Ett nytt år (10 dagar)

Jag har inget behov av att sammanfatta året mer än vad jag redan gjort. Att säga något om enbart december är också helt meningslöst eftersom jag inte har sprungit något den här månaden.

Vi firar nyår med det par som vi ska träffa i Barcelona om en och en halv månad. Det är alltså inte mer tid än så jag har på mig att förbereda mig inför mitt nästa lopp, den halvmara jag har tänkt på i snart två år.

Mina förväntningar på loppet kom av att det blir den första halvmaran jag springer som 40-åring. För två år sedan var kvalificeringsgränsen till New York City Marathon 1:30 på en halvmara för män fyllda 40. Den nya gränsen är 1:23, så mina förväntningar har ändrats en hel del.

Nu är jag mest förväntansfull över att få resa och springa utomlands. Det är väl det jag hoppas mest på inför nästa år. Gott nytt år, kära läsare!

Ett nytt decennium (11 dagar)

Det har burit mig emot att anmäla mig till Midnattsloppet ännu en gång eftersom det kostar så mycket som 380 kronor. Efter tio års deltagande till rabatterat pris tänkte jag att det kan få räcka. Men det är klart, kan jag betala över fyrahundra för att springa Sentrumsløpet igen så... Och så lyckades jag ju inte kapa fyra sekunder på Midnattsloppet senast, så jag har fortfarande inte sprungit Midnattsloppet på under 40 minuter. Nu är jag anmäld. Mitt elfte deltagande, på väg mot tjugo?

Ombyte förnöjer (12 dagar)

Om några dagar tar jag ledigt. Det betyder flera saker. Jag slipper ett litet tag det väder som jag tycker är förfärligt. Jag kommer att återuppta löpningen i ett varmare klimat. Jag kommer att sluta blogga bortsett från ett återstående fåtal planerade inlägg.

Mellandagsrea (13 dagar)

Det är inte många dagar kvar på året. Jag passar som vanligt på att anmäla mig till lopp innan avgiften höjs. När det gäller Sentrumsløpet är det dyrt nog ändå – NOK 370,37.

Halkan och skinkan (14 dagar)

Efter en arbetsdag på 13 timmar och kvällsmat vid halv tolv gläds jag mest över att jag inte slog mig särskilt illa när jag halkade och ramlade på väg till jobbet i morse.

Jag vägde mig igår för första gången på väldigt länge. Vågen visade det vanliga, vilket jag ser som positivt med tanke på att jag inte precis frossat på julbord i år och hade fruktat en viktminskning.

Filmrea (15 dagar)

Klickar runt och klickar hem film i Ginzas rea. Här är tre tips på temat löpning:

Maratonmannen för 29 kronor – och då får man Chinatown på köpet.

Forrest Gump för 49 kronor. Inte lika prisvärt, men mer löpning för pengarna.

Beck-box med filmen Stockholm Marathon, vilket är den sämsta av de sex filmer där Gösta Ekman spelade Beck.

Fallande furor (16 dagar)

Bara några tiotal meter längre fram från där jag knäppte gårdagens bild har två väldiga tallgrenar ramlat över spåret.

Många träd bågnar just nu under snötyngden. Det är både vackert och otäckt. Rör man sig i skogen så gör man klokt i att hålla ett öga på de närmaste träden och vara uppmärksam på knakande ljud.

Bra dag (17 dagar)

Någon timme senare ligger de och sover på var sin sida om mig i vardagsrumssoffan.

Dan före dan (19/18 dagar)

Gränsen mellan jobb och ledighet är inte alls så tydlig som jag skulle önska. Det är mitt eget fel. Jag hinner inte med, skjuter upp och blandar. Det första som får stryka på foten är träningen, tyvärr, men det är så jag prioriterar. Ett intervallpass med Lennart och Ingmarie på lördag förmiddag kunde inte konkurrera med en halvdag på jobbet (som lätt hade kunnat bli mer om jag inte skulle gått på 65-årskalas på eftermiddagen och kvällen).

