Ännu en svag månad (71 dagar)

Fyra löppass under oktober är förvisso bättre än september månads tre, men det blev å andra sidan bara 30 kilometer den här månaden mot förra månadens 50.

Skärmklipp från Garmin Connect.

Av dessa totalt 8 mil (mindre än en mil per vecka) stod tre lopp för hela 5 mil. Jag tränar inte för att springa lopp, jag springer lopp för att få träning.

Umgänge före träning (72 dagar)

En dag helt utan måsten efter jobbet. Jag vet inte när det hände sist. Naturligtvis hade det varit bra att utnyttja möjligheten till träning, men jag åkte raka vägen till en vän och drack några glas vin. Var sak har sin tid. Snart finns det tid för både umgänge och träning.

Låst (73 dagar)

Jag vet inte om det beror på allt sittande — på kontoret, i bilen och hemma i soffan — eller om jag sovit i en dålig vinkel, men jag är fruktansvärt stel i nacken och axlarna sedan eftermiddagen. Under kvällen har det både förvärrat och spridit sig till att inkludera bröstsmärtor. Fortsätter det i den här takten så kommer jag att vakna helt orörlig imorgon.

Vissa åker till New York (74 dagar)

Jag skulle själv gärna åkt till New York för att springa NYC Marathon, men jag avundas inte de personer som just fått veta att deras flyg har blivit inställt på grund av stormen Sandy. Resebyrån Springtime har under kvällen meddelat de av sina resenärer som skulle rest imorgon att de får vänta.

Nu är det några dagar kvar till loppet, men förutom ovälkommen osäkerhet under uppladdningen missar  de ju värdefull tid i en fantastisk stad. Jag skulle gärna varit där — trots storm och det faktum att jag inte ska springa NYC Marathon i år.

Poängen (75 dagar)

Visst är det bra att göra till god vana att springa ett långt pass under helgen. Om man vänjer kroppen vid allt längre distanser blir det givetvis lättare att uthärda ett maratonlopp.

Men strunta i nyttan med det. Idag var jag ute i fint väder och sprang i prattempo med en god vän. Det behöver inte finnas något långsiktigt mål med det, det är bra i sig.

Vi sa att vi skulle springa i max 70 minuter, och så blev det. Prick 13 kilometer.

Ett, två och tre maratonlopp (76 dagar)

Jag sprang mitt första maratonlopp 2004. Året efter sprang jag Stockholm Marathon igen, vilket jag nu gör varje år. 2006 sprang jag både Stockholm Marathon och New York City Marathon. I tre år efter det blev det bara Stockholm, men 2010 sprang jag både Stockholm och NYC Marathon igen.

Sedan dess har jag sprungit två maratonlopp om året — Stockholm Marathon och Berlin Marathon 2011, Stockholm Marathon och Jubileumsmarathon 2012.

Jag är anmäld till både Stockholm Marathon och Berlin Marathon nästa år. Det finns dessutom en teoretisk möjlighet att det blir ett tredje maratonlopp under 2013 eftersom jag kan få en plats i NYC Marathons lotteri. Framöver får jag nog räkna med tre maratonlopp om året för att förverkliga mina maratondrömmar.

€30 i sjön (77 dagar)

När jag är på jobbet är tankarna på annat än jobbet ofta långt borta. Dagens absolut viktigaste händelse sumpades därmed — inte helt, men tillräckligt för att det ska irritera mig. En liten påminnelse på Facebook fick mig att springa tillbaka från lunchen.

Nu kommer jag att få betala €90 istället för €60 för att få springa Berlin Marathon. Helt i onödan. Jag får försöka vara glad över det faktum att jag inte helt missade att registrera mig innan det blev för sent.

Så här långt har jag bara fått ett mail med bekräftelse på min förregistrering. Där förklaras den fortsatta registreringsproceduren så här:

During week 45 (the week of Nov. 5th-9th) you will receive another Email with a personal code to complete the full online registration.

In this Email we also inform you until when you have to submit the registration in order not to become invalid.

Jag får inte riktigt ordning på den sista meningen, men jag kan gissa vad de menar.

Föranmälan till Berlin Marathon (78 dagar)

Med start imorgon kan man anmäla sig till Berlin Marathon 2013. I år kommer man den första veckan att ha något slags förenklad föranmälan som sedan måste kompletteras i början av november. Man räknar med hårt tryck och att platserna kommer att gå åt snabbt.

Jag tänker anmäla mig så snart det går. Dels för att de 10 000 först sålda startplatserna är billigare, men först och främst för att inte riskera att bli utan startplats. Om 11 månader åker jag till Berlin!

