söndag 6 februari 2011

Mitja Marató de Barcelona 2011

Min främsta anledning till att springa en halvmara i Barcelona sista helgen i januari var faktiskt inte att direktkvalificera mig till New York City Marathon 2011. Visserligen vill jag gärna springa i New York igen redan i höst, men jag har ännu inte en tid under 1:23 i benen. Nej, loppet var främst en ursäkt att få en helg med min flickvän i vårt älskade Barcelona, min julklapp till oss båda.

Det blev en långhelg, tidig fredag till sen måndag, med lågprisflyg och tre nätter i en hyrd minilägenhet bara sex minuters gångväg från loppets start- och målområde. Redan på fredagen gick vi för att hämta ut min startlapp, och jag fick då också en halvliters Sprite och en kortärmad skrikgrön tröja. Det är nu den minsta funktionströja jag äger, vilket förklaras av att de slagit ihop XS och S till en storlek.

Eftersom jag inte hade några större förväntningar på min prestation i söndagens lopp tillät jag mig både alkohol på fredagen och långa turistpromenader på lördagen. Söndag morgon kände jag mig ändå i god form sånär som på en öm högervad. Vädret var lite blött och kyligt, så jag klädde av mig till shorts och kortärmat och ställde mig i startfållan med bara några minuter till godo.

Min flickvän filmade löparna som startade framför mig.

Jag höll mig till vänster i trängseln för att få en skymt av min flickvän. Trots breda gator var det ganska trångt i några kilometer till. Högervaden kändes lite vid 2-3 kilometer, men i övrigt fanns inget som irriterade. Kilometermarkeringarna verkade stå där de skulle, och jag försökte hålla en snittfart under 4:10 per kilometer. De bjöd dricka i plastflaskor efter 5 kilometer, men jag höll mig undan.

Efter 8 kilometer började det regna, och en kilometer senare öste det ner. Jag log och drog in den friska luften genom näsan. Jag vet att lite regn bara brukar gynna mig, samtidigt som det inte är kul med tunga och kalla kläder. Även vid 10 kilometer undvek jag vätskekontrollen.

På den trettonde kilometern såg jag en Hässelby-rygg som visade sig tillhöra Ingmarie. Jag hälsade, och Ingmarie berättade att hon siktade under 1:44 för att kvalificera sig till NYC Marathon i höst. Jag svarade att jag nog behöver ett par år till innan jag klarar min egen kvalificeringsgräns. Efter att ha sprungit parallellt en liten stund önskade vi varandra lycka till. Ingmarie gjorde en fin tid och har också skrivit en sammanfattning av sin Barcelonaupplevelse.

I nästa högerkurva sprang jag över ett trottoarhörn och förlorade fotfästet på de regnblöta stenplattorna. Högerfoten gled en decimeter åt vänster, men jag förblev upprätt och höll mig sedan på asfalten under resten av loppet. Vid något tillfälle slutade det regna, men jag märkte inte när. Nu hägrade ett nytt personbästa, och från 17 km försökte jag att ligga strax över fyraminuterstempo.

Vid det här laget hade jag blivit bortskämd av den flacka banan och var orolig att minsta lilla backe skulle sinka mig. De små backar som faktiskt kom var dock helt obetydliga. Loppet går inte ända nere vid stranden utan på vägen ovanför. Jag visste inte riktigt var jag skulle se min flickvän, men hon stod två kurvor från upploppet med en kamera i vardera hand.

Målkänningar och dubbelhandsslängkyss åt fotografen.

På raksträckan in mot mål såg jag en spurtstrid på min högra sida, men jag förmådde inte öka min egen fart nämnvärt. Kanske sprang jag redan på toppen av min förmåga – jag vet i vilket fall att jag mot slutet tänkte att jag för en gång skull sprungit negativt, snabbare och snabbare under loppets gång. Det syns både i den officiella resultatlistan (med mer bilder och målvideo från Marathon-Photos) och på min egen klockas sparade tider (med karta och höjdkurvor).

Efter målgång fick jag en fin medalj, lite frukt, en flaska vatten och en Powerade. Några minuter senare stretchade jag min väg hemåt, med flickvän i ena handen och en chokladcroissant från ett söndagsöppet bageri i den andra. Klockan var inte ens elva när vi var tillbaka på rummet och förberedde oss för ännu en dag på stan.

Vi tog god tid på oss och stannade ibland i onaturliga ställningar.