Nu har det precis blivit julafton. Erik har bjudit in mig till ett långpass, men jag har stora delar av julbestyren kvar. För min del blir det ett avkortat pass (eller troligen inget alls).

Under söndagen har jag trots allt känt ett visst mått av harmoni och en gryende julstämning. Jag har mycket att se fram emot, det mesta av det efter både jul och nyår. ¡Feliz Navidad!

Åldern tar ut sin rätt (20 dagar)

Det har varit en krävande vecka, och den är inte över än. Lite ledigt ska det nog ändå kunna bli, och förutom att sova ut så ska jag se vad min kropp fortfarande förmår. Först därefter känns det meningsfullt att fundera över vad de åtta närmaste veckorna kan användas till.

Jag är trött – väldigt trött – och vet inte om det beror på säsongen, åldern eller brist på motion. Jag vill ju gärna kunna utesluta åldern eftersom det är det enda jag inte kan göra något åt.

Nästa lopp: halvmaraton i Barcelona (21 dagar)

Inom loppet av en halvtimme bokades flyg, boende och startplats i Mitja Marató de Barcelona. Det ska bli roligt! Det bästa är nog att när vi åker har vi bara varit tillbaka i Sverige i fyra veckor. Det blir en bra vinter.

Bekräftelsemailet, det mesta av den konstiga engelskan bortklippt.

På norsk nyhetsplats (22 dagar)

Det har gått lite mer än fem månader sedan jag sprang Jubileumsmarathon. För några veckor sedan hittade jag med hjälp av en googling en bild på mig själv från loppet som jag inte hade sett tidigare. Det var en stor bild som ingick i ett bildreportage om Jubileumsmarathon på en norsk sajt.

Inte nog med att jag fick vara med och illustrera målgången på Stockholms Stadion, de kommenterade min insats också. Följande står att läsa som bildtext.

V-tegnet: Svenske Morgan Sturesson svinger Inn maratonporten for siste gang tilsynelatende så frisk og opplagt som om han nettopp har startet. Men mellomtidene viser noe helt annet. Full sprekk etter 30 km. Men hva gjør det når det bare er 300 m til mål og Jubileumsmarathon har vært en opplevelse fra begynnelse til slutt.

Och det stämmer ju, även om jag ännu inte kollat upp exakt vad ”full sprekk” betyder.

Två saker på önskelistan (23 dagar)

Jag har somnat i soffan varenda kväll sedan i lördags. Skönt att några lediga dagar inte är långt borta. Då finns det också goda möjligheter att springa efter ett månadslångt uppehåll. Sömn och löpning. Dessa båda julklappar borde jag kunna få, för jag har varit mycket snäll.

Långpass på julafton? (24 dagar)

Jag har fått en inbjudan att springa långpass på julafton. Det skulle bli tillsammans med trevliga och hängivna människor. Det skulle vara helt nära, faktiskt i min bostads närmaste omgivning. Det skulle ske tidigt på dagen, innan de planerade kollektivtrafiksresorna och familjeaktiviteterna. Jag för in det i kalendern som ett ”kanske”.

Advent (27/26/25 dagar)

Jag gör inte så mycket just nu. Allt känns uppskjutet till ett obestämt ”senare”. Med det menar jag inte att jag sitter sysslolös — schemat är fullt med arbete på vardagarna och diverse aktiviteter på kvällar och  helger — men den mentala ”att-göra-listan” växer sig allt längre nertill utan att saker stryks på den övre delen.

Som tur är känner jag mig för tillfället väldigt nöjd med att bara ta mig fram dag för dag. Så länge jag känner omväxling både i arbetet och på ledigheten har jag också lättare att klara mig på mindre sömn och mindre löpning. Tankarna går då till annat än trötthet och frustration.

Att jag från början hade avsatt tid i december för allt det där andra som aldrig tycks bli gjort spelar kanske inte så stor roll. Det jag har planerat kan vänta till senare.

Från det ena till det andra (28 dagar)

Ikväll har jag varit på filmquiz, men det gick inte alls bra. Det är väl som med löpningen — det blir inte bättre om man inte tränar. Jag ser inte så mycket film som jag brukade göra, jag tar inte del av filmnyheter med samma intresse som förr.

