#16: Månadsmängder

Det blir inte något rekord i antal sprungna kilometer den här månaden, men det det är bra nära ändå. En snabb koll av loggade pass på Garmin Connect (där det mesta ligger sedan drygt fyra år tillbaka) visar bara en månad med fler kilometer, och det är maj förra året med ca 15 mil. Då sprang jag förstås Stockholm Marathon, men också en halvmara och två långpass. Även tidigare har maj av naturliga skäl legat högre än övriga årets månader.

Så ca 12 mil hittills i mars bådar gott, även om det inte imponerar. Förhoppningsvis kan jag hålla mängden uppe även i april innan loppen hjälper till med lite extra kilometer i maj.

#15: Ett blygsamt träningsrekord

Det var inte med stor marginal, men ett varv på Björkhagsspåret söndag kväll räckte för att jag skulle komma upp i tre mil även den här veckan. Enligt Garmin Connect blev det så mycket som 30,09 km fördelat på fyra pass.

Tre veckor i följd med tre mil kan jag jag inte se att jag någonsin har gjort tidigare. Det är verkligen inget att skryta med, men jag gläds för min egen del. Sedan återstår det att se om det har någon som helst betydelse när det gäller det kommande årets prestationer.

#14: Inte långt, men lätt

När jag gav mig ut idag så visste jag fortfarande inte om jag skulle springa ett långpass eller spara några kilometer till söndagen. Jag hade inte med mig något som jag brukar ta med vid långpass (vilket brukar vara en ryggsäck med telefonen, en vattenflaska och något litet att mumsa på). Jag höll inte tillbaka i tempot heller.

Vädret och omgivningarna signalerade vår mer än vinter. De sjok av is jag såg i Källtorpssjön igår var helt borta idag. Efter 40 minuter trängde också solen fram. Förutsättningarna var egentligen inte alls så dåliga för ett långpass. Efter ett par lugna kilometer inledningsvis låg mellantiderna nu runt fem minuter.

Till slut var det klockslaget som fick avgöra. Jag tyckte helt enkelt att det skulle bli för sent om jag sprang så mycket som 18,2 kilometer. När jag var tillbaka vid utgångspunkten la jag ändå till en liten slinga på halvannan kilometer för att komma upp i totalt 14,7. Tiden blev nästan 1:16. Lite högre snitttempo än förra helgens 15 kilometer inne i stan.

Tre och en halv kilometer återstår för att nå upp i tre mil även den här veckan. Jag får försöka riva av ett varv på Björkhagsspåret på söndagskvällen.

#13: Helgens beting

Jag avslutade fredagen med att springa 8,5 kilometer. Det kändes bra; de senare kilometrarna gick snabbare än de tidigare så att det i genomsnitt blev femminuterstempo. Det kändes bra efteråt också. Jag har dock hamnat i samma situation som förra veckan att det återstår en hel del att göra i helgen för att komma upp i veckans tre mil. Antingen bränner jag av 18 kilometer på ett långpass, gärna imorgon medan vädret fortfarande är uthärdligt, eller så springer jag både lördag och söndag. Jag är ännu inte i närheten av något beslut. Förmodligen vet jag hur det blir först när jag väl har börjat springa.

#12: Oförklarligt obehag

Kan man må dåligt utan att det finns anledning? Utan att man är på väg att bli sjuk, är bakis eller har ätit något olämpligt?

Idag vaknade jag med huvudvärk. Innan lunch mådde jag illa också. Huvudvärken höll i sig även under eftermiddagen. Jag hade inga planer på att springa eftersom hela dagen och kvällen var uppbokad, men hade jag haft tillfälle att springa så vet jag inte om jag hade vågat.

Jag är dock hellre utan förklaring än att det skulle bero på att jag är på väg att bli sjuk. Jag har inte råd med sjukdom just nu.

#11: Fotgympa

Innan det blir ett problem på riktigt så har jag tänkt undvika hälsporre genom att träna fötterna lite extra. Jag har länge haft en artikel från Runner’s World liggande i min webläsare, men först idag kollade jag på instruktionsfilmen.

Återstår att se om jag har disciplinen att genomföra dessa övningar några gånger i veckan.

