#47: Orientering som lugn löpning

Eftersom jag vill ta det lite lugnt efter Sentrumsløpet i lördags och inför Nacka Halvmarathon på lördag men samtidigt komma i upp i några kilometer extra, så passade jag på att ge mig ut på lite orientering medan det var soligt och torrt.

Precis som tidigare år har jag betalat för att få orienteringskartor från Friska Nacka. Idag sprang jag en runda för att hitta fram till 9 av de 25 kontrollstolpar som ställts ut i närområdet. Jag är mer löpare än orienterare, så jag fick ihop nästan 12 kilometer. Löptiden var drygt 70 minuter, vilket inte direkt gör mig till en god löpare heller, men målsättningen var ju att ta det lite lugnt.

Man kan se var det gjorts små avstickare ut i terrängen.

#46: Årets planerade lopp

Jag har bara åtta lopp planerade i år. Jag skriver ”bara”, för jag har sprungit mer än hundra lopp sedan 2003 och har troligen snittat mer än tio lopp per år. Loppen har för mig varit ett sätt att säkra att jag springer regelbundet, men för många lopp riskerar samtidigt att medföra för långa träningsuppehåll. Som skräckexempel anger jag gärna hösten 2013, då jag sprang Sicklaloppet, Berlin Marathon och Chicago Marathon under en period av tre veckor utan att springa något däremellan.

Årets åtta lopp är – som ni kan se till höger här på sidan – som vanligt en blandning av lokalt och globalt. I år är det en kraftig övervikt på lokalt, eftersom jag valt att springa de fyra loppen i Nacka-touren. Tre av de återstående loppen är lopp som jag springer varje år, utan undantag – Midnattsloppet, Sentrumsløpet och Stockholm Marathon. Som avslutning återstår Berlin Marathon, juvelen i årets krona. Det är först efter Berlin som jag kan tänka mig att lägga till ett lopp eller två.

#45: Veckan mellan loppen

Söndag och måndag blev löpningsfria dagar. Jag tyckte inte det kändes speciellt mycket i benen efter Sentrumsløpet på lördagen.

Idag sprang jag till Nacka Forum och tillbaka när jag hämtade min startlapp till Nacka Halvmarathon. Jag tog det lugnt, ungefär fem minuter per kilometer, men efteråt ömmade det ändå i benen.

På torsdag blir det nog några stillsamma kilometer, men i övrigt får benen vila inför halvmaran på lördag.

#44: Tusenmålet

Jag har fått mitt startbevis till Stockholm Marathon med posten. I år kommer jag att ha 1199 på bröstet, mitt lägsta startnummer i Stockholm Marathon hittills (och 25 lägre än min placering förra året). Jag tänker inte göra någon hemlighet av att jag i år hoppas springa i mål bland de 1000 första och att jag faktiskt anser det målet vara realistiskt. Några minuter ska jag kunna plocka från mitt personbästa.

Allt som inte är perfekt går att förbättra.

#43: Sentrumsløpet 2015 på 39:51

Förberedelserna under det sista dygnet kunde verkligen ha varit bättre. Att jag släckte lampan närmare ett på natten och inte sov så mycket som jag borde kanske inte gjorde så mycket som att jag vaknade med en lätt baksmälla. Några timmar med huvudvärk var nu inte så farligt. Värre ändå var att en mycket stor hotellfrukost som avslutades först framåt 10 innebar en sen lunch som serverades drygt 90 minuter innan start. Det mesta av den pastan hamnade i en frigolitlåda att ta med. Men ändå – bokstavligen en klump i magen.

Tidigare år har jag alltid bott hos vänner när jag är i Oslo. Den här gången hade vi använt mina flygpoäng till att boka hotell i två nätter, bara fem minuters gångväg från start och mål. Jag lämnade hotellrummet 20 minuter innan start. Det regnade inte längre, men det blev några kyliga minuter i bara shorts och kortärmat. Åtta minuter innan start gick jag in i fållan där det genast blev varmare. Det tog oroväckande lång tid för klockan att få satellitkontakt. Utan klocka hade jag inte klarat att springa strategiskt mot målet för dagen.

Utsikten vid både start och mål. Här med sol, dagen efter.

Plötsligt kom startskottet och jag chockade den oförberedda kroppen med att springa uppför en gata med kullersten och den brantare backen med grus. Efter drygt 500 meter närmade jag mig krönet bredvid slottet, redan helt slut av ansträngningen. Sedan blev det trångt ett tag, trängre än jag minns att det brukar vara. Trängseln varade längre också. Jag försökte hålla rätt tempo utan att kolla på klockan annat än vid kilometermarkeringarna. Det funkade bra – strax under fyra minuter kilometer för kilometer, lite över fyra minuter när det varit backigt och jobbigt (tendens till håll).

Det kändes trots allt som att det skulle vara möjligt att nå mitt mål. De tuffare partierna låg bakom mig, trängseln lättade och de fysiska besvären var överkomliga. Med tre kilometer kvar snittade jag fortfarande fyra minuter och bestämde mig för att jag skulle klara sub 40. Ännu en kilometer på fyra minuter och jag tyckte att det fanns krafter till en spurt. Fortfarande vid nio kilometer fanns det ingen marginal, men gott hopp om att avsluta snabbt. Sista backen innan man ser målet gick också bra. En extra koll på klockan visade inga överraskningar, men nu var det nerför och inget att förlora.

Det blev ingen mäktig spurt, men snabb nog för att det inte skulle råda några tvivel om utgången. Jag hade åtskilliga sekunder upp till 40 minuter på min egen klocka och brydde mig i det fallet inte om detaljer. Det blev varken känslostorm eller fysisk kollaps efter målgång, bara fokus på att ta sig igenom utdelningsstationerna (medalj, vatten, sportdryck och banan) och ta sig till den överenskomna mötesplatsen. Först när jag var tillbaka på hotellet kollade jag det officiella resultatet.

Resultatet enligt appen.

Efter Sentrumsløpet förra året var jag nöjd med att ha sprungit under min egen ålder, alltså under 41 minuter vid en ålder på 41 år. Efter årets upplaga av Sentrumsløpet gläds jag mycket mer åt att ännu en gång – och vid något högre ålder – ha sprungit milen under 40 minuter. Det ska bli spännande att se hur långt in i framtiden jag kan upprepa den bedriften.

#42: Milen sub 40 på Sentrumsløpet

Trots en rätt dålig uppladdning blev det ett väl genomfört lopp idag. Under 40 på milen har jag faktiskt bara sprungit tre gånger tidigare, men inte sedan 2012 och aldrig tidigare på Sentrumsløpet.

Med et smil som en gulebøj.

Hårda fakta från loppet finns på Garmin connect. En längre rapport skriver jag på tåget hem imorgon, för nu ska det firas! Hoppas att ni också får en trevlig lördagkväll!

#41: Kvällen före Sentrumsløpet

När starten går först 16:00 så blir det mindre viktigt vad man gör kvällen innan. Så nu har klockan passerat midnatt och jag är trött och lätt berusad. Förhoppningsvis är det inget som inte en god natts sömn och en hotellfrukost kan råda bot på.

Sentrumsløpet i Oslo med skyline från Chicago.

Man får inte glömma att traditionen att åka till Oslo en gång om året främst handlar om att besöka vänner och blott i andra hand om att springa Sentrumsløpet.

