måndag 11 oktober 2010

27

Det som känns bäst med mitt deltagande i Hässelbyloppet igår är inte det faktum att jag kapade ytterligare en minut på mitt personbästa och nu är under 39 minuter på milen.

Det bästa är att det inte kändes som mitt livs lopp.

Jag är jättenöjd med loppet som helhet – hur jag sprang det och hur det kändes – och jag har inget att anmärka på när det gäller de yttre omständigheterna. Vädret var fantastiskt, loppet utan allvarliga störningsmoment och min egen form visade sig ligga kvar på topp trots farhågor om motsatsen. Men jag är helt säker på att jag kan prestera bättre.

Miniräknaren har givetvis blivit ett verktyg för mina vilda fantasier. Snittfarten igår var 3:54 per kilometer, vilket är två sekunder mindre än vad som krävs för att klara 1:23 på halvmaran. Tempot är givetvis inte direkt överförbart på mer än dubbla distansen, men ändå inom räckhåll med lite bättre träningsdisciplin. I våras var mitt halvmaratempo bara 7 sekunder sämre än mitt miltempo om man jämför milresultatet från Sentrumsløpet med halvmararesultatet från Kungsholmen runt två veckor senare.

Varför då denna fixering vid 1:23 på halvmaran? Det är kvalgränsen för New York City Marathon! Förlåt – det verkar inte som att jag har något annat i huvudet just nu. Men om jag förbättrar min tid på halvmaran med drygt sex minuter nästa år så är jag garanterad en plats i NYC Marathon 2012. Tänk! Det skulle kunna vara en fin 40-årskrispresent. Och allting funkar i teorin.

5 kommentarer:

  1. 1:23 på halvmaran är löjligt snabbt! Nu snackar vi utmanande målsättningar! :-)

    Men NYCM 2012 låter som en grym plan. Förstår mig inte på hur man kvalar in till det där loppet, hur kommer det sig att du har en plats i årets lopp?

    SvaraRadera
  2. Målsättningar är en sak, verklighet en annan. Men tänk på att ditt mål var att förbättra dig flera minuter på milen för att nå sub40, och så sprang du på 38:25.

    Déjà vu! Jag har redan fört ovanstående resonemang (om halvmaran på 1:23) måndagen efter Kistaloppet – vad enkelspårig jag är! Jag insåg det först nu eftersom du kommenterade då också, och jag svarade med att länka till info om kvalificeringsregler. Kolla själv på http://400dagar.blogspot.com/2010/09/48.html

    SvaraRadera
  3. "Det som känns bäst med mitt deltagande i Hässelbyloppet igår är inte det faktum att jag kapade ytterligare en minut på mitt personbästa och nu är under 39 minuter på milen.

    Det bästa är att det inte kändes som mitt livs lopp".

    PRECIS så där känner jag också även om jag inte lyckades formulera det lika kort och snyggt i min ganska långa race rapport...

    SvaraRadera
  4. Ah, hade missat ditt svar förra gången det begav sig. Men det är onekligen lite annorlunda att få tag på en nummerlapp i NYCM. Blir bara mer och mer sugen på det loppet så jag vet inte om jag vågar fortsätta läsa din blogg :-)

    Kände för övrigt lite samma sak du i söndags, det finns helt klart mer att ge vilket lovar gott.

    SvaraRadera
  5. Roligt att ni båda känner igen känslan! Samtidigt innebär väl det att jag alltid kommer att ligga lite efter...

    SvaraRadera