Lördagens tre bra saker (348 dagar)

Idag har jag

1. Sprungit en timme (Gratis)
2. Köpt tågresa till Oslo inför Sentrumsløpet (135 kronor)
3. Förnyat medlemskap i New York Road Runners ($40)

Punkt 1 är det som just nu får mig att må bäst, och inte enbart på grund av priset.

Dagens siffror (349 dagar)

Barcelonas halvmara, Mitja Marató de Barcelona, har nu över 10 000 anmälda. Jag skulle gärna vilja vara i Barcelona 26 februari för att springa loppet igen, men det får nog vänta till nästa år.

Springtime annonserar att de har två platser kvar till NYC halvmaraton 18 mars. Det är en halvmara som jag väldigt gärna skulle vilja springa! Springtimes billigaste paketet med flyg, hotell och startplats kostar dock 12 700 kronor. Inte så gärna.

Låg tolerans (350 dagar)

Det räckte med en öl för att bli berusad, precis som att det just nu räcker med 7 kilometer för att få träningsvärk. Tur att det räcker med sex timmars sömn för att vara redo för en ny arbetsdag.

---

Uppdatering: Om jag nu hade fått sex timmmar...

Sju kilometer utan skidor (351 dagar)

Med understället fryser man inte medan väntar på att få kontakt med satelliterna. Sedan var det kanske inte nödvändigt att ha ett extra lager under tightsen idag, även om det funkade bra under en långärmad funktionströja. För att inte riskera att bli för varm nöjde jag mig med mössa, men det tog inte lång tid innan jag saknade buffen runt öronen.

Underlaget är bra nu. Jag lyckades hålla femminuterstempo runt Björkhagsspåret och Hellasgårdens elljusspår. Visst fanns det skidspår, men ändå tillräckligt med utrymme för att kunna samsas.

Tillbaka vid K22 tog jag en liten extra sväng för att komma upp i sju kilometer. Efteråt kände jag mig otroligt upprymd och pigg, men nu är jag så trött, så trött.

Ny trafik i spåren (352 dagar)

När vi åt frukost i morse så kunde vi genom köksfönstret se två skotrar i motionsspåren. Det tog några sekunder innan förvåningen släppte och jag förstod att det gjordes skidspår.

Jag hoppas att det fortfarande finns utrymme för vanlig löpning. Den skidåkare jag mötte igår, innan skidspåren  anlagts, la hela ansvaret på mötet på sina medtrafikanter.

Träningsvärken som måttstock (353 dagar)

Det var lite oväntat att drygt sex kilometer i ett ganska behagligt tempo skulle ge två dagars träningsvärk. Bara en sjundedel av ett maratonlopp! Men det är lite skönt också. Som ett kvitto. Jag har sprungit halvmaror på nytt personbästa utan att få träningsvärk, och om några månader kommer jag att vara där igen.

Den eftersatta skodagboken (354 dagar)

Jag loggar inte min träning med samma regelbundet längre. Jag menar, jag springer sällan, men jag loggar passen ännu mer sällan. När jag sedan väl registrerar passen på Funbeat eller jogg.se så har jag glömt bort vilka skor jag använde. Och det är väl kanske den enda praktiska nytta jag har av träningsdagboken, att kunna se hur långt jag sprungit i de olika skorna.