#40: Mina tidigare resultat i Sentrumsløpet

Det blir tolfte året i rad som jag springer Sentrumsløpet i Oslo. Jag tänkte att jag skulle leta upp mina tidigare resultat, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Vissa av resultaten finns inte att hitta på internet, samtidigt som mina egna anteckningar har visat sig bristfälliga. Det här är förhoppningsvis en korrekt sammanställning:

Sentrumsløpet 2004: 45:34
Sentrumsløpet 2005: 44:45?
Sentrumsløpet 2006: 43:46?
Sentrumsløpet 2007: 42:38
Sentrumsløpet 2008: 41:14
Sentrumsløpet 2009: 41:06
Sentrumsløpet 2010: 41:10
Sentrumsløpet 2011: 41:09
Sentrumsløpet 2012: 40:55
Sentrumsløpet 2013: 41:23
Sentrumsløpet 2014: 40:56

Det jag tycker är anmärkningsvärt är att jag de första åren förbättrade mitt resultat med ungefär en minut per år, men sedan har sprungit på i stort sett samma tid de senaste sju åren. Det ska bli intressant att se om jag fortsätter att springa i mål på ungefär 41 minuter eller om jag lyckas trimma tiden något innan resultatkurvan vänder åt andra hållet (vilket den ofrånkomligen kommer att göra om jag fortsätter att springa loppet de kommande åren).

#39: Startgrupp 1 i Sentrumsløpet

I ett mail från Sentrumsløpet i torsdags fick jag mitt startnummer i loppet – 842. I ett annat mail dagen efter fick jag veta att jag tillhör startgrupp 1. Det känns lite lyxigt. Utifrån mina egna erfarenheter från loppet så finns det fler snabba norrmän än vad vad det finns snabba svenskar här hemma, så jag har fått äran att springa i en snabb skara.

Förra året sprang 520 herrar i mål på en tid under 40 minuter i Sentrumsløpet. Det fanns 4805 herrar i resultatlistan. Som jämförelse kan nämnas att endast 439 herrar gjorde sub 40 i Midnattsloppet i Stockholm förra året, fast då med 17492 herrar  i resultatlistan. Hässelbyloppet ståtar dock med bättre siffror, så många som 441 herrar av så få som 2982 i resultatlistan klarade sub 40, men det anses väl också vara Sveriges snabbaste motionslopp på distansen.

Sentrumsløpet har en del backar och har vissa år haft en bitvis knixig bana. Loppet ligger också tidigt på säsongen, vilket åtminstone för min del är en nackdel då jag oftast sprungit mindre under vintern. Trots detta brukar jag prestera ganska väl på Sentrumsløpet, men mer om det imorgon.

#38: Litet intresse för Nacka-touren?

Jag har anmält mig till Nacka-tourens tävlingsklass. Jag tänkte springa de fyra loppen som ingår och försöka få en god sammanlagd placering.

Nu ser jag att anmälningsläget redovisats och att det hittills är för få som har anmält sig till tävlingsklassen för att det ens ska bli någon tävling. Det skulle vara tråkigt om det inte blir ett tillräckligt antal deltagare, men förmodligen springer jag samtliga fyra lopp i vilket fall.

#37: Veckan med Sentrumsløpet

När jag snackade löpträning med mitt oväntade sällskap på söndagens pass så var vi överens om att det var svårt att träna för både millopp (snabbt) och maratonlopp (långt) samtidigt. Nu inser jag att jag egentligen inte tränat för varken det ena eller det andra. Man kan väl säga att jag möjligen har tränat på att träna (oftare).

Uppladdning inför lördagens millopp finns det inte mycket tid för. Jag försöker fortsätta som vanligt med att ta de tillfällen jag får. I eftermiddagssolen stoppade jag därför in fem mycket lugna kilometer i skogen. Förhoppningsvis får jag ytterligare ett tillfälle att springa innan tåget går till Oslo (och då menar jag inte att springa till tåget).

#36: Draghjälp

När jag startade klockan idag hade jag precis blivit förbisprungen av en kille som såg ut att vara ute på ett långpass i relativt högt tempo. Jag hakade mig fast i en kilometer, sedan la jag mig framför. Jag tyckte det skulle vara synd om vi sprang åt olika håll och hoppades därför att han skulle springa om mig igen efter ett tag, vilket han dock inte gjorde innan jag valde att vika av. Som tur var vek han också av.

