192

Expertråd och galna kenyaner! Nervöst fummel och andnöd! Spring för livet i Lill-Jansskojen! Det gäller att väcka intresse redan i inledningen så att man inte tappar läsare. Igår kväll var jag på löparträff. Jogg.se hade i samarbete med Craft och Löplabbet bjudit in sina medlemmar till en föreläsning med Ulf Friberg i Löplabbets Kungsgatan-butik och gemensam träning i Lill-Jansskogen efteråt. Mellan 20 och 30 löpar-waanabees nappade på gratiserbjudandet.

Ulf Friberg är tränare på elitnivå. Mycket av det han pratar om är okänt för mig, både vad gäller träning och namn på olika elitlöpare. Det beror väl mest på att jag aldrig varit särskilt sportintresserad eller ägnat mig åt seriös träning av något slag, men nu lyssnar jag intresserat. Ulf Friberg presenterar sig själv och sin bakgrund, ger definitioner av olika sorters löpträning, berättar anekdoter och dråpliga kenyanhistorier samt svarar på åhörarnas frågor.

Alla får var sin vattenflaska (till den ständigt växande samligen) i pausen mellan föreläsning och träning. Utanför faller det några regndroppar. I lugnt tempo joggar vi förbi Stureplan och Stadion till ett hörn av Lill-Jansskogen – Klappjakten tror jag man kallar platsen – där vi ska springa intervaller. Men först blir det löpskolning med Jonas Legernes, ett antal små övningar för att stärka muskler och främja löptekniken.

Jag har trott mig ha åtminstone genomsnittlig kroppskontroll och koordinationsförmåga. Men ett par av de olika övningarna har jag svårt att utföra på rätt sätt. Jag känner mig otroligt klumpig, och när löpskolningen är över så är jag helt slut. Jag inser att jag under mina ansträngningar att göra rätt har hållit andan, glömt bort att andas normalt.

Vi ska springa intervaller, 2x(5-3-1min) med 2-1-1-vila. Det innebär att springa i högt tempo under 5 minuter, vila 2 minuter, springa 3 minuter, vila 1 minut, springa 1 minut och sedan repetera hela serien. Vi blir tillsagda att inte gå ut för hårt – det är bättre att den andra serien går snabbare än den första.

När vi kör igång tar det inte lång tid förrän jag bara har ett par killar framför mig. Jag tänker att jag borde kunna hålla tävlingsfart, det rör sig ju bara om en dryg kilometer, så jag ligger kvar där. Efter ett tag känns det dock riktigt ansträngande, och jag inser att jag har inlett för snabbt. På den efterföljande treminutaren tar jag det därför ganska lugnt, och på de följande intervallerna finner jag min plats några gubbar längre bak i fältet.

Under den sista minuten drar jag upp tempot igen. I en minut kan jag ge järnet när jag vet att det inte blir något mer efteråt. Sedan samlar vi ihop oss en sista gång och tackar Ulf Friberg innan vi lugnt joggar tillbaka mot stan. Jag känner att benen fått sig en ordentlig omgång. Det lätta regnet känns inte det minsta besvärande, men i väntan på tunnelbanan hinner jag bli kall och när jag väl kommit till Gubbängen så fryser jag.

Jag känner mig mycket nöjd med hela arrangemanget. Jag har genomfört mitt första riktiga intervallpass och jag är inte rädd för att närvara på fler löparträffar om sådana skulle dyka upp. Det har gått många år sedan grundskolans gymnastik/idrott, och det är hög tid att jag lämnar det där motståndet bakom mig.