Det där med att springa på morgonen är en vana jag måste träna upp för att kunna springa regelbundet i sommar. För några år sedan när jag ofta jobbade sena kvällar var det morgonlöpning som gällde om det alls skulle bli något, men nu har jag blivit bortskämd med att kunna springa när andan faller på.
Idag kändes det lagom att springa först ett par timmar efter frukost. För att kunna bedöma formen valde jag välfrekventerade Hälsans stig istället för att bara springa på måfå. Till en början fanns det inget som tydde på att jag sprang Stockholm Marathon för en vecka sedan (förutom finisher-tröjan), men efter fem kilometer kändes det lite i benen.
Den stora skillnaden mot normalt var annars att jag kände mig bekväm med en hög stegfrekvens och (därför?) högre fart. Jag hade ingen stegräknare, men jag uppskattade att jag tog ungefär 170-180 steg per minut. Med en genomsnittlig kilometertid på 4:10 funderade jag nästan på att logga dagens löpning som snabbdistans, men eftersom jag kände att jag hade betydligt mer att ge så blev det inte så.
Efter avslutat pass kändes det lite mer i benen, mest i högra lårets framsida. På måndag (morgon!) kommer jag att ta det betydligt lugnare. Xtreme på onsdag kväll blir det stora testet på hur långt återhämtningen kommit på tio dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar