lördag 30 juni 2012

Koll på terrängen (194 dagar)

Om mindre än en halvtimme går Stockholm Trail genom skogen utanför där jag bor. Jag kan inte kolla på terrängloppet eftersom jag just nu är på tunnelbana och ska på fest, men hunden och jag gick delar av spåret tidigare idag. Arrangören har snitslat en bana som hade varit utmanande en vanlig sommardag, men med nuvarande väder är den rentav farlig.

Tydliga markeringar på fina stigar.

Lerhål där cyklisterna brukar hållas.

Att slafsa genom vatten och lera är illa nog, men de värsta partierna är de där det samtidigt går brant utför. Jag hoppas att de tappra löpare som ramlar där idag inte skadar sig. Sedan får det gärna torka upp så att man kan röra sig där utan kängor eller stövlar.

Playitas-utmaningen (195 dagar)

Förra året registrerade jag mig på en tävling på jogg.se där man under två månader skulle springa en sträcka som motsvarade ett varv runt Fuerteventura för att ha möjlighet att vinna en resa till Playitas. Det kändes fullt rimligt att springa sammanlagt 250 kilometer under perioden, men av olika skäl klarade jag det inte den gången.


Nu kör jogg.se tävlingen igen. Jag har registrerat mig och har gott hopp om att klara det den här gången. I år har man kompletterat med lite knep och knåp i form av en rebus, men för mig blir det knepigaste att vänja mig vid att ladda upp mina träningspass på jogg.se igen, vilket jag inte gjort sedan årsskiftet.

På söndag börjar tävlingen, så i ett dygn till ligger alla lika.

torsdag 28 juni 2012

Morgonstund (196 dagar)

Många kvällar har jag tänkt att jag ska springa morgonen efter istället, väl medveten om att jag inte kommer att tycka att det är en lika bra idé när jag vaknar.

I morse valde jag trots allt att ge mig ut halv sju och springa en knapp halvtimme i morgonsolen. Det var tunga ben i den första backen, men det har varit väldigt lätta ben resten av dagen (och en väldigt effektiv arbetsdag).

onsdag 27 juni 2012

En blöt helg? (197 dagar)

På lördag kväll arrangeras Stockholm Trail i skogen utanför där jag bor. Jag kommer inte att konkurrera om utrymmet eftersom jag har andra planer. Vid någon annan tid under helgen hoppas jag ändå springa långt. Helst i Velamsund, där Friska Nacka idag släppte 20 nya kontroller.

Med tanke på vädret den senaste tiden var det med viss oro jag kollade igenom listan med kontroller, och visst finns det några som benämns ”Mossen” och ”Sänkan”. Det är åtminstone skönt att slippa leta efter någon kontroll som heter ”Sankmarken” just den här gången.

tisdag 26 juni 2012

Anmäld till Lidingöloppet (198 dagar)

Jag har väntat länge med att anmäla mig till Lidingöloppet, trots att jag bestämde mig för att springa för evigheter sedan — jag springer ju vartannat år! Det är nästan som att jag gått och hoppats på att något ska komma i vägen. Eller så är det för att Lidingöloppets seedningssystem verkar så godtyckligt och instruktionerna för hur man anger meriter är så tvetydiga.

Nu har jag i vilket fall anmält mig. Eftersom de skickade ut ett nyhetsbrev idag med information om avgiftshöjning i månadsskiftet (645 kronor blir 695) och att rekordmånga redan är anmälda (23756!) så tyckte jag att det var hög tid. Jag fläskade på med meriter också som visar hur stabilt medioker jag är på längre distanser.


Sedan har jag förstås mina tidigare resultat från Lidingöloppet, där det senaste och bästa av de tre är från 2010. Knappast något som placerar mig i någon av de främre grupperna.

måndag 25 juni 2012

Någonting att dricka (199 dagar)

När jag sprang och hämtade mina kvarglömda solglasögon igår fick jag också smaka en sportdryck som är en av de många produkter våra hundvakter är återförsäljare av. Jag är inte mycket för sportdrycker och brukar ogilla drycker som kommer i pulverform (och har egentligen inte mycket till övers för pyramidhemförsäljning heller), men den här smakade ganska bra och har fördelen av att vara ”naturlig”.

En liten pulverpåse fick följa med hem i vänster hand (medan högerhanden höll i telefonen med RunKeeper). Hemma provdrack jag några deciliter till med lite olika spädningsgrader.


Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska köpa ett paket med 20 pulverpåsar. Det känns som att jag klarar mig utan, men om jag ska köpa någon sportdryck kan det lika gärna vara den här som någonting annat. Priset blir blir neråt 20 kronor litern om man tillåter sig att göra den lite blaskigare än vad som rekommenderas på förpackningen.

Glömda saker (200 dagar)

I torsdags glömde jag mina solglasögon/löparglasögon vid ett besök hos hundvakterna. Jag fick klara mig utan solglasögon på midsommarafton och tänkte att jag skulle hämta dem senare under helgen i samband med en löptur.

Idag på förmiddagen hade jag med mig löparutrustningen i en ryggsäck när vi gick en promenad med hunden. Istället för att följa med tillbaka hem bytte jag om för att springa och hämta mina glasögon. Nu hade jag istället glömt min klocka. Skulle jag springa utan koll på tid och sträcka?

Jag löste det genom att ladda ned en app. Valet föll på RunKeeper, trots de problem min vän Daniel har haft med appen. Installation och registrering tog bara att ögonblick, sedan var jag iväg.

Välkommen till RunKeeper.

Jag tryckte på paus när jag var hos hundvakterna och hämtade glasögonen, men totaltiden inkluderar tiden jag stod stilla. Den totala sträckan blev 14 kilometer.

14 kilometer är inte mycket. Det är förvisso en tredjedels mara, men det är den enkla tredjedelen då man  fortfarande inte har ett bekymmer i världen. Idag kändes det dock i vaderna redan efter 11 kilometer och i höger knä efter 13. Bulan på vänster smalben kändes inte alls.

lördag 23 juni 2012

Tredagarshelg (201 dagar)

Det är en ynnest att kunna ägna en hel dag åt att fira midsommar och bara umgås, en annan dag till att bara ta det lugnt och inte göra något speciellt och sedan ha ytterligare en hel dag till godo innan man behöver återgå till jobbet. Imorgon kan inte ens dåligt väder hindra mig från att springa en lång runda.

fredag 22 juni 2012

Nyckelviken revisited (202 dagar)

Vi åkte till Nyckelviken för midsommarfirande. När jag gick förbi en informationstavla tyckte jag att jag såg namnet Smedsberget där jag slog mig på benet för snart två veckor sedan.

Det gör inte lika ont i benet längre, men jag har fortfarande en rejäl bula på smalbenet som ömmar. Försvinner den inte snart så måste jag gå och få den kollad.

Backen på Medieruset (203 dagar)

Trots den korta distansen 3,7 km hade Medieruset två mellantider — före backen och efter backen. Tydligen fanns det ett spurtpris, vilket jag på sätt och vis är glad att jag inte kände till i förväg.

Det finns en resultatlista för ”Mördarbacken”, och där kan man se att mina 42,7 sekunder var nästan dubbelt så lång tid som spurtprisets vinnartid. Det säger kanske inte så mycket, men jag tycker att det är intressant att jag har den 50:e tiden i backen trots att jag hade ungefär samma placering där som när jag gick i mål på 31:e plats.

Backar tycks helt enkelt inte vara min starka sida.

torsdag 21 juni 2012

Medieruset 2012 (204 dagar)

Jag mötte mina lagkamrater och nålade fast nummerlappen med ungefär en halvtimme kvar till start. Solen gick i moln, så jag lämnade mina solglasögon i väskan i klädinlämningen. Sedan blev det förstås soligt igen. Nu var det ju bara på Stadion jag saknade solglasögon eftersom merparten av loppet gick på en slinga i skogen.

Bilden lånad från Bisonblog med lagledaren Fredrik som fotograf.

Hur många som stod i startgruppen för ”under 22 minuter på 3,7 km” vet jag inte, men jag var som vanlig lite för mesig och hade väl minst hundra människor framför mig vid start. Det var löjligt trångt i början och blev hyfsat glest först efter en kilometer. Jag tänkte dessutom ”det här är 3700 meter hinder” med anledning av en nedfallen trästolpe över spåret och något som påminde lite om en vattengrav.

Trots att det var trångt och lite av ett terränglopp så lyckades jag hålla ungefär fyraminuterstempo enligt arrangörens kilometermarkeringar. Jag hade hört att det fanns en backe, och den var faktiskt brantare än vad jag hade väntat mig.

Efter den kraftiga backen blev det riktigt glest. Nu ville jag bara hålla ihop hela vägen och inte släppa förbi någon. När vi närmade oss Stadion igen kände jag igen två av mina lagkamrater i Team Bison längre fram. Jag tror att det sporrade mig lite, och vi sprang i mål i följd med mig i mitten.

Det fina med korta lopp är att alla lagkamrater snart är samlade igen. Kort efter målgång kunde jag heja fram min lagkamrat Daniel till en fin spurt inne på Stadion. Efteråt bjöds det på mat, dryck, massage och tidningar (eftersom Sveriges Tidskrifter är arrangör för Medieruset), och tack vare det vackra vädret kunde man sitta på gräsmattan en stund.

Daniel dokumenterade återhämtningsprocessen.

På hemvägen kollade jag resultatlistan på Racetimer. Jag fick nettotiden 16:10, vilket ledde till 31:e plats bland 530 fullföljande. Mer än hälften av deltagarna var kvinnor. Det mest glädjande var att Team Bison kom på plats 5 av 145 i lagtävlingen!

---

Uppdatering: Nya länkar och korrigeringar enligt uppdaterad resultatlista.

tisdag 19 juni 2012

Formbottning (205 dagar)

Jag ville veta hur det ligger till dagen innan jag ska springa det kortaste lopp jag någonsin sprungit, så vid 21-tiden — nyss hemkommen — gick jag ut och sprang ett varv på Björkhagsspåret med hunden och kluckmage (senare håll) i bedrövligt tempo.

Att det fortfarande gör ont (eller åtminstone känns) där jag slog mig på vänster smalben kan jag nog stå ut med imorgon, men den dåliga formen är värre. Jag utvecklas som löpare på samma sätt som Benjamin Button åldras. De 3,7 kilometer jag sprang idag tog 20 minuter. Imorgon måste samma sträcka gå betydligt snabbare.

måndag 18 juni 2012

Fritt fall (206 dagar)

Idag var jag på personalaktivitet på Gröna Lund med sjukamp, åkattraktioner och skräpmat. Jag åker inte sådant som går runt, men berg- och dalbanor och Fritt fall klarar jag av.

Jag i bildens mitt.

Den här gången testade jag för första gången Tilt-varianten av Fritt fall där man lutar framåt under nedfärden. Jag var inte nervös innan, men efteråt var jag darrigare i benen än jag varit på mycket länge.

söndag 17 juni 2012

Gav en dag, fick en dag (207 dagar)

Idag var det min sambos dag, så det blev ingen tid för löpning (och det blir inte mycket tid för bloggande). Det blev faktiskt en mycket bra dag för mig också.

lördag 16 juni 2012

Dåligt med tid, ingen sträcka (208 dagar)

Det är en väldigt hårt schemalagd helg med 40-årsfest på lördagen och annat födelsedagsfirande med gäster hemma på söndagen. Sedan är det förstås en del annat att fixa med som skjutits upp de två senaste veckorna.

Med detta i åtanke tillsammans med mitt onda ben så var det inte aktuellt att springa långpass idag. Jag bestämde mig ändå för att pressa in en liten regnrunda för att skaka loss all frustration och se vad benet håller för.

Benet kändes nästan inte alls i uppförsbackarna, men i övrigt kom jag på mig själv med att halta för att undvika det onda. Inte bra att springa långt med andra ord, så jag nöjde mig med ett varv på Hammarbyrundan och tillbaka.

Det var först när jag stannat som jag märkte att klockan bara registrerat tid och inte sträcka. Jag hoppas verkligen att den inte är trasig. En och en halv kilometer är i vilket fall inte värt att registrera.

En yrkeskår på språng (209 dagar)

På onsdag springer jag 3,7 kilometer långa Medieruset för Team Bison. Jag lät mig rekryteras till laget som ersättare, trots att jag för tillfället inte kan säga att jag jobbar i branschen. Bakom arrangemanget står Sveriges Tidskrifter.

Idag såg jag (via Runday) att Medieruset har sin motsvarighet i finansbranschen i form av Finansloppet. Upplägget ser ut att vara exakt det samma med 3,7 kilometer samt start och mål på Stadion.

Både Medieruset och Finansloppet tycks vara årligen återkommande lopp som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Är det någon som säljer hela konceptet till olika branschorganisationer? Finns det lopp för lärare, politiker, mäklare och kulturarbetare?

fredag 15 juni 2012

Långa dagar och korta nätter (210 dagar)

Det fanns inte mycket till plan för de här veckornas träning, och just nu spelar det ingen roll. Jag har för ont i benen — klarar knappt att springa till bussen eller tunnelbanan — och är för stressad över att jag inte hinner med allt jag vill göra på jobbet, vilket förmodligen är anledningen till att jag har svårt att somna på kvällarna. Några tunga veckor kvar, sedan vänder det hoppas jag.

onsdag 13 juni 2012

Diplom från Stockholm Marathon (211 dagar)

Nu kan man ladda ner diplom från Stockholm Marathon. Det är bara att gå till resultatlistan och välja om man vill ha diplomet på svenska, engelska, finska eller tyska (eller samtliga för att kunna skryta på fyra språk) och sedan klicka för att få en pdf med resultat och mellantider.

