#340: Min märkliga pulsstegring enligt Garmin

På väg hem från jobbet i torsdags noterade jag att pulsen höll sig på en lagom låg nivå, under 150, trots att tempot var ungefär 5 minuter per kilometer. Efter tre kilometer började hjärtat klappa något snabbare (utan att tempot var högre), och innan jag hunnit hem närmade jag mig löjliga nivåer. Ett diagram saxat från min träningsdagbok på jogg.se ser ut så här:

Nu undrar jag om det är mig eller pulsmätningen det är fel på.

#319: Tidsskillnad och klockbyte

Hur nöjd jag än är med min Garmin, så byter jag till ett annat armbandsur imorgon när jag ska på bröllop i ny kostym. Enda kruxet blir att justera den andra klockan för tidsskillnaden. Det sker nämligen inte automatiskt.

#309: Garmins stegräknare

Idag har jag bara suttit stilla och tog av mig min Garminklocka som jag i princip burit dygnet runt sedan jag köpte den i november. Klockan registrerar (bland annat) antal steg jag tar varje dag, men idag blev det ändå inte många. Nästan inga alls om det inte vore för att vi gick in till byn på kvällen för att äta.

Då och då får jag uppgifter från Garmin om hur jag rör på mig eller hur jag inte gör det. Ibland är informationen totalt missvisande – som dagen då jag genomfört Stockholm Marathon och precis hade registrerat 50 000 steg:

Femtiotusen steg? Bättre kan du!

#151: Mellantidsstatistik från Midnattsloppet

Jag tänkte att jag skulle jämföra mina tidigare Midnattslopp, kilometer för kilometer. Fast när jag kollar detaljerna från tidigare års resultatlistor så ser jag att de inte låter sig jämföras så lätt eftersom man inte registrerat samma mellantider varje år. De tre senaste åren har det getts fler mellantider än bara vid 5 kilometer, men det har inte varit samma mellantider.

Min egen klocka har dock registrerat mellantider varje kilometer, så de senaste fyra årens statistik finns att se på Garmin Connect. En snabb koll visar att loppets femte (och långsammaste) kilometer gick nästan exakt lika snabbt (eller långsamt) åren 2011-2013. Förra året var den fjärde kilometern sämst, men inte lika långsam, vilket beror på att man nådde backen upp till Sofia lite tidigare än tidigare år.

Gemensamt för de senaste fyra åren var att den nionde kilometern var min näst sämsta. Min kilometertid var då runt 4:15. Det är värt att tänka på mot slutet av loppet på lördag.

#141: Det jag inte använder, del 2

Nyligen konstaterade jag att jag hade betydligt lägre vilopuls än vad jag hade väntat mig. För många år sedan brukade jag kolla pulsen varje kväll när jag gick och la mig, men nu vet jag inte ens säkert var jag har pulsbandet som hör till min Garmin-klocka.

Pulsbandet som jag kanske borde leta fram igen.

#134: Dåligt med löpning och dålig GPS

Ingen höjdarvecka, sett till löpningen. Den var på väg att sluta ännu värre, men ett par timmar efter att jag kommit hem från jobbet blev det en liten joggrunda för att ta veckomängden över tio kilometer. Det känns fortfarande i höger knä, men inte heller idag någon smärta.

Största irritationsmomentet är att Garmin fortsätter att strula i inledningen av passet. Sträckan stämmer, men den hamnar helt fel på kartan. Tur att jag inte navigerar med hjälp av klockan.

#126: Satellit, hit och dit

Vad hände här? Kartan nedanför är från gårdagens intervallpass. Jag sprang samma väg till Kärrtorps IP som tillbaka. Garmin tycks tro att jag startade ute i skogen, hundratals meter hemifrån. Vad är poängen med att stå och vänta på god satellitkontakt i flera minuter när det blir så här?

De 29 varven på Kärrtorps IP är vi överens om.

#122: It’s all connected

Det är länge sedan jag slutade logga min löpträning i olika löparforums träningsdagböcker. Tävlingsresultat har jag ofta lagt in på Jogg.se, men träningen har den senaste tiden bara hamnat på Garmin Connect dit min gps-klocka är kopplad.

Nu är det flera löparforum som har träningsdagböcker som kan importera dessa uppgifter automatiskt. Sålunda kommer all löpning jag loggar på Garmin (och i enstaka fall Runkeeper) att dyka upp även på Jogg.se. Här på bloggen kommer det att synas i kolumnen till höger. Det blir en hel kedja av överföringar; från klockan på min arm, till Garmin Connect, till Jogg.se och till sist bloggen.

#7: Femton kilometer med vittne

Det tog ett tag innan vi började springa idag, min vän och jag. Jag väntade på att klockan skulle gå igång. Medan vi väntade började vi nästan att frysa. Visst hade vi kunnat springa utan fungerande mätning av sträcka och tid, men jag vill ju ha det loggat.

Nu är det sent på kvällen. Jag är sömnig och vill gå och lägga mig. Tekniken får mig ännu en gång att vänta. Överföringen från klockan till datorn funkar inte. Passet dyker inte upp. Om löpningen inte loggas, har jag då sprungit?

#3: Loggningen

Jag åt lunch med en vän idag som också är en vän på Runkeeper. Han refererade till mina två senaste pass och jag svarade honom att jag inte använder Runkeeper när jag springer.

Det har hänt att jag sprungit med Runkeeper någon enstaka gång när inte klockan kunnat göra jobbet, men den senaste veckan har jag bara loggat hundpromenader på Runkeeper.

Förut loggade jag min löpning både på Jogg och Funbeat. Senare nöjde jag mig med att bara registrera tävlingsresultaten där, men inte ens det gör jag längre regelbundet.

Nu är det bara Garmin Connect som gäller. Och så Shapelink som direktimporterar automatiskt från både Runkeeper och Garmin Connect. På Shapelink syns både löpning och hundpromenader.

187: Ingen koll på London-lotteriet

Jag loggar inte längre all min löpning på alla upptänkliga ställen. Eftersom jag använder min Garmin-klocka så hamnar det mesta på Garmin Connect, men på jogg och på Funbeat loggar jag numera bara genomförda tävlingar. Knappt ens det på Funbeat de senaste åren.

När jag skulle ladda över mitt resultat från Sentrumsløpet till Funbeat igår så var jag först tvungen att göra en del installationer och programuppdateringar. Plötsligt kraschade webläsaren. Där försvann bekräftelsesidan från min anmälan till London Marathon-lotteriet. Jag hade inte antecknat mitt referensnummer och jag har inte fått det utlovade bekräftelse-mailet. Knut i magen.

Koppling och kvitton (8 dagar)

Nu har jag lyckats parkoppla min Garmin med min nya dator. Det var inte så komplicerat som jag hade fått för mig, jag hade bara missat att gå in i klockans menyer och göra det möjligt. Jag vet inte om det spelar någon större roll just nu, för även om jag tar med mig klockan och dess laddare på resan så tänker jag lämna datorn hemma.

Av en lustig slump så hittade jag kvittot från när jag köpte min Garmin 410 (på sportmässan innan NYC Marathon 2010) medan jag letade efter saker jag skulle packa. Det låg i en liten hög av krognotor och några gamla biobiljetter. Få saker beskriver livet så väl som en samling kvitton.

Nya datorn och Garmin (36 dagar)

Jag har skaffat en ny dator (Mac, såklart) och har sakta börjat fylla den med innehåll och mening. En av de saker som känns självklara är att fixa kopplingen till Garmin. Detta har visat sig vara onödigt komplicerat. Vid förra försöket gav jag upp, nu verkar jag ha kommit en bit på vägen, men jag orkar inte säkerställa funktionen den här gången heller.

Upp till bevis först efter nästa löptur.

Garmin strular (142 dagar)

Klockan visade sexminuterstempo på första kilometern ikväll, så jag tänkte att det får bli en återhämtningsjogg. Benen är fortfarande möra efter Midnattsloppet. Sedan gled tempot omärkligt över till omkring fem minuter per kilometer och jag sprang ett extra varv på Kärrtorpsspåret, glad i hågen. Det blev till och med en liten spurt på slutet.

När jag laddade upp passet blev jag mindre glad, för det såg inte ut så som jag sprang det. Här är en skärmdump från jogg.se med en närbild på kartan och diagrammet med sträcka och tempo:

Startpunkten var i verkligheten densamma som slutpunkten. En bra bit av den inledande kilometern har alltså hamnat fel, vilket är tydligt då de första och sista ca 200 metrarna är de samma. Tempot under inledningen ser också jättekonstigt ut.

Det är inte första gången GPS-funktionen i min Garmin 410 ballar ur. Jag hoppas att det bara är enstaka avvikelser, för annars hade jag lika gärna kunnat ha en vanlig klocka med bara tidtagning.

Fartlek på kvällskvisten (189 dagar)

Min Garmin 410 har betett sig lite underligt den senaste tiden. Bland annat tar det väldigt lång tid att få satellitkontakt. Jag är lite orolig att det är något fel på den. Nu på kvällen blev jag färdig att starta klockan precis samma sekund som elljusspårets belysning tändes.

Egentligen ville jag springa tre varv på Björkhagsspåret — ett lugnt, ett normalt och ett snabbt — men det var snart tydligt att vad jag ville och vad jag ville var två helt olika saker.

Efter en tung första kilometer på ca 5:30 bestämde jag mig för en fartökning (och ett kortare pass). Det kändes nästan som tävlingsfart. Andra kilometern gick på 4:20, men istället för att öka ytterligare så återgick jag till lugn lunk. Det var först efter 2,5 kilometer som jag bestämde mig för hur jag skulle springa resten av passet.

