Föresatser och incitament (135-133 dagar)

Ikväll har jag kommit hem från en tredagars konferens/kickoff. Jag hade tänkt utnyttja tiderna som avsatts för fria aktiviteter till att springa två eller tre gånger.

Vid ankomsten deklarerade jag att jag gärna tog sällskap med någon klockan sju morgonen efter. En nappade. Det var tungt att gå upp efter tre timmars sömn, men trots att sällskapet uteblev så sprang jag dagen till mötes.

Utöver omgivningarna var det inte mycket som var vackert. Jag stapplade halvannat varv runt anläggningen och kände hur levern helst jobbade med annat.

Senare den dagen valde jag bort löpning till förmån för annat, och i morse prioriterade jag att få ihop fyra timmars sömn. Nu har jag redan hunnit däcka hemma i soffan, men om jag sover ikapp inatt så har jag erbjudande om sällskap på en runda imorgon.

Ont om tid = snabbdistans (136 dagar)

Jag packar för en tredagskonferens och tar givetvis med mig löparprylarna. För säkerhets skull tog jag en liten runda redan ikväll. En kvart ska man väl alltid kunna avvara? Solen går ner innan nio nu, så det var relativt kallt. Jag såg en löpare med vantar, men jag själv hade bara shorts, kortärmat och mina lättaste skor.

Det kändes inte som att jag hade jättemycket tid över, så jag rev av ett snabbt varv på Björkhagsspåret. Klockan visade fel i början av rundan igen, men jag känner igen tempot i min kropp och vet att det var neråt fyra minuter per kilometer. Två kilometer till à 4:25 och sedan var jag tillbaka och återgick till reseförberedelserna.

Det säkra före det osäkra (137 dagar)

Förra året fick jag springa Sicklaloppet gratis eftersom min arbetsgivare var sponsor och hade fått ett antal startplatser som det inte var stor konkurrens om. Jag blev erbjuden en plats även i år utan att ens ha bett om det, men nu är jag inte längre säker på att det finns någon startplats reserverad åt mig. Eftersom anmälningsavgiften höjs imorgon tar jag det säkra före det osäkra och köper en plats. Jag vill ju springa loppet.

Min sluttid i Sicklaloppet förra året blev 40:47. Det var ett överraskande gott resultat eftersom jag hade sprungit Berlin Marathon bara sex dagar tidigare och egentligen hade tänkt ta det ganska lugnt. I år hoppas jag givetvis på en bättre tid.

Långpass bästa start på dagen (138 dagar)

Det hade lätt kunnat bli uppskjutet. Jag var fortfarande äckligt mätt efter gårdagens kvällsmat, hade flera andra saker att göra och var lite orolig att jag fortfarande inte var återställd efter Midnattsloppet.

Innan klockan 12 hade jag dock hunnit springa två mil. Där har ni nyttan av att bestämma tid i förväg med en träningskompis! Sedan kunde jag med välbehag ta mig an dagens uppgifter och nöjen, men det ska erkännas att jag var lite trött mot slutet av kvällens kräftskiva.

4 mile lunch (139 dagar)

Det är svårt att få till ett särskilt märkvärdigt pass när lunchen är en timme och man vill hinna duscha och äta också. Min kontorskollega och jag enades om ett relativt kort distanspass, gärna lugnt till en början och snabbare efterhand.

Nu blev det inte någon särskilt lugn start eftersom vi landade strax under femminuterstempo. Men valet av runda och tidpunkt var det inget fel på. Lummig grönska, underbara dofter och vackert väder. Efter en kvart vände vi och sprang samma väg tillbaka. Tempot ökade till omkring 4:30 med ett par kilometer kvar, men jag lyckades ändå få med kontorskollegan på en spurt mot slutet.

Totalt blev det 6,4 km på drygt 30 minuter. Jag hade 4-mile-tröjan idag också. Lämpligt.

Hösten (140 dagar)

Är det inte den här veckan som i stort sett hela hösten faller på plats? Jag tror inte att jag öppnat kalendern och lagt till så mycket saker någon annan vecka i år, och det beror inte bara på att jag är tillbaka på jobbet efter fem veckors semester.

När det gäller löpningen är det dock inte så mycket som är nytt. Om vi utgår från loppen så ser det ut så här för min egen del:

8 september: Sicklaloppet. Upptagen på eftermiddagen, så jag kan inte springa Kistaloppet.

15 september: Stockholm Halvmarathon. Nu fulltecknat, men jag hade ändå bokat andra aktiviteter.

29 september: Lidingöloppet. Anmäld!

7 oktober: Hellasloppet. För skojs skull!

14 oktober: Hässelbyloppet. Funderar på det. Om det är vad som krävs för att upprepa sub 40.

Sedan blir det förmodligen inte fler lopp i år eller på den här bloggen. Det betyder förstås inte att allt tar slut. Mina drömmar och planer sträcker sig längre och är inte mindre än vid något tidigare tillfälle. Hur ser era planer ut på kort och lång sikt?

Tio år i Midnattsloppet (141 dagar)

Det första lopp jag deltog i var Midnattsloppet i Stockholm 2003. Jag har sprungit massa olika lopp sedan dess, men Midnattsloppet har jag fortsatt att springa varje år. Det blev tionde gången nu i lördags, och för denna bedrift tilldelas man en extra medalj.

Jag hade läst i förväg att man kunde hämta ut den här medaljen i informationstältet på Zinkensdamm efter loppet. Jag gick dit, men kom först då på att jag inte hade legitimation eller något annat som styrkte min identitet — inte ens ett startnummer att visa upp från loppet jag just sprungit. Nu spelade det inte så stor roll, för tjejerna som jobbade i informationstältet verkade inte själva vara särskilt informerade.

Någon gick och hämtade en låda, jag hörde någon annan säga att det fanns olika medaljer och därefter fick jag frågan om det var tio år jag hade sprungit. Sedan fick jag medaljen. Jag blev lite paff och frågade om de inte skulle kolla upp mig. Så de kollade i registret, jag kände mig lite fånig och sedan var det inte mer med det.

Medaljens fram- och baksida.

Garmin strular (142 dagar)

Klockan visade sexminuterstempo på första kilometern ikväll, så jag tänkte att det får bli en återhämtningsjogg. Benen är fortfarande möra efter Midnattsloppet. Sedan gled tempot omärkligt över till omkring fem minuter per kilometer och jag sprang ett extra varv på Kärrtorpsspåret, glad i hågen. Det blev till och med en liten spurt på slutet.

När jag laddade upp passet blev jag mindre glad, för det såg inte ut så som jag sprang det. Här är en skärmdump från jogg.se med en närbild på kartan och diagrammet med sträcka och tempo:

Startpunkten var i verkligheten densamma som slutpunkten. En bra bit av den inledande kilometern har alltså hamnat fel, vilket är tydligt då de första och sista ca 200 metrarna är de samma. Tempot under inledningen ser också jättekonstigt ut.

Det är inte första gången GPS-funktionen i min Garmin 410 ballar ur. Jag hoppas att det bara är enstaka avvikelser, för annars hade jag lika gärna kunnat ha en vanlig klocka med bara tidtagning.

Hill Runner (143 dagar)

De hundra främsta i Nikes spurttävling Hill Runner under Midnattsloppet har tilldelats digitala medaljer. Jag vet inte om det också delats ut fysiska priser, men jag retar mig lite på att jag var drygt en sekund från topp 100.

Jag ansträngde mig inte extra under denna sträcka eftersom jag var rädd att bli för trött under fortsättningen av loppet. Hade spurtsträckan istället varit Hornsgatan så hade jag kanske fått en något bättre sluttid.

Midnattsloppet 2012 (144 dagar)

Jag var på plats i god tid och ställde mig långt fram i fållan för startgrupp 1B. När startskottet gick lät jag mig dras med i högt tempo, medveten om risken att krokna men också med tanken att går det så går det.

Underhållning längs banan skulle det bli med 300 meters mellanrum, men jag varken såg eller hörde något innan Skanstull. Däremot hade jag ont i vaderna redan efter en kilometer. Visst vet jag att det är viktigt att hålla negativa tankar borta, men det här var bara den första av flera ursäkter jag samlade på mig under loppet.

Men jag sprang på i min egen bubbla. Lite orolig men i fortsatt högt tempo. Även om det kändes trögt redan på tredje kilometern så var det nog först i backen upp mot Sofia kyrka som jag tappade tempo. Kul idé med en spurtsträcka, men vem vågar dra på i en uppförsbacke precis innan den verkliga backen?

Precis innan sex kilometer kom tanken på att ge upp min målsättning på sub 40. Tempot höll inte för att ta igen det jag förlorat, samtidigt som jag började ha svårt att hålla reda på hur långt jag faktiskt hade sprungit. Det blev förvirrande med mellantider vid annat än hela kilometer. Samtidigt kände jag mig överhettad.

Jag trodde att jag skulle falla ihop när jag gått i mål, men det viktiga innan det var att pressa mig de enstaka kilometerna som återstod. Efter Mosebacke är det inte så långt kvar och nästan bara utför. Med mindre än en kilometer kvar kändes det dock som att jag fick håll i båda sidorna. Spurten blev inte min starkaste.

Enligt de officiella mellantiderna gjorde jag sista kilometern på 4:14, men riktigt så illa var det inte. Min egen klocka (som stannade på 10,00 kilometer) visade under fyra minuter på sista.

	Distans	Tid	Tempo	Tot. tid	Tot. dist.
1	1,00 km	3:48	3:48	00:03:48	1,00 km
2	1,00 km	3:48	3:48	00:07:36	2,00 km
3	1,00 km	3:46	3:46	00:11:22	3,00 km
4	1,00 km	4:06	4:06	00:15:28	4,00 km
5	1,00 km	4:39	4:39	00:20:06	5,00 km
6	1,00 km	3:55	3:55	00:24:01	6,00 km
7	1,00 km	4:02	4:02	00:28:03	7,00 km
8	1,00 km	4:22	4:22	00:32:25	8,00 km
9	1,00 km	4:25	4:25	00:36:50	9,00 km
10	1,00 km	3:53	3:54	00:40:43	10,00 km

Det svaga partiet ser faktiskt ut att vara åttonde och nionde kilometern. Man skulle kunna se det som att det var där jag tappade möjligheten till sub 40.

Efteråt var jag ändå helt nöjd. Jag kollapsade inte på mållinjen, kände mig tvärtom ganska pigg och stark. Väldigt snart hade jag hämtat mina grejer, min tioårsmedalj (vilket förtjänar ett eget inlägg vid ett senare tillfälle) och lite bjudsaker för att så snabbt som möjligt ta mig vidare till Söders Hjärta där flickvän och öl väntade.

Kanske var detta inte mitt sista Midnattslopp. Det kan vara så att jag gör ett nytt försök redan nästa år.

Mitt resultat i Midnattsloppet (145 dagar)

40:41. Varken dåligt eller speciellt nära sub 40, så jag får väl säga att jag är relativt nöjd.

Firade som vanligt med öl på Söders Hjärta
— i år också med tioårsmedalj och en folkabuss!

Inför Midnattsloppet (146 dagar)

Det blev inget sista testpass innan Midnattsloppet, varken igår eller idag. Istället har de senaste dagarna mest handlat om att bära tunga möbler och att äta tvivelaktig snabbmat. Min insats imorgon kommer därför som vanligt att bygga på vilja och envishet. Går det inte vägen så får jag väl fortsätta att springa Midnattsloppet år efter år.

Mest längtar jag till segerölen efter loppet. Om man vill ha koll på när det är öldags kan man följa min framfart på results.midnattsloppet.com via dator eller telefon.

Med sökfunktionen kan man leta upp de löpare man är intresserad av, trycka på plustecknet för att lägga till som favorit och sedan få mellantider och sluttid. Smidigt!

Extra medalj på lördag? (147 dagar)

Efter fullbordat Midnattslopp brukar jag endast helt kort passera festligheterna på Zinkensdamms IP för att hämta min väska (och förra året faktiskt en liten mugg kaffe), men i år kommer jag att ha ytterligare ett ärende:

Det framgår inte riktigt vem som får vad, men jag gissar att det i mitt fall rör sig om medalj och inte en glaspokal. Det dröjer nog innan jag får pokaler efter lopp.

Till jobbet (148 dagar)

Jag är väldigt glad över min femte semestervecka, men snart nog har jag två pendlingstimmar per dag igen. Idag har jag tänkt mycket på vad jag kan göra för att ersätta åtminstone en av dessa timmar varje vecka med löpning.

Borde ta mindre än halva tiden om jag springer.

En gång i veckan borde jag kunna springa 15 kilometer istället för att åka kollektivt till eller hem från jobbet. Allt som krävs är lite planering och jävlaranamma.

Nya platser till Midnattsloppet (149 dagar)

Under tisdagen fick tio personer var sin startplats i Midnattsloppet i en tävling på Facebook. Från klockan 13:00 på onsdagen finns det ytterligare några hundra platser till försäljning via Midnattsloppets hemsida. Den som vill ha en av dessa platser gör klokt i att sitta vid datorn prick 13:00.

Jag har varit anmäld sedan i december men fick något för pengarna först idag när jag hämtade ut årets tröja. Det blir mitt tionde Midnattslopp i obruten följd, så det finns inte mycket som kan stoppa mig från att ställa mig på startlinjen och ge järnet på lördag!

18 km gott och blandat (150 dagar)

Min vän beklagade sig över rösten i örat om att öka tempo när han sprang igår. Han hade ställt in 5:50 per kilometer men är inte riktigt så pigg i benen som han skulle önska. När jag själv skulle ge mig ut på långpass idag bestämde jag mig för att hålla Stefan-tempo. Jag känner fortfarande av lördagens intervaller och vill inte köra slut på benen inför Midnattsloppet.

Det är lyxigt att ha nära tillgång till en massa fina motionsspår, men jag saknar ett längre spår här i närheten. De flesta spåren här är tre kilometer eller kortare. Borta vid Hellasgården finns ett femkilometersspår och ett tufft milspår. Det hade varit roligt om det hade funnits ytterligare något långt spår i närheten eller kanske något i stil med Xtreme-spåret i Ursvik.

Nu körde jag en kombination av olika spår igen för att få ihop många natursköna kilometrar utan att behöva springa flera varv på samma slinga. Det blev delar av Björhagsspåret, Hellasgårdens elljussspår, Hellasgårdens fem- och tiokilometersspår samt lite av Sörmlandsleden.

Det blev aldrig särskilt jobbigt att springa, jag blev inte ens andfådd förutom i den branta ”stentrappan” på milspåret där jag försökte bibehålla tempo istället för ansträngningsgrad. Jag avslutade med två kilometer i 4:30-fart, mitt drömtempo på Lidingöloppet. Totalt fick jag ihop 18 kilometer på en timme och trekvart. En bra start på sista semesterveckan.

Det finaste guldet i London (151 dagar)

Jag såg mycket av de olympiska spelens maratonlopp idag. Man kan med fog säga att jag är betydligt mer intresserad av grenen än vad jag var för ett dussin år sedan.

Jag såg också att maratonloppets prisutdelning blivit en del av de olympiska spelens avslutningsceremoni. Det måste ju innebära att maratonloppets gulmedalj är den finaste av alla!

Långa intervaller i nya skor (152 dagar)

Med en vecka kvar till Midnattsloppet — och bara sju veckor kvar till Lidingöloppet — är det frågan vad för träning man ska ägna sig åt med bara ett par mil i bagaget den senaste månaden. Snabbhet, uthållighet? Jag var sugen på att springa långa intervaller, närmare bestämt 1600 meter, och gav mig av till Kärrtorps IP på förmiddagen.

Efter 10 minuters uppjogg (hemifrån och dit) bytte jag skor, nollade klockan och sprang fyra varv. Tempot blev precis som önskat, jämnt och 90 sekunder per varv. Sex minuter på första 1600, därefter joggvila. Jag hade tänkt 400 meter lugnt, men det visade sig bli femminuterstempo och jag var inte riktigt beredd att påbörja en ny intervall utan joggade ett andra varv.

Sedan försökte jag mig på nya 1600. Det gick inte så bra. Efter ett varv på 1:32 kände jag mig tvungen att stanna. Jag tog en dextrosol och lite vatten medan jag vilade ett par minuter. Sedan blev det ett nytt försök. Första varvet på 1:32, men nu fortsatte jag. Tre varv till i ungefär samma tempo så att tiden blev 6:14. Joggade ett varv innan nästa intervall som gick på 6:23, sedan ytterligare ett varvs jogg som avslutning.

Med svetten blänkande i pannan.

Tre gånger sextonhundra är inte särskilt mycket och inte riktigt lika mycket som jag från början hade tänkt mig. Men jag är ändå nöjd med att ha gjort tre intervaller i så pass hög fart, min ungefärliga tävlingsfart på distanser kortare än milen.

Det här blev premiären för mina Asics DS Racer som har legat oanvända i sin kartong sedan inköpet för mer än ett år sedan. De ska ersätta mina Brooks T6 som hunnit bli rätt slitna undertill. De nya skorna är aningen tyngre, kanske 15-20 gram per sko, men gav mig en rätt skön känsla som jag hoppas håller i sig även på blandat underlag.

In med de nya, ut med de gamla.

Ikväll är det fest, men förhoppningsvis inte mer fest än att jag kan springa ett längre pass imorgon. Jag har faktiskt inte sprungit längre än åtta kilometer sedan Jubileumsmarathon för fyra veckor sedan. Allt över milen känns plötsligt som ett långpass!

Uppåt på listan och tummen upp (153 dagar)

Man vet att man har semester när man tycker det är sent att sticka ut och springa vid 17-tiden. I sista stund valde jag ”orienteringsskorna” för att jag tänkte mig terräng och de tre sista av de 20 kontrollerna som Friska Nacka släppte i måndags. Jag höll mig till största del på de MTB-spår som korsar skogen och erbjuder precis lagom mycket terräng för min smak.

Tidigare under dagen promenerade jag mig till två kontroller och gladdes åt mitt avancemang på Topp 100-listan (som dock bara innehåller ett 80-tal namn), men nu på kvällen räcker mina 70 kontroller inte längre till en lika fin placering.

Skärmdump från Friska Nackas app.

Orienteringen var snabbt avklarad, så jag bestämde mig för att lägga till ett varv på Kärrtorpsspåret. Trots att det nu var handlade om riktig löpning var tempot fortsatt lågt. Steg som närmade sig bakifrån fick upp mig femminuterstempo, vilket jag höll fast vid den sista kilometern.

Nästan hemma mötte jag en annan löpare som förekom mig med att hälsa. Han log lite försiktigt och gjorde tumme upp. Jag log stort och gav tumme upp tillbaka.

I väntan på nästa löpning (154 dagar)

Jag kommer att räkna det här som en feberfri dag, trots att jag inte brytt mig om att kontrollera det. Jag kände mig ganska okej redan på onsdagen, även om termometern fortfarande visade lätt feber på morgonen.

Idag är jag tillbaka till söndagens hälsotillstånd, bara lite mer manglad och nerbruten. Helt försoffad har jag dock inte varit eftersom jag gett mig ut och letat efter Friska Nackas kontroller under mina dagliga skogspromenader.

Under förmiddagen registrerade jag de fyra kontroller som placerats närmast Hammarbyhöjden. Det betyder att jag redan nu hittat 15 av de 20 kontroller som är nya sedan i måndags. Sedan har jag förstås sparat tio kontroller i Velamsund till ett senare tillfälle.

Skuggar QR-koden med vänsterhanden vid registrering.

Fullt i Lidingöloppet (155 dagar)

Jag är glad att jag anmälde mig till Lidingöloppet innan jag åkte på semester, för idag rapporteras det att loppet är fulltecknat. Just nu ser jag till och med fram emot att springa Lidingöloppet igen — kanske mest för att jag bara längtar efter att få springa.

Lidingöloppet vartannat år. Blir det Berlin Marathon igen nästa år?

Sickla före Kista (156 dagar)

För två år sedan sprang jag första upplagan av Kistaloppet. Loppet fick en speciell plats i mitt löparhjärta eftersom jag för första gången gjorde sub 40 med sluttiden 39:59.

Förra året sprang jag både Kistaloppet och första upplagan av Sicklaloppet. I år ligger dessa båda lopp samma dag, lördag 8 september, så jag blir tvungen att välja.

Det som talar för Sicklaloppet är först och främst att det är på hemmaplan, men också att jag erbjudits en sponsorplats och slipper betala startavgiften. Det som lockar med Kistaloppet är en ny chans att erövra den där jackan som jag missade förra året.

Det finns förstås en teoretisk möjlighet att springa båda loppen eftersom starten i Sicklaloppet går 11:00 och starten i Kistaloppet 14:00. Med det upplägget blir det förstås betydligt svårare att kvalificera sig för jackan.

Idag fick jag en inbjudan till ett dop lördag 8 september kl 14:00. Jag antar att det avgör saken.

