söndag 24 september 2017

#397: Mitt resultat i Berlin Marathon 2017

Jag funderade på att börja gå redan innan jag sprungit halva, men jag höll ut i två mil till. Sedan gick jag bara halvannan kilometer innan jag började springa igen. Det gick riktigt långsamt, men jag lyckades spurta in på 3:53:54. Långt från min bästa tid för två år sedan och min sämsta tid av fyra i Berlin.

Chokladfylld croissant till det sista av den alkoholfria ölen.

lördag 23 september 2017

#396: Dagen innan Berlin Marathon

Tidigare år jag varit i Berlin – 2011, 2013 och 2015 – så har sportmässan varit på den gamla flygplatsen Tempelhof. Inte den här gången. Det är fortfarande en bra mässa (även om jag inte köpte något idag), men jag upplevde det som trängre och inte lika väl arrangerat.

Som många andra fyllde jag i en lapp med startnummer och namn för att få något slags bricka tillverkad. Väntetiden sades vara två timmar, men när vi var färdiga med mässan en halvtimme tidigare gick vi dit igen och jag fick ett litet kuvert. En annan löpare passerade och frågade vad man kunde få. Efter en snabb blick skrattade han och sade ”Enjoy”.

Mitt startnummer och förnamn på en liten bricka. Varför skrev jag inte 42 195?

Min löparvän Erik får sin i vår, men jag är inte ett steg närmare.

Med den här utsikten tänkte jag dricka en öl till lunch imorgon.

Efter mässan hade vi gott om tid att testgå vägen mellan hotellet och start/målområdet. Vi hade tittat ut en italienare nära hotellet som vi tänkt äta på, men eftersom vi inte hade bokat bord fick vi vända i dörren. Vi hade turen att få ett bord på en annan italienare på andra sidan gatan. Redan innan klockan åtta var vi tillbaka på hotellet, och snart är det läggdags.

fredag 22 september 2017

#395: Till Berlin

Vi fick sitta en timme extra på Arlanda, men sedan tog det inte långt tid att komma till Berlin. Planen för dagen var inte mer än att ta oss till hotellet och därefter hitta något att äta.

Vi såg flera tänkbara matställen.

I de här krokarna bodde vi för två år sedan.

Vi åkte till Hauptbahnhof och gick till hotellet därifrån.

Utsikt mot innergård från hotellrummet.

torsdag 21 september 2017

#394: Sömn och vila

Jag har sovit ovanligt lite och är därför väldigt trött. Förhoppningsvis får jag ordentligt med sömn åtminstone två av de tre nätter som återstår innan Berlin Marathon. I ett större perspektiv är jag också fysiskt trött, så efter Berlin Marathon kommer det förmodligen att bli en lång paus från löpningen. På ännu längre sikt är jag förstås sugen på att springa mer än någonsin tidigare.

#393: Vardagsmaran

Jag försöker få grepp om den närmaste veckan och inser att jag med sömnbrist, en kvardröjande krasslighet, ett pressat arbetsschema och ovanligt mycket logistik hemma har börjat se på Berlin som en lugn paus mitt i hetsen. Kanske kommer jag att se annorlunda på det efter några mil på Berlins gator.

onsdag 20 september 2017

#392: Max 28 liter till och från Berlin

Istället för att fundera på vilken tid jag kan klara i Berlin Marathon, funderar jag på hur lite jag kan ta med mig på flyget. För en sådan här resa kör jag självklart utan incheckat bagage, men den här gången hoppas jag dessutom kunna klara mig med enbart en enkel ryggsäck.

tisdag 19 september 2017

#391: Löparresor

Det där att åka någonstans, springa ett lopp och sedan åka hem igen är ju egentligen rätt så märkligt. En granne påpekade detta i morse när vi sågs på väg till våra respektive jobb. Jag försvarade beteendet med att jag oftast gör även något annat av resan. Och egentligen så är det väl ännu konstigare att åka någonstans och sedan tillbaka utan att springa ett lopp?

söndag 17 september 2017

#390: Väderprognos för Berlin Marathon

Det är fortfarande för tidigt för att veta säkert, men plötsligt inser jag att vädret kan bli rätt tråkigt i Berlin nästa helg. Prognoserna har svängt fram och tillbaka och kan säkert fortfarande ändras igen (och igen). För tillfället ser det dock ut att bli regn, mest på lördagen men även på söndagen.

