun. Det är ett ordentligt krävande spår även sett till höjdskillnader. På ett ställe är det som en mycket brant trappa.

Jag valde att springa 10-kilometersvarianten av det gröna spåret, osäker på om jag tidigare sprungit det i dess nuvarande form. Jag är dock välbekant med de sträckor där Sörmlandsleden tangeras (som idag hörde till de slaskigaste partierna).

Istället för att springa direkt tillbaka till Hellasgården fullföljde jag det gula spåret. Vid Hellasgården såg jag folk som såg ut att bada. Jag strök elljusspåret ur min planering och bestämde mig för att nöja mig med att fullfölja Björkhagsspåret på min väg hem. En gul jacka närmade sig plötsligt bakifrån, så jag ökade takten för känslans skull.

Mot slutet la jag på den extra svängen för att komma hem från andra hållet, och på sista kilometern ökade jag tempot ytterligare, ner till under femminuterstempo. Totalt blev det 18,2 kilometer på 1:46, vilket uppfyller de nyligen antagna kraven för långpass. Träningsvärken och det tuffa vägvalet får stå som förklaring till sexminuterstempot.

Efter Saint Patrick's Day (299 dagar)

Det blev inte så farligt sent, och inte överdrivet mycket alkohol heller. Kanske för lite att äta, men det går ju att lösa vid frukost. Nu ska jag bara städa undan lite och sova några timmar, sedan är jag redo för långpass åt Hellashållet!

fredag 16 mars 2012

Grönt (300 dagar)

Jobb, filmquiz, mer jobb, teater, sömn, flytthjälp, städning, hundpassning och fest. Allt går i ett, torsdag-fredag-lördag. Söndag förmiddag är vikt för löpning, så det gäller att ta det försiktigt på Saint Patrick's Day. Det låter som en motsägelse, men det får gå.

torsdag 15 mars 2012

Löpvänligt, men inte helt isfritt (301 dagar)

Eftersom en normal arbetsdag ersattes av en kortare utbildningsdag (och kortare resväg) hade jag fortfarande en timmes dagsljus att leka med när jag hade kommit hem.

Jag tog med hunden på en springande inspektion av Björkhagsspåret. Det är en lagom sträcka att springa tillsammans. Hunden är snabbare än vad jag är, men jag slår henne överlägset när det gäller uthållighet. Vi kommer båda att bli bättre under våren.

Det är relativt upptinat i spåret, men vid 1600-, 2200- och 2800-metersmarkeringarna täcker isen fortfarande hela spårets bredd. Antingen tar man det försiktigt eller så tar man en liten omväg som vi gjorde igår. Perfekt upplagt om man är intresserad av att springa lätt kuperade 600-meters intervaller...

Nu på morgonen gick vi Hammarbyrundan också. Där har det tinat så bra att man kan undvika den kvardröjande isen under hela det 900 meter långa elljusspåret.

Det är riktigt fint i den här skogen nu, så ta er gärna dit för en löptur! Jag kan tänka mig att ha sällskap på ett längre pass när jag springer nästa gång på söndag.

onsdag 14 mars 2012

CAN (302 dagar)

Jag var på utbildning idag. Den inhyrda konsulten avslutade med att visa en video efter att ha gett oss (ungefär) dessa förutsättningar:
En dag frågar en son sin pappa ”Vill du springa ett maratonlopp med mig?”. Pappan svarar ”Ja” och de genomför detta första maratonlopp tillsammans. 
Senare frågar sonen sin pappa ”Vill du springa ett andra maratonlopp med mig?” Pappan svarar ”Ja” igen. De klarar även detta tillsammans.
Ännu senare frågar sonen sin pappa ”Vill du genomföra en Ironman med mig?” (simma 3,86 km, cykla 180 km, springa 42,2 km). Pappan svarar ”Självklart!”...

Jag försökte verkligen lägga band på mig själv, men jag kunde inte hindra ett par tårar från att rinna över kinden.

tisdag 13 mars 2012

Definition på långpass (303 dagar)

Tidigare har jag definierat långpass som minst 20 kilometer och/eller 2 timmar. I söndags skrev jag att jag uppnådde den minsta tänkbara definitionen på långpass då jag sprang 17,5 kilometer på 100 minuter. Det var givetvis en definition jag hittade på under den sista kilometern för att jag ville hem och äta lunch.