#10: Björkhagsspåret progressivt

När det var sol och som varmast idag så gjorde jag annat. Därför kändes det lite surt att sticka ut och springa i mörker och kyla. Samtidigt ville jag inte inleda veckan med två vilodagar och sedan vara pressad att nå upp till tre mil med merparten förlagd till helgen liksom förra veckan.

Min lösning var att åtminstone springa fem kilometer innan det var dags att laga sen kvällsmat. Jag lunkade iväg längs Björkhagsspåret tillsammans med en ny smärta i högerbenet, nu på utsidan av benet strax ovanför vristen. Precis som med höger knä kändes det bara inledningsvis.

Andra kilometern gick 20 sekunder snabbare än första, vilket avgjorde min målsättning för resten av rundan. Kärrtorpsspåret visade sig dock vara oupplyst, så jag valde att stanna på Björkhagsspåret och bara få ihop tre och en halv kilometer. Ännu mer motiverad att fortsätta fartökningen ångade jag på till att jag var hemma igen.

Det blev ingen imponerande tid totalt sett, men det gick riktigt snabbt mot slutet. Om jag ska bli snabbare i år så kan jag ju inte fortsätta att lunka runt i femminuterstempo tre gånger i veckan.

#9: Med åldern kommer krämporna

Om jag har ett längre uppehåll från att springa så tycker jag snart att jag får ont lite här och där, som av att kroppen förfaller. När jag sedan kommer igång igen så har jag en tendens att öka träningsmängden snabbt, vilket också leder till att jag får ont här och där. För närvarande är det sistnämnda mitt problem. Jag har lite ont i högra hålfoten (indikation på hälsporre?) och tidvis ganska ont i höger knä (vilket ofta bara känns när jag börjar springa och gå, och mest när det är uppför). Kanske är det bra att jag vilade idag. Med regelbunden träning utan längre uppehåll ska jag förhoppningsvis bli av med krämporna.

#8: Veckosummering

Det blev ännu en tremilavecka. För att göra det möjligt sprang jag sammanlagt 22 kilometer på de två av veckans dagar som hade det sämsta vädret och väglaget. Dagens runda var den mest oinspirerade på länge, den gav egentligen ingenting mer än de sju kilometer som återstod.

Den här veckan har jag gått från shorts och kortärmat (utan mössa och vantar) i onsdags via långa tights och långärmat med en extra kortärmad tröja igår till att även ha på mig en jacka idag. Inte en så rolig utveckling vädermässigt, men de tre milen känns bra i både kroppen och huvudet.

Mest inspirerande är att en god vän sprang det 10 kilometer långa seedningsloppet till Göteborgsvarvet idag på 41:45. När vi delade lägenhet för ett dussin år sedan var vi ibland ute på gemensamma joggingturer i ett betydligt lägre tempo. Om några veckor är det min tur att visa vad jag kan göra på milen!

#7: Femton kilometer med vittne

Det tog ett tag innan vi började springa idag, min vän och jag. Jag väntade på att klockan skulle gå igång. Medan vi väntade började vi nästan att frysa. Visst hade vi kunnat springa utan fungerande mätning av sträcka och tid, men jag vill ju ha det loggat.

Nu är det sent på kvällen. Jag är sömnig och vill gå och lägga mig. Tekniken får mig ännu en gång att vänta. Överföringen från klockan till datorn funkar inte. Passet dyker inte upp. Om löpningen inte loggas, har jag då sprungit?

#6: Gonna fly now

En dag som denna då det åter faller snö i Stockholm och solen har visat sig ovanligt lite så kan det behövas en liten motivationshöjare. Det här är en personlig favorit.

#5: Inget New York i år

Jag har försökt att få en plats i New York City Marathon i tio års tid. Tre gånger har jag lyckats – 2006, 2010 och 2014 – men i år drog jag en nitlott i deltagarlotteriet igen. Jag räknade inte med att få en plats, hoppades nästan att jag inte skulle få det eftersom jag nöjer mig med Berlin i höst.

I år är det också första året på länge som jag inte är betalande medlem i New York Road Runners (NYRR). Det är ett medlemskap som snabbt betalar sig om man springer några av de många lopp som klubben arrangerar. I år planerar jag ingen resa till New York, och därmed heller inga lopp.