Utslagen (157 dagar)

I morse kunde jag konstatera att jag har någon form av magsjuka. Inte riktigt den omstart jag hade hoppats på, men jag är glad att det inte inträffade redan under vår resa.

Även febern har hållit mig tillbaka. På kvällen var jag ändå tillräckligt klar i huvudet för att gå ut med hunden och passa på att uppsöka de två närmaste kontrollerna i Friska Nackas augustisläpp. Tur att de 20 kontroller som släpptes idag är utspridda över närområdet.

Omstart (158 dagar)

Jag är hemma och har sett mina första OS-sändningar den här sommaren. Jag somnade dock ifrån 100-metersfinalen efter att ha druckit ett par glas rosé och lutat mig tillbaka i soffan.

Imorgon rebootar jag den här semestern. Med mindre än två veckor kvar till Midnattsloppet är det hög tid att få lite kvalitet i träningen.

I Sverige/målgång i Öloppet (160/159 dagar)

Vi närmar oss slutet på vår semesterresa, men vi har valt att göra ett par stopp i Sverige på hemvägen. Igår hamnade vi därför på Donsö i Göteborgs södra skärgård. Tanken var bara att besöka barndomsvänner till min sambo, men vi kom lagom till årets stora händelse på ön med diverse festligheter.

Lustigt nog var ön också platsen för målgången i Öloppet, en sim- och löpartävling på totalt 35 kilometer. Nu hann vi inte se själva målgången eftersom vi hoppade på färjan tillbaka — precis vid målsnöret — kort innan tävlingen avgjordes.

Jag bestämde mig i sista stund för att köpa ett par kompressionsstrumpor till nedsatt pris. Eftersom färjan var på väg att lägga ut hann jag inte vänta på varken växelpengar eller kvitto och köpte en annan modell än jag hade tänkt i en storlek som jag inte vet om den är rätt.

Skulle köpt race-modellen, men slog till på de här för 200 kr.

Från färjan kunde jag vid nästa ö se de tävlande närma sig sluttampen. Några av de tävlande var så nära färjan att befälhavaren signalerade innan vi la till vid bryggan.

Toppstriden? Svårt att avgöra.

Jag själv har sedan ett par dagar tillbaka gett upp tanken på att springa något mer innan jag är hemma igen. Jag är stel i fötterna och har ont, antingen av skorna eller av all bilkörning. Det ska bli skönt att komma hem för skobyte och några rundor i de välkända motionsspåren.

Dåliga dagar (162/161 dagar)

Det som avgör vad som är en dålig dag är inte nödvändigtvis vilka tråkiga saker som inträffar. Det värsta är när man irriterar sig på vad man inte gjorde eller att man kunde ha hanterat situationen på ett annat sätt.

Jag är irriterad över att jag inte tagit mig tid att springa ett par dagar eftersom vi behövt komma iväg tidigt för att resa långt, men sedan ändå inte kommit iväg förrän förmiddagen passerat. Jag tycker samtidigt det är synd att man tillåter sig själv att bli så upprörd över misstag att man låter det påverka även andras humör.

Det är också tråkigt när en text (som förlagan till den här) bara försvinner för att man glömt att trycka på ”spara”. Då är det semestertid som bara är bortkastad och kunde använts till annat.

I övrigt är jag mycket glad över mina semesterveckor. Det är nog sant att det tar tre veckor att varva ned, och då är det skönt att ha ett par veckor kvar — och lite tid över för löpning...

Fyller på tanken en solig dag på autobahn.

Planera friluftslivet/bloggandet (164/163 dagar)

När man reser med bil i sommarklimat (nåja) är det fint att kunna övernatta för hälften eller möjligen så lite som en fjärdedel av priset för ett billigt hotell genom att välja campingalternativet. Tyvärr är jag inte en så erfaren friluftsmänniska eller ens semestercampare som jag skulle önska. Men jag ser saker och planerar för framtiden. Det hade ju varit fint om allt hade varit så smidigt att jag hade haft tid och ro att springa en runda — trots risigt väder.

Innan avresa hade jag planer på att förbereda och schemalägga ett antal blogginlägg så att bloggen skulle uppdateras med samma frekvens även om jag saknade internetanslutning eller hade annat för mig än att skriva om nästintill obefintlig löpträning. Det blev inte mycket av det, men finns några påbörjade inlägg att bygga vidare på i framtiden.