222

Eftersom det blåste storm vid stranden åkte vi buss in till Palma. Det blev flera timmars vandrande även idag – nu med nyinköpt huvudbonad – och jag har faktiskt träningsvärk i benen. Vi äter och dricker en hel del, så kanske lyckas jag gå upp lite i vikt också. Om inte annat så är det väldigt trevligt med trerätters lunch som inkluderar en flaska vin.

Mitt ansikte har återgått till en mer naturlig färg, och på lite avstånd hade man nästan kunnat tro att det inte var några problem alls. Jag avstår att gå in på de tråkiga detaljerna.

223

Så här är det: Jag har gjort bort mig.

Ovanstående uttryck har jag lärt mig av min före detta chef (som jag fortfarande betraktar som en nära vän även om vi aldrig ses längre). Det är en utmärkt inledning om man vill få motpartens sympatier trots att man inte har rätt till dem.

Jag har gjort en serie misstag de senaste dagarna som lett fram till det obehag jag upplever just nu. Först trimmade jag ner håret till några millimeter för att jag tänkte att det kunde vara skönt att vara frisyrlös på semestern. Sedan glömde jag förstås att packa ned keps eller annan huvudbonad. Och idag fick vi inte med oss solskyddskrämen när vi gick strandpromenaden bort till Palma.

Det var en vacker dag, men mitt ansikte kräver en annan beskrivning. Vi kan väl kalla det för en löparbränna även om jag fick den gåendes.

224

Jag hade feber när jag vaknade i morse. Sedan har det pendlat fram och tillbaka under dagen. Det är helt omöjligt att veta hur jag mår när jag vaknar imorgon.

Mallorca är ljummet och fint. Fast det känns lite som att vara i Tyskland. Alla pratar tyska, alla skyltar är på tyska och alla restauranger säljer schnitzel.

Nu på kvällen var vi nere på strandpromenaden som skulle kunna vara ett alldeles utmärkt ställe att springa på. Det är mer än en mil till Palma, så det blir till att vända tillbaka tidigare tror jag. Om febern släpper.

225

Det blev en betydligt längre dag än vad jag hade trott och önskat, men det var hur som helst rätt beslut att inte springa. Känslan i kroppen är inte alls bra. Nu ska jag förstås inte springa Premiärmilen imorgon, bara flyga till Medelhavet.

226

Precis när varannandagsmönstret blivit synligt i min löpning känner jag mig tillräckligt krasslig för att bryta det. Nåja, jag har sovit gott, ätit ordentlig frukost och lunch och känner mig faktiskt helt okej, så jag kommer att packa ner löparprylarna i handbagaget i vilket fall. För ett par rundor på Mallorca ska det bli, men idag ger jag mig bara ut för att promenera.

227

Tyvärr känner jag mig rätt risig i halsen. Det skulle vara mycket tråkigt att bli sjuk igen, inte minst med tanke på att vi snart åker till Mallorca. Det är sannolikt bristen på sömn den senaste tiden som gjort mig svag, för i övrigt har jag levt ett lugnt och hälsosamt liv.

Jag har inga speciella huskurer som jag brukar ta till, men jag tror att en hel natts obruten sömn skulle kunna göra hela skillnaden. Jag kanske tar en whisky också innan jag går och lägger mig.

228

Eftersom min sambo ändrade sitt schema för dagen fick jag möjlighet att utnyttja varannandagsvädret till min fördel. Jag kunde givetvis inte låta bli att se vad det blivit av Hälsans stig i Hökarängen, trots att det bara gått 10 dagar sedan sist. Visserligen tinar det snabbt nu, men det var lite optimistiskt att hoppas på att kunna springa hela vägen.

Efter att ha loggat dagens 8 kilometer kan jag konstatera att jag bortsett från i måndags har sprungit varannan dag de senaste två veckorna. Det känns bra, trots att det ofta handlat om korta sträckor. Jag vill nöta in vanan.

229

Jag har hamnat i otakt med det här varannandagsvädret. Men jag gläds åt att jag inte längre bor i Stockholms halaste kvarter och att det ser så lättsprunget ut på de flesta håll. Jag har aldrig tyckt att en lerig gräsplätt är så vacker som nu!