Den nya planen var att bygga på med Kärrtorpsspåret, där springa ytterligare en snabb kilometer och sedan avsluta med en lugn kilometer. Efter den tredje kilometern ökade jag alltså farten igen, och även den här gången blev det en kilometer på 4:20. Sedan lunkade jag resten av vägen hem.

Den tråkiga avslutningen på dagen var att överföringen av träningspasset från klockan till datorn inte fungerade. När jag sedan kollade historiken i klockan syns inte passet där heller. Hur ska det nu gå i Playitas-utmaningen på jogg.se?

Allt på kartan (men fel på Garmin)

Det finns en spårkarta precis utanför mitt nya hem (som jag kallar K22 med anledning av adressen) där jag startar nästan alla mina rundor sedan drygt två månader tillbaka. I söndags bestämde jag mig för att springa samtliga motionsspår som är markerade på den kartan.

Jag var fortfarande seg efter min tvåveckors förkylning, så det var i mycket lugnt tempo jag följde Björkhagsslingan i riktning mot Hellas, elljusspåret upp mot Hästhagen och efter att ha passerat Hellasgården sprang vidare på det gulmarkerade femkilometersspåret.

Ett par kilometer in på det gula spåret blev jag omsprungen, något jag inte är van vid när jag är ute på träningsrundor. Jag valde att se det som välkommen draghjälp och hakade på killen och hans femminuterstempo. Det höll i ungefär en kilometer innan jag var tvungen att släppa honom i en jobbig backe. Det hade varit intressant att se lite pulsdata från den situationen, men jag sprang utan pulsband.

Jag kunde lika gärna sprungit utan GPS också, för Garmin och jag är inte överens om hur jag sprang resten av rundan. Samma väg tillbaka från Hellas mot Björkhagsslingan ser ut att vara något annat, och efter Kärrtorpsrundan blir det helt åt... Dammtorpssjön! Det ser ut som att jag avslutade med ett dopp.

Det här är inte hur jag sprang. Inzoomat ser det ännu värre ut.

I själva verket fortsatte jag på Björkhagsslingan, sprang förbi K22 och gjorde ett varv på Hammarbyrundan innan jag återvände hem. Klockan visade en tiominuterskilometer mot slutet innan det blev bara streck på tempot i några sekunder. Vid avslutad löpning tyckte jag att 15 kilometer verkade lite kort på nästan en och en halv timme.

När jag kollade passet på Garmin Connect efteråt blev jag både förvånad och irriterad. Vad fan hände här?

Shopping i New York

En av sakerna som gör det värt att åka till New York – om man nu inte tycker att det räcker med NYC Marathon som enda anledning – är möjligheten att handla riktigt billigt. Jag har köpt mycket av mina kläder och löparskor i New York de senaste åren. Skorna har ofta inhandlats på City Sports eller JackRabbit, två butikskedjor med bra erbjudanden och hjälpsam personal.

I år trodde jag att det skulle bli några inköp på NYC Marathons Health and Fitness Expo dagarna innan loppet, men varken Asics (loppets klädsponsor som dominerade mässans yta) eller någon av de andra utställarna hade speciellt intressanta erbjudanden. Hos Adidas var det normalpris på allt, bara deras celebra gäster lockade folk till montern.

Grete Waitz, niofaldig vinnare av NYC Marathon, gästade Adidas.

Från mässan går det gratisbussar till Paragon Sports. De har ett brett utbud och stora rabatter på löparprylar dagarna innan NYC Marathon, bland annat 20 procents rabatt på i stort sett alla kläder från flera olika märken. Det kan bli väldigt trångt i butiken, men jag vill påstå att det är värt besväret.

Jag hade ställt in mig på att köpa ett par lättviktsskor, och efter att provsprungit både Asics Racers och Adidas Haile-skor blev det till slut ett par Brooks T6 i rött som fick följa med hem. De var billiga. Av en lustig slump gav växelkursen ett pris på 500 svenska kronor, prick på öret. Även vikten var låg – 178 gram per sko!

Det blev faktiskt ett köp på mässan också, vid mitt andra besök. Min gamla klocka har visat tendenser på att ge upp, så jag har sneglat lite efter en ny – gärna med GPS och pulsmätning. Garmin släppte helt lägligt en ny modell precis inför NYC Marathon. Att priset var runt 1500 kronor lägre än i Sverige gjorde att jag inte kunde låta bli. Det fick bli årets present till mig själv.

Det blev en hel del vanliga klädinköp också – jag klär mig ju inte bara för löpning till vardags. En funktionell jacka som inte finns att köpa i Sverige, ett par jeans till en bråkdel av priset i svenska butiker, ett par skor som blivit mina nya favoriter, två tröjor och lite andra småsaker. Allt som allt är jag mycket nöjd.

Nyinköpt från Brooks, Levi's, Kenneth Cole, Uniqlo och Garmin.