När jag startade klockan idag hade jag precis blivit förbisprungen av en kille som såg ut att vara ute på ett långpass i relativt högt tempo. Jag hakade mig fast i en kilometer, sedan la jag mig framför. Jag tyckte det skulle vara synd om vi sprang åt olika håll och hoppades därför att han skulle springa om mig igen efter ett tag, vilket han dock inte gjorde innan jag valde att vika av. Som tur var vek han också av.
Efter att ha sprungit framför honom i en kilometer vände jag mig om och frågade vad han hade tänkt. Sedan höll vi sällskap och pratade under tolv kilometer. Tempot sjönk från runt 4:30 per kilometer i början till bitvis över fem minuter, men snittet på mina 14,38 kilometer blev ändå 4:47 per kilometer. Jag hade nog inte sprungit varken så långt eller så snabbt om jag inte hade haft sällskap.
Detta gjorde att veckan slutade på drygt fyra mil jämfört med tidigare veckors tre. Det är bra, för nästa vecka kommer det att bli betydligt mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar