onsdag 3 november 2010

4

Inte så långt efter att jag började springa en massa lopp började jag irritera mig på siffran 4. Jag sprang milen på fyrtio-nånting minuter, halvmaran på en-och-fyrtio-nånting, och första maran 2004 tog mig över fyra timmar att fullfölja. Redan året efter klarade jag sub4 på Stockholm Marathon, men fyran har envist fortsatt att förfölja mig genom åren.
4.23.43 Stockholm Marathon 2004
3.57.26 Stockholm Marathon 2005
3.49.02 Stockholm Marathon 2006
3.48.32 NYC Marathon 2006
4.19.18 Stockholm Marathon 2007
3.45.21 Stockholm Marathon 2008
3.54.54 Stockholm Marathon 2009
3.24.33 Stockholm Marathon 2010
Att göra halvmaran under 1:40 visade sig i mitt fall vara betydligt enklare än att klara maran under 3:40. Det svåraste var förstås sub40 på milen. Jag trodde faktiskt att den fyran skulle hålla mig följe för all framtid. För mindre än två månader sedan fick jag ändå bort den med 39:59 på Kistaloppet – och sedan lyckades jag hålla den borta med 38:58 på Hässelbyloppet (som jag nästan alltid sprungit på 44 minuter).

Nu är det mindre än 4 dygn kvar till min målgång i New York City Marathon. Jag skulle verkligen uppskatta en sluttid utan fyror (utan att för den skull behöva gå över 5 timmar). Tro nu inte att jag är missnöjd med mitt senaste resultat i Stockholm Marathon bara för att en fyra finns med bland siffrorna i sluttiden! Om jag går under 3:30 på söndag så är jag nöjd med vilken tid som helst.

I morse skulle jag möta Erik och Fredrik kl 08:00 för en lätt jogg i Central Park. Jag var tyvärr sen efter ett misstag i tunnelbanan och en improviserad 20 minuters språngmarsch, men de väntade på mig med en förlåtande attityd. Från 89:e gatan följde vi de flaggor som markerar maratonbanan.


Till skillnad från när jag sprang Poland Spring Marathon Kickoff i söndags sprang vi nu precis som vi kommer att göra på söndag – ut ur parken på 59:e gatan och tillbaka in i parken igen vid Columbus Circle. Det är nog tidigast här jag kommer att lägga in en spurt om jag har krafter kvar efter drygt 4 mil. Idag joggade vi förbi tomma läktare. Four days ropade en mötande man när vi just inbillat oss att det bara var några meter kvar till mållinjen.

Temperaturen var småkyliga 40F (4 grader Celsius) när klockan var 08:40 och jag gåendes tog mig till tunnelbanan vid Columbus Circle. Jag har fortfarande den där förväntansfulla lyckokänslan varenda gång jag är i den här delen av parken.

4 kommentarer:

  1. Är du nummermystiker, din jävel?!

    SvaraRadera
  2. Tack för turen! Börjar bli rejält pirrigt nu. Håller med om idén kring vädret. Hellre kallt och torrt än varmare och regn. Fick tag på de där fina Asicsvantarna med stadsdelarna skrivna på fingrarna. De kommer väl till pass på söndag.
    Lycka till Morgan och tack för all inspiration längs vägen.

    SvaraRadera
  3. Tack själv! Idag var det inte lika roligt att springa i parken. Blött och kallt. Det får mig att fundera lite extra över klädseln på söndag.

    Lycka till, Erik! Spring inte med de nya vantarna som karta! Och skulle du se min rygg vid något tillfälle – slå¨av på takten och njut av omgivningen!

    SvaraRadera