Efter att ha sprungit framför honom i en kilometer vände jag mig om och frågade vad han hade tänkt. Sedan höll vi sällskap och pratade under tolv kilometer. Tempot sjönk från runt 4:30 per kilometer i början till bitvis över fem minuter, men snittet på mina 14,38 kilometer blev ändå 4:47 per kilometer. Jag hade nog inte sprungit varken så långt eller så snabbt om jag inte hade haft sällskap.

Detta gjorde att veckan slutade på drygt fyra mil jämfört med tidigare veckors tre. Det är bra, för nästa vecka kommer det att bli betydligt mindre.

#35: Planen som sällan håller

När man tänker ”jag skiter i det idag” och sedan ”jag lägger mig tidigt och går upp tidigt imorgon och springer då istället”.

Men det kan funka. Och jag ser fram emot det. En lätt frukost och sedan iväg. Det låter alltid som en bättre idé kvällen innan, men nästan omöjligt när man väl vaknar. Men kanske ändå.

#34: Veckomängdsökning?

Det är skönt att – för omväxlings skull – inleda helgen utan krav på att springa en väldig massa för att nå upp till önskad veckomängd. Trots vilodag idag saknar jag mindre än fyra kilometer för att nå veckans 30.

Nu undrar jag om det inte är läge att öka veckomängden en aning. Jag har tidigare hört och läst att man inte ska öka för snabbt, men minns inte vad regeln är. Googlade ”mängdökning” och hittade en lite lustig fråga/svar-sida från 2001.

#33: Hellasgårdens gröna spår

För en månad sedan sprang jag runt de flesta av motionsspåren häromkring i olika kombinationer för att få ihop olika distanser. I min spårinventering utelämnade jag dock Hellasgårdens gröna spår, vars terräng jag har stor respekt för och därför inte ville beträda innan all snö och is försvunnit.

Idag var det dock fin sol på förmiddagen och jag tänkte ge mig ut på en längre runda. Jag sköt på det till efter lunch då vädret var mer av apriltyp, men det gröna spåret blev det. Det var ungefär som jag mindes det, men eftersom jag trodde det hade ändrats blev jag stående när de gröna markeringarna plötsligt försvann.

Tre möjliga val då vägen korsas av Sörmlandsleden. Höger är rätt val.

När jag bestämde mig för att springa som jag gjort förr visade det sig fortfarande vara riktigt. Sedan rullade det på i makligt tempo. Hellasgårdens gröna spår är verkligen bland det finaste och mest omväxlande som finns att springa häromkring. Där spåret vänder tillbaka hade det kommit upp en del nya skyltar och pilar som lockar till vidare utforskningar i framtiden.

Skyltar som lockar till ytterligare upptäcktsfärder i området.

På tillbakavägen mötte jag en kvinna med två små hundar som skällde hysteriskt. Hon hävdade att hon precis sett en älg springa genom skogen och över vägen. Själv har jag aldrig sett älg i området, men blev ändå lite skärrad när jag hörde ljud någon minut senare.

Efter en hel del sol och en liten skvätt regn var jag tillbaka hemma igen. Jag klarade utan marginal gränsen för ett långpass – 17,5 kilometer på 1:36. Hyfsat tempo med tanke på den bitvis tuffa terrängen. Inga känningar i den onda foten heller, och inget ytterligare snedtramp.

#32: Löpning i Svett och etikett

Jag såg nyss avsnittet av Svett och etikett som handlar om löpning. Ett trevligt om än inte så lärorikt program. Hållning, Armpendling, Lutning och Fotisättning. Det var Musses ledord till Kalle. Sedan fick vi se Kalle ha ont, jobba med sin andningsteknik och till slut ta sig an utmaningen att springa milen på mindre än 50 minuter.

Sedan försökte jag se programmet om programmet också, vitsigt döpt till Eftersvett och etikett. Det var inte riktigt lika bra. Stökig krogmiljö och lite gapigt, inte lika genomtänkt upplägg och tyvärr med en del teknikstrul som jag inte vet om det berodde på min uppkoppling mot SVT Flow eller att det var live-streaming. Den som tränar med Runday tycker säkert att att det är värt att ta sig igenom även det programmet.