Flera av de vita pilarna är nu också synliga, och jag kommer snart att försöka ta reda på om de visar en annan och mer spännande väg än den jag sprungit som min korta standardrunda den senaste tiden. Om de inte gör det så kommer jag att döpa rundan till Three Mile I Run, eller kanske kort och gott Harrisburg.

230

Att inte ha ett arbete att gå till kan betyda underverk för löpningen. Det betyder också att jag utan problem kan åka till djursjukhuset med hunden, vara med henne vid nedsövning och vänta till att hon vaknar igen efter operation. Hemma igen efter nästan sex timmar har jag inte förlorat en krona i inkomst.

Jag har inte kunnat springa heller, men jag hann besöka Bagarmossens bibliotek medan jag väntade på att få tillbaka hunden. Där letade jag upp tidningen Vi läser och bläddrade fram till en artikel skriven av Johanna L från Bokhora.

Johanna, som själv både springer och skriver, har intervjuat tre springande svenska författare (Gunnar Ardelius, Torbjörn Flygt och Denise Rudberg) som redogör för hur de använder löpningen i sitt litterära skapande. Det är lite kortfattat (köp inte tidningen enbart av detta skäl), men det är trevlig läsning för den som är intresserad.

Sedan hann jag nästan läsa en artikel i Svenskan om hur man inte kommer att kunna springa i Hagaparken så som vi gjorde i lördags. Mellan raderna kan man läsa att man ska vara glad att man även i fortsättningen kommer att kunna springa i Hagaparken (minus 8 hektar) – och så nära!

231

Det hade inte varit lika fint att springa till Sollentuna idag. Det bästa med den här dagen är att jag inte känner av gårdagens 15 kilometer. Men tar jag det bara lugnt så brukar inte den sträckan påverka mig nämnvärt.

Om exakt en månad är jag förmodligen i Ursvik för att springa 15 kilometer i hård terräng.

De fyra första deltävlingarna i Xtreme Running ligger alla bara tre eller fyra dagar före något av mina planerade lopp. Det är inte säkert att jag springer alla deltävlingar, men om jag springer så kommer jag att ta det ganska lugnt. Då ska det säkert gå bra att ge allt lördagen efter. Jag ser inte Xtreme som tävling, utan som bra träning på en fast tid i (oftast) fina spår.

232

Dagens etapp av Sverigestafetten mellan Sergels Torg och Sollentuna var en fin sträcka (som kommer att vara ännu finare om någon månad) med värmande vårsol och ett trevligt gäng löpare. Det rådde dock delade meningar om vilket tempo som skulle hållas, och för att hålla samman sällskapet på drygt 20 löpare så fick vi ta paus några minuter här och där. Med ett något lägre tempo längst fram hade det kanske varit lättare att hålla ihop gruppen.

Enligt lite vaga uppgifter blev det någonstans mellan 15 och 16 kilometer idag och det tog längre tid än väntat. För egen del räknar jag med 1 timme och 38 minuter efter att ha dragit av alla pauser längre än en minut (totalt 21 minuter). Jag har känt välbehag resten av dagen här hemma, under fikat på vår soliga balkong på eftermiddagen och efter ett (två) glas rött till en välsmakande middag nu på kvällen. En bra lördag, och snart sover jag gott.

233

På jogg.se har ett projekt som kallas Sverigestafetten pågått sedan november 2008. Det är – som namnet antyder – en löparstafett som går genom Sverige, från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Stafetten är till en början uppdelad i en västlig och en östlig del som så småningom sammanstrålar i Hudiksvall och sedan fortsätter norrut.

Imorgon förmiddag kommer två etapper av Sverigestafettens östliga del att avverkas i Stockholm. Den första, Hornstull - Sergels Torg, är en kortis på 5 km som jag avstår eftersom jag för min egen del tycker att det räcker att springa den andra, Sergels Torg - Sollentuna, som är på 14,5 kilometer. Det är vanligtvis en lagom distans för mig, men nu är det länge sedan jag sprang särskilt långt.

Hade det inte funnits en massa driftiga människor som engagerade sig i det här och liknande arrangemang så hade jag förmodligen blivit sittande hemma i väntan på bättre tider. Apropå bättre tider så meddelade min vän i New York att det är 23 grader varmt där idag.