Medan jag försökte avsluta i ett något snabbare tempo resonerade jag för mig själv att 100 dels är ett jämnt och bra tal, samtidigt som det är ungefär hälften av min bästa maratontid och längre tid än när jag springer mina halvmaratonlopp. Det är förstås inte två timmar  precis som att 17,5 kilometer inte är två mil  men 17,5 kilometer är ändå hälften av de monsterlångpass som Lennart springer ibland.

Så... kan vi säga att ett långpass är 17,5 - 35 kilometer? Och att allt under 100 minuter är ett distanspass?

Bli en bättre löpare (304 dagar)

Malin Ewerlöf har skrivit en bok om löpning. Om ni vill höra henne prata om boken så kan ni anmäla er till Akademibokhandelns VIP-kväll torsdag 29 mars enligt instruktionerna här.


Löplabbet kommer också att vara på plats för att göra lite reklam, och så bjuds det på något att äta och dricka.

söndag 11 mars 2012

Extremt högt och otroligt nära (305 dagar)

På lördagskvällen skämdes jag över att jag inte hade sprungit, men på söndagen var jag glad att jag hade sparat springandet till den vackraste dagen. Det var fortfarande tidig förmiddag när jag sprang de första fem kilometrarna med hunden. Min spådom om barmark är tyvärr ännu inte en absolut sanning, så det blev en del trottoarer även idag.

När jag lämnat hunden improviserade jag min väg genom Hammarbyhöjden och andra närliggande områden. Jag hade inte bestämt riktigt hur långt det skulle bli, så jag höll mig hela tiden inte alltför långt hemifrån. Det blev två små turer upp- och nerför Hammarbybacken samt en sväng förbi Globen där de lastade ut scenografin från gårdagens melodifestivalfinal.

Den sydöstra slingan är de första 5,3. Sedan blev det ytterligare 12,2.

För att jag skulle nå upp i den minst tänkbara definitionen på långpass sprang jag hela vägen till Lilla Sickla och tillbaka istället för att springa närmaste vägen hem. På så sätt blev det åtminstone 100 minuter och 17,5 kilometer. Det var några månader sedan jag nådde upp till det. Jag är också nöjd med att jag lyckades hålla så lågt tempo och att jag fick i mig lunch så snart efter passet.  

lördag 10 mars 2012

Torrt på fötterna (306 dagar)

Jag har sett framtiden, och där är det barmark! Dessvärre spår jag även en del blöta den närmaste tiden, men om jag har rätt strumpor ska jag nog klara mig utan att få skavsår. Fel strumpor har på blöta långpass ibland inneburit blåsor på insidan av hålfoten. Bra strumpor är en av endast tre saker på min lista över löparutrustning jag tror att jag kommer att köpa i år.

fredag 9 mars 2012

Nedvarvning och uppladdning (307 dagar)

En intensiv arbetsvecka är äntligen över. Det hade aldrig gått utan min sambos godhjärtade föräldrar som agerade hundvakter från måndag till torsdag. Nu är ordningen återställd och det finns tid för umgänge, sömn och motion. Efter fredagsmyset är det nu bara sömnen som står mellan mig och motionen.

Ingenmansland (308 dagar)

Det är spännande att temperaturen ska upp över 10 grader nästan varje dag under nästa vecka. Då kanske det sista av isen försvinner från motionsspåren i skogen. Att dela spåren med skidåkarna var kanske inte så roligt, men de senaste veckorna är det nästan ingen som har haft glädje av dem. Men snart, mycket snart, återtas dessa marker av löpare.

onsdag 7 mars 2012

Anmäld till NYC Marathon (309 dagar)

Jag har anmält mig till NYC Marathon varje år sedan 2006. Första året hade jag turen att få en plats i lotteriet. Sedan drog jag nitlott tre år i rad, vilket innebar en garanterad plats 2010. Förra året blev det nit igen, men jag fortsätter att anmäla mig för att få springa igen senast 2014. Fast gärna redan i höst!


Nu är det bara att hålla tummarna!

Personalfest (310 dagar)

Inget tidigt sänggående ikväll, trots de nya ambitionerna. Mest synd är det att jag inte avslutade så tidigt att jag slapp stå och vänta på nattbussen.

Under kvällen fick jag besked om att jag representerar min arbetsgivare på Sicklaloppet. Alltid något.

måndag 5 mars 2012

Tidsomställning (311 dagar)

Min tid för sänggående är ofta någon gång mellan 23:30 (i bästa fall) och 00:30. Det är något jag vill ändra på eftersom mina sista vakna timmar sällan är särskilt produktiva. Det är också ett problem att jag inte hinner med något extra på morgonen eftersom jag försöker få ihop sju timmars sömn.

Om jag lyckas ändra mina kvälls- och morgonvanor så kanske jag kan få lite fler saker gjorda. Det känns speciellt viktigt nu när vi närmar oss sommaren, sommartid och den säsong som är bäst lämpad för morgonlöpning. Med tanke på att klockan nu passerat 23 så är det hög tid att logga ut.

söndag 4 mars 2012

Långsam mil med snabb kilometer (312 dagar)

Under första kilometern fick jag bromsa mig själv ett par gånger eftersom jag hade tänkt springa långt, inte snabbt. Nu visste jag inte om det skulle bli särskilt långt eftersom jag var stressad och dessutom gett mig ut lite sent — precis som vanligt.

Jag var ute tillräckligt tidigt för att det skulle vara motiverat med solglasögon. Vägvalet föll också på öppna områden där jag sedan en promenad tidigare på dagen visste att det var soligt och isfritt. Enda chansningen var att springa hemåt från Bagarmossen genom skogen, men även där var det relativt isfritt.

Med en kilometer kvar till Björkhagen kortade jag steget och ökade stegfrekvensen ordentligt. Det kändes som att jag rullade fram på hjul fram med ögonen i nästan konstant höjd. Trots att jag låg i fyraminuterstempo kändes det inte så farligt ansträngande, även om andningstakten också ökade.

Efter en kilometer med denna stil och hastighet blev det en halv kilometers lugn jogg så att jag nådde en mil och min egen ytterdörr. Det är fortfarande långt till långpass, men när jag kommit hem förlängde jag träningspasset genom att göra min flickvän sällskap under en halvtimmes dvd-workout.

Anställningsförmån? (313 dagar)

Nu är det möjligt att anmäla sig till Sicklaloppet. Jag vet inte om jag ska anmäla mig eller om jag ska räkna med att jag kommer att behålla nuvarande arbetsgivare och därmed kanske kan få en sponsorplats i år igen. Jag avvaktar.

Det jag säkert vet är att jag vill springa Sicklaloppet igen. Jag vill dessutom göra det på en tid under 40 minuter. Sist gick det på 40:47, men det var mindre än en vecka efter Berlin Marathon.

Jag och arbetskamraten Johnny efter Sicklaloppet 2011.

lördag 3 mars 2012

Fredagsjogg (314 dagar)

Efter meningsutbytet i kommentarfältet på föregående inlägg bestämde jag mig för att smita tidigare från jobbet. Trots det han det mörkna innan jag hunnit hem, bytt om och gett mig ut.

Då skogen fortfarande inte är isfri sprang jag åt andra hållet. Jag såg en annan löpare som sprang åt det håll jag själv hade tänkt, så jag hängde på. Han sprang i femminuterstempo vilket jag egentligen inte tänkt gå under, men efter två kilometer sprang jag om och hälsade med en handhöjning. Jag har börjat hälsa på folk nu, oftast bara med en bestämd nick vid möte. Det är kul när det funkar.

I samband med att jag sprang om ökade jag stegfrekvensen till runt 180 steg per minut. Redan från start hade jag känningar i högra vaden, men nu när farten ökade kändes det i båda vaderna. Tyvärr har jag ganska ont i högra vaden även efter avslutad runda, så det är möjligt att helgens längre pass får vänta till på söndag.

Nu blev det 6 kilometer innan fredagsmys med hummer och bubbel. Bra start på en lovande helg.

torsdag 1 mars 2012

Mönster (315 dagar)

”Vänta inte till kvart i tolv med att skriva nu” vädjade min flickvän tidigare under kvällen. ”Men jag vet inte vad jag ska skriva om” svarade jag. Jag har lätt för att fastna i den här typen av mönster. Nu när klockan närmar sig tolv vet jag fortfarande inte. Men jag vet att jag fortfarande behöver sova ikapp.

Månadsskifte (316 dagar)

Trots den extra dagen var jag inte beredd på att månaden tagit slut. Jag har missat att göra flera saker, vilket kostar mig lite extra. Det är nu inte hela världen.

Det bästa med att månaden är slut är att mars kommer att vara en bättre månad. Ljuset, underlaget, temperaturen! Och redan nu till helgen kan det hända att jag får sällskap i spåret. Good times!