139

Det ska erkännas att mitt främsta skäl att ta mig till Ursvik inte var för att springa någon av de fina slingorna med de branta backarna utan något så enkelt som att jag hade lämnat kvar min keps på motionsgården när jag sprang Xtreme senast. Jag ville ha min keps mer än vad jag ville springa, men om jag nu ändå skulle dit...

Om jag förutom att hämta kepsen skulle springa Ursviks 15 kilometer skulle jag med resa fram och tillbaka vara hemifrån i minst tre timmar. Jag bestämde mig därför för att åka hemifrån senast klockan 10, men eftersom en massa småsaker kom emellan blev det inte så. Lösningen var lika enkel som självklar: åka dit, hämta kepsen, springa hem.

Jag kollade inte på någon karta i förväg utan tänkte att jag springer åt det håll som ser bäst ut och låter det bli ett långpass. Det höll så långt som in till stan, men därefter blev det i stort sett närmaste vägen. Det var lite mer harmoniskt att springa i Hagaparken än att springa över Skanstullsbron.

Min egen godtyckliga gräns för vad som är ett långpass är minst två timmar och/eller minst två mil. Det blev det inte riktigt idag. Klockan stannade på 1:31:29 och sträckan blev bara blygsamma 18,3 km (även om jag flera gånger i min otålighet drog lite väl raka streck på Google-kartan).

Nästa gång det blir enkelbiljettslöpning ska jag välja en startpunkt som inte ligger på andra sidan stan.