Jag ersatte nog mitt filmintresse med löpning för några år sedan. Nu varken springer jag särskilt ofta eller läser om löpning på samma sätt som jag brukade göra. Att löpningen i sin tur skulle ha ersatts av något annat kan jag väl inte riktigt påstå. Det skulle väl vara jobb i så fall.

Det outtömliga samtalsämnet (29 dagar)

En ung kille på min nya arbetsplats såg min jacka och berättade att han också sprungit New York City Marathon. Vi konstaterade att jag sprang 2006 och 2010, medan han sprang 2008. Sedan avverkade vi i rask takt bland annat resultat, väder, Springtimes höga priser och svårigheten att få en plats i loppet.

Jag minns att jag träffade en kille på en fest för tio år sedan som hade sprungit NYC Marathon. Då tyckte jag att det var något oerhört speciellt, men nu träffar jag hela tiden människor som har sprungit loppet. För tio år sedan visste jag nog inte vad jag skulle säga, men nu kan jag inte sluta prata.

Målbild (30 dagar)

Just nu känns det mesta ganska tungt, men om en månad kommer allt att kännas bättre. Nu vet jag att jag då kommer att vara precis där jag vill vara. Allt som känns tungt nu kommer att vara väldigt avlägset. Och sedan går jag en ljusare framtid till mötes.

Promenadavstånd (31 dagar)

Idag var förmodligen min sista riktiga arbetsdag i Kungens kurva. Jag har inte rensat skrivbordet eller tömt personalskåpet än, så visst räknar jag med att åka ut dit igen, men jag har inga planer på att göra det den närmaste månaden.

Till och från min nya arbetsplats i Sickla går jag på drygt en kvart. Om jag går hem för att gå ut med hunden blir det fyra sådana promenader på en dag. Dessa raska promenader är för tillfället min huvudsakliga källa till motion.

Närmaste vägen är via motionsspåren genom skogen. Sedan i fredags är det också skidspår här, så det gäller att se upp i backarna.

Tillbaka till Mora nästa år? (32 dagar)

Våra hundvakter under vår dygnslånga resa till Eskilstuna är också två av medlemmarna i det lag som jag har sprungit Vasastafetten med vid sammanlagt fyra tillfällen. Förra året deltog vi inte, men idag fick jag veta att ett nytt deltagande planeras till nästa år. Jag har sagt att jag är intresserad av att ingå i laget igen om det finns en plats till mig.

Så passerar jag 4:30-Staffan (33 dagar)

Med tåg.

Förortsdubbeln (34 dagar)

Min kollega på min förra arbetsplats som liksom jag sprang Skärholmsloppet i våras sprang också Kistaloppet. Tillsammans utgör dessa båda lopp Förortsdubbeln, och idag frågade samma kollega om jag liksom han var intresserad av att springa Förortsdubbeln nästa år.

Egentligen är jag inte så sugen på att åka till en förort där jag inte jobbar längre och sedan till en annan förort där jag varken bor eller jobbar längre, men jag slängde ändå en blick i kalendern och, jo, loppen krockar inte med något annat lopp eller någon annan planerad aktivitet, så jag håller det öppet.

Två lopp från Löparakademin.

Friska Nackas avslutningsmöte (35 dagar)

Jag åkte direkt från jobbet till Järlagården. Arrangören till Friska Nacka hade bjudit in sina deltagare till ett avslutningsmöte. Eftersom jag tillhör den relativt lilla skara som har registrerat alla årets 100 kontroller hoppades jag ha en hyfsat stor chans att vinna något av de priser som skulle lottas ut.

Över saffranslängd, pepparkakor och kaffe fick vi hör att 33 av årets 163 deltagare hade registrerat samtliga kontroller. Högst hälften av dessa personer närvarade vid mötet. Vi fick säga vad vi tyckte var bra och mindre bra med årets orientering, samtidigt som vi småpratade lite om våra upplevelser.

