#381: Twin Peaks

Hösten och vintern för snart sju år sedan satte jag nytt personbästa på milen, maran och halvmaran. Det började med att jag sprang under 40 på Kistaloppet med minsta möjliga marginal och några veckor senare gjorde 38:58 på Hässelbyloppet. I november 2010 sprang jag NYC Marathon på 3:19:29 och i februari 2011 sprang jag Mitja Marató de Barcelona på 1:27:48. Tiderna på milen och halvmaran är fortfarande mina bästa, tiden på maran är jag glad om jag slår igen.

Jag tyckte att jag nådde en ny topp 2015, då jag åter var under 40 på milen i Sentrumsløpet, under 90 på Nacka Halvmaraton och sedan sprang på nytt personbästa både i Stockholm Marathon och Berlin Marathon, vilket också är mitt nuvarande personbästa. Både första toppen 2010-2011 och den andra 2015 föregicks av perioder då jag inte arbetade särskilt mycket, vilket troligen inte kommer att upprepas innan jag låter pensionera mig.

#250: Ett minne från Sentrumsløpet

Idag springer en vän till mig Sentrumsløpet i Oslo. Hoppas att han får en lika fin upplevelse som jag alltid brukar ha. Jag har tidigare sprungit loppet 12 gånger, varje år 2004-2015. Traditionen bröts när jag förra året istället åkte till Kanada och sprang Vancouver Marathon.

Jag slutade på topp när jag sprang Sentrumsløpet för två år sedan. Tiden på milen blev 39:51, vilket var första gången under 40 på det loppet och enda gången jag varit under 40 de senaste 4,5 åren.

Glad som en gulebøj efter 39:51 på Sentrumsløpet 2015.

#54: Anmäld till Midnattsloppet

Ikväll anmälde jag mig till Midnattsloppet i Stockholm. Det blir trettonde året i rad som jag springer. Jag skickade med en länk till mitt resultat i Sentrumsløpet med hopp om att få stå i startgrupp 1B istället för 1C. På anmälningssidan ser det dock ut som att platserna i 1B redan är slut. I värsta fall får jag väl ställa mig långt fram i 1C och hoppas på att det inte blir alltför jobbigt att ta sig fram.

#43: Sentrumsløpet 2015 på 39:51

Förberedelserna under det sista dygnet kunde verkligen ha varit bättre. Att jag släckte lampan närmare ett på natten och inte sov så mycket som jag borde kanske inte gjorde så mycket som att jag vaknade med en lätt baksmälla. Några timmar med huvudvärk var nu inte så farligt. Värre ändå var att en mycket stor hotellfrukost som avslutades först framåt 10 innebar en sen lunch som serverades drygt 90 minuter innan start. Det mesta av den pastan hamnade i en frigolitlåda att ta med. Men ändå – bokstavligen en klump i magen.

Tidigare år har jag alltid bott hos vänner när jag är i Oslo. Den här gången hade vi använt mina flygpoäng till att boka hotell i två nätter, bara fem minuters gångväg från start och mål. Jag lämnade hotellrummet 20 minuter innan start. Det regnade inte längre, men det blev några kyliga minuter i bara shorts och kortärmat. Åtta minuter innan start gick jag in i fållan där det genast blev varmare. Det tog oroväckande lång tid för klockan att få satellitkontakt. Utan klocka hade jag inte klarat att springa strategiskt mot målet för dagen.

Utsikten vid både start och mål. Här med sol, dagen efter.

Plötsligt kom startskottet och jag chockade den oförberedda kroppen med att springa uppför en gata med kullersten och den brantare backen med grus. Efter drygt 500 meter närmade jag mig krönet bredvid slottet, redan helt slut av ansträngningen. Sedan blev det trångt ett tag, trängre än jag minns att det brukar vara. Trängseln varade längre också. Jag försökte hålla rätt tempo utan att kolla på klockan annat än vid kilometermarkeringarna. Det funkade bra – strax under fyra minuter kilometer för kilometer, lite över fyra minuter när det varit backigt och jobbigt (tendens till håll).

Det kändes trots allt som att det skulle vara möjligt att nå mitt mål. De tuffare partierna låg bakom mig, trängseln lättade och de fysiska besvären var överkomliga. Med tre kilometer kvar snittade jag fortfarande fyra minuter och bestämde mig för att jag skulle klara sub 40. Ännu en kilometer på fyra minuter och jag tyckte att det fanns krafter till en spurt. Fortfarande vid nio kilometer fanns det ingen marginal, men gott hopp om att avsluta snabbt. Sista backen innan man ser målet gick också bra. En extra koll på klockan visade inga överraskningar, men nu var det nerför och inget att förlora.

Det blev ingen mäktig spurt, men snabb nog för att det inte skulle råda några tvivel om utgången. Jag hade åtskilliga sekunder upp till 40 minuter på min egen klocka och brydde mig i det fallet inte om detaljer. Det blev varken känslostorm eller fysisk kollaps efter målgång, bara fokus på att ta sig igenom utdelningsstationerna (medalj, vatten, sportdryck och banan) och ta sig till den överenskomna mötesplatsen. Först när jag var tillbaka på hotellet kollade jag det officiella resultatet.

Resultatet enligt appen.

Efter Sentrumsløpet förra året var jag nöjd med att ha sprungit under min egen ålder, alltså under 41 minuter vid en ålder på 41 år. Efter årets upplaga av Sentrumsløpet gläds jag mycket mer åt att ännu en gång – och vid något högre ålder – ha sprungit milen under 40 minuter. Det ska bli spännande att se hur långt in i framtiden jag kan upprepa den bedriften.

#42: Milen sub 40 på Sentrumsløpet

Trots en rätt dålig uppladdning blev det ett väl genomfört lopp idag. Under 40 på milen har jag faktiskt bara sprungit tre gånger tidigare, men inte sedan 2012 och aldrig tidigare på Sentrumsløpet.

Med et smil som en gulebøj.

Hårda fakta från loppet finns på Garmin connect. En längre rapport skriver jag på tåget hem imorgon, för nu ska det firas! Hoppas att ni också får en trevlig lördagkväll!

#41: Kvällen före Sentrumsløpet

När starten går först 16:00 så blir det mindre viktigt vad man gör kvällen innan. Så nu har klockan passerat midnatt och jag är trött och lätt berusad. Förhoppningsvis är det inget som inte en god natts sömn och en hotellfrukost kan råda bot på.

Sentrumsløpet i Oslo med skyline från Chicago.

Man får inte glömma att traditionen att åka till Oslo en gång om året främst handlar om att besöka vänner och blott i andra hand om att springa Sentrumsløpet.

#40: Mina tidigare resultat i Sentrumsløpet

Det blir tolfte året i rad som jag springer Sentrumsløpet i Oslo. Jag tänkte att jag skulle leta upp mina tidigare resultat, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Vissa av resultaten finns inte att hitta på internet, samtidigt som mina egna anteckningar har visat sig bristfälliga. Det här är förhoppningsvis en korrekt sammanställning:

Sentrumsløpet 2004: 45:34
Sentrumsløpet 2005: 44:45?
Sentrumsløpet 2006: 43:46?
Sentrumsløpet 2007: 42:38
Sentrumsløpet 2008: 41:14
Sentrumsløpet 2009: 41:06
Sentrumsløpet 2010: 41:10
Sentrumsløpet 2011: 41:09
Sentrumsløpet 2012: 40:55
Sentrumsløpet 2013: 41:23
Sentrumsløpet 2014: 40:56

Det jag tycker är anmärkningsvärt är att jag de första åren förbättrade mitt resultat med ungefär en minut per år, men sedan har sprungit på i stort sett samma tid de senaste sju åren. Det ska bli intressant att se om jag fortsätter att springa i mål på ungefär 41 minuter eller om jag lyckas trimma tiden något innan resultatkurvan vänder åt andra hållet (vilket den ofrånkomligen kommer att göra om jag fortsätter att springa loppet de kommande åren).

#39: Startgrupp 1 i Sentrumsløpet

I ett mail från Sentrumsløpet i torsdags fick jag mitt startnummer i loppet – 842. I ett annat mail dagen efter fick jag veta att jag tillhör startgrupp 1. Det känns lite lyxigt. Utifrån mina egna erfarenheter från loppet så finns det fler snabba norrmän än vad vad det finns snabba svenskar här hemma, så jag har fått äran att springa i en snabb skara.

Förra året sprang 520 herrar i mål på en tid under 40 minuter i Sentrumsløpet. Det fanns 4805 herrar i resultatlistan. Som jämförelse kan nämnas att endast 439 herrar gjorde sub 40 i Midnattsloppet i Stockholm förra året, fast då med 17492 herrar  i resultatlistan. Hässelbyloppet ståtar dock med bättre siffror, så många som 441 herrar av så få som 2982 i resultatlistan klarade sub 40, men det anses väl också vara Sveriges snabbaste motionslopp på distansen.

Sentrumsløpet har en del backar och har vissa år haft en bitvis knixig bana. Loppet ligger också tidigt på säsongen, vilket åtminstone för min del är en nackdel då jag oftast sprungit mindre under vintern. Trots detta brukar jag prestera ganska väl på Sentrumsløpet, men mer om det imorgon.

#37: Veckan med Sentrumsløpet

När jag snackade löpträning med mitt oväntade sällskap på söndagens pass så var vi överens om att det var svårt att träna för både millopp (snabbt) och maratonlopp (långt) samtidigt. Nu inser jag att jag egentligen inte tränat för varken det ena eller det andra. Man kan väl säga att jag möjligen har tränat på att träna (oftare).

Uppladdning inför lördagens millopp finns det inte mycket tid för. Jag försöker fortsätta som vanligt med att ta de tillfällen jag får. I eftermiddagssolen stoppade jag därför in fem mycket lugna kilometer i skogen. Förhoppningsvis får jag ytterligare ett tillfälle att springa innan tåget går till Oslo (och då menar jag inte att springa till tåget).

#25: Målet med milen

Jag har uttryckt en del oro kring min förmåga att springa snabbt i flera av de senaste inläggen. En av de främsta anledningarna är att jag vill ha en sub 40-tid på milen som merit när jag anmäler mig till Midnattsloppet. Nu ser det i och för sig ändå ut som att det inte finns några platser kvar i de främre startgrupperna, och då får jag i vilket fall starta i 1C.

Annars är första chansen på mildistansen Sentrumsløpet om drygt två veckor. Det brukar gå bra i Oslo, men nära att gå under 40 minuter har jag ännu inte varit. En och en halv månad senare, i mitten av juni, får jag en ny chans i Duvnäsloppet som inte heller är en speciellt snabb bana, men då har åtminstone löparsäsongen kommit igång på allvar.

Allt syftar till att jag vill ha bästa möjliga förutsättningar att en gång för alla göra upp med Midnattsloppet i Stockholm och springa det under 40 minuter. Som bäst har jag sprungit det på 40:03. Trettonde gången gillt?

#22: Vad är snabbdistans?

Med en timme kvar till att vi skulle bevista ett dop gav jag mig ut för att springa Björkhagsspåret i högt tempo. Motiverande för mig, men inte helt uppskattat i den andra halvan av hushållet. Nu blev det bara 3,48 kilometer på 15:18, så jag hann duscha också.

Jag är lite osäker på om jag kan springa snabbt för tillfället. Mitt första lopp i år, 10 kilometer långa Sentrumsløpet i Oslo, är mindre än tre veckor bort. Då funkar det kanske inte att kuta tre mil i veckan i femminuterstempo som enda träning.