234

Det fanns bara 40 minuter på eftermiddagen då jag inte var ensam med hunden (vars sår fortfarande inte har läkt och som därför fortfarande måste passas), så jag fick stryka planerna på 8-10 km idag.

Istället modifierade jag femkilometersrundan för att springa bara lite längre. Start- och slutsträckan förlängdes med en omväg runt kvarteret för att slippa den branta snöbacken vid husknuten, och i Svedmyra gjorde jag en avstickare till ett hus där jag – om jag vill – kan kolla på en lägenhet nästa vecka.

På så vis förenade jag nytta med nöje. Det är upp till er läsare att bestämma vad som är vad.

235

Jag fick betala 7,26 kronor dollarn för min startavgift till New York City Marathon 2010. Sedan tillkommer förstås resa och boende, vilket jag ännu inte bokat. Jag har inte ens helt klart för mig hur länge jag ska vara där den här gången. När jag sprang New York Marathon 2006 anlände jag måndagen innan loppet (som alltid är första söndagen i november) och stannade sedan drygt en vecka till. Det var 17 mycket bra dagar.

Bland övriga praktiska detaljer så kan jag meddela att jag har kollat mitt gamla pass och mitt gamla inresetillstånd, och de kommer att fungera även under hösten. Mitt amerikanska mobilnummer från våren 2008 fungerar inte längre, men jag ska nog klara mig utan det på den här resan.

236

En kombination av fantasilöshet och dålig planering fick mig att springa den korta femkilometersrundan idag igen. Men då har jag åtminstone något att notera i träningsdagboken. Många bäckar små. Och så var det kul att se att ännu lite mer av marken hade smält fram. Fast där det inte är barmark är det nu farligt halt!

237

Idag är sista chansen att anmäla sig till lotteriet där man kan vinna en startplats till New York City Marathon. Lotteriet kostar $11 (ungefär 80 kronor) och om man vinner så kostar det ytterligare $265. Det är ett fantastiskt äventyr, jag lovar! Är det någon där ute som vill göra mig sällskap över start- och mållinjen i höst? Ni har några timmar på er att bestämma er!

238

Eftersom det kändes lagom att springa 8 kilometer idag valde jag att återförenas med Hälsans stig i Hökarängen. På tok för tidigt skulle det visa sig eftersom stora delar av rundan är helt eller delvis skuggiga och därmed fruktansvärt hala. Ibland var jag tvungen att gå eller snarare stappla fram, och vid ett tillfälle flaxade jag hysteriskt med armarna innan jag återfick balansen.

Där det ändå gick att springa höll jag ungefär femminuterstempo, så rundan tog 42 minuter. De partier jag i förväg trodde skulle vara värst bestod fortfarande av packad snö, så det kommer att bli värre innan det blir bättre. Vi ses inte igen på ett tag, Hälsans stig och jag.

239

Vilodag. Jag laddar med stillasittande och onyttigheter.

240

Det som har störst betydelse just nu är att jag springer, inte hur långt eller hur snabbt. Idag blev det ännu en repris på den enkla femkilometersrundan, vilket jag ser mer som en mental bedrift än en fysisk. Större delen av vägen kunde jag glädjas åt att snön hade smält bort och att jag fick springa på barmark. Det är väl den främsta orsaken till att jag var en och en halv minut snabbare än i tisdags, men kanske var tempot högre också för att jag visste att jag sprang mot en ljusare framtid.

I kantspalten finns det nu tre pass i mars, vilket alltså innebär att jag uppfyller kraven i soffpotatis-tävlingen som arrangeras av jogg.se. Mina knän känns bra, så jag tänker springa ett lite längre pass på söndag också.

241

Senast 15 mars måste man acceptera erbjudandet om en garanterad plats i New York City Marathon. Vi är nu inne på sista veckan, jag är uppkopplad och hemma mest hela tiden och dollarkursen är lite lägre än för några veckor sedan. Så i måndags försökte jag göra vad som förväntas av mig. Jag loggade in, justerade mina personuppgifter och fick slutligen beskedet att jag nu deltar i lotteriet för att få en plats i New York City Marathon 2010. Tydligen är det vanligt ett vanligt fel, nästan väntat, för redan i de första instruktionerna stod det att man skulle kontakta administrationen om det blev så där.