Milen 2012 (79 dagar)

Tio dagar efter Hässelbyloppet vill jag ännu en gång glädjas lite över mina resultat på milen i år.

Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21
Hässelbyloppet 39:57

Hoppas att det håller i sig. Nästa år betyder sub 40 lite mer än vad det gjorde i år.

2010 vs 2012 (80 dagar)

För två år sedan föll den första snön det här datumet. Vissa saker är alltså bättre i år, trots att jag inte åker till New York på söndag. Förhoppningsvis håller sig snön borta ett tag till, men i år är jag bättre rustad (utrustningsmässigt) än vad jag någonsin varit tidigare.

För två år sedan höll jag också på att sälja min gamla lägenhet och var missnöjd med det ”tillfälliga” boendet, medan jag numera dagligen tänker på hur bra jag bor. När jag letade efter nytt boende tittade jag efter bra springrundor i närheten, men jag kunde aldrig drömma om att jag skulle få det så här bra.

För två år sedan hade jag varit jobbfri väldigt länge, vilket förmodligen var en bidragande faktor till nya personbästa på alla distanser. Just nu hoppas jag kunna jobba lite mindre framöver, vilket skulle kunna peka mot ett spännande 2013.

En helg i väntan på ledighet (81 dagar)

Den här helgen har inte bara lett till att jag känner mig utvilad, jag har — efter att ha fått en hel del gjort — faktiskt känslan av att var fylld av energi. Det är inte så illa med tanke på årstiden.

Jag har ännu några tunga veckor framför mig, men förhoppningsvis hittar jag ett flyt i tillvaron som gör att jag hinner med och har tid över till både träning och vila.

Det enda som återstår nu är en resa till något varmare ställe.

Naturkompaniets skattjakt (82 dagar)

För ett halvår sedan gav jag mig ut på skattjakt när Naturkompaniet gömde sin nya katalog tillsammans med presentkort och utrustning på ett antal mer eller mindre otillgängliga platser i landet. Idag var det dags igen.

Den här gången var mina skor bättre lämpade för utmaningen. Nyttan med Gore-Tex blev uppenbar när jag efter fem kilometers löpning började traska över bäckar och klafsa genom kärr för att nå den närmaste skattgömman.

Jag följde ett terrängspår en bit, men tyckte snart att jag rörde mig åt fel håll. Sedan irrade jag bort mig fullständigt och blev mycket besviken när jag insåg att jag hamnat på Hellasgårdens välbekanta gröna spår. Slutligen, efter att envetet ha tagit raka vägen genom obanad terräng, nådde jag kärret som var mitt mål. Jag hoppade från tuva till tuva, råkade trampade ner och valde sedan att korsa kärret helt innan jag närmade mig från andra hållet.

Kärret sett från platsen för skattgömma #22.

Att skattgömman redan var hittad visste jag när jag gav mig av. Jag tog mig dit enbart för QR-koden som skulle finnas kvar och ge alla besökare ett erbjudande. Koden låg väl synlig på en tuva i träskets kant, lite svårscannad men till slut fungerande.

Tillbakavägen blev en blöt historia. Det regnade, och den genare vägen bestod snarare av olika slags vattendrag än stigar. Garmin strulade och fick ersättas med Runkeeper. Trots detta kom jag hem med gott humör (och ganska skitiga skor och tights).

Allt detta för att få köpa ett par handskar för 129 kronor?

Utcheckning (83 dagar)

Fredag, igen. Kan man inte vara hemma från jobbet innan 19:30 när man hade för avsikt att sluta 17:00 så ska man inte behålla det jobbet. Så jag har sagt upp mig. Snart är fredagarna under kontroll igen.

Det är så mycket lättare att göra något som är jobbigt om man vet att det är tidsbegränsat. Vi kan kalla det för intervallträning.

Go west (84 dagar)

I slutet av året brukar jag åka till New York. I år har jag (ännu) inte någon sådan resa planerad. Det svider lite eftersom jag inte varit där sedan förra våren. Jag har varit i New York varje år sedan 2004 och saknar ”mitt andra hem” en hel del.

Jag har inte heller någon speciell anledning att åka dit. Inte för att jag behöver ha någon, för jag har varit i New York många gånger utan att springa NYC Marathon. Men det är ju lättare att motivera en resa om man har en speciell aktivitet planerad.

Omvänt brukar jag försöka passa in något lopp de gånger jag är i New York. Jag är ju medlem i New York Road Runners som nästan varje vecka arrangerar något lopp i staden, ofta i Central Park. I år är jag sugen på att springa Emerald Nuts Midnight Run på nyårsafton och sedan fira tolvslaget på Time Square. Man kan väl få drömma lite?