Tidigare år har jag haft extrem tur med vädret. Inte överdrivet varmt, men soligt och fint. Bra både för att springa lopp och för att turista. Det skulle vara fint med ännu en sensommarhelg i Berlin.

lördag 16 september 2017

#389: Den lilla strimman hopp om Boston 2018

Sedan i måndags har man kunnat registrera sig för att få springa Boston Marathon 2018. Först var det bara de som hade klarat sin kvalificeringsgräns med en marginal på minst 20 minuter som kunde anmäla sig, därefter de med minst 10 minuter och till idag de med minst fem minuter tillgodo.

Om det sedan finns platser kvar så kan alla som klarat sina respektive kvalificeringsgränser anmäla sig nästa vecka. Det är fortfarande mesta möjliga marginal till kvalificeringsgränsen som gäller till att sista platsen gått, så det är inte säkert att alla som kvalificerat sig får en plats. Det är här jag har fallit bort de senaste två åren då jag inte varit tillräckligt långt under 3:15 för att få en plats.

Om det mot förmodan skulle finnas platser kvar efter andra anmälningsveckan så kan alla som klarat sin kvalificeringstid anmäla sig under en tredje anmälningsvecka, och då är det först till kvarn. Det betyder att om jag tar mig runt Berlin Marathon snabbare än 3:25 nästa söndag och sedan är snabb på tangenterna dagen efter så finns det fortfarande en möjlighet. Många om.

fredag 15 september 2017

#388: De ratade och det valda

För några år sedan skulle det ha varit svårt att välja. Kistaloppet på lördagen eller Sicklaloppet på söndagen? Båda? Kanske lite väl snart efter Stockholm Halvmarathon. Eller skippa båda och satsa på Oslo Marathon?

Inget av de loppen står nu med på min lista, men jag har faktiskt gjort ett val. Nu är det inte mycket mer än en vecka till Berlin Marathon. Det blir fjärde gången, då jag sprungit vartannat år sedan 2011. Hostan och resten av förkylningen är på väg bort. Skönt.

torsdag 14 september 2017

#387: Det farliga sofflocket

Jag har en teori som inte kan vara helt utan grund. Det handlar om de små krämpor som tenderar att uppstå när träningsmängden minskar till noll. I mitt fall verkar det som att avsaknad av träning i högre grad leder till skador än överträning.

Nu har jag varit småsjuk i en vecka och varken sprungit eller tränat på något annat sätt. Plötsligt gör mitt knä mer ont än på länge, samtidigt som jag har fått en oroväckande smärta i hålfoten nära hälen. Det känns angeläget att bli tillräckligt frisk för att kunna springa igen.

onsdag 13 september 2017

#386: Lopp i andra länder

Apropå gårdagens inlägg om turistlöpning så är det än så länge inte i fler än fem andra länder som jag sprungit lopp. Dessa är i tur och ordning:
Norge (Tolv lopp 2004-2015)
USA (Åtta lopp 2006, 2008, 2010, 2011, 2014)
Spanien (Tr lopp 2011, 2013, 2017)
Tyskland (Tre lopp 2011, 2013, 2015)
Kanada (Ett lopp 2016)
De uppenbara luckorna är förstås Mexiko, Storbritannien... och kanske Japan då. Inte så uppenbart för vem som helst, men om man vet att jag gärna åker till Mexiko och dessutom sprungit tre av de sex lopp som ingår i World Marathon Majors så kan man räkna ut vilka länder och lopp som står överst på önskelistan.

