måndag 31 juli 2017

#342: Försiktig återgång

Det har inte varit en bra träningsmånad, men i jämförelse med de närmast föregående är det ändå ett steg i rätt riktning. Bara 64 kilometer totalt, fast jag har sprungit under tio av månadens dagar.

Min kropp har sällan känts så risig. Jag tänker ändå försöka springa hyfsat regelbundet med en mycket lätt stegring av träningsmängden de närmaste veckorna.

söndag 30 juli 2017

#341: When in doubt – erase

Idag råkade jag radera en anteckning där jag lagt upp alternativa planer för de kommande årens maratonlopp. Lika så gott. Det finns ingen plan.

lördag 29 juli 2017

#340: Min märkliga pulsstegring enligt Garmin

På väg hem från jobbet i torsdags noterade jag att pulsen höll sig på en lagom låg nivå, under 150, trots att tempot var ungefär 5 minuter per kilometer. Efter tre kilometer började hjärtat klappa något snabbare (utan att tempot var högre), och innan jag hunnit hem närmade jag mig löjliga nivåer. Ett diagram saxat från min träningsdagbok på jogg.se ser ut så här:


Nu undrar jag om det är mig eller pulsmätningen det är fel på.

fredag 28 juli 2017

#339: Skröpligheten

Redan igår kväll kände jag att det gjorde ont lite här och var efter att jag hade sprungit hem från jobbet (lite drygt sju kilometer efter två dagars vila, det är int klokt).

Idag på morgonen tyckte jag att jag var alldeles för sliten för att springa till jobbet, jag nästan haltade till tunnelbanan. Värst kändes det i vänster höft, vilket är något som jag inte känner igen sedan tidigare.

I helgen är det bilkörning och fest som gäller, så det blir ytterligare två vilodagar innan nästa löptur, förmodligen till eller från jobbet på måndag.

torsdag 27 juli 2017

#338: Nyckeln till transportlöpning

Vid transportlöpning gäller det att planera. I morse fick jag inte med mig min löparryggsäck, så när jag skulle springa hem från jobbet ville jag ha med mig så lite som möjligt och valde bara mobilen och SL-kortet. När jag gått utanför dörren kollade jag schemat och insåg att jag ska vara först på jobbet imorgon, men jag tog inte med mig nycklarna ut. Det får bli en liten avstickare för att hämta andra nycklar imorgon, oavsett om jag springer eller åker kollektivt.

#337: Transportlöparens värsta fiende

Jag laddade ett SL-kort i morse. Ett periodkort, 30 dagar. Det är dyrt och jag vill naturligtvis använda det så mycket att det känns värt pengarna. Om ett par veckor kommer förstås kortet att användas en del av hushållets andra förvärvsarbetande medlem, vilket ånyo motiverar transportlöpning. Men jag lovar att inte vänta tills dess.

onsdag 26 juli 2017

#336: Sent kryper löparen till cykeln

För tjugo år sedan cyklade jag fortfarande. Jag cyklade till och från skolan, för att handla, till och från vänner eller bara tillsammans med vänner utan något speciellt mål. När jag flyttade till Stockholm slutade jag cykla.

Jag har fortfarande cykel – till och med två – men det har mest handlat om att ta upp plats i olika cykelförråd på några olika adresser och förflyttning mellan dessa med några års mellanrum.

Nu tycker jag att det är tid att börja cykla igen. Jag kan inte springa till och från jobbet varje dag, och jag vill inte vara helt utlämnad till kollektivtrafiken. Min löpvagn kan också vara en cykelvagn, vilket känns som en spännande möjlighet framöver. Och så var det det där med alternativ träning.

tisdag 25 juli 2017

#335: Att vila och inte vila

Att klockan talar om vad jag har för återhämtningstid efter att jag har sprungit är något som jag ser men inte lägger särskilt stor vikt vid. Alltså sprang jag med vagnen till och från badplatsen idag, ett dygn (inte tre) efter mitt lite längre pass på söndagen.

