Saker jag gillar (255 dagar)

Jag registrerade mig på Facebook dagen efter New York City Marathon 2010. Anledningen var att jag ville delta i en extra utlottning av 50 startplatser till nästa års lopp. Det är möjligt att jag annars aldrig hade registrerat mig på Facebook. Jag vann dock ingen plats.

Sedan dess har Facebook i vilket fall varit en av mina främsta nyhetskällor när det handlar om lopp som intresserar mig. Här har ni ett litet smörgåsbord:

New York Road Runners (NYRR), ING New York City Marathon, Trosastadslopp, Viruddenloppet, Mitja Barcelona / Barcelona Half Marathon, Stockholm Halvmarathon, Jubileumsmarathon Stockholm 1912-2012, Skärholmsloppet, FunBeat, Lidingöloppet, Runday, hittaut.nu, Sicklaloppet, Runner's World Sweden, Bank of America Chicago Marathon, Midnattsloppet, Stockholm Marathon,The Boston Marathon, Virgin London Marathon, BERLIN-MARATHON, jogg.se,SENTRUMSLØPET

Jag gillar en del andra saker också, saker som inte har med löpning att göra. Stockholms Filmquiz, till exempel. Den här veckan är jag gästarrangör av deras miniquiz på Facebook. Kolla in!

Efter tävlingspremiären (256 dagar)

När jag igår hade sprungit halva Sentrumsløpet på 20 minuter tänkte jag att jag får tänka om när det gäller mitt mål att springa under 19 minuter på 5 kilometer långa Skärholmsloppet om tre veckor. I det ögonblicket kände jag att jag skulle vara fullt nöjd med en tid under 20 minuter (förutsatt att jag samtidigt är snabbare än min kollega).

Just då trodde jag också att jag i det pågående loppet skulle riskera att få en sluttid på 42 minuter. Men jag bet mig fast och höll ut, lyckades trots tröttheten nå mitt mål att för första gången springa Sentrumsløpet under 41 minuter. Förutom att jag är väldigt nöjd med 40:55 på årets första millopp, så betyder tiden att chefen bjuder på lunch.

Gårdagens förutsättningar var inte de bästa. Att jag var dåligt tränad för hastighet gjorde mig osäker på om jag skulle kunna hålla rätt tempo. Klumpen i halsen var kanske tecken på sjukdom och inte bara nervositet. Vädret var visserligen väldigt fint, men kanske lite för soligt och varmt för att jag skulle kunna prestera på topp.

När jag hade sprungit i mål och börjat gå märkte jag att det kändes trögt att andas. Jag har aldrig haft astma, men jag tänkte att det kändes som jag har fått astma beskrivet för mig. Det kändes bra i övrigt, lagom trött för att varken falla ihop eller vara missnöjd med spurten. Efter medaljen fanns det bara sportdryck och vatten, men krafterna återvände innan hungern högg till.

Direkt efter loppet hade jag ganska ont i vaderna, men dagen efter har träningsvärken än så länge varit beskedlig. Någon förkylning har heller inte brutit ut, bara antydan till täppt näsa och en något förändrad röst. Förhoppningsvis stannar det vid det så att jag kan börja träna snabbhet inför Skärholmsloppet.

Sentrumsløpet 2012 (257 dagar)

Jag var väldigt orolig att min hals skulle vara ett hinder för mitt deltagande i Sentrumsløpet, men det kändes inte värre än att jag tyckte att jag kunde springa. Jag har haft lite ont i benhinnorna också sedan långpasset i söndags, men det känns bara när jag sitter still.

Dagen till ära blev det väldigt fint väder, nästan lite för fint för en löpare som föredrar 10-12 grader och regnstänk om det ska gå snabbt och lätt. Av okänd anledning var det ingen nummerlappsutdelning på fredagen, så jag fick hämta i trängsel drygt en timme innan start.

Det var lite trångt även i början av loppet, och jag kände några armbågar innan vi sprang ut ur slottsparken. Det kändes tungt redan i första backen, så jag var nöjd med att ligga en bra bit över fyra minuter per kilometer i loppets inledning.

För varje kilometer kändes det tyngre och tyngre. På väg ut ur Frognerparken stod 4-kilometersskylten oväntat tidigt. Diffen på 200 meter från min egen markering gjorde att jag blev osäker på hur jag verkligen låg till, men diffen kvarstod vid kommande kilometermarkeringar.

Ett begynnande håll försvann innan det blev besvärligt. Kilometertiderna höll sig på en acceptabel nivå runt fyra minuter. Efter sju kilometer ökade tröttheten samtidigt med att vi nådde den nya bansträckningen. Jag lyckades hålla tempot någorlunda och hoppades på att kunna spurta in under 41 minuter.

Den nionde kilometerskylten stod förstås oväntat sent, och nu var den officiella sträckan i synk med min klocka igen. Plötsligt var det väldigt lite tid kvar. När jag väl nådde Karl Johan kändes det nästan omöjligt att öka så mycket som skulle behövas. Jag gjorde mitt bästa nerför gatan med lätt tunnelseende.

Min egen klocka visade precis under 41 minuter, den officiella tiden var ännu lite bättre: 40:55.

Konstigt det där med placeringen av kilometerskyltarna. Enligt resultatlistan gjorde jag första halvan på under 20 minuter och andra halvan på drygt 21, medan min egen klocka visade negativ split.

I vilket fall som helst är jag extremt nöjd! Mitt mål var att springa precis under 41 minuter, och med 40:55 fick jag min bästa tid på Sentrumsløpet. Nästa år springer jag för tionde året i rad!

Alltid med på resan (258 dagar)

Det är bra att använda sig av checklistor, särskilt när man som jag ofta packar i all hast i sista minuten innan avresa. Det är alltid något man glömmer. Den här gången tog jag mig inte tid att kolla någon lista, men jag hoppas klara mig utan det som eventuellt blev kvar där hemma.

Alltid med på resan: fyra säkerhetsnålar.

När jag just nu gör mig redo för att sova har jag ännu inte hunnit sakna något jag kommer att behöva vid morgondagens lopp — utom möjligen sådana klisterband man brukar få för att sätta fast tidtagningschipet på skon och som av någon anledning inte brukar delas ut vid Sentrumsløpet i Oslo.

Not accepted (259 dagar)

Det blir ingen start för mig i New York City Marathon 2012. Jag har ännu inte nåtts av utskicket med beskedet, men jag loggade in i morse och kollade min status. ”Not accepted” innebär att jag drog nit i lotteriet i år igen. Det känns på något sätt okej. Kanske har jag tur nästa år, och annars är jag garanterad en plats 2014 (förutsatt att jag inte kvalat in på annat sätt).

Spänd förväntan (260 dagar)

Jag vet fortfarande inte om jag är på väg att bli sjuk eller om det bara kliar ovanligt mycket i halsen, vilket får mig att hosta lite för ofta. Jag ska dricka ett extra glas vatten och ta sovmorgon imorgon.

Idag var dagen då det skulle avgöras om man har fått en plats i New York City Marathon. Jag har ännu inte fått något besked. Det syns inget på kontot, jag har inte fått något mail och det går inte att logga in på de personliga sidorna. Kanske får jag vänta ända till imorgon kväll svensk tid innan jag vet säkert.

Gnäll före tävlingspremiären (261 dagar)

Läget inför Oslo är väl... sådär. Jag har hur mycket som helst att göra innan jag åker på fredag, ont i benen på flera olika ställen sedan söndagens långpass och en känsla i halsen som med stor sannolikhet är början på ännu en förkylning.

Att jag inte har packat eller ens avsatt tid för en sista löprunda innebär också att jag inte vet vilka skor jag ska använda på lördag. Det känns som att mina Brooks har gjort sitt, men jag vill inte springa med något nytt och oprövat eller något ännu äldre som är tyngre.

Jag är helt värdelös på förberedelser, men det är ju ingen nyhet. Det får gå som det går.

Sista anmälningsdag till NYC Marathon (262 dagar)

Jag ringde min vän Daniel idag för att uppmana honom att anmäla sig till New York City Marathon. Han anmälde sig till lotteriet förra året, så precis som jag kommer han genom kontinuerlig anmälan att få springa senast 2014.

Idag är sista dagen att anmäla sig. Det är klockan 23:59 New York-tid som gäller, så i Sverige har vi på oss fram till småtimmarna.

Det är också sista chansen att logga in och kontrollera sina personliga uppgifter innan det blir dragning i lotteriet på onsdag. Jag har ändrat inställningarna på mitt kreditkort så att det gäller för betalningar i Nordamerika. Nu är det bara att hålla tummarna.

Tröttande långpass (263 dagar)

Två timmar efter långpasset kände jag mig ganska matt, och även nu vill jag inget hellre än att sova. Jag tänkte först att det är tråkigt att det tog så mycket hårdare än senaste långpasset för tre veckor sedan, men när jag sedan kollade på de tidigare långpassen så ser dagens ändå hyfsat ut.

Det är så pass blött ute att jag inte ville ge mig på Hellasgårdens gröna spår eller liknande. Men det gula femkilometersspåret var fint, så jag tog två varv på det (även om min klocka hävdar att det snarare är 4,8 kilometer). En intressant iakttagelse är att det är lättare att få till hälsningar med mötande löpare vid andra tillfället man möter dem. Då kan det till och med hända att man får ett leende.

Jag sprang i riktigt lugnt tempo redan från start, ofta runt 5:40 per kilometer. För att få ihop minst 17,5 kilometer fick jag ta en längre väg hem. Jag yrade omkring lite på gångvägarna mellan golfklubbens utslagsplatser, vilket gav mi nästan en extra kilometer innan jag tog Björkhagsspåret hem.

På så vis passerade jag platsen för Naturkompaniets paket 11 igen. Två män jag sprang om skulle uppenbarligen dit, så jag gav dem ett par anvisningar. De tackade, men jag tror inte att det räckte — både hade bara sneakers på sig. Enligt dagens kompletterande ledtrådar så ligger paketet under vatten, mitt i kärret.

Den sista sträckan härifrån och hem ökade jag hastigheten till femminuterstempo eller något snabbare. För tillfället känns det konstigt att jag sprungit hela maratonlopp snabbare än så.

Naturkompaniets magasinsjakt (264 dagar)

Idag släppte Naturkompaniet sitt nya magasin. Samtidigt har man gömt 65 magasin tillsammans med presentkort på 500 kronor i vattentäta påsar på diverse ställen i Sverige. Magasinsjakten är tydligen ett årligen återkommande arrangemang.

Strax innan klockan 10 idag kollade jag på den då nästan två timmar gamla kartan och såg att det närmaste gömstället var bara 1 kilometer hemifrån. Jag bytte från morgonrock till löparutrustning och joggade bort till platsen med hjälp av GPS-koordinater i mobilen.

Ledtråden var ”Fisk”, så det var knappast en överraskning att jag blev väldigt blöt om fötterna. Två personer trampade redan runt i området, men de hade inte hittat något. Någon hade grävt under några av träskets stubbar, men på kartan var paketet fortfarande inte markerat som hittat. Fler personer kom till området med sina GPS-mobiler i handen. Några gav upp och gick, även jag efter kanske 15-20 minuter.

Nästan utan känsel i fötterna joggade jag hemåt i genomblöta skor. Både på Facebook och på Naturkompaniets blogg fanns det kommentarer om funna paket, men det var ingen som hittat nummer 11 i Nacka. Så på eftermiddagen satte jag på mig ett par gummistövlar och gjorde ett nytt försök.

Nu var det folktomt. Jag letade ensam under stubbar och i djupt vatten utan framgång. Efter en stund dök det upp en orienterare som både hade letat och hittat paket tidigare år. Vi plaskade runt en stund medan vi pratade, men vi hade båda åtaganden under eftermiddagen och fick lämna platsen utan belöning.

Imorgon släpps det nya ledtrådar för de icke funna paketen. Om det inte är någon som redan har hittat nummer 11 och bara är sen med att rapportera det så kommer jag nog att ta mig dit igen.

Badges? Badges? (265 dagar)

Som anmäld till Stockholm Marathon blev jag erbjuden att ladda ner min ”egen badge/medalj”, för att sedan dela den på Facebook eller liknande.

Jag kunde inte låta bli, trots att jag inte ser någon nytta med det.

Startläget i Oslo nästa lördag (266 dagar)

Idag skickades det ut startinformation från Sentrumsløpet. Jag har fått nummer 1049 och startar i grupp 2, tjugo sekunder efter första startgruppen som startar prick klockan 15 nästa lördag. Jag är bland de som har en förväntad sluttid under 40 minuter.

Det är givetvis optimistiskt, men jag känner mig mer hemma i 36-40-minutersgruppen än den märkligt breda 41-50-minutersgruppen som skulle varit alternativet.

Lights out (267 dagar)

Belysningen på elljusspåret här utanför släcks först 23:08. Lamporna glöder snyggt en stund efteråt.

En som ska till London (268 dagar)

När jag först bestämde mig för att ge den här bloggen en omgång till så var det Boston Marathon jag hade i kikaren. Eftersom det inte funkade anmälde jag mig till London Marathons lotteri och gjorde mig beredd att göra en mindre justering av nedräkningen. Det blev inget av det heller.

Men en som ska springa London Marathon redan nu till helgen är min tävlingskamrat Lennart. Följ hans resa, förberedelser och genomförande på milen-sub40.blogspot.se!

Jag själv kommer att läsa Lennarts bloggande med spänning — givetvis för att jag hoppas att det går riktigt bra för Lennart, men också med en förhoppning om att lära mig saker inför att jag själv någon gång ska få möjlighet att springa London Marathon.

Banändringar i Oslo (269 dagar)

Idag, på samma dag som rättegången i Oslo inleddes, släpptes en karta med ny bansträckning för Sentrumsløpet.

Det blir mindre banändringar vid slottet och i Frognerparken, men den stora skillnaden är att man inte kommer att springa i närheten av platsen där bomben detonerade 22 juli förra året. Istället blir det en sväng förbi Akershus Fästning.

---

Uppdatering: Nu har man från officiellt håll lagt upp rundan på RunKeeper också (där man kan se mer detaljer och höjdprofil).

Skitrunda i nya strumpor (270 dagar)

På lördagen var vädret för uselt för löpning, på söndagen hade jag ett par andra saker inbokade. Vid halvsjutiden kom jag ändå ut en sväng, irriterades av att det fina vädret hunnit försvinna, såg översvämmade löparspår och kände ingen glädje alls över att springa. Det enda positiva var testet av strumporna från Löplabbet som jag fick när jag lyssnade på Malin Ewerlöf.

Sex kilometer eller en halvtimme är inte mycket att gå på om man ska betygsätta ett par strumpor, men de verkar fungera bra och är ett välkommet tillskott i garderoben. Att det står 100 kronor på prislappen tycker jag dock är helt orimligt.

Stockholm, Paris, Boston (271 dagar)

Jag längtar efter en resa. Särskilt en dag som den här, när våren tog ett steg bakåt. De som ska springa maratonlopp i Paris eller i Boston kunde inte lämnat Stockholm vid ett bättre tillfälle. De som sprang i Vällingby kunde nog inte gjort det vid ett sämre tillfälle.

Eftersom jag känner till lite folk som ska springa i Paris och och i Boston så kommer jag att hålla lite koll på hur det går i de båda loppen. Boston Maraton hoppas jag springa själv någon gång, men då hoppas jag att det inte blir så varmt som de 30 grader prognosen visar för måndag.

Två veckor till tävlingspremiär (272 dagar)

Om två veckor är jag i Oslo. Tävlingssäsongen inleds då med Sentrumsløpet — för nionde året i rad! Jag brukar inte känna mig särskilt väl förberedd inför årets första tiokilometerslopp, och det gäller nog även det här året.

Flera år har jag åkt till Norge utan särskilt många mil i benen. I år har jag förvisso hunnit med några längre pass och tror mig därmed redan ha hyfsad uthållighet, men jag vet inte alls hur jag ligger till när det gäller snabbhet.

Den här våren handlar egentligen mycket om just snabbhet. Dels skulle det vara trevligt att göra ett något bättre resultat på Sentrumsløpet än de drygt 41 minuterna som jag landat på de senaste åren, och tre veckor senare ska jag ju ge mig på distansen 5 kilometer när jag springer Skärholmsloppet. Det är svårt att veta vad jag kan nå för tid den distansen, men jag vill väldigt gärna vara under 19 minuter.

För att testa formen får jag väl antingen springa ett testlopp på några kilometer eller springa några halvlånga intervaller på Kärrtorps IP. Jag är speciellt nyfiken på hur jag skulle klara några åttahundringar.

Tvånget (273 dagar)

Kravet jag lagt på mig själv att skriva dagliga inlägg ger både goda och dåliga resultat. Ibland betyder det att jag tvingas tänka löpning även de dagar då jag inte praktiserar det, medan det andra dagar bara innebär att jag går och lägger mig onödigt sent.