#31: Den nuvarande krämpans status

I söndags tyckte jag knappt att jag kände av att jag trampat snett på lördagens orienteringsrunda. Det ömmade lite under lördagen, men inte så att jag var speciellt orolig.

På måndagen märkte jag dock att det gjorde ont när jag vinklade foten på olika sätt i diverse situationer, som till exempel när jag tog på mig ett par långbyxor. Jag valde därför att springa lite försiktigt, bara Björkhagsspåret i ett inte alltför högt tempo. Själva löpningen var inget problem, och det kändes inte värre efteråt. Jag har faktiskt inte märkt av någon större svullnad heller, vilket varit obligatoriskt vid mina allvarligare stukningar.

Idag känner jag endast antydan till obehag. Vid åttatiden på kvällen såg jag åtta traillöpare med pannlampor sätta av in i skogen precis där jag bor. Att jag kände längtan efter liknande äventyr är inget jag kommer att agera på den närmaste tiden. Inte innan jag byggt upp lite styrka och balans i fossingarna. Inte innan jag sprungit årets viktiga lopp.

#30: Hammarbyrundan sprängd

Det sprängs flera gånger dagligen borta på Hammarbyrundan. Bergsmassorna som ska bort är bara en kilometer härifrån, så varningspipet hörs tydligt även hemma hos mig. Skylten med spårkartan som tidigare stod vid Finn Mamlgrens vägs ände har vräkts åt sidan, men vid en annan kartskylt kan man läsa att motionsspåret kommer att finnas kvar, fast i annan form.

Information invid kartan som behöver ritas om.

Jag springer normalt åt andra hållet, men jag brukar gå en och annan hundpromenad i den riktningen för att se hur arbetet fortskrider. Det är ingen vacker syn med fällda träd och bortsprängda bergshällar, men det är inte långt till fin natur och upplyftande vårtecken.

Blåsippor i backen nedanför grävskoporna.

#29: Bloggutmaningen

De gånger jag har försökt återuppliva den här bloggen har jag inte lyckats skriva dagliga inlägg så som jag gjorde första gången det begav sig. Den här gången tog jag lite draghjälp av utmaningen Blogg 100, där det gäller just att skriva dagliga inlägg hundra dagar i följd. Nu har jag klarat nästan en månad, men det är en hel del kvar till 100 (och ännu längre till 400). Läs mer om bloggutmaningen här.

 

#28: Naturpasset-premiär

Trots att jag var hemma först vid tvåtiden inatt och skulle på finlunch på Djurgården, så lyckades jag klämma in några kilometers löpning. Närmare bestämt 13, vilket också var vad som saknades för att nå veckans 30.

Jag sprang fyra kilometer till Brotorp, köpte en karta för 60 kronor, sprang (och gick och stod) i 40 minuter för att hitta 6 av kartans 50 orienteringskontroller innan jag åt en macka och sprang hem igen.

Tyvärr trampade jag snett i skogen redan efter första kontrollen. Inte så att det blev en allvarlig stukning, men ändå ont och irriterande.

#27: Tusende inlägget på bloggen

För fem och ett halvt år sedan började jag räkna ned från 400 dagar till New York City Marathon 2010. Sedan dess har jag räknat ned ett par gånger till, men inte alltid med dagliga uppdateringar. Idag har det i vilket fall hunnit bli 1000 inlägg, detta inkluderat.

Vad har allt syftat till egentligen? Även om det alltid finns nya utmaningar som är mer eller mindre intressanta att skriva om så tycker jag att den ursprungliga planen för bloggen – förberedelserna inför NYC Marathon och skildringen av själva loppet 2010 – fortfarande är bloggens själ och kärna.

Istället för att skriva något nytt i det tusende inlägget väljer jag därför att hänvisa till en omläsning av min beskrivning av New York City Marathon 2010.

