För fem veckor sedan stod jag på ett par skidor för första gången i vuxen ålder. Det var något jag aldrig trodde skulle hända, men en vän överraskade mig med en Gunde-mössa och löfte om en lektion. Som om inte det vore nog så fick jag all nödvändig utrustning och hjälp med valla.
Jag har inte varit det minsta lockad av skidåkning och har bland annat därför aldrig tänkt på att göra en svensk klassiker. Men trots ostadiga ben och ett par vurpor tyckte jag ändå att premiären var ganska rolig. Mest berodde det förstås på min skidlärare som dagen efter trodde att han hade kommit på något:
Det har blivit skidlektioner nästan varje helg sedan dess, med undantag för den helg jag åkte till Barcelona och sprang en halvmara och den här helgen då det närmaste jag kommer skidåkning är Vasaloppet på tv.