Diplomet på svenska. Klicka för större.

Jag är stolt över att ha genomfört loppet, men inte så nöjd med tiderna att jag skulle rama in diplomet och hänga upp det på väggen. Mellantiderna är i och för sig rätt bra fram till 25 km, okej vid 30, men sedan inte särskilt imponerande. Fast är man inte nöjd kan man ju alltid skriva ut någon annans diplom.


tisdag 12 juni 2012

Benet eller benen (212 dagar)

Benet fortsätter att göra ont sedan jag slog mig vid söndagens orienteringsrunda i Nyckelviken. Värst är det när jag varit still en stund, reser mig och börjar gå. Det värsta jag kan föreställa mig är en spricka i benet som vid större belastning gör att benet går av som pinnved.

Kanske är det bara ett blåmärke. När jag springer för att hinna med bussen gör det ont i båda benen, så smärtan skulle åtminstone till viss del kunna vara problem med benhinnorna. Det är inte ett obetydligt bekymmer det heller, men det är inte fullt lika dramatiskt.

måndag 11 juni 2012

Från en mara till en annan (213 dagar)

Jag fick ännu ett mejl från MarathonFoto, fast med erbjudande om att köpa bilder från Berlin Marathon. Det som överraskade mig mest var inte att tre digitala bilder kostar €24.95, utan insikten att det hunnit gå nästan nio månader sedan min näst senaste mara. Jag minns den lika väl som den jag sprang för nio dagar sedan. Tiden går så fort när man jobbar heltid och vintern varar i flera månader.

Nästan perfekt (214 dagar)

Av de 20 orienteringskontroller som tillhör Friska Nackas juni-släpp hade jag 11 kvar i Nyckelviken som jag tänkte ta idag. Jag klev av bussen 16:40 och 5 minuter senare hade jag registrerat den första. Jag lyckades registrera ytterligare några kontroller med bara 5 minuter mellan varje och hade gott hopp om att hinna med alla 11 och bussen tillbaka 18:15.

Den högst placerade kontrollen — nummer 29 — råkade hamna utanför min rutt, så jag fick springa en extra ögla bara för den. Jag bestämde mig för att gena uppför en brant med stenblock, halkade med vänsterfoten så att vänstra benet for ner mellan två stenblock och slog smalbenet i det ena. Jag förbannade min oförsiktighet och haltade vidare uppåt.

När jag tittade ner såg jag en ordentlig bula, som ett extra litet knä mellan det riktiga och foten. Jag gjorde omedelbart stopp för att linda benet och stoppa svullnaden. Jodå, jag har ofta med mig den lilla rullen i ryggsäcken, vis av de erfarenheter jag gjort de gånger jag stukat foten. Nu gjorde det riktig ont, det var svårt att gå, och jag var högt uppe på en avlägsen bergsknalle.

Utsikten bara några meter från den verkliga utsiktspunkten.

Utsikt från #29. Varje silverkantat moln är mörkt och fult i mitten.

På väg nerför lossade jag lindan och gjorde om lindningen lite lösare. Det gick ganska bra att gå, till och med att springa. Jag fortsatte mot de fyra återstående kontrollerna, medveten om att den ursprungliga tidsplanen inte skulle hålla.

Även #27 hade fin utsikt, bland annat mot Fjäderholmarna.

Utan att skynda mig tog jag den elfte och sista kontrollen några minuter efter 18. Hade jag inte slagit mig och varit tvungen att ta en paus så hade jag klarat att registrera alla kontroller i Nyckelviken och vara tillbaka vid bussen efter en och en halv timme. Nu fick det bli en annan buss en kvart senare.

För tillfället är jag en av tio som registrerat alla hittills 40 kontroller i NackaOrienteringen Friska Nacka. Nu får jag sysselsätta mig med annat i väntan på att det släpps ytterligare 20 kontroller i juli.

lördag 9 juni 2012

The Run (215 dagar)

På fredagskvällen såg jag två killar knyta avspärrningsband i motionsspåret på andra sidan gatan från där jag bor. Det visade sig att The Run valt att dra sin Stockholmsbana så att löparna skulle passera K22 två gånger.


Det här var inget lopp som lyckades locka mig som deltagare, hemmaplan till trots. För dyrt, bristfällig förhandsinformation och alltför kort tid efter Stockholm Marathon. Men jag kunde tänka mig att stå och kolla när de sprang förbi.

Löparna passerade K22 kort efter start och efter 6 kilometer.

Enhörna-löpare i täten efter 6 kilometer.

Enhörna-löpare först även i damklassen.

Det var inte så många som sprang, men det var långt mellan första och sista löpare. Flera löpare verkade överraskade av de många backarna. Jag kollade nyss resultatlistan, och de båda Enhörna-löparna lyckades behålla sina respektive ledningar hela vägen in i mål.

fredag 8 juni 2012

I väntan på semester (216 dagar)

Dagarna då jag kunde gå tidigt från jobbet är över. Jag har svårt att få in alla arbetsuppgifter mellan 9 och 18, och så kommer det att vara i fyra veckor till. Jag behöver gå hemifrån senast fem över åtta på morgonen och är tillbaka tidigast tio i sju. Det här innebär två saker:

1. Helgerna är heliga. Den här helgen, fortfarande med maratontunga ben, tänkte jag ta det försiktigt och nöja mig med lite orientering i Nyckelviken. Friska Nacka har placerat ut 11 kontroller där. De tre helger som sedan återstår innan jubileumsmaran ska jag försöka få till lite längre pass, mest för att bygga självförtroende.

2. På vardagarna får det bli korta pass, antingen sena kvällar eller tidiga morgnar. Jag föredrar det senare, — förutsatt att jag somnar tidigare än vad jag vanligtvis gör nu. Så länge det är ljust och fint (och lagom temperatur) innan frukost gäller det att passa på!

torsdag 7 juni 2012

I väntan på nästa mara (217 dagar)

Bara fem veckor kvar till nästa maratonlopp. Jag har ännu inte sprungit något sedan i lördags, men jag har hunnit boka in ännu ett lopp mellan marorna. Galet? Det rör sig bara om 3,7 km.

onsdag 6 juni 2012

Min digitala medalj (218 dagar)

Medaljen jag fick vid målgång i Stockholm Marathon råkade följa med min syster hem efter att hamnat i hennes ficka medan jag fick hjälp att få på mig lite torra kläder. Idag fick jag en digital medalj att dela med resten av världen.



Den saknar den fysiska medaljens behagliga tyngd, men den har fördelen att kunna ses av betydligt fler.

Halvhjärtat (219 dagar)

Den här bloggen har blivit ett problem. Jag vet inte om jag kan få ordning på det eller om det ens är någon mening att försöka. Eventuellt måste jag lägga ner skrivandet, men i så fall återkommer jag i någon annan form. Någon annan gång.

tisdag 5 juni 2012

Bilderna från loppet (220 dagar)

Jag kollade på bilder från Stockholm Marathon på Marathonphoto.com och kände inte igen mig. Tre av bilderna var i och för sig tagna på andra personer med snarlika startnummer, men jag är också ovan vid att se mig själv på tävlingsbilder i annat än shorts och kortärmat. På bilden där jag glatt visar upp min medalj och gottepåse har jag riktiga grisögon och ser rejält medtagen ut. Jag som alltid brukar se pigg ut efteråt.

Alla bilderna är försedda med texter som klargör att de inte får användas på andra ställen, så jag låter bli att publicera dem här. Är det förresten så många som betalar flera hundra kronor för de här bilderna?

söndag 3 juni 2012

Dagen efter (221 dagar)

Jag vaknade flera gånger under morgontimmarna och upptäckte att jag hade riktigt ont i knäna. Det var svårt att böja benen och en pina att ta sig ur och i sängen. I övrigt mår jag prima. Under dagen har det känts bättre i knäna, men jag stelnar till när jag varit stilla en stund. Under två promenader med hunden har det också känts som att det lossnar efter hand och jag kom på mig själv med att längta efter att springa.

Det jag minns mest från gårdagens lopp är hur jag frös efter att ha sprungit i mål på 3:48:35. Jag frös redan när jag gick på den sista milen, men det var efter målgång det var som värst. Sträckan från Stadion till Östermalms IP med inget annat att värma mig med än en medalj och en flaska vatten. Svårigheterna att göra de enklaste saker efteråt, som att öppna en påse eller att ta av sig ett genomblött klädesplagg. Skakningarna som fick kaffet att stänka från pappersmuggen.