tisdag 12 september 2017

#385: Tvångsmässig turistlöpare

Vi har ännu inte spikat vår höstsemester, men nyss kunde jag inte låta bli att snegla på vad det finns för lopp under den tänkta perioden. Något kortare än maraton, förstås, men det skulle vara trevligt att få in ännu ett land i medaljsamlingen.

måndag 11 september 2017

#384: Slutet är nära

Den här bloggen avslutas inte med att jag springer Berlin Marathon om mindre än två veckor. Den avslutas inte heller med att jag kan konstatera att jag fått en plats i Boston Marathon några dagar senare, även om jag hade hoppats det. Men den avslutas innan jag fått besked om det blir en plats i London Marathon nästa år. Oavsett vad beskedet blir så kommer det inte att återges här.

söndag 10 september 2017

#383: Höstrusket

Marathongruppen fortsätter sin expansion med att hitta på ännu ett lopp, Höstrusket, den här gången i säsongsluckan november. Det kanske kan vara ett alternativ – eller komplement – till det traditionella Hässelbyloppet i oktober. Kommer det här, förutsatt att det då fortfarande är barmark, också att vara en snabb, flack bana med goda förutsättningar att sätta nytt personbästa eller åtminstone årsbästa på milen? Svårt att säga eftersom informationen på Höstruskets hemsida är mycket knapphändig. Jag har inga planer på att springa eftersom jag hoppas vara bortrest det aktuella datumet.

lördag 9 september 2017

#382: Helt sjukt

Efter att ha jobbat tre dagar då jag tyckt mig må alldeles för bra för att stanna hemma är jag nu ledig, vilket betyder att jag genast mår betydligt sämre. Det är halsen, eller egentligen hela luftvägarna, som nu på kvällen gjort mig helt oduglig. Jag låter väldigt risig och det är bara att hoppas att det hela får ett snabbt förlopp.

fredag 8 september 2017

#381: Twin Peaks

Hösten och vintern för snart sju år sedan satte jag nytt personbästa på milen, maran och halvmaran. Det började med att jag sprang under 40 på Kistaloppet med minsta möjliga marginal och några veckor senare gjorde 38:58 på Hässelbyloppet. I november 2010 sprang jag NYC Marathon på 3:19:29 och i februari 2011 sprang jag Mitja Marató de Barcelona på 1:27:48. Tiderna på milen och halvmaran är fortfarande mina bästa, tiden på maran är jag glad om jag slår igen.

Jag tyckte att jag nådde en ny topp 2015, då jag åter var under 40 på milen i Sentrumsløpet, under 90 på Nacka Halvmaraton och sedan sprang på nytt personbästa både i Stockholm Marathon och Berlin Marathon, vilket också är mitt nuvarande personbästa. Både första toppen 2010-2011 och den andra 2015 föregicks av perioder då jag inte arbetade särskilt mycket, vilket troligen inte kommer att upprepas innan jag låter pensionera mig.

torsdag 7 september 2017

#380: Halsont och Heineken

Jag höll ut länge innan krassligheten blev ett faktum. Det som började som en känning i halsen fick sällskap av en lätt snuva, varefter halsen kändes ännu värre och olyckan utökades med feberkänslor och en allmän dassighet.

Hellre nu än om två veckor, såklart. Och inget ont som inte för något gott med sig – jag tröstar mig med att dricka öl och att äta chips.

onsdag 6 september 2017

#379: Hemvägen och diverse tvivel

När jag springer hem från jobbet väljer jag närmaste vägen, inte den mest natursköna. Visserligen är det fint vid Riddarholmen, men där följer jag inte kajen längs med vattnet utan den rakare vägen längs spårtrafiken. Därför blir det också en del trappor, vilket känns i mitt dåliga knä.

Idag undrade jag hur det ska gå på Berlin Marathon när jag på en kort löptur inte springer snabbare än femminuterstempo. Klarar jag verkligen att hålla ett högre snittempo på en sex gånger så lång sträcka? Jag tvivlade inför Midnattsloppet också, men då klarade jag åtminstone bitvis att hålla fyraminuterstempo.

tisdag 5 september 2017

#378: Nummer 40919

Egentligen är det inget som förändrats, men ett mail med information om mitt startnummer räcker för att det ska kännas lite pirrigt och att jag genast börjar surfa runt på Berlin Marathons hemsida.


måndag 4 september 2017

#377: Dagen efter

Smärtan i vänster höft kom – som vanligt – först dagen efter löpningen. Jag känner mig lite trygg med det. Om jag slipper få ont under Berlin Marathon så får det väl göra ont dagen efter. Det enda jag har planerat då är att hämta på förskolan. Det ska jag förhoppningsvis klara.

söndag 3 september 2017

#376: Ett ovanligt långpass

Det är inte många långpass i träningskalendern inför Berlin Marathon. Med tre veckor kvar kommer det inte att bli så många fler heller.

Idag gav jag mig ut med avsikt att springa ett långpass med förbehåll för att jag skulle få så ont att jag skulle få avbryta längs vägen. Därför hade jag med mig SL-kortet i löparryggsäcken. I denna installerade jag dessutom för första gången ett nyinköpt vätskesystem. Jag har tidigare inte varit intresserad av att använda ett sådant utan alltid bara haft med mig en vattenflaska på långpassen.

Vädret var helt perfekt för att springa långt. Mulet, svalt och lite blåsigt. Att hålla ett lågt tempo som brukade vara så svårt kommer nu helt naturligt. Jag bestämde mig tidigt vart jag ville springa de första kilometrarna, och sedan var det bara att fundera över hur jag skulle fortsätta för att få ihop tillräckligt lång sträcka. Att hålla mig nära kollektivtrafiken var inget jag brydde mig om eftersom jag inte kände av några fysiska besvär.

Jag drack lite då och då ur munstycket som annars sitter fast med ett magnetfäste på bröstbandet. De enda problemen som uppstod var att jag var tvungen att ta en kisspaus efter en timme och en kvart och att det vid ett senare tillfälle rann vatten ur slangen när jag böjde mig fram för att knyta skosnöret eftersom jag lämnat munstycket öppet.

På eftermiddagen och kvällen hade jag ont i höger knä i samband med några tyngre lyft och att jag bar tungt uppför trappan, men i övrigt har det inte varit någon fara.



lördag 2 september 2017

#375: Man tar vad man får

På jobbet träffar jag en man som bott utomlands i flera år. Han är löpare och jag undrar vad han sprungit. Han berättar om obskyra lopp där han sprungit in i återvändsgränder och blivit omdirigerad av polisen.

Efter jobbet fastnar jag framför Finnkampens löpgrenar. Egentligen är jag inte friidrottsintresserad, men det är lite kul att tänka att jag själv sprungit på samma stadion ett stort antal gånger.

#374: En gubbes bekännelse

När jag haltade iväg mot tunnelbanan fem i halv åtta i morse så var det inte höger knä som värkte efter att ha sprungit hem från jobbet dagen innan. Det var vänster höft. Av alla ställen man kan ha ont så är väl höften något av det gubbigaste. Det är ju inte så att jag närmar mig pensionsåldern, jag är inte ens femtio.

Nu är höften inte ny bland krämporna, säkert inte heller åldersrelaterad. Det är bara tråkigt att det kommer så starkt efter sådan liten ansträngning. Det hade varit något helt annat om jag precis genomför en ultramara, eller åtminstone ett backigt långpass på två timmar eller mer. Att springa till tunnelbanan hoppas jag aldrig ska kännas som en stor utmaning.

fredag 1 september 2017

#373: Till jobbet och hem gånger tre

Efter elva (!) vilodagar sprang jag hem från jobbet idag. Det kändes bra; inga sviter av Midnattsloppet och inte mer än lätta känningar i höger knä. Klockan hävdade till och med att min form förbättrats.

Mitt pendlingsavstånd är en sjättedels mara, men istället för att springa fram och tillbaka till jobbet ska jag försöka få till ett långpass i helgen. Det blir för första gången på flera månader och är mer psykisk träning än fysisk.