Det blev gott om tid över att leva ett gott liv i Barcelona. Vi unnade oss en hel del mat och dryck, och för ovanlighetens skull tappade jag ingen vikt av att ha sprungit långlopp. Både resan och loppet var i alla avseenden en succé, och faktiskt en förhållandevis prisvärd sådan. Loppet kostade bara €20 (183,59 kronor) och resa med anslutningar och boende i tre nätter mindre än fyratusen kronor för oss båda.

På väg hem efter måndagens lunch, en karaff vin inkluderad.

Så sent som förra året låg Barcelonas halvmara i februari. Om loppet går i januari igen nästa år så kommer jag att sikta på 1:23, kvalificeringsgränsen för NYC Marathon. Jag funderar på att bli lite av en researrangör och locka med mig några löparvänner också.

Tröja, startlapp och medalj från Mitja Marató de Barcelona 2011.

söndag 30 januari 2011

Mitt resultat i Barcelonas halvmaraton

Klockan är bara barnet, men jag har redan en fantastisk dag bakom mig. Det började med att jag sprang Mitja Marató de Barcelona på en tid som gav mig nytt personbästa på halvmaraton: 1:27:48.


En längre rapport kommer nästa vecka. Medan ni väntar kan ni sitta och stirra på mitt diplom.

måndag 3 januari 2011

Barcelona som genväg till NYC Marathon 2011

Jag anmälde mig till New York City Marathon 2011 redan dagen efter att jag sprungit NYC Marathon 2010. Eftersom jag inte uppfyller något av kraven för att vara direktkvalificerad är min anmälan till loppet detsamma som en plats i lotteriet.


Sannolikheten att få en startplats via lotteriet lär vara ungefär 1 på 5. Men det finns fortfarande möjlighet att uppfylla något av kraven för direktkvalificering och komplettera sin anmälan. Ett sätt – och kanske det trevligaste – är att klara någon av kvalificeringstiderna.

Tyvärr har jag ännu inte sprungit något maratonlopp under 2:55, och ingen halvmara under 1:23. Jag är inte ens säker på att jag kan klara vare sig det ena eller det andra innan jag fyllt 40 om två år, då kvalificeringsgränserna istället blir 3:10 respektive 1:30.

Om man vill kvalificera sig till NYC Marathon med en tid så har man på sig till sista januari. Barcelona har en halvmara sista söndagen i januari. Jag anmälde mig igår och köpte ett par billiga flygresor till mig och min flickvän. Det enda som återstår är boendet.


Jag siktar inte på att springa på 1:23! Jag vill bara tipsa om ett trevligt sätt att säkra en plats i New York City Marathon 2011. Är det någon som antar utmaningen?

fredag 31 december 2010

Gott slut

Om man kollar i min träningsdagbok på jogg.se så ser man att jag inte lyckades springa så mycket som 100 mil under 2010. Det blev inte ens 98. Det var först på årets sista dag som jag tog totaltiden för årets löpning upp över 80 timmar. En ganska begränsad träningsmängd och långt ifrån mina föresättningar vid årets början.


Tävla gjorde jag dock som aldrig förr. Innan dagens pass stod tävlingarna för en fjärdedel av årets löpning sett till antalet kilometer. Utan loppen hade jag stått mig slätt. När det gäller loppen lyckades jag också nå mina mål för året. Jag satte nytt personligt rekord på alla distanser.

Jag brukar inte avge några egentliga nyårslöften, men jag har ibland vissa uttalade målsättningar för det kommande året. Nästa år tänker jag tävla något mindre, men träna betydligt mer. Förhoppningsvis leder det till fortsatta framgångar.

Gott nytt år!

tisdag 7 december 2010

400 dagar och en månad

Idag är det en månad sedan jag sprang New York City Marathon. Allt jag skrev på bloggen om själva loppet har jag klippt ihop till en sammanhängande text och lagt på en egen sida, med länkar till de ursprungliga inläggen och tillhörande kommentarer. Jag kunde inte komma på någon lämpligare titel än New York City Marathon 2010.

Kylskåpsprydnad.

Det är drygt 14 månader sedan jag började räkna ner till New York City Marathon 2010. Trots bristande träningsdisciplin genomförde jag en hel del andra lopp på väg mot slutmålet, så de dagliga inläggen handlade ofta om min löpning på ett mer generellt plan.

Avsikten var ändå att det skulle finnas en röd tråd, att bloggen på något sätt skulle bli en guide för svenskar som vill springa NYC Marathon. Om det är någon som tycker att det är något som saknas eller behöver förtydligas så tar jag gärna emot frågor och synpunkter!

Jag hade kanske skrivit även utan läsare, men resultatet hade då blivit ett annat. Den dialog som uppstått i kommentarerna och de personer jag därigenom mött på tävlingar och gemensamma träningspass är för mig den mest positiva följden av bloggskrivandet. Jag har samtidigt hittat många andra löparbloggar som både inspirerar och roar.

Staffan blev glad över att jag uppskattade hans blogg.

Förhoppningsvis har även jag roat och inspirerat ibland. Men utöver de läsare som gjort väsen av sig finns det ett stort antal andra över hela landet och andra delar av världen. Det skulle vara roligt att veta vilka dessa människor är, hur de hittade hit och vad som fick dem att stanna kvar ända till slutet.

Tack alla trogna läsare för den här tiden!

måndag 6 december 2010

Ett säkert sätt att få springa NYC Marathon 2012

Idag klockan 13 börjar Springtime Travel ta emot föranmälningar till New York City Marathon 2012. De som är snabbast att anmäla sig är garanterade en startplats i loppet om knappt två år (förutsatt att man också betalar för något av de erbjudna paketen som inkluderar bland annat flygresa och hotellnätter).

Det här är bara ett av många sätt att få en plats i New York City Marathon. Det är kanske det enklaste, men absolut inte det billigaste.

Själv har jag valt att anmäla mig till lotteriet igen. Det gjorde jag redan under Marathon Monday, dagen efter årets lopp. Marathon Monday Mania var en extra dragning i lotteriet där 50 personer blev bland de första att få var sin startplats i NYC Marathon 2011. Jag blev inte utvald, men jag har en ny chans i det riktiga lotteriet till våren. Det är inte helt otänkbart att jag får springa NYC Marathon igen redan 2011.




Skriv gärna en kommentar om du bokar via Springtime eller väljer något annat sätt att få en startplats i NYC Marathon!

söndag 5 december 2010

Shopping i New York

En av sakerna som gör det värt att åka till New York – om man nu inte tycker att det räcker med NYC Marathon som enda anledning – är möjligheten att handla riktigt billigt. Jag har köpt mycket av mina kläder och löparskor i New York de senaste åren. Skorna har ofta inhandlats på City Sports eller JackRabbit, två butikskedjor med bra erbjudanden och hjälpsam personal.

I år trodde jag att det skulle bli några inköp på NYC Marathons Health and Fitness Expo dagarna innan loppet, men varken Asics (loppets klädsponsor som dominerade mässans yta) eller någon av de andra utställarna hade speciellt intressanta erbjudanden. Hos Adidas var det normalpris på allt, bara deras celebra gäster lockade folk till montern.

Grete Waitz, niofaldig vinnare av NYC Marathon, gästade Adidas.

Från mässan går det gratisbussar till Paragon Sports. De har ett brett utbud och stora rabatter på löparprylar dagarna innan NYC Marathon, bland annat 20 procents rabatt på i stort sett alla kläder från flera olika märken. Det kan bli väldigt trångt i butiken, men jag vill påstå att det är värt besväret.

Jag hade ställt in mig på att köpa ett par lättviktsskor, och efter att provsprungit både Asics Racers och Adidas Haile-skor blev det till slut ett par Brooks T6 i rött som fick följa med hem. De var billiga. Av en lustig slump gav växelkursen ett pris på 500 svenska kronor, prick på öret. Även vikten var låg – 178 gram per sko!

Det blev faktiskt ett köp på mässan också, vid mitt andra besök. Min gamla klocka har visat tendenser på att ge upp, så jag har sneglat lite efter en ny – gärna med GPS och pulsmätning. Garmin släppte helt lägligt en ny modell precis inför NYC Marathon. Att priset var runt 1500 kronor lägre än i Sverige gjorde att jag inte kunde låta bli. Det fick bli årets present till mig själv.

Det blev en hel del vanliga klädinköp också – jag klär mig ju inte bara för löpning till vardags. En funktionell jacka som inte finns att köpa i Sverige, ett par jeans till en bråkdel av priset i svenska butiker, ett par skor som blivit mina nya favoriter, två tröjor och lite andra småsaker. Allt som allt är jag mycket nöjd.

Nyinköpt från Brooks, Levi's, Kenneth Cole, Uniqlo och Garmin.