#26: Badalona

Om det finns möjlighet så springer jag gärna längs kusten. Främst handlar det om när jag besöker nya platser under semesterresor, förutsatt att dessa platser ligger vid havet eller vid en sjö. Barcelona ligger vid Medelhavet. Det gör även Badalona, lite längre norrut.

Med kompassen som startpunkt. Glömde ta med klockan, körde Runkeeper.

Även om det är kallt i vattnet så tar jag gärna ett dopp efteråt. Gör man det direkt efter avslutad löpning så kan man oftast stå ut med att det är kallt. Just nu är det inte speciellt varmt i vattnet, men efter 8,5 kilometer i 4:30-fart funkar det att ta ett svalkande dopp.

#25: Målet med milen

Jag har uttryckt en del oro kring min förmåga att springa snabbt i flera av de senaste inläggen. En av de främsta anledningarna är att jag vill ha en sub 40-tid på milen som merit när jag anmäler mig till Midnattsloppet. Nu ser det i och för sig ändå ut som att det inte finns några platser kvar i de främre startgrupperna, och då får jag i vilket fall starta i 1C.

Annars är första chansen på mildistansen Sentrumsløpet om drygt två veckor. Det brukar gå bra i Oslo, men nära att gå under 40 minuter har jag ännu inte varit. En och en halv månad senare, i mitten av juni, får jag en ny chans i Duvnäsloppet som inte heller är en speciellt snabb bana, men då har åtminstone löparsäsongen kommit igång på allvar.

Allt syftar till att jag vill ha bästa möjliga förutsättningar att en gång för alla göra upp med Midnattsloppet i Stockholm och springa det under 40 minuter. Som bäst har jag sprungit det på 40:03. Trettonde gången gillt?

#24: Diagonal – Cervantes

I Barcelona finns det markerade löprundor mitt i stan. Vid start och slut finns det informationstavlor där det också står saker om hälsa för att Barcelonas invånare (och gäster!) ska motiveras att ta hand om sina kroppar.

Jag hade kunnat tänka mig bättre ställen än Diagonal att springa på i Barcelona, men har man begränsat med tid så skalar man gärna bort transportsträckorna som krävs för att hamna på till exempel strandpromenaden eller uppe i bergen. Just den här sträckan springer man faktiskt mot bergen, men det är inte alltid läge för ett bergspass.

Härifrån startpunkten är det 3530 meter till slutpunkten. Eller omvänt.

Det är en hel del trafikljus längs sträckan, men har man tur och är lite flexibel så behöver man inte stanna särskilt ofta. Det är flackt längs Diagonal, men springer man i riktning mot Parc de Cervantes så går det ordentligt uppför när man viker av mot slutet av sträckan.

Drygt 16 minuter upp och – efter att ha stannat till och beundrat utsikten en stund (Camp Nou! Havet!) – ca en kvart tillbaka. Kilometern dit och kilometern tillbaka sprang jag lite lugnare, så snittempot för totalt nio kilometer landade uppåt fyra och en halv minut per kilometer. Att det ska vara så svårt att springa snabbt!

#23: Slit-och-släng-skorna

Det är ett par år nu som mina gamla lättviktsskor fått följa med på resor för att eventuellt inte få följa med hem igen. De kommer förmodligen aldrig få tävla igen, men de har blivit kvar och de har hunnit bli väl beresta. 

#22: Vad är snabbdistans?

Med en timme kvar till att vi skulle bevista ett dop gav jag mig ut för att springa Björkhagsspåret i högt tempo. Motiverande för mig, men inte helt uppskattat i den andra halvan av hushållet. Nu blev det bara 3,48 kilometer på 15:18, så jag hann duscha också.

Jag är lite osäker på om jag kan springa snabbt för tillfället. Mitt första lopp i år, 10 kilometer långa Sentrumsløpet i Oslo, är mindre än tre veckor bort. Då funkar det kanske inte att kuta tre mil i veckan i femminuterstempo som enda träning.

Snabbdistans då. Kan man kalla dagens runda snabbdistans? Jag är lite osäker på definitionen, så jag googlade och läste lite om det. Att springa några sekunder över tävlingstempot på milen var det ju inte tal om. Snabbare än prattempo, jovisst, men ändå inte ens det tempo jag bör ha på en halvmara.

Nu borde jag kanske bedöma min hastighet på ett flackare avsnitt, men det känns inte som att jag skulle kapa 20 sekunder per kilometer på det sättet. Kanske är det dags att inviga våren med att springa på bana igen. Intervaller är lättare att definiera än snabbdistans.

#21: Att springa och att gå

Jag har varit lite mallig över att ha sprungit tre mil i veckan under några veckor i följd. Det är ju mängder jag inte nått upp till de senaste åren. Kanske inte någonsin.

Nyligen började jag mäta mina hundpromenader med Runkeeper. Det har visat sig att jag för tillfället går uppåt fem mil i veckan med hunden.

Jag lägger alltså föga mer än två och en halv timme på löpning varje vecka, men kanske 10-12 timmar på hundpromenader.

Det borde inte vara så svårt att öka mängden löpning.

#20: Aprilväder

Innan jag hunnit ut på ett långpass med mig själv som enda sällskap ringde min vän och frågade om jag ville ta en runda med honom på eftermiddagen. Svaret var självklart ”ja”. Jag bytte ett tvåmilare i Nackareservaten mot trevligt sällskap i stan.

Jag hade bestämt mig för att ha långa tights och enbart långärmat. Ingen jacka, ingen extra kortärmad tröja utanpå den långärmade som jag brukar vid ensiffriga temperturer. Precis innan start övertalades jag att lämna mössa och vantar medan jag tilläts behålla buffen runt halsen. Jag tyckte dock att det var lite kallt om huvudet när det blåste som mest, så buffen blev en mössa efter halva rundan.

Solen värmde oss inte särskilt ofta. Istället började det regna lite efter några kilometer. När det lite senare regnade mer gladdes vi åt att det åtminstone inte haglade, vilket det dock visade sig att det hade gjort lite längre fram där haglet låg centimeterdjupt. Då kunde vi också se att det var vitt på andra sidan Årstaviken där vi sprungit i vårväder mindre än en timme tidigare.

Rundan slutade på knappt 16 kilometer och strax under en timme och nitton minuter. Det blev alltså inget riktigt långpass idag, men lätthetskänslan under en så pass lång runda väljer jag att tolka som ett framsteg. Ibland kändes det som att vi tog det riktigt lugnt, men snitthastigheten höll sig ändå strax under fem minuter per kilometer.

#19: Lång fredag?

Finns det någon dag på året som lämpar sig mer väl för ett långpass än långfredagen? Det skulle kanske vara midsommardagen i så fall. Planen på att springa ett längre pass denna fredag gjorde det i vilket fall lättare att ta ännu en vilodag för att låta de onda delarna av min kropp lugna sig lite.

#18: En seriös maratonlöpare i Tokyo

Ni kanske har sett reklamen för en bank som ”hjälper till att förverkliga drömmar”. Den reklamfilm jag tänker på handlar om hur svenske Patrik ”Gylle” Larsson sprang Tokyo Marathon och överraskades av att hans döttrar – som tydligen inte brukar följa med på maratonresorna – stod längs med banan.

Det går inte att ta miste på hans glädje när han ser dem och vad det betyder för honom att de står där och skriker under blågula banderoller. Men notera att han inte stannar. Där har vi en seriös maratonlöpare!

#17: Lurad

1. Jag hann inte hem i tid för att skriva och publicera innan midnatt, så inläggets datering blir dagen efter (och även månaden efter). Nåja, en timme hit eller dit.

2. Jag hade för avsikt att springa så långt idag att jag i mars nådde 13 mil. Redan efter en kilometer upptäckte jag att klockan snuvat mig på ett par hundra meter. Totalt blev det enligt klockan 11,4 km idag, vilket gjorde att mars stannade på 129,78 kilometer. Trams.