Jag var på marathonkväll på Runner's Store ikväll. Inget särskilt med det. Jag köpte inget, gick inte hem mycket klokare men med en goodiebag innehållande ett par strumpor och ännu en vattenflaska.
Jag har bestämt mig för att hämta ut min startlapp till Stockholm Marathon, med nummer 1199, på fredag förmiddag när jag ändå har ärende i stan.
Jag kommer att – som så många gånger tidigare – köpa en startplats till nästa års lopp redan innan jag sprungit årets upplaga. Det är ingenting att fundera över.
Visar inlägg med etikett Runner's store. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Runner's store. Visa alla inlägg
torsdag 28 maj 2015
torsdag 21 maj 2015
#67: Marathonkväll inför Stockholm Marathon
Nästa onsdag ska jag på ”marathonkväll” på Runner’s Store. Jag brukar gå på den här typen av evenemang om jag har möjlighet, vanligtvis bara som en del av den mentala uppladdningen och för att kanske få någon liten pryl eller smaka på årets sportdryck. De erbjudanden som förekommer brukar inte vara tillräckligt bra för att jag ska nappa. Fast i år kanske det blir annorlunda, för jag tycks ha förlagt mina maratonskor...
lördag 22 september 2012
Favoritskorna (110 dagar)
Jag köpte nya skor våren 2010 och valde mellan Asics GT-2150 och Asics DS Trainer. Då köpte jag 2150, den stabila och lite tyngre modellen. Jag var nöjd med valet, även om känslan från första löpturen att de var stora och varma höll i sig de följande två åren.
Drygt en månad senare köpte jag ändå ett par DS Trainer på postorder från England, men jag vågade inte använda dem på Stockholm Marathon det året. På den tiden var jag rädd att de hade för lite dämpning. Eftersom det då var mina lättaste skor var det självklart dessa jag hade när jag sprang mitt livs snabbaste mil på Hässelbyloppet 2010.
När jag åkte till New York ett par veckor senare packade jag bara ner mina DS Trainer, och NYC Marathon 2010 blev maratonpremiär för dessa skor. Drygt två månader efter den succén hamnade samma skor i handbagaget för en resa till Barcelona, där jag sprang mitt livs snabbaste halvmara.
NYC Marathon gick ju så bra att det vid nästa Stockholm Maraton inte var något snack om vilka skor jag skulle ha. Sedan sprang jag också Berlin Marathon 2011 samt iskalla Stockholm Marathon och Jubileumsmarathon 2012 i dessa skor. De är också alltid förstavalet på långpass och resor.
Nu funderar jag på om mina Asics DS Trainer närmar sig pension. De är fortfarande hela och snygga — bilden ovan är tagen i Belgien i juli i år — samtidigt som de är sköna att springa i, men jag skulle tro att jag kommer att behöva ersätta dem innan Stockholm Marathon nästa år.
Oavsett hur lång livslängden blir så kommer jag springa med dessa skor på Lidingöloppet om en vecka. Det är ju faktiskt en distans de ännu inte gett mig något personbästa på...
Drygt en månad senare köpte jag ändå ett par DS Trainer på postorder från England, men jag vågade inte använda dem på Stockholm Marathon det året. På den tiden var jag rädd att de hade för lite dämpning. Eftersom det då var mina lättaste skor var det självklart dessa jag hade när jag sprang mitt livs snabbaste mil på Hässelbyloppet 2010.
När jag åkte till New York ett par veckor senare packade jag bara ner mina DS Trainer, och NYC Marathon 2010 blev maratonpremiär för dessa skor. Drygt två månader efter den succén hamnade samma skor i handbagaget för en resa till Barcelona, där jag sprang mitt livs snabbaste halvmara.
NYC Marathon gick ju så bra att det vid nästa Stockholm Maraton inte var något snack om vilka skor jag skulle ha. Sedan sprang jag också Berlin Marathon 2011 samt iskalla Stockholm Marathon och Jubileumsmarathon 2012 i dessa skor. De är också alltid förstavalet på långpass och resor.
Nu funderar jag på om mina Asics DS Trainer närmar sig pension. De är fortfarande hela och snygga — bilden ovan är tagen i Belgien i juli i år — samtidigt som de är sköna att springa i, men jag skulle tro att jag kommer att behöva ersätta dem innan Stockholm Marathon nästa år.
Oavsett hur lång livslängden blir så kommer jag springa med dessa skor på Lidingöloppet om en vecka. Det är ju faktiskt en distans de ännu inte gett mig något personbästa på...
onsdag 10 augusti 2011
Ett stick i armen och sub40
I söndags fick jag en stelkrampsspruta. Det var inte det mest lämpliga tillfället, men det är inte alltid att man själv får välja. Sprutans bieffekter överraskade mig lite. Jag hade riktigt ont i armen i två dygn, samtidigt som jag kände mig lite krasslig.
Igår stack jag ut på en försiktig runda. Tunga skor (Asics 2150) på tunga ben, men armen besvärade mig inte. Det blev blandad kompott: några kilometer i femminuterstempo, ett par kilometer terräng i sexminuterstempo och en snabb avslutning på knappt en kilometer.
Jag är inte i toppform, men jag borde kunna göra ett hyfsat resultat i Midnattsloppet på lördag. Drömmen om sub40 på Midnattsloppet får jag nog spara till nästa års tioårsjubileum, men det är ju ändå bara på Kistaloppet som jag tycker det viktigt att klara 40-minutersgränsen i år. Jag vill ha den där jackan!
Igår stack jag ut på en försiktig runda. Tunga skor (Asics 2150) på tunga ben, men armen besvärade mig inte. Det blev blandad kompott: några kilometer i femminuterstempo, ett par kilometer terräng i sexminuterstempo och en snabb avslutning på knappt en kilometer.
Jag är inte i toppform, men jag borde kunna göra ett hyfsat resultat i Midnattsloppet på lördag. Drömmen om sub40 på Midnattsloppet får jag nog spara till nästa års tioårsjubileum, men det är ju ändå bara på Kistaloppet som jag tycker det viktigt att klara 40-minutersgränsen i år. Jag vill ha den där jackan!
Newline-jacka från Runner's Store till Kistaloppets snabba.
torsdag 21 oktober 2010
17
Jag svarade på en webbenkät från Runner's World i början av augusti där jag bland annat fick frågan om hur mycket pengar jag spenderar på löpningen under året. Mitt svar blev 8000 kronor. Nej, det det var inte taget ur luften, det låg en snabb uträkning bakom svaret. Hur var det nu – träningsformen där det bara är att ge sig ut i spåret, helt gratis förutom ett par bra skor?
Först och främst vill jag påpeka att det varit ett extremt år. Jag brukar köpa ett par skor, men i år blev det två. En dryg tusing extra bara där eftersom jag handlade det ena paret på Runner's Store. Det har också blivit lite fler lopp än ett genomsnittligt år, och det är dit det mesta av pengarna går. De flesta loppen springer jag i Stockholmstrakten, men ibland förutsätter deltagandet att jag betalar för en resa.
Jag har gjort en sammanställning av årets upplupna kostnader (vilket givetvis skiljer sig från årets utgifter med tanke på att jag alltid anmäler mig till bland annat Stockholm Marathon året innan deltagande), med delsummeringar av olika poster:
I samband med själva loppet får man ofta sportdrycker, energikakor och andra varuprover som kan komma till användning. Årets mest prisvärda lopp var nog Kistaloppet som gav mig två biobiljetter eftersom jag slog min tid från Midnattsloppet. De gläder mig mer än alla överflödiga vattenflaskor, skavsårsplåster och Blossom-tidningar (som snabbt gick till återvinning).
Årets resa till New York och deltagandet i NYC Marathon har jag inte tagit med i beräkningarna. Alla kostnader direkt relaterade till det kommer att få en separat summering senare. Sammantaget tycker jag nog att jag – bortsett från alla anmälningsavgifter – har varit ganska sparsam! Det är några hundralappar upp till 8000 kronor, vilket räcker precis lagom till att köpa ännu ett par skor i New York. Jag kanske passar på att köpa kläder för några dollar också.
---
Uppdatering: 26 oktober tillkom ytterligare ett par adidastights för 240 kronor och ett underställ från Craft för 200. Ny total blir 7747,33.
Först och främst vill jag påpeka att det varit ett extremt år. Jag brukar köpa ett par skor, men i år blev det två. En dryg tusing extra bara där eftersom jag handlade det ena paret på Runner's Store. Det har också blivit lite fler lopp än ett genomsnittligt år, och det är dit det mesta av pengarna går. De flesta loppen springer jag i Stockholmstrakten, men ibland förutsätter deltagandet att jag betalar för en resa.
