Turist i eget spår (381 dagar)

På annandagens förmiddag sprang jag samma runda med hunden som på julaftons morgon. En hel del träd hade fallit under natten, några rakt över spåret. Jag gjorde mentala anteckningar och har för avsikt att göra en felanmälan enligt instruktionen på spårkartan.

Den nya spårkartan, ja. Det som tidigare hette Björkhagsslingan är nu Björkhagsspåret. Markeringarna är gulvita istället för röda, samtidigt som det tidigare gulmarkerade Kärrtorpsspåret tycks ha tagit över de röda markeringarna. Björkhagsslingan finns fortfarande, men är något annat. Det kommer att ta ett tag innan man vänjer sig.

Allt på kartan (men fel på Garmin)

Det finns en spårkarta precis utanför mitt nya hem (som jag kallar K22 med anledning av adressen) där jag startar nästan alla mina rundor sedan drygt två månader tillbaka. I söndags bestämde jag mig för att springa samtliga motionsspår som är markerade på den kartan.

Jag var fortfarande seg efter min tvåveckors förkylning, så det var i mycket lugnt tempo jag följde Björkhagsslingan i riktning mot Hellas, elljusspåret upp mot Hästhagen och efter att ha passerat Hellasgården sprang vidare på det gulmarkerade femkilometersspåret.

Ett par kilometer in på det gula spåret blev jag omsprungen, något jag inte är van vid när jag är ute på träningsrundor. Jag valde att se det som välkommen draghjälp och hakade på killen och hans femminuterstempo. Det höll i ungefär en kilometer innan jag var tvungen att släppa honom i en jobbig backe. Det hade varit intressant att se lite pulsdata från den situationen, men jag sprang utan pulsband.

Jag kunde lika gärna sprungit utan GPS också, för Garmin och jag är inte överens om hur jag sprang resten av rundan. Samma väg tillbaka från Hellas mot Björkhagsslingan ser ut att vara något annat, och efter Kärrtorpsrundan blir det helt åt... Dammtorpssjön! Det ser ut som att jag avslutade med ett dopp.

Det här är inte hur jag sprang. Inzoomat ser det ännu värre ut.

I själva verket fortsatte jag på Björkhagsslingan, sprang förbi K22 och gjorde ett varv på Hammarbyrundan innan jag återvände hem. Klockan visade en tiominuterskilometer mot slutet innan det blev bara streck på tempot i några sekunder. Vid avslutad löpning tyckte jag att 15 kilometer verkade lite kort på nästan en och en halv timme.

När jag kollade passet på Garmin Connect efteråt blev jag både förvånad och irriterad. Vad fan hände här?

Följer spår och kollar kartor

Jag är faktiskt inte lika inaktiv som bloggaktiviteten antyder, för jag har varit väldigt nyfiken på mitt nya närområde. Skogen! Det är kärlek vid vart och vartannat ögonkast — hade jag inte varit tvungen att åka till jobbet så hade jag nog varit ute i skogen hela dagarna.

Nu har jag fått nöja mig med korta löprundor på utvalda kvällar. Vid de något längre turerna har jag gärna sprungit bort till Hellas. Spåren där är både längre och mer inspirerande än de korta slingorna runt Björkhagen. Tur att det bara är tre kilometer till Hellasgården.

En kombination av Björkhagsslingan, Sörmlandsleden, Hellas gula spår samt Hellas elljusspår.

När jag ska springa brukar jag alltid stå och kolla på spårkartan vid K22 medan klockan söker kontakt med satelliterna. Sedan blir det inte alltid så att jag springer som jag först har tänkt, men för varje gång lär jag känna skogen lite bättre. Det har även blivit en hel del avstickare från de markerade spåren...

Lokalkännedom

Den senaste veckan har jag haft svårt att komma ut i hyfsad tid, men jag har med anledning av detta lärt mig åtminstone en sak: de närmaste elljusspåren (Hammarbyrundan, större delen av Björkhagsslingan och anslutningen förbi K22) släcks så sent som fem i elva, medan Kärrtorpsspåret släcks någon gång mellan tio och halv elva.

I tisdags utnyttjade jag de generösa ljustiderna genom att ge mig ut först kvart över tio. Jag sprang från K22 (hemma) ett par hundra meter bort till den rödmarkerade Björkhagsslingan och följde sedan den till att jag var tillbaka till utgångspunkten.

Björkhagsslingan (från K22).

En del av Björkhagsslingan sammanfaller med Kärrtorpsspåret och egentligen hade jag tänkt springa den rundan också, men där hade ljuset redan släckts. Jag valde därför att nöja mig med att fullfölja Björkhagsslingan och sedan springa hem, en blygsam kvällsjogg på mindre än 3,5 kilometer.

I torsdags kväll kom jag ut lite efter halv tio och bestämde mig för att springa två varv på det 2600 meter långa Kärrtorpsspåret och kanske få reda på när det är ”lights out”. Som jag sprang blev det ungefär 700 meter dit, men trots att jag höll ett ganska lågt tempo och klockan hann passera tio så slapp jag springa i mörker.

Två varv på Kärrtorpsspåret (från K22).

Även idag blev det en massa ”jag ska bara” så att jag inte kom ut på något långpass med solen som belysning. Att springa fram till midnatt känns heller inte särskilt lockande, så det får bli en annan lösning.

175

Tanken var att vi skulle starta tidigt. Åka med tunnelbana, pendeltåg och buss för att ta oss till Tyresta by. Sedan springa etapp 3 och etapp 2 av Sörmlandsleden (i den ordningen) på totalt 18 kilometer och därefter åka hem med buss från Älta.

Men eftersom jag inte svarade i telefon på morgonen trodde min löparkamrat att jag inte hade hunnit hämta mig från gårdagens öl-, vin- och whiskyintag. Resplanerna föll därmed och vi tvingades tänka om. Den enklare lösningen blev att ses i Björkhagen och springa etapp 1, först åt ena hållet och sedan det andra likt jag sprang i onsdags. Det var inte ett dåligt beslut.

Jag hade rycksäck igen för att ha plats för överdragskläder, den smurfdricka jag fick i lördags och lite jordnötter. Jag tog av mig jackan redan vid Björkhagens golfklubb och långbyxorna när vi nått fram till etappslutet efter drygt 49 minuters löpning. Jag skulle säga att det var perfekt väder att springa i.

Lika lång väg tillbaka.

Sörmlandsledens första etapp är ungefär lika krävande på båda hållen, men det tog någon minut längre att springa tillbaka. Efter återkomsten till Björkhagen cyklade ena halvan av sällskapet hem, men undertecknad önskade lite fler kilometer och minuter för att kunna kalla arrangemanget för långpass. Nackareservatets löpslingor har ju fått en fin upprustning – och idag råkade till och med vara årsdagen av invigningen.

Efter en liten paus valde jag att springa två varv på den rödmarkerade Björkhagsslingan som enligt kartan skulle vara 2800 meter. Det fanns tydliga markeringar var hundrade meter, och jag höll ungefär femminuterstempo (första varvet på 15:09, andra på 14:39). Men verkligheten såg inte riktigt ut som på kartan och markeringen för 2800 meter satt en bra bit innan start/målstolparna. Mystiskt. Någon som vet vad som gäller?

---

Uppdatering 2010-07-03:
Björkhagsslingan uppges vara 3050 meter. Totala sträckan för dagen blev alltså 22,1 kilometer.