Snabbdistans då. Kan man kalla dagens runda snabbdistans? Jag är lite osäker på definitionen, så jag googlade och läste lite om det. Att springa några sekunder över tävlingstempot på milen var det ju inte tal om. Snabbare än prattempo, jovisst, men ändå inte ens det tempo jag bör ha på en halvmara.

Nu borde jag kanske bedöma min hastighet på ett flackare avsnitt, men det känns inte som att jag skulle kapa 20 sekunder per kilometer på det sättet. Kanske är det dags att inviga våren med att springa på bana igen. Intervaller är lättare att definiera än snabbdistans.

190: SubAge på milen vid Sentrumsløpet

Jag har sprungit sub 40 flera gånger, till och med varit under 39 minuter en gång. Men då var jag yngre. Yngre än 40 och yngre än 39. Nu har jag passerat både 40 och 41. Att springa så snabbt nu skulle innebära att jag var snabbare än min ålder på milen.

Idag klarade jag just det. 41 år gammal sprang jag Sentrumsløpet i Oslo på 40:56. Inte något nytt personligt rekord på varken sträckan eller det loppet, men för första gången under min ålder på milen. Jag är mycket nöjd.

Kostnader för att springa 2013 (9 dagar)

Det har bara gått en dag av 2013, men jag har redan lagt ut 2 751 kronor genom att anmäla mig till olika lopp som jag ska springa det här året. Lite mer specifikt så handlar det om fem olika lopp (och försäkringen Startklar) som jag har förbetalt under de senaste sju månaderna.

Stockholm Marathon är dyrast med sina 945 kronor, tätt följt av Berlin Marathon som kostade mig 912 kronor. Nyligen har jag också betalt 374 kronor för Sentrumsløpet, 380 kronor för Midnattsloppet och 245,62 för Mitja Marató de Barcelona som står närmast på schemat.

Mellandagsrea (13 dagar)

Det är inte många dagar kvar på året. Jag passar som vanligt på att anmäla mig till lopp innan avgiften höjs. När det gäller Sentrumsløpet är det dyrt nog ändå – NOK 370,37.

Resor och lopp (38 dagar)

Vi står i begrepp att köpa en utlandsresa. Det är den första av ganska många under nästa år. Jag funderade lite på hur många av dessa resor som är löpningsrelaterade (minst tre) och blev plötsligt osäker på vilka lopp jag egentligen har anmält mig till.

Berlin Marathon är fixat. Jag var tillräckligt snabb för att få en plats innan platserna tog slut, även om jag inte var tillräckligt snabb för att få en av de billigaste platserna.

Halvmaran i Barcelona återstår att fixa. Anmälningtakten i detta lopp är betydligt lugnare, så det är nog ingen fara.

Senrumsløpet i Oslo ser jag inte ut att vara anmäld till, och jag förstår inte varför. Det här loppet ska jag helt säkert springa, men ändå har jag missat den första avgiftshöjningen.

Till Berlin och Barcelona ska det bestämmas resdatum och boende också. En sak i taget, men så snart jag har en ledig timme eller två så ska jag gå till botten med det här.

Milen 2012 (79 dagar)

Tio dagar efter Hässelbyloppet vill jag ännu en gång glädjas lite över mina resultat på milen i år.

Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21
Hässelbyloppet 39:57

Hoppas att det håller i sig. Nästa år betyder sub 40 lite mer än vad det gjorde i år.

Värdet av traditioner (101 dagar)

Jag ser framåt. Idag öppnade anmälan till Sentrumsløpet i Oslo 27 april. Om man anmäler sig inom två veckor kostar det ”bara” 335 norska kronor, vilket är ungefär 385 svenska. Det är det dyraste milloppet jag springer, men det är också den finaste traditionen. Jag längtar redan.

Ett par bilder från tidigare målgångar i Oslo.

Ett par lopp till våren (113 dagar)

När jag igår kväll kollade datum för nästa års lopp så saknade jag bara information om Sentrumsløpet. Det datumet gick norrmännen ut och berättade om idag. Sista lördagen i april kommer jag att springa en mil i Oslo.

Som jag skrev igår så vill jag gärna också springa några halvmaror nästa år, så jag kollade direkt hur Kungsholmen runt låg i förhållande till Sentrumsløpet. Att det ligger en vecka senare, första lördagen i maj, gör att jag förmodligen kommer att springa. Bara minuter efter att jag varit inne på hemsidan fick jag ett mejl med en inbjudan. Ett tecken!

Milen (118 dagar)

För mer än två år sedan brukade jag säga att jag tyckte att milen var för kort. Jag hade tröttnat lite på distansen eftersom jag var tvungen att springa på max under hela loppet för att kunna fortsätta att springa på nytt personbästa.

Jag fortsatte förstås att springa de millopp jag alltid springer, Sentrumsløpet på våren och Midnattsloppet i slutet av sommaren. Sedan anmälde jag mig för skojs skull till det nystartade Kistaloppet och sprang sub 40 med minsta möjliga marginal. Jag kunde nästan inte tro på det själv, så jag anmälde mig till Hässelbyloppet och kapade ytterligare en minut och en sekund.

Milen 2010
Sentrumsløpet 41:10
Midnattsloppet 42:48
Kistaloppet 39:59
Hässelbyloppet 38:58

Året efter började på samma sätt som året innan. Nu var jag lite mer intresserad av distansen, men utöver en överraskande bra tid på Midnattsloppet så var det 41-minutersresultat överlag. På Kistaloppet var jag inte ens i närheten av sub 40.

Milen 2011
Sentrumsløpet 41:09
Viruddenloppet 41:43
Midnattsloppet 40:03
Kistaloppet 41:10
Sicklaloppet 40:47
Hellasloppet 42:36

Jag kan inte påstå att jag gjort något speciellt för att prestera bättre i år, men mina milresultat har varit stabila och visar en intressant trend.

Milen 2012
Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21

Frågan är nu om jag ska hoppa över Hellasloppet och istället springa Hässelbyloppet. Ja, det är faktiskt lite lockande.

Efter tävlingspremiären (256 dagar)

När jag igår hade sprungit halva Sentrumsløpet på 20 minuter tänkte jag att jag får tänka om när det gäller mitt mål att springa under 19 minuter på 5 kilometer långa Skärholmsloppet om tre veckor. I det ögonblicket kände jag att jag skulle vara fullt nöjd med en tid under 20 minuter (förutsatt att jag samtidigt är snabbare än min kollega).

Just då trodde jag också att jag i det pågående loppet skulle riskera att få en sluttid på 42 minuter. Men jag bet mig fast och höll ut, lyckades trots tröttheten nå mitt mål att för första gången springa Sentrumsløpet under 41 minuter. Förutom att jag är väldigt nöjd med 40:55 på årets första millopp, så betyder tiden att chefen bjuder på lunch.

Gårdagens förutsättningar var inte de bästa. Att jag var dåligt tränad för hastighet gjorde mig osäker på om jag skulle kunna hålla rätt tempo. Klumpen i halsen var kanske tecken på sjukdom och inte bara nervositet. Vädret var visserligen väldigt fint, men kanske lite för soligt och varmt för att jag skulle kunna prestera på topp.

När jag hade sprungit i mål och börjat gå märkte jag att det kändes trögt att andas. Jag har aldrig haft astma, men jag tänkte att det kändes som jag har fått astma beskrivet för mig. Det kändes bra i övrigt, lagom trött för att varken falla ihop eller vara missnöjd med spurten. Efter medaljen fanns det bara sportdryck och vatten, men krafterna återvände innan hungern högg till.

Direkt efter loppet hade jag ganska ont i vaderna, men dagen efter har träningsvärken än så länge varit beskedlig. Någon förkylning har heller inte brutit ut, bara antydan till täppt näsa och en något förändrad röst. Förhoppningsvis stannar det vid det så att jag kan börja träna snabbhet inför Skärholmsloppet.