Det som är klart inför nästa år är att det kommer att placeras kontroller i Saltsjöbaden och Älta. Nya områden att lära känna närmare alltså, för jag kommer givetvis att vara med nästa år igen. I år vann jag inte något i lotteriet.

Efter mötet — som varade nästan en och en halv timme — gick jag hem genom den mörka skogen med en skyffel. Kvällens träning blev sedan att skotta fram bilen som stod begravd under tre decimeter snö.

Före.

Under.

Efter.

Nya datorn och Garmin (36 dagar)

Jag har skaffat en ny dator (Mac, såklart) och har sakta börjat fylla den med innehåll och mening. En av de saker som känns självklara är att fixa kopplingen till Garmin. Detta har visat sig vara onödigt komplicerat. Vid förra försöket gav jag upp, nu verkar jag ha kommit en bit på vägen, men jag orkar inte säkerställa funktionen den här gången heller.

Upp till bevis först efter nästa löptur.

Till värmen (37 dagar)

Klockan är mycket med tanke på att det är en krävande arbetsdag imorgon, men nattsömnen fick ge vika åt två flygbokningar och en hotellbokning. Jag kommer att packa lätta skor och kortbyxor. Med tanke på rådande väderlek så hade jag gärna åkt redan nu, men Stockholm lär vara kallt i januari också.

Resor och lopp (38 dagar)

Vi står i begrepp att köpa en utlandsresa. Det är den första av ganska många under nästa år. Jag funderade lite på hur många av dessa resor som är löpningsrelaterade (minst tre) och blev plötsligt osäker på vilka lopp jag egentligen har anmält mig till.

Berlin Marathon är fixat. Jag var tillräckligt snabb för att få en plats innan platserna tog slut, även om jag inte var tillräckligt snabb för att få en av de billigaste platserna.

Halvmaran i Barcelona återstår att fixa. Anmälningtakten i detta lopp är betydligt lugnare, så det är nog ingen fara.

Senrumsløpet i Oslo ser jag inte ut att vara anmäld till, och jag förstår inte varför. Det här loppet ska jag helt säkert springa, men ändå har jag missat den första avgiftshöjningen.

Till Berlin och Barcelona ska det bestämmas resdatum och boende också. En sak i taget, men så snart jag har en ledig timme eller två så ska jag gå till botten med det här.

Sub 40 (39 dagar)

Nu när året börjar närma sig sitt slut är det lätt att man börjar sammanfatta saker. Om jag ska välja ut något enskilt löparögonblick som jag är speciellt nöjd med så är det nog att jag klarade sub 40 på milen igen när jag sprang Hässelbyloppet i oktober.

Nästa år kommer det betyda lite mer för mig att springa sub 40. För två år sedan sprang jag visserligen Hässelbyloppet på strax under 39 minuter, men då var jag bara 38 år gammal. Även om jag inte alltid kommer att kunna springa en mil på mindre än 40 minuter så skulle det vara fint att tappa mindre än en minut per år.

Favoritjackan (40 dagar)

Det har gått lite mer än två år sedan jag sprang New York City Marathon för andra gången. Dagen efter loppet köpte jag en finisher-jacka. Den var tyvärr slut i den storlek jag borde haft, men jag bestämde mig för att jag ville ha den ändå. Sedan har jackan i stort sett hängt i garderoben i två år, men den här veckan har jag använt den varje dag. Jag tycker mycket om den.

Dunkin' Donuts-mössan är också från NYC Marathon 2010.

Det som gömts i snö (41 dagar)

November är slut. Jag rörde inte så mycket på mig som jag hade tänkt — mest på grund av en förkylning de senaste tio dagarna — men jag är oerhört nöjd över att jag i måndags åkte till Orminge och letade upp mina sista 14 orienteringskontroller. Det visade sig vara i sista stund.

Jag visste att det skulle bli regn och rusk från och med tisdagen, men jag anade inte att allt också skulle täckas av ett tjockt lager snö. Det känns lite extra skönt att ha slutfört projektet innan vädret satte stopp. Nu kan jag njuta av det vackra vinterlandskapet utan att behöva tänka att det döljer något.

Kontrollen på bilden har inget med texten att göra.