Från ett virus till ett annat? (274 dagar)

Hur snabbt förlorar man den kondition man byggt upp? Hur snart förtvinar musklerna?

Idag var jag tillbaka i spåret igen efter nio dagars uppehåll. Inget avancerat, bara tre och en halv kilometers jogg med hunden. Hon verkade också lite ringrostig.

Det verkar som att ännu ett virus härjar i hushållet, den här gången med fokus på halsen, så jag är inte säker på att jag är tillbaka i spåret för gott. Det känns lite lurt just nu, men man ska inte känna efter för mycket.

New York-tips (275 dagar)

En kollega ska åka till New York och bad mig om några tips. Det första hade han dock redan klart för sig: springa i Central Park!

Jag tänker förse honom med en löparkarta. Några butikstips blir det givetvis också. Kanske kan jag be honom köpa med sig något hem, för vem vet när jag själv får tillfälle igen.

Premiär för XTreme Running (276 dagar)

Den här tisdagen är det premiär för XTreme Running i Ursvik. Det finns två saker som talar emot mitt deltagande under den här säsongen och bara en som talar för.

För det första bor jag inte norr om stan längre. Att åka från jobbet i Kungens kurva till Ursvik för att springa och sedan åka hem till kanten av Nackareservatet är nästan bara löjligt.

Mitt tidigare deltagande, senast 2010, motiverades delvis av möjligheten att vinna en startplats till Lidingöloppet, vilket jag hade turen att göra 2008. I år finns inte den möjligheten.

Å andra sidan gillar jag den tuffa 15-kilometersbanan, och jag skulle ju gärna putsa mitt tidigare personbästa på 70:08. Kanske vid en senare deltävling när jag inte är i slutstadiet av en förkylning.

Discathon (277 dagar)

Som exempel på ett annorlunda sätt att tävla i löpning seglade discathon upp i en Trivial Pursuit-fråga under kvällen. Jag kollade ett YouTube-klipp, men det såg inte alls roligt ut.

Snuvad på en tävling (278 dagar)

Mina förhoppningar om att förkylningen skulle vara överspelad på ett par dagar har definitivt grusats. Jag håller mig hemma och tar det lugnt. Hade det inte varit för hunden så hade jag förmodligen inte kommit ut alls, trots att vädret bitvis är alldeles förträffligt.

När jag går mina hundpromenader försöker jag variera mig, delvis för att jag vill ha lite koll på vad som händer i området. Idag behövde jag inte gå många meter ut i skogen innan jag stötte på en ny orienteringskontroll, närapå synlig från vårt köksfönster, och sedan ytterligare en inte särskilt långt bort.

Det visade sig vara Järla IF som hade arrangerat en tävling i området. Jag måste erkänna att jag känner mig lite dragen till orientering varenda gång jag kommer nära. I söndags såg jag mängder med folk gå omkring med det helt nya Naturpasset medan jag sprang långpass. Snart köper jag en egen karta.

Min genomsnittliga maratontid (279 dagar)

Om man kollar mina tidigare resultat på Stockholm Marathon så ser man att det gått lite upp och ner:

Morgan Sturesson på Stockholm Marathon Namn Morgan Sturesson Födelseår 73 Antal genomförda lopp 8 Snittid 3.53.19 Snittplacering 3455

Upplaga	Placering		Tid
ASICS Stockholm Marathon 2012
ASICS Stockholm Marathon 2011	2563		3.32.19
Stockholm Marathon 2010	1325		3.24.33
Stockholm Marathon 2009	3493		3:54:54
Stockholm Marathon 2008	2477		3:45:21
Stockholm Marathon 2007	4315		4:19:18
Stockholm Marathon 2006	2900		3:49:02
Stockholm Marathon 2005	4328		3:57:26
Stockholm Marathon 2004	6236		4:23:43

Min genomsnittliga tid på Stockholm Marathon är alltså 3:53:19. Räknar man sedan med mina tider från NYC Marathon 2006 och 2010 samt mitt senaste maratonlopp i Berlin så får man ett genomsnitt på 3:47:08 för de 11 maratonlopp jag hittills har sprungit. Det är väl ett genomsnitt som jag ska kunna sänka under ytterligare några år?