Jag har gjort en sammanställning av årets upplupna kostnader (vilket givetvis skiljer sig från årets utgifter med tanke på att jag alltid anmäler mig till bland annat Stockholm Marathon året innan deltagande), med delsummeringar av olika poster:
I loppens anmälningsavgifter ingår det ibland tröjor och lite andra prylar. Deltagartröjorna (man kan ju inte kalla det gratiströjor med tanke på anmälningsavgifterna) är nästan alltid kortärmade och blir till slut fler än vad man har användning för. I år blev det – som alla år – två tröjor från Stockholm Marathon och en från Midnattsloppet.
Lopp (anmälningsavgifter) 3808,32 Sentrumsløpet 393,32 Xtreme (fyra tillfällen à 50 kronor) 200 Kungsholmen runt (halvmarathon) 200 Göteborgsvarvet 445 Stockholm Marathon 785 Provlöpning av OS-banan (DNS) 50 Midnattsloppet 250 Vasastafetten (sponsrad) 0 Stockholm Halvmarathon 495 Kistaloppet 200 Lidingöloppet 545 Hässelbyloppet 245 Resor 888 Tåg Stockholm - Oslo 95 Tåg Oslo - Stockholm 223 Tåg Stockholm - Göteborg 295 Tåg Göteborg - Stockholm 95 Buss Mora - Stockholm 180 Skor 2162,01 Asics GT-2150 (Runner's Store) 1280 Asics DS Trainer (Start Fitness) 882,01 Annan utrustning 400 Långa tights, Adidas 300 3 par bambustrumpor, Newline 100 Förbrukning 49 4 st Gainomax 49 Totalt 7307,33
I samband med själva loppet får man ofta sportdrycker, energikakor och andra varuprover som kan komma till användning. Årets mest prisvärda lopp var nog Kistaloppet som gav mig två biobiljetter eftersom jag slog min tid från Midnattsloppet. De gläder mig mer än alla överflödiga vattenflaskor, skavsårsplåster och Blossom-tidningar (som snabbt gick till återvinning).
Årets resa till New York och deltagandet i NYC Marathon har jag inte tagit med i beräkningarna. Alla kostnader direkt relaterade till det kommer att få en separat summering senare. Sammantaget tycker jag nog att jag – bortsett från alla anmälningsavgifter – har varit ganska sparsam! Det är några hundralappar upp till 8000 kronor, vilket räcker precis lagom till att köpa ännu ett par skor i New York. Jag kanske passar på att köpa kläder för några dollar också.
---
Uppdatering: 26 oktober tillkom ytterligare ett par adidastights för 240 kronor och ett underställ från Craft för 200. Ny total blir 7747,33.
onsdag 6 oktober 2010
32
Relativt ofta får jag erbjudanden från Stadium, Löplabbet eller Runner's Store om 10, 20 eller 30 procent rabatt på en vara eller ett helt köp. Jag använde en sådan rabatt vid ett tillfälle i våras när jag behövde ett par nya skor, men sedan dess har jag inte köpt en enda löparpryl i någon av butikerna.
Dollarn står just nu i 6:71, men även om den skulle gå upp ett par kronor så blir det billigare att handla i New York. Det finns inget jag behöver innan det.
Dollarn står just nu i 6:71, men även om den skulle gå upp ett par kronor så blir det billigare att handla i New York. Det finns inget jag behöver innan det.
fredag 14 maj 2010
177
På inspirationskvällen i onsdags gav Runner's store upp till 20 procent rabatt på sortimentet. Eftersom det var gott om köpsugna löpare på plats bad jag snällt att få återkomma dagtid påföljande vardag (vilket visade sig bli idag och inte precis ett tillfälle när det var folktomt i butiken, men jag fick trots det mycket god service).
Jag är i stort behov av nya skor och tänkte använda erbjudandet för åtminstone ett par. Förutom det vanliga stabila paret är jag nyfiken på både lättare skor och mer terrängvänliga sådana (samt solglasögon, långa tights, en liten ryggsäck - listan kan göras lång).
Proceduren började med att jag fick springa med en neutral sko för att se hur fel det såg ut och därefter enbart skor anpassade för överpronering. Den första uppenbarelsen var att skor i storlek 8 eller 8,5 inte funkar. Mina senaste skor har varit i de storlekarna, men nu tycks det vara 9 som gäller oavsett modell (vilket översätts till 42,5 på den europeiska storleksskalan).
Jag håller inte fast vid något speciellt märke utan har tidigare sprungit i Adidas, Asics, Nike och Brooks. Jag väljer efter hur skorna känns och hur min överpronering ser ut på videon från löpbandet. Att köra på samma modell som jag haft tidigare brukar inte funka när det gäller den senare punkten. Jag provade och provsprang därför flera olika skor, och till slut fanns det egentligen bara ett alternativ och det var Asics GT-2150.
Nu var jag ju nyfiken på att testa ett par lättare skor också. Urvalet blev mindre, men jag fastnade snabbt för en annan Asics-sko, nämligen DS Trainer. Nu var jag tvungen att bestämma om jag skulle gå hem med ett par skor eller två. Jag behöver verkligen de stabila skorna för årets två maratonlopp, men kan det inte vara roligt med ett lätt andra par för korta kvalitetspass och en eller annan snabb asfaltsmil?
Efter en stunds funderingar med en sko av varje modell på mina fötter valde jag bort det lättare paret. Med 46 grams skillnad känns det för tillfället inte som annat än fåfänga att köpa dem, så den här gången blev det ett ekonomiskt beslut. Mina nya skor är alltså ett par Asics GT-2150, ordinarie pris 1600 kr som blev 1280 kr med rabatten avdragen.
Nu ikväll, med regnet hängande i luften, tog jag ut nyförvärvet på 8 kilometer snabbdistans. Först kändes det som att jag hade stora monster på fötterna, men det gjorde inte ont någonstans. Första fyra gick på 15:45. Skorna kändes väldigt varma. Jag tyckte tempot var tufft och sprang därför lugnare på andra halvan, men ändå snabbare än mitt normaltempo och med en spurt på slutet. De nya skorna klarade sig utan anmärkning, och 32:25 är – som en liten bonus – min bästa tid på Hälsans stig i Hökarängen.
Jag är i stort behov av nya skor och tänkte använda erbjudandet för åtminstone ett par. Förutom det vanliga stabila paret är jag nyfiken på både lättare skor och mer terrängvänliga sådana (samt solglasögon, långa tights, en liten ryggsäck - listan kan göras lång).
Proceduren började med att jag fick springa med en neutral sko för att se hur fel det såg ut och därefter enbart skor anpassade för överpronering. Den första uppenbarelsen var att skor i storlek 8 eller 8,5 inte funkar. Mina senaste skor har varit i de storlekarna, men nu tycks det vara 9 som gäller oavsett modell (vilket översätts till 42,5 på den europeiska storleksskalan).
Hade jag inte varit en idiot så hade jag sett till att kunna visa en video
från löpbandet, men här är åtminstone några av de skor jag provade.
Jag håller inte fast vid något speciellt märke utan har tidigare sprungit i Adidas, Asics, Nike och Brooks. Jag väljer efter hur skorna känns och hur min överpronering ser ut på videon från löpbandet. Att köra på samma modell som jag haft tidigare brukar inte funka när det gäller den senare punkten. Jag provade och provsprang därför flera olika skor, och till slut fanns det egentligen bara ett alternativ och det var Asics GT-2150.
Nu var jag ju nyfiken på att testa ett par lättare skor också. Urvalet blev mindre, men jag fastnade snabbt för en annan Asics-sko, nämligen DS Trainer. Nu var jag tvungen att bestämma om jag skulle gå hem med ett par skor eller två. Jag behöver verkligen de stabila skorna för årets två maratonlopp, men kan det inte vara roligt med ett lätt andra par för korta kvalitetspass och en eller annan snabb asfaltsmil?
Butikens våg visade 292 g för DS Trainer och 338 g för GT-2150.
Efter en stunds funderingar med en sko av varje modell på mina fötter valde jag bort det lättare paret. Med 46 grams skillnad känns det för tillfället inte som annat än fåfänga att köpa dem, så den här gången blev det ett ekonomiskt beslut. Mina nya skor är alltså ett par Asics GT-2150, ordinarie pris 1600 kr som blev 1280 kr med rabatten avdragen.
Nu ikväll, med regnet hängande i luften, tog jag ut nyförvärvet på 8 kilometer snabbdistans. Först kändes det som att jag hade stora monster på fötterna, men det gjorde inte ont någonstans. Första fyra gick på 15:45. Skorna kändes väldigt varma. Jag tyckte tempot var tufft och sprang därför lugnare på andra halvan, men ändå snabbare än mitt normaltempo och med en spurt på slutet. De nya skorna klarade sig utan anmärkning, och 32:25 är – som en liten bonus – min bästa tid på Hälsans stig i Hökarängen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)