Tid till annat (85 dagar)

Energin är återfunnen efter de senaste dagarnas utmattning. Nu återstår bara att hitta tiden också. Jag är inte där än, men det känns som att jag kanske är på väg.

Ja, det låter säkert väldigt diffust, men det är en stor livsförändring det handlar om. En sådan som jag har för vana att göra minst vartannat år.

En av effekterna jag hoppas på är att få mer tid för löpning. Jag vill tillbaka till 2010 års nivå som ledde till nya personbästa på milen, maran och halvmaran — noteringar som står sig som personbästa ännu idag. Jag tycker att det borde vara fullt möjligt att nå dit igen och kanske till och med överträffa det.

Björkhagen i mörker (86 dagar)

Det är inte mycket jag får se av Björkhagen just nu — ingenting i dagsljus annat än på helgerna. I motionsspåren är det ännu mörkare. På den delen av elljusspåren som går från där jag bor i riktning mot Hammarbyhöjden och Sickla är fem av de sex närmaste lamporna trasiga.

Eftersom jag har för avsikt att tillbringa en hel del tid i dessa spår den närmaste tiden så har jag skickat en felanmälan till friluft.idrott@stockholm.se. Ingenting får stå i min väg. Åtminstone inte utan att jag kan se det.

Tävlingssäsongen äntligen slut (87 dagar)

Precis som på alla andra lopp överöstes man vid Hässelbyloppet med flyers med reklam för andra kommande lopp. Men jag har faktiskt längtat efter att sätta punkt, slippa behöva tänka på nästa lopp. Hässelbyloppet avslutade min tävlingssäsong. Nu ser jag fram emot att springa efter eget huvud, för nöjes skull.

Jag har förstås redan börjat föra in nästa års lopp i min kalender. Vilket som blir först är inte helt klart, men jag är ganska säker på att premiären inte blir i Sverige.

Hässelbyloppet 2012 (88 dagar)

De senaste nätterna har jag sovit dåligt. I morse lyckades jag somna om efter att ha legat vaken ett par timmar, men det betydde också frukost bara drygt två timmar innan loppet. Det skulle inte bli lika fint väder idag som det var igår, men prognosen ändrades ändå till det bättre. Eftersom vi var sent ute och tog bilen behövde jag inte stå och frysa. Jag joggade en kilometer från parkeringen till startfållan och var på plats fem minuter före start.

Jag hamnade förstås långt bak utan möjlighet att tränga mig fram. Det blev trångt den första kilometern — trångt efter det också — men utan att behöva kryssa alltför mycket höll jag mig under fyra minuter per kilometer. Att springa bland många andra kan ha sina fördelar också. När jag blev trött var det enklare att hålla tempot. Ofta springer jag ensam, och då är det nog lättare att man sänker tempot vid trötthet.

Nu var det ju inte enkelt bara för att jag hade snabba löpare omkring mig. Jag kämpade med negativa tankar under andra halvan av loppet. Kilometertiderna låg härifrån över fyra minuter, så sub 40 började kännas utom räckhåll. Som vanligt sprang jag vidare med ren vilja som bränsle. Efter åtta kilometer är det inte långt kvar, och efter nio kilometer på 36 minuter inledde jag spurten.

Jag trodde inte att det skulle vara särskilt svårt att göra sista kilometern på under fyra minuter och därmed klara sub 40, fast det blev med ganska liten marginal. Min egen klocka visade 39:55, men i resultatlistan står det 39:57. Strax efter målgång bytte jag några ord med Kenth och hävdade felaktigt att det var andra gången jag sprang sub 40, men vad jag menade var att det var min näst bästa tid på milen.

På Hässelbyloppet för två år sedan var jag nästan minuten snabbare, men då var jag i mitt livs form. På många sätt var dagens lopp en större bedrift, för utöver Sicklaloppet och Lidingöloppet har jag bara sprungit två gånger i september och oktober.

Två saker till gjorde mig glad efter målgång. Hässelbyloppet firar 25 år med en speciell medalj, och så träffade jag Lennart när jag köade för att få kaffe. Lennart är alltid så positiv och trevlig, vilket gör att jag ser fram emot vinterns inomhusträning i form av intervallträning på Bosön eller i Sätrahallen. För även om jag är extremt nöjd med att ha sprungit sub 40 igen så drömmer jag fortfarande om en tid på milen under 38 minuter.

Lennart och jag fotograferade av min sambos mamma.

