Idag lyckades jag åstadkomma något som varit nästan lika svårt att få till som sub40 på milen. Jag sprang en tidig morgonrunda.
Det var inte tidigare än att gatubelysningen hann släckas precis innan jag nådde min första kilometermarkering, men ändå tillräckligt tidigt för att jag skulle få uppleva lugnet före morgonrusningen. Om jag bortser från biltrafiken så såg jag till en början fler fyrbenta än tvåbenta varelser – bland annat tre rådjur som bara stod och stirrade tills jag kom innanför deras personliga sfär, vilket visade sig vara så lite som två meter.
Jag lät min sömniga kropp bestämma tempot. När jag nådde Hökarängen (efter att ha avverkat hälften av Hälsans stig) var det betydligt mer liv och rörelse i omgivningarna. Jag gissar att brytpunkten ligger ungefär vid 06:30. Om man vill slippa avgaslukt och morgonzombies bör man alltså ge sig ut före klockan sex.
Tillbaka vid utgångspunkten i Gubbängen stannade jag klockan på 39:43, mycket jämnt fördelat över rundans 8 kilometer. Det är det tänkta tempot för både Lidingöloppet och NYC Marathon.
Morgonjogg är faktiskt hårdare än milen sub40! Speciellt om det sker innan 06:00. :-)
SvaraRaderaVisst är det fint med morgonspring. För min egen del blir det sällan eftersom jag skulle behöva stiga upp före fem för att hinna med det innan allt det andra – frukostbestyr, dagis, hoja till jobbet, jobba … – tar vid. Att jag dessutom är stel som en spettekaka och helt dum i huvudet ett par timmar efter uppvaknandet gör det inte bättre.
SvaraRaderaGrattis till dig som kan.
Tobias: Joggen i sig är inte speciellt jobbig. Det är vägen till beslut från det att man slagit upp ögonen som brukar sluta med DNS. Förresten blev starttiden närmare 06:20 idag.
SvaraRaderaM: Jag vill inte påstå att jag kände mig speciellt klyftig i morse. Men det var skönt att inte behöva vara på jobbet klockan åtta.