På mitt kontoutdrag ser det också ut som att jag fått betala ännu en lotteriavgift på $11. En viss oro över att något ska strula fanns alltså kvar fram till idag.

Så långt är allting bra. En ny (och större) post har tillkommit på mitt kontoutdrag, och jag vet väl snart om jag slipper betala även för lotteriet. Sedan är det bara att vänta med spänning på registreringskortet i oktober.

242

Innan min sambo åkte till jobbet (och lämnade mig med hunden som fortfarande behöver konstant tillsyn) passade jag på att reprisera gårdagens soliga runda. De enda små skillnaderna var att det gick en minut snabbare och att jag idag mötte våren med solglasögon.

Mina solglasögon är ett par Adidas som har hängt med sedan 2005. Jag kommer ihåg att en före detta arbetskamrat blev provocerad över att de kostade 2000 kronor, men jag tycker faktiskt att de har varit värda varenda krona.

För det första är jag väldigt nöjd med utformningen (glaset är i ett stycke och ger ett obrutet synfält utan någon störande plastplupp vid näsryggen, bågarna har ställbara klicklägen och sitter bra och stabilt på plats) och för det andra har jag använt dessa solglasögon (och inga andra) flitigt i snart fem år både vid löpning och till vardags.

Det bästa av de två glasen som ingick är nu repat och sprucket. Antingen köper jag ett nytt glas om de fortfarande finns att köpa löst, eller så köper jag ett par helt nya glasögon. Just den här modellen finns väl inte längre, men jag kommer att titta efter något liknande.

243

Jag ville springa i den varma solen idag och bestämde mig för att runda skogen som jag tills nyligen brukade gå mina hundpromenader i.

Runt Gubbängen finns det – av för mig okänd anledning – vita pilar målade på gångvägar och trottoarer. Jag såg inte en enda av dem idag, men jag sprang där jag vet att de finns (fast åt andra hållet) och improviserade resten: Herrhagsvägen-Enskedevägen-Grycksbovägen-Örbyleden-Majrovägen-Lingvägen-Herrhagsvägen.

Kanske visar de mystiska pilarna en annan väg, men så här blev det prick 5 kilometer enligt min mätning i Google Earth. Jag tog det mycket lugnt och försiktigt och stannade klockan på 28 minuter. Jag känner mig som en nybörjare.

244

Inom två veckor (lagom till Två sjöar runt) lär det komma en inbjudan till årets upplaga av Xtreme Running. Det är Sundbybergs IK som arrangerar 15 km löpning med tidtagning på ”en av de mest krävande löpslingorna som finns i Stor-Stockholm” under ett antal vardagskvällar i vår och höst.

När jag deltog vid ett tillfälle våren 2008 vann jag en startplats till Lidingöloppet samma år. Förra året såg jag till att springa vid så många tillfällen att jag blev direktkvalificerad till finalen i september (Kymlingeloppet). Jag kan absolut tänka mig både att springa så många gånger i år igen och att vinna en ny Lidingöplats.

Redan nu finns det uppgifter om vilka datum som gäller under 2010. Det ser ut som att de får fungera som uppvärmningslopp inför mina övriga planerade lopp eftersom de konsekvent ligger tisdagen eller onsdagen före. Vi får se hur det blir.

245

Tidigare idag tänkte jag att det finns inget skäl alls till varför jag inte skulle springa en runda idag. Det var innan hunden blev attackerad och svårt biten av två andra hundar i skogen och jag fick göra ett akut besök på djursjukhuset.

Hemma, en kvart efter attacken. Såret vid ögat visade sig vara
ytligt och behövde inte sys, till skillnad från såren på ryggen.

246

Vi tog bussen ut i naturen idag, för att grilla korv och kanske få en lätt solbränna. Min sambo tyckte att bara jeans var för lite när man ska stå stilla, så hon lånade mig något tajt att ha under. Väl hemma igen på eftermiddagen såg jag mig själv i en helfigurspegel och blev bestört. Det känns verkligen inte okej, nu måste jag lägga på mig lite.

247

Jag började skriva 400 dagar med tanken att det kunde vara intressant att läsa om hur man på ett enkelt sätt kan få möjlighet att springa New York City Marathon utan att det ska bli fruktansvärt dyrt, samt hur en person utan att vara träningsfanatiker ändå kan uppnå vissa mål.

För att nå ut till fler läsare än de närmast sörjande har jag registrerat bloggen på ett antal ställen, varav några återfinns som länkar i botten på den här sidan. Bland dem finns Träningskompisen som beskrivs som en samlingsplats för träningsbloggar.

Jag fyllde i ett formulär i januari (och sedan igen ett par veckor senare, men än idag är bloggen olistad) och valde löpning och marathon som de ämnen bloggen handlar om. Eftersom jag är intresserad av vad andra skriver i dessa ämnen klickade jag runt lite bland de redan listade bloggarna. Så här står det förresten att läsa på Träningskompisen:

Du kan även på ett enkelt sätt följa alla våra träningsbloggar genom att besöka senaste träningsinlägg - här ser du när våra träningsbloggar har uppdateras. På ett enkelt och smidigt sätt.

Enkelt. Enkelt och smidigt. Fast när jag klickar på Senaste träningsinlägg möts jag bara av ett meddelande som inleds med Fatal error. Jag mejlade Träningskompisen ett par synpunkter tidigare i veckan, men har hittills inte fått något svar. Flera av de andra blogglistorna fungerar också lite sisådär.

Nu har jag redan hittat ett antal löpar- och maratonbloggar att läsa, och eftersom dessa bloggjoggare – med eller utan Träningskompisens hjälp – redan är en klubb för inbördes beundran så tillkommer det nya bloggar i min läslista hela tiden. En del läser jag för inspiration och tips, andra bara för igenkänningen eller helt enkelt för att de är välskrivna. Jag har tidigare tipsat om några av dem och det kommer säkert fler framöver.

248

Trots att jag egentligen inte vill ha ett nytt heltidsjobb så händer det att jag kollar på platsannonser utan att avfärda tanken direkt. Nu kan det finnas anledning att uppdatera meritförteckningen också – via Maria fick jag nämligen veta att ett genomfört maratonlopp kan ge en fet karriär.

249

För tid och evigheter sedan fick jag en Smartbox. Jag tyckte det var en bra present, men av någon anledning blev den liggande till att sista användningsdatum var väldigt nära förestående (ni vet det där med deadlines).

Just den här lådan innehöll en upplevelse för en person, och eftersom den var tvungen att upplevas senast 28 februari så var kajakpaddling och liknande inte längre med som valbara alternativ när jag i fredags bestämde mig för att det var hög tid att uppleva något.

För min egen del var klättringsalternativet ett av de mest lockande oavsett säsong, och lyckligtvis hade Karbin bestämt sig för att ta emot sena Smartboxanvändare även första veckan i mars, vilket innebar att jag till och med hann bli frisk och kry.

Så ikväll har jag och min sambo (som var utan box och fick betala för äventyret) skaffat oss ett nytt fritidsintresse. Vi har haft på oss trånga skor, lärt oss göra klicktest och stoppknutar samt turats om att klättra och säkra. Det blev mycket teori och lite klättring, men kanske kan jag hoppas på lite träningsvärk i en del av mina förtvinade muskler.

250

Jag börjar bli stressad. Medan andra sliter på löpbanden, åker på träningsläger i Portugal och är halvvägs genom Anders Szalkais 26-veckors maratonprogram, så funderar jag på att komma igång med löpningen igen och eventuellt skaffa ett gymkort medan jag gör tusen andra saker som inte har med löpning att göra.

251

Hade jag inte haft deadlines så skulle jag inte få någonting gjort. Sedan har jag förstås en tendens att göra saker så sent som möjligt, helst utan att ha någon tid till godo.

Nu är det en ny månad och jag känner att det är tid för en ny start. Jag mår betydligt bättre, känner mig i princip frisk och är fylld av jävlaranamma. Tur att det finns både en och tre saker som måste göras inom två veckor. Kanske gör jag en del andra saker också av bara farten.