Åskådare idag, deltagare imorgon (89 dagar)

Förmiddagens promenad med hunden hade ett givet mål — startplatsen för Sörmland Ultra Marathon, SUM. Jag kom dit tio minuter i tio och tyckte att många ultralöpare hade samlats, men några minuter senare var de mer än dubbelt så många.

Information om hur man springer fel ges precis innan start.

Det fem mil långa loppet går till största del längs Sörmlandsledens första etapper, men direkt efter start avverkas först ett varv på Kärrtorpsspåret. Det innebär att man som åskådare kan stå kvar och få se deltagarna ordentligt utspridda eftersom tempot varierar väldigt mycket.

Ledarklungan på sex personer är långt före redan efter tio minuter.

Själv sprang jag två kilometer innan lunch, de första sedan Lidingöloppet, för att ha någonting i benen (och i huvudet) när jag åker till Hässelby imorgon. Jag ville kolla att jag fått ordning på min Garmin också, så jag inte blir utan mellantider som på Lidingöloppet. Hoppas att klockan klarar regnet imorgon.

Fredag, fredag, fredag (90 dagar)

Just nu känns det som att livet består av en ändlös rad fredagar då jag kommer hem och är helt knäckt och inte orkar göra någonting fast jag är ledig. Idag kände jag mig speciellt berövad på livet.

Jag tycker det är svårt att skriva något om löpning när nästan allt jag tänker på är jobbet. Jag springer ju inte heller förutom när jag tvingas göra det för att jag anmält mig till något lopp. Sist jag sprang var Lidingöloppet, innan det Sicklaloppet. På söndag är det Hässelbyloppets tur. De tänkta tre förberedande  passen blev efter helgen omtänkta till två, och nu möjligen bara en lätt jogg dagen före loppet.

Oavsett hur det blir med min egen löpning i helgen så tänker jag kolla på starten i SUM imorgon. Det är ju bara ett par hundra meter hemifrån.

Långt kvar till Boston (91 dagar)

Vårens Boston Marathon, det 117:e i ordningen, blev fulltecknat idag. Jag vet inte hur mycket marginal man behövde till sin kvalificeringstid för att få en plats, men jag har hur som helst ändå inte klarat kvalificeringstiden. Det är inte så många svenskar som springer i Boston — åtminstone inte om man jämför med NYC Marathon — men jag vet ett par svenskar som varit snabba nog att få plats 15 april 2013.

Nästa år behöver jag ta mig under 3:15 på distansen för att ha möjlighet att anmäla mig. Förmodligen behöver jag lite marginal också. Klarar jag det så blir det kanske Boston Marathon 2014. Klarar jag det inte innan Berlin Marathon i september så får jag väl springa i Boston först 2015. Men den som väntar på något gott...

A day in the life (92 dagar)

Jag vaknar, åker till jobbet, blir frustrerad, åker hem, köper pizza, dricker öl, somnar i soffan och går och lägger mig. Det är inte så jag vill att en dag ska se ut, men idag blev det så. Jag saknar åtminstone fysiska likheter med Homer Simpson.

Handlat på Stadium (93 dagar)

I augusti 2009, ett par månader innan den här bloggens första inlägg, gissade jag att min sluttid i Midnattsloppet skulle bli 41:59. Jag slog sedan gissningen med två sekunder, samtidigt som jag var tillräckligt nära för att vinna ett presentkort värt 1000 kronor på Stadium.

Det här presentkortet kunde bara användas för köp på nätet. Jag köpte en luftmadrass till sommaren efter, men sedan blev presentkortet liggande allt längre ner i mejlboxen. Sista giltighetsdag var den sista september i år, så förra söndagen försökte jag sätta sprätt på de återstående 761 kronorna.

Jag har haft svårt att hitta löparprylar att köpa eftersom jag tycker att jag egentligen redan har allt jag behöver. Men nu när jag var tvungen att göra några inköp började jag med att följa ett tips från Daniel och sedan bygga på med lite saker jag tror mig ha användning för. Det enda köpet som kan relateras till löpning var ett par funktionskalsonger av boxermodell.

Jag valde Stadium på Sergelgatan som uthämtningsplats, så idag när jag varit på kurs i stan gick jag dit och fick mitt paket av den trevliga butikspersonalen. Nu blir det provanvändning!

Enkäter (94 dagar)

Idag har både Lidingöloppet och Sicklaloppet skickat ut sina deltagarenkäter. Jag har besvarat båda och vill uppmana alla andra mottagare att göra detsamma. Det tar inte särskilt lång tid. Vill man att det ska gå riktigt snabbt kan man välja ut de punkter som man tycker är viktiga och nöja sig med att besvara resten av frågorna med hjälp av betygskalorna och de angivna alternativen.

När man besvarar Sicklaloppets enkät deltar man samtidigt i en utlottning där man kan vinna en startplats i nästa års lopp.

Velamsund, akt tre (95 dagar)

Det var en perfekt dag för Hellasloppet, så det gjorde lite ont att inte springa. Jag gick inte ens den kilometer hemifrån som krävdes för att se löparna passera. Istället tog vi en tur med bilen.

Vi hade ett ärende åt Gustavsbergs-hållet, och jag ville passa på att ta återstående fyra kontroller i Velamsund på tillbakavägen. NackaOrienteringen Friska Nacka släppte inga nya kontroller i oktober, men jag har ju ändå en del kvar av det tidigare släppta. Nu är Velamsund äntligen avklarat efter mitt tredje besök i området.

Tjejen, hunden och kontrollen mellan två stenrösen.

Totalt ligger jag nu på 86 av 100 kontroller i det här orienteringsprojektet. De 14 jag saknar ligger tätt samlade i Orminge. Jag hoppas kunna ta dem springandes innan månaden är slut.

Det blev ännu ett stopp på hemvägen. Min medalj från Stockholm Marathon hamnade efter loppet i min systers ficka och har legat hemma hos henne sedan dess. Nu har jag hämtat hem den så att den får göra de andra sällskap i skokartongen.

Vilan (96 dagar)

Det är kanske bara vila som behövs. Och då menar jag inte att jag inte springer, utan att jag verkligen vilar. Idag har jag tagit det riktigt lugnt, inte stressat eller försökt hinna med något som blivit uppskjutet sedan tidigare. Jag har bara varit ledig, hängt med hunden, promenerat, ätit ute, köpt hämtmat och sett en film. Det känns faktiskt betydligt bättre ikväll än vad det gjorde i morse, på alla punkter.

Ännu en helg (97 dagar)

Det här var helgen som jag hade längtat efter, när allt skulle vara klart och bara en lång frihet skulle ligga framför mig. Nu blev det inte riktigt så. Jag har fortfarande längtat efter helgen, men bara som ännu en välbehövlig paus efter allt tyngre slut på arbetsveckan.

Jag ser fram emot att testa högerfoten någon gång, kanske redan under lördagen. Sedan gäller det bara att hålla igång till nästa helg, då löparsäsongen är tänkt att få sin uppskjutna final — helst med ett resultat som betyder något.

Hälsan före Hellas (98 dagar)

Jag har väntat med att anmäla mig till Hellasloppet och just nu lutar det åt att jag inte springer på söndag. Sedan jag sprang Lidingöloppet har jag till och från haft mycket ont i högerfoten. Jag vill inte pressa mig för hårt och riskera något innan Hässelbyloppet.

Dessutom har det blivit dags att söka hjälp med hostan som nu gått in på sin fjärde vecka. Den störde mig visserligen inte under Lidingöloppet, men jag vill gärna bli av med den så att jag kan prestera på max.

Favoritstrumporna (99 dagar)

Nästan samtliga strumpor som jag använder löpande (hehe) har jag fått på köpet eller gratis i olika sammanhang. Vissa av dem har blivit riktiga favoriter, sådana jag alltid använder när jag springer lopp. Ett sådant par — som jag väl fick på någon kundträff i någon sportbutik — har jag tyvärr varit tvungen att ta ur rotationen efter att de inte längre klarar att omsluta hela foten. På de senaste loppen har jag istället använt ett annat par som jag fått på någon kundträff eller mässa.

Nooooooo!

Jämna och fina siffror (100 dagar)

Jag är väldigt nöjd och glad över att jag fullföljde Lidingöloppet. Jag har sprungit vartannat år sedan 2006 och jag har för avsikt att springa igen om två år. Jag gillar dessutom att mitt femte deltagande kommer att ske vid det femtionde Lidingöloppet.

Förra året var ett mellanår då jag inte sprang Lidingöloppet, men den helgen sprang jag Berlin Marathon istället. Det var ett lopp jag kände att jag ville springa igen. Jag kommer att anmäla mig så snart anmälningsfunktionen är igång 25 oktober. Nästa Berlin Marathon är till min glädje det fyrtionde.

Värdet av traditioner (101 dagar)

Jag ser framåt. Idag öppnade anmälan till Sentrumsløpet i Oslo 27 april. Om man anmäler sig inom två veckor kostar det ”bara” 335 norska kronor, vilket är ungefär 385 svenska. Det är det dyraste milloppet jag springer, men det är också den finaste traditionen. Jag längtar redan.

Ett par bilder från tidigare målgångar i Oslo.