söndag 25 april 2010

196

Sentrumsløpet firade i år att det var det 30:e loppet. Jag märkte inga större skillnader mot mina sex senaste års deltagande, förutom att det var fler som sprang och att vi fick en reflexväst storlek M. Jag tycker verkligen om Sentrumsløpet, men det här är några saker norrmännen kan göra bättre under kommande år:
Startlappsutdelningen bör erbjuda mer! Allt som finns nu är lite reklamfolders och väldigt begränsat med löparutrustning till priser som inte imponerar.

Skicka med en klisterremsa om man ska använda ChampionChip! Man ska inte behöva snöra upp halva skon för att sätta fast och ta bort chipet.

Var tydligare med att deltagarna ska stå i rätt startgrupp! Om man låter folk göra som de vill så är det nästan meningslöst att göra en indelning.

Mellantider för varje kilometer! Att bara registrera mellantid vid 5 kilometer är lite snålt. Så sent som förra året gavs mellantider varje kilometer.

Ge löparna valuta för anmälningsavgiften eller sänk den! För ca 400 SEK får man utöver medaljen inte mycket mer än en banan och lite sportdryck.
Om jag ska säga något mer om min egen insats i gårdagens lopp så är det att jag inte ska fega ur så som jag gjorde och nästan alltid gör. Jag har tyvärr svårt att ge 100 procent. Jag vet inte hur mycket jag ger nu, men jag borde ha så mycket vinnarskalle att jag kan ge lite extra åtminstone på upploppet när jag sett att jag har en någorlunda bra tid på gång.

Nu har jag lämnat Oslo för den här gången, men jag återvänder självklart för nästa upplaga av Sentrumsløpet.

Jag tog det lugnt. De måste mena Martin Kellerman och hans vänner.

2 kommentarer:

  1. Jag blir lite fundersam över skiljetecknen där. Nu är jag ingen specialist på norska – sanningen att säga kan jag knappt läsa språket – men att ha ett semikolon där skulle man knappast på svenska i alla fall; är det riktigt är det imponerande att klottraren har brukat det.

    Mindre imponerande är att Klasse eller Rippo eller vem det nu är har petat dit två frågetecken efter sitt svar. Det är på svenska och det är uppåt väggarna.

    Välkommen hem, som Peter LeMarc skulle ha sagt.

    SvaraRadera
  2. Tack; det gör mig glad - även om jag inte är med på Peter LeMarc-referensen??

    SvaraRadera