Dagen efter minns jag nästan inte oron och rädslan inför och under loppet att jag inte skulle klara det den här gången. Jag känner mest lugn, lättnad och glädje över att jag tog mig igenom ännu ett maratonlopp — och en begynnande träningsvärk.

Stockholm Marathon 2012 (222 dagar)

De första tre milen gick bra. Nästan för bra, men jag gjorde mitt bästa för att ta det lugnt. Till och med när det kändes trögt höll jag mig under fem minuter per kilometer. Det regnade konstant, men det var bara i samband med hård vind som regnet besvärade mig. Jag försökte undvika de djupaste pölarna utan att tackla andra löpare. Sedan sprang jag likväl genom en pöl med tunga skor och kalla strumpor som följd.

Vändpunkten kom när jag sprang ner i tunneln vid Slussen på andra varvet. Det flimrade för ögonen och fortsatte att göra det även när jag sprang ut ur tunneln. Jag bestämde mig för att gå tills det gick över, men sedan sprang jag och höll god min för att inte oroa anhöriga och vänner längs Söder Mälarstrand. Nu var det dock kört. Jag växlade rask gång med försiktig löpning.

Nu kan jag lika gärna erkänna för både mig själv och andra att jag varit orolig att jag inte skulle kunna springa det här loppet på grund av en del fysiska problem jag haft den senaste tiden. Det viktiga i det här läget var alltså inte att göra en bra tid, utan bara se till att jag inte behövde bryta.

Jag började räkna på hur snabbt jag måste gå för att gå i mål på under fyra timmar. Det skulle fungera. Eftersom jag sprang ibland så dröjde det innan jag blev upphunnen av farthållarna för 3:45. Mitt dilemma var att jag var för trött för att springa och frös för mycket för att gå. Jag ville inte utsätta mig för kylan längre än nödvändigt.

Med drygt tre kilometer kvar tryckte jag i mig druvsocker och tänkte att jag skulle kunna springa tillräckligt snabbt för att klara 3:45. Tyvärr fick jag krampkänningar i baksidan av vänster lår och blev tvungen att gå igen. Nu var jag så nära och ville inte misslyckas med att fullfölja.

Min klocka strulade under hela loppet. Touch-ringen reagerade förmodligen på min blöta långärmade tröja och tog sig vid ett tillfälle till satellit-menyn på egen hand, vilket kunde slutat illa. Trots att jag laddade klockan på morgonen fick jag batterivarningar med flera kilometer kvar. Plötsligt upptäckte jag att tidtagningen stod still på 3:37 och att jag inte hade någon aning om vad jag hade för tidsmarginal till 3:49. Det var först när jag såg klockan vid mållinjen som jag försökte öka hastigheten lite.

Sluttiden kändes ganska ointressant för tillfället. Jag ville bara till Östermalms IP för att hämta tillhörigheter, äta något och träffa mina anhöriga. Jag var så stelfrusen att de fick hjälpa mig med kläderna. Jag skakade så att kaffet skvalpade ur den halvfulla pappersmuggen. Det gjorde ont på framsidan av höfterna så att det var svårt att gå också. Utan assistans hade jag haft svårt att klara mig.

Det var länge sedan jag hade det så kämpigt på ett lopp och det gjorde så ont i benen på kvällen. Jag är ändå väldigt nöjd med min obrutna serie på hittills nio Stockholm Marathon.

fredag 1 juni 2012

Väder och vind (223 dagar)

Det var en väldigt intensiv dag på jobbet idag. I framtiden ska jag nog försöka vara ledig dagen innan loppet. Nu är jag väldigt glad att jag åkte ut till Östermalms IP och hämtade prylarna redan på torsdagen, för sedan jag kom hem har jag bara gjort lite distansarbete och vegeterat i vardagsrumssoffan.

Förberedelserna har hittills varit obefintliga. Den stora frågan är givetvis klädseln. Att det blir regnigt och kallt har stått klart ett tag, men nu tycks det bli ganska mycket av den varan samtidigt som man spår vindstyrkor upp till 16 m/s. ”Liten kuling” kallas det på yr.no (Wikipediadefinitionen är styv kuling).

Jag ser fortfarande fram emot morgondagen. Det känns faktiskt som en lockande utmaning nu när jag ändå inte kan uträtta stordåd. De två kortare loppen jag sprang i ösregn förra året (i New York och på Gotland) var i och för sig inte så angenäma upplevelser, men nu är jag åtminstone på hemmaplan.