Jag kände förstås att jag sprungit längre än vad jag är van vid dagen innan, men det är trevligt när det känns muskelärt och inte i lederna (då jag först och främst tänker på höger knä). Just nu känns det inte dåligt någonstans alls.

Plötsligt känns allt möjligt; att komma tillbaka i god form och nå fina resultat i framtiden. Jag minns personliga rekord, kapaciteten att springa en halvmara utan att få träningsvärk och att gå på fest efter ett maratonlopp.

Det är när det känns som bäst man ska ta en vilodag. Jag ska nog kunna hitta på något annat att göra min sista lediga dag, så att jag med gott samvete kan springa till jobbet på onsdag.

söndag 23 juli 2017

#334: Mittenmaran som uteblev

Idag var det San Francisco Marathon. Det är inget jag är ledsen över, jag bestämde för länge sedan att det inte var en god idé och jag är faktiskt glad att vara hemma igen. Det kommer fler tillfällen.

Idag är det söndag och nio veckor kvar till Berlin Marathon. Jag kommer att trappa upp så att jag springer så mycket som jag brukade göra, innan mitt knä fick mig att nästan sluta att springa.

Idag sprang jag min vanliga knappt tolv kilometer långa runda i Nackareservatet. Det är det längsta jag sprungit sedan Stockholm Marathon. Målet är längre pass kommande söndagar.

#333: På det tredje ska det ske

Det är mycket ”skulle kunna” och ”eventuellt” när det handlar om att få till lite löpning just nu. Men det är å andra sidan min sista ledighetsvecka, och jag tror att återgången till vardag kan gynna de goda rutinerna. Inte minst med tanke på att jag ogärna köper ett dyrt SL-kort utan hellre springer till och från jobbet så ofta som mitt knä tillåter. Start onsdag.

lördag 22 juli 2017

#332: Realbuzz

För något år sedan avregistrerade jag mig från en stor mängd nyhetsbrev för att min inbox fylldes med massa halvintressanta eller ointressanta mail som jag sällan läste. Nu känns det som att det är dags att göra ännu en rensning.

Ett av de nyhetsbrev jag får heter Realbuzz och kommer nästan dagligen. Jag får det för att jag anmälde mig till London Marathon-lotteriet. Av alla rubriker i dessa nyhetsbrev har jag bara klickat mig vidare en handfull gånger. Ingen gång har jag tyckt att artikeln var värd det.

Kanske väntar jag med avregistreringen till att jag fått mitt besked från London Marathon. Kanske.

torsdag 20 juli 2017

#331: Åska och hagel på Limön

Vi väntade till precis fel tillfälle med att lämna stugan för promenad respektive löpning till öns lilla café. Bara efter några minuter började det åska och de mörka molnen släppte ner rikligt med hagel. Vi stannade och hukade under det lilla skydd vi hade. Ganska snart var det över och efter att jag hade sprungit en liten bit kom solen och värmde upp och torkade både mig och den blöta stigen framför mig.

Jag sprang som vi hade bestämt i förväg; någon kilometer längs kusten och sedan inåt öns mitt där fyren står. Sedan vidare för att möta de andra för att äta glass. Efter en timme sprang jag tillbaka, nu med mobilens kamera på lite avstickare från den väg jag sprungit tidigare.

Fyren och byggnaden som fungerade som skola för hundra år sedan.
Det var inte varmt i vattnet, men jag var tillräckligt varm för att ta ett dopp. Eftersom det inte fanns rinnande vatten var jag också så illa tvungen. Sedan sov jag gott för första natten sedan resan hem från Los Angeles.

#330: På packlistan

Det är inte värre med mitt knä än att jag packar ner löparprylarna även när jag reser bort med så lite som en övernattning. Jag gillar ju att springa på nya ställen. Nu är det inte så mycket som behövs packas – klockan har jag nästan alltid på mig, springvänliga skor samt shorts och tröja ofta ändå med mig.

Vad jag glömde var pinkoden till mitt simkort. När mobilen dog och skulle startas om kom jag inte igång igen. Som gäst på en ö utan tillgång till telefon eller wifi fick jag avstå att logga löpning och skriva mitt dagliga inlägg. Men jag somnade ändå tillfreds efter en trevlig dag med fin löpning och sov min första natt efter resan utan att besväras av tidsomställningen.

tisdag 18 juli 2017

#328: Tre år sedan mitt senaste lopp på Gotland

För tre år sedan sprang jag Viruddenloppet för tredje gången. Jag har inte sprungit loppet sedan dess, men det är inte omöjligt att jag återvänder till När något år i framtiden. Jag har vänner som brukar åka dit, som är där nu, som kanske till och med kommer att delta i årets lopp 27 juli. Det är samma vänner som jag brukade åka till i Oslo när jag sprang Sentrumsløpet tolv år i följd. Ah, the memories.


Jag med nummer 343 på en officiell bild lånad från Viruddenloppet 2014...

... året då en get bestämde sig för att ansluta till löparna – hela vägen in i mål.

söndag 16 juli 2017

#327: Baby steps

Det är inte någon avancerad löpträning jag ägnar mig åt för tillfället. Jag springer korta sträckor och tänker hela tiden på hur det känns i knät. Idag återupplivade jag förra årets recept: en tur med dottern i vagnen till en närbelägen badplats och tillbaka. Det fungerade bra – både för henne och för mitt knä.

lördag 15 juli 2017

#326: I Ran

Låten kom redan 1982, men det tog mig nästan 35 år innan jag upptäckte den i och med att jag såg La La Land.


fredag 14 juli 2017

#325: Allt som vanligt igen

Hemma efter tre veckor av värme och vila. De tre trapporna till lägenheten kändes svårt i mitt högra knä. Dags att återgå till vardagen och till rehab-övningarna.

torsdag 13 juli 2017

#324: Vända tillbaka dygnet

Efter en hel dag på Universal Studios lyckades jag inte hålla mig vaken nog att hålla telefonen i handen. Jag plockade upp den från både sängen och golvet innan jag gav upp. Nu ska vi bara packa och ta oss till flygplatsen, efter boarding betyder klockan ingenting. Som tur är har jag fortsatt ledigt ett par veckor, så det där med att förstå klockan igen kan få ta sin lilla tid.

onsdag 12 juli 2017

#323: Olika sviter

Jag har för första gången på flera veckor lite lätt träningsvärk. Det är trevligt eftersom det kommer från löpning. Tyvärr har jag också några mindre blåsor, men de kommer från de nya skor som jag hade på bröllopet i lördags.

tisdag 11 juli 2017

#322: Victory Trailhead

I samband med att vi varit på Los Angeles-bröllop har vi bott i ett hus i The Valley, närmare bestämt West Hills. Helt nära (half a mile west, uphill) finns något som heter Victory Trailhead, ingången till ett område med flera trails so slingrar sig fram genom ett fantastiskt landskap.



Jag gav mig av lite efter halv sex med en halvliter vatten i ena handen och mobilen med Google maps i den andra handen. Båda visade sig vara helt oumbärliga. Vattnet tog slut innan jag sprungit fyra kilometer, men mobilen höll som tur var hela vägen. Förutom vid entrén fanns det nämligen varken kartor eller andra skyltar som tydligt visade vart man var på väg.



Det blev många pauser för foton, vätskeintag, vila och kartkontroll. Sista kilometern i backen ner mot huset gick dock riktigt snabbt, och det tog ingen lång stund innan jag var i poolen för att svalka mig. Soluppgång är nog en rimligare tid för att springa på det här stället.

måndag 10 juli 2017

#321: Drinking in LA

Egentligen borde man kanske dricka Anchor eller något annat lokalt, men värdparet är vänliga nog att bjuda på en låda med blandad öl från Boston. Det påminner mig förstås om gamla drömmar.

Skål, Willy!



söndag 9 juli 2017

#320: Less talking, more running?

I ny kostym, ny skjorta. nya skor, ny slips och nytt bälte – ja, allt var nytt utom strumporna – åkte jag på bröllop, men glömde mobilen. Först kändes det väldigt sorgligt att för första gången vara på ett amerikanskt bröllop utan att kunna dokumentera och dela. Men sedan kändes det lite skönt också. Att kunna vara i nuet och inte hela tiden hålla i den där uppmärksamhetsätande tingesten. Det fick mig igen att tänka på att sluta skriva här, att lägga tiden på annat än att sitta framför en dator.

lördag 8 juli 2017

#319: Tidsskillnad och klockbyte

Hur nöjd jag än är med min Garmin, så byter jag till ett annat armbandsur imorgon när jag ska på bröllop i ny kostym. Enda kruxet blir att justera den andra klockan för tidsskillnaden. Det sker nämligen inte automatiskt.


fredag 7 juli 2017

#318: La La Land

Första kvällen i sagolandet. Efter att ha installerat oss på det lilla motellet nära Capitol Records (skymtas till höger i bilden) gick vi över gatan och åt en bit. Sedan vandrade vi över stjärnorna på Hollywood Boulevard och Vine Street.


torsdag 6 juli 2017

#317: Resfeber

Jag älskar att resa. Mitt intresse för löpning och min önskan att springa lopp i andra delar av världen har inneburit många resor. Men det är alltid lite jobbigt precis innan avresa. Att resa med barn innebär att man plötsligt och hela tiden ställs inför nya problem som man inte behövde hantera tidigare. Som att komma till LAX utan bilbarnstol. Jag känner mig som en amatör, men jag kan inte vara den första som kommit oförberedd, så jag antar att det kommer att lösa sig på något vis.

onsdag 5 juli 2017

#316: Ännu en dag på Baja California

Dagens strandlöpning blev en tung historia. Dels sprang jag längre (drygt 4 km) och i högre temperatur (33 grader, fast all löpning i solen då), men framförallt var det svårt att springa vissa partier utan att sjunka ner i sanden. Ansträngningen ledde till att klockan mot slutet registrerade att pulsen nådde 197. Dessutom var jag tvungen att genast besöka en bajamaja.


tisdag 4 juli 2017

#315: Vägen till hjärtat...

Jag hade tänkt springa idag igen, men det är liksom inte läge när man funderar på om man ens vågar äta och om man får i sig tillräckligt med vätska bara genom att vara. Ja, jag har lite problem med magen just nu efter att ha ätit något olämpligt, sånt händer. Än så länge ingen större fara, och jag hoppas att jag vaknar med ny aptit imorgon.

måndag 3 juli 2017

#314: Mer strandlöpning

Vi besökte en längre strand idag. Den var också betydligt mer befolkad. Där det var som värst snubblade jag nästan över lekande barn. Längre bort såg stranden ut att vara öde, men jag vände tillbaka tidigare eftersom vågorna gick så högt upp på stranden att det inte gick att springa.

Än så länge inga känningar i höger knä. Vi får se om jag känner träningsvärk i vaderna imorgon, vilket tre kilometer barfotalöpning i sand möjligen skulle kunna ge.

Lite mer finkornigt mellan tårna när jag sprang, detta är från båtturen strax innan.

söndag 2 juli 2017

#313: Första löpningen på fyra veckor

Förra månadens löpning stannade på 42,2 kilometer, men nu är det en ny månad. Fyra veckor efter Stockholm Marathon var vi idag på en liten strand där jag sprang barfota i vågskummet från ena änden av stranden till den andra och tillbaka efter en liten paus. Inte mycket mer än sexhundra meter totalt, men en alltigenom njutningsfull upplevelse.

La Familia en Playa Santa Maria.

lördag 1 juli 2017

#312: Favoriten bland sportdrycker

Idag när vi varit en stund på stranden – utan vare sig bad, skugga eller svalkande vind – kände vi oss helt dumma i huvudet när vi kom tillbaka för att äta lunch. Räddningen blev den flaska sportdryck jag ställt i kylen på vårt rum. Snabbt blev vi tänkande människor igen.

Favoriten med apelsinsmak.

Det är den enda sportdryck jag köper, och bara när jag är utomlands. Jag har dock även köpt pulver för att kunna blanda själv, så det är möjligt att jag får med mig lite hem.