Det hart blivit en fin serie på vart fjärde år i NYC Marathon. Nu finns det förstås ingen garanti för lotterideltagare längre, så vi får se om jag har tur och får en plats 2018 eller om jag av någon anledning återvänder till New York tidigare.

#4: Spårinventering

Motionsspåren omkring där jag bor är bland de bästa jag sett och sprungit. Det känns som att jag adopterat vissa av dem och aktivt ser efter dem. Det enda jag kan sakna är ett lite längre spår eftersom de flesta av dem är ganska korta. De går dock att sätta ihop i olika kombinationer för att få längre rundor, vilket jag gjort ganska mycket mer nu i mars än tidigare. Det mesta av vintern har lämnat spåren, även om det fläckvis fortfarande funnits snö och is.

Björkhagsspåret är nog med sina tre kilometer det finaste spåret av mina närmaste. Det är nästan helt isfritt nu, bara ett större isparti kvar som lätt går att springa förbi.

Hammarbyrundan har offrats för ett husbygge vid Finn Malmgrens väg. Det går att ta sig runt det, även om det inte är så roligt (men särskilt rolig var Hammarbyrundan inte innan heller).

Kärrtorpsspåret brukade alltid var översvämmat närmast Kärrtorps IP så här års. När IP byggdes ut förra året blev det ny sträckning och ny dränering, så nu är det bara lite blött däromkring.

Hellasgårdens elljusspår är helt isfritt. Den här veckan har man fyllt på med sand på den del av spåret som ligger lägst och närmast Källtorpssjön.

Hellasgårdens gula spår är också löpbart, även om det ligger kvar ganska mycket is i ett parti nära Söderbysjön, ungefär en kilometer från Hellasgården.

Hellasgårdens gröna spår, delen utöver det som är gemensamt med gula spåret, har jag ännu inte hunnit springa i år. Jag återkommer med besked om ingen annan hinner före.

#3: Loggningen

Jag åt lunch med en vän idag som också är en vän på Runkeeper. Han refererade till mina två senaste pass och jag svarade honom att jag inte använder Runkeeper när jag springer.

Det har hänt att jag sprungit med Runkeeper någon enstaka gång när inte klockan kunnat göra jobbet, men den senaste veckan har jag bara loggat hundpromenader på Runkeeper.

Förut loggade jag min löpning både på Jogg och Funbeat. Senare nöjde jag mig med att bara registrera tävlingsresultaten där, men inte ens det gör jag längre regelbundet.

Nu är det bara Garmin Connect som gäller. Och så Shapelink som direktimporterar automatiskt från både Runkeeper och Garmin Connect. På Shapelink syns både löpning och hundpromenader.

#2: En ovanlig vecka

En helt vanlig vecka vill jag springa minst tre pass. En lämplig mängd skulle då vara minst tre mil. I verkligheten är en sådan vecka inte så vanlig för mig. Egentligen har det bara funnits två sådana kalenderveckor under hösten, nämligen de veckor som innehöll Lidingöloppet respektive New York City Marathon. Den nyss avslutade veckan klarade jag dock också att uppfylla bägge villkoren. Det blev alltså en ovanlig vecka. Eller ett steg i rätt riktning.

Det känns också ovanligt att jag den senaste veckan har kunnat springa mina pass i shorts och kortärmat (även om jag kompletterat med mössa och vantar). Detta ser jag också som ett steg i rätt riktning.

#1: Efter Barcelona

Efter fyra månader i Barcelona tog vi oss tillbaka till Sverige vid årsskiftet. Från början ville jag stanna längre, närmare bestämt till åtminstone denna dag. Jag tyckte nämligen att Barcelona Marathon 15 mars kunde vara en bra avslutning på att ha bott i Barcelona och att jag därmed också skulle slippa den svenska vintern.

Nu har vi varit hemma i mer än två månader. Det verkar som att vintern redan är slut. Jag har inte sprungit Barcelona Marathon idag, men jag har trots det haft en mycket bra dag och jag har utan större problem tagit mig igenom två månader av svensk vinter.

Utsikt över Barcelona och startplatsen för stadens maratonlopp.