55

Jag hade tankar på att bryta i lördags, men jag härdade ut och sprang mina utlovade 21 098 meter. Jag har aldrig brutit ett lopp, så det ska nog mer till än lite trötthet och magont för att jag ska kliva av.

Från officiellt håll meddelas att årets upplaga av Stockholm Halvmarathon fullföljdes av 9425 personer. Det betyder att 312 av de 9737 startande valde att bryta, eller ungefär var 31:e deltagare. Jag vet inte vad som är normalt, men jag tycker nog inte att det är en anmärkningsvärt hög siffra med tanke på att en halvmara är en ganska tuff utmaning jämfört med till exempel Midnattsloppet eller Tjejmilen.

Det som får mig att fundera är istället skillnaden mellan antalet anmälda och antalet startande. Av de 13513 anmälda kom alltså 3776 personer inte ens till start. Det är nästan 28 procents bortfall. Först tycker jag att det låter mycket, men sedan ägnar jag mig åt lite självrannsakan.

Av de åtta gånger jag anmält mig till Stockholm Halvmarathon (tidigare under namnet S:t Eriksloppet) har jag avstått start vid två tillfällen. Det blir 25 procents bortfall, och min egen krasslighet dessa år räcker då som förklaring. Men samtidigt vill jag framhålla att detta är de enda två gånger jag betalat för ett lopp som jag sedan inte startat i.

Det blev luckor i medaljsamlingen 2005 och 2009.