Trots det ville jag ta mig till en idrottsplats idag för att testa upplevelsen att springa på 400-metersbana. Det ena skälet är att jag vill hitta ett ställe att springa intervaller på framöver (för att träna upp min snabbhet), det andra att jag vill veta ungefär hur jag står mig på de korta distanserna i Studenternas omvandlingstabell. Valet föll till slut på Farsta IP, vilket torde vara den närmaste utomhusanläggningen med löparbanor i den efterfrågade längden.
Bilden är lånad. Jag väntar fortfarande på leverans av min iPhone 4.
Efter en tiosekundersstretch satte jag av på ett första varv. Tempot kändes både tufft och långsamt på en och samma gång. Jag fick bita ihop för att inte stanna av mot slutet, och sluttiden på 400 meter blev föga imponerande 1:12,85. Det var inte så att jag gav allt jag hade, men jag orkade inte heller ge mycket mer om jag skulle orka ta ett par varv till.
Efter någon minuts gåvila började jag springa igen, fast i ett något lägre tempo. Jag sprang två och ett halvt varv för att komma upp i en kilometer, den kortaste distans jag sedan tidigare kan relatera till. Efter två varv tryckte jag en mellantid, något jag glömde av efter första varvet. 3:38 på 1000 meter kan omöjligen vara i närheten av det bästa jag presterat, så att de första 800 gick på 2:54,90 tänker jag också ta med en nypa salt.
En liten titt på ”min rad” i Studenternas tabell visar att det är hastigheten på det allra första varvet, det då jag stannade efter 400 meter, som jag behöver hålla även under ett andra varv för att nå min nya måltid på 800 meter. Det kan bli tufft. Nu vet jag i och för sig inte hur mycket jag sinkades av att jag är ur form, det får framtida besök på anläggningen utvisa. I vilket fall bör jag klara att gå under 3:30 på kilometern, annars är det skandal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar