onsdag 25 augusti 2010

74

Jag har valt att på egen hand ta mig till New York för att springa New York City Marathon, det vill säga inte köpa ett färdigt paket med flygresa, hotell och en startplats i loppet. Det innebär att jag sparar en hel del pengar och att jag har möjlighet att vara där längre, men det innebär också att det finns en hel del saker att fixa med själv.

Att bestämma mig för flygresa och boende har varit lite lite som det där med hönan och ägget. Jag ville inte köpa en resa förrän jag säkrat boende, och jag ville inte boka boende utan att veta att jag kan hitta en billig flygresa för just de datumen. Jag har letat lösningar parallellt och försökt att ha en hel del is i magen.

Men nu är jag nöjd. Igår fick jag bekräftelse på boendet, och idag köpte jag min flygresa. Jag flyger till New York torsdag 28 oktober och tillbaka först på kvällen fredag 12 november. Från början var jag helt flexibel när jag letade billiga flyg, men de senaste veckorna har jag fastnat för just dessa datum – speciellt  för att kunna åka hem tillsammans med min sambo som köpte sin flygresa för ungefär en vecka sedan...

Jag har åtminstone tre skäl att vara på plats i New York redan sista helgen i oktober:
1. Filmpremiär på Angelika Film Center fredag 29 oktober.
Min vän i New York – som jag försöker träffa närhelst vi är i samma stad, vilket är högst två gånger om året – jobbar på ett produktionsbolag och har erbjudit mig att se det senaste han har producerat.

2. Poland Spring Marathon Kickoff söndag 31 oktober.
En vecka innan NYC Marathon arrangerar NYRR ett lopp på fem engelska mil som är den sista delen av maratonloppet, fram till mållinjen. I can't miss it!

3. Halloweenparad i Greenwich Village söndag 31 oktober. Jag var en del av spektaklet 2006, men kan tänka mig att det är mer givande att bara vara åskådare.
Flyget kostar mig 3 900 kronor, vilket ligger strax under vad jag tycker är den symboliska smärtgränsen. Jag är mycket nöjd med avrese- och ankomsttider, trots att jag måste utstå ett tvåtimmars byte på väg västerut.

Det privata boendet kostar $50/natten/person – vad nu det kan bli i svenska kronor med en dollarkurs på väg upp. När jag sprang NYC Marathon 2006 hade jag möjligheten och förmånen att bo gratis, men det här är billigare än det mesta man kan hitta. Centralt läge och svensktalande värd hör till det positiva.

En mer utförlig redogörelse för alla omkostnader utlovas när jag vet vad den slutgiltiga summan blir. Nu kanske jag kan koncentrera mig på löpningen ett tag.

5 kommentarer:

  1. Grattis! Nu när du har tre fjärdedelar av den sista fjärdedelen kvar av den utmätta tiden för din blogg börjar jag redan känna en försmak av abstinensen. Vad ska jag läsa sedan? Ska jag få nöja mig med Bikesnob och Cramby? Och inte minst: Ska jag bli tvungen att umgås med dig i verkliga livet?

    SvaraRadera
  2. allsmaktige pingvinkungen25 augusti 2010 16:20:00 CEST

    "askadare"..? nej nej nej. nej.

    SvaraRadera
  3. M: Ingen ska behöva umgås med mig i verkliga livet. Vi får lösa det på något vis. Cramby läste jag bara när han skrev om löpning. Nu när 400 dagar förvandlas till en reseblogg kanske du slutar läsa mig?

    allsmaktige pingvinkungen: "allsmaktig"..? Copy/paste gör dig begriplig, men inte allsmäktig.

    SvaraRadera
  4. Jag är inte alls avundsjuk på att du ska springa i New York...inte alls...

    SvaraRadera
  5. Tobias: Nej, för det behöver du ju inte vara. Du kanske springer själv nästa år?

    SvaraRadera