Förkylt (280 dagar)

Det är en klassiker. Vid ett par extra lediga dagar bryter förkylningen ut — inte sällan på eftermiddagen den sista arbetsdagen.

Att döma av min sambo, som ligger ett par dagar före, så har åkomman ett snabbt förlopp. Kanske hinner jag bli frisk nog att springa en runda innan jag återvänder till jobbet på tisdag.

Mitt startnummer i Stockholm Marathon (281 dagar)

Stockholm Marathon har släppt ifrån sig årets tävlingsinformation. Utan att lägga mycket vikt vid något annat letade jag upp mig själv i startlistan för att få reda på mitt startnummer, vilket visade sig vara 1357.

Detta nummer betyder ingenting sedan de frångick traditionen att ge förra årets placering som startnummer. Min bästa placering i loppet är från 2010 då jag nådde plats 1325, men förra året fick jag ändå springa med nummer 1175.

Det som framgår av mitt startnummer är att jag startar i grupp C med första vågen klockan 12:00. Det är väl också årets största nyhet — första halvan av startfältet startar 10 minuter före andra halvan.

En olycka kommer sällan ensam (282 dagar)

Efter en bitvis sömnlös natt (och ytterligare en alvedon) var tån inte lika ond idag. Jag har kunnat gå till jobbet utan att halta, men jag har kommit på mig själv med att spänna foten när jag går så att jag nu också har ont i hålfoten. Det ena leder till det andra.

Bristen på sömn gör att jag är väldigt trött just nu, vilket är synd eftersom jag ska gå hemifrån vid halv sju imorgon bitti. Hoppas bara att jag inte drar på mig sambons feber och halsont.

Ett litet problem med stor smärta (283 dagar)

Hur en liten tå, den allra minsta, kan göra så ont är svårt att förstå. Jag vet inget om orsaken heller, bara att det tycks vara en inflammation. En alvedon och läggdags, fast med ganska litet hopp om att kunna sova.

Långpass och draghjälp (284 dagar)

Det här blev fjärde söndagen i rad som jag sprang långpass, och det känns som att jag börjar få kläm på det. Dagens pass var dessutom ovanligt lyckat.

Eftersom jag först var ute med hunden i skogen en timme hann det gå ganska lång tid efter frukost, så jag toppade med en banan för att klara mig. Efter att ha improviserat en trevligare genväg till Hellasspåren sprang jag på upptäcktsfärd och förvirrade mig in i ett villaområde. Nästa gång går upptäcktsfärden åt ett annat håll.

När jag sprungit tillbaka längs Ältavägen såg jag en orange tröja på väg ut på det gröna spåret. På asfalten hade jag bytt från lugn lunk till femminuterstempo, och nu behöll jag det tempot för att komma ikapp. Det tog två kilometer, sedan passerade jag och la mig framför. Jag tänkte att han skulle komma ikapp och att vi kunde byta några ord längs vägen, men han höll sig där bak.

Efter ytterligare ett par kilometer kom vi till det tuffa partiet, precis efter att jag sprungit 13 kilometer. Nu var han precis bakom mig, men han sprang fortfarande inte om. Jag tyckte löpningen kändes lätt och rolig och kunde inte riktigt fatta att jag fortfarande höll femminuterstempo på det relativt tuffa spåret.

Jag tittade bakåt med jämna mellanrum för att inte missa om min följeslagare plötsligt skulle ta en annan väg. Han fortsatte dock längs de gröna markeringarna hela vägen tillbaka till Hellasgården. Där gjorde han stopp, så jag stannade även min egen klocka och vände tillbaka. Vi skrattade, tog i hand, pratade om vår runda och tackade varandra för sällskapet.

Mina hittills 16 kilometer skulle bli 19 för att komma hem. På Björkhagsspåret såg jag ännu en jacka, gul den här gången, och med högre fart. Jag tog hjälp av detta för att få en farthöjning på min nittonde kilometer. Sedan blev det lugn lunk igen till att jag var tillbaka vid K22. Jag lyckades också få i mig lunch innan det gått mer än en halvtimme efter avslutat pass.

Ett genomsnittstempo på 5:12 där det mesta gick lite snabbare känns väldigt bra med tanke på var jag sprang idag. Det roligaste är att jag börjat uppskatta långpass på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Nu gäller det bara att få till vettiga pass under veckorna också.