#33: Hellasgårdens gröna spår

För en månad sedan sprang jag runt de flesta av motionsspåren häromkring i olika kombinationer för att få ihop olika distanser. I min spårinventering utelämnade jag dock Hellasgårdens gröna spår, vars terräng jag har stor respekt för och därför inte ville beträda innan all snö och is försvunnit.

Idag var det dock fin sol på förmiddagen och jag tänkte ge mig ut på en längre runda. Jag sköt på det till efter lunch då vädret var mer av apriltyp, men det gröna spåret blev det. Det var ungefär som jag mindes det, men eftersom jag trodde det hade ändrats blev jag stående när de gröna markeringarna plötsligt försvann.

Tre möjliga val då vägen korsas av Sörmlandsleden. Höger är rätt val.

När jag bestämde mig för att springa som jag gjort förr visade det sig fortfarande vara riktigt. Sedan rullade det på i makligt tempo. Hellasgårdens gröna spår är verkligen bland det finaste och mest omväxlande som finns att springa häromkring. Där spåret vänder tillbaka hade det kommit upp en del nya skyltar och pilar som lockar till vidare utforskningar i framtiden.

Skyltar som lockar till ytterligare upptäcktsfärder i området.

På tillbakavägen mötte jag en kvinna med två små hundar som skällde hysteriskt. Hon hävdade att hon precis sett en älg springa genom skogen och över vägen. Själv har jag aldrig sett älg i området, men blev ändå lite skärrad när jag hörde ljud någon minut senare.

Efter en hel del sol och en liten skvätt regn var jag tillbaka hemma igen. Jag klarade utan marginal gränsen för ett långpass – 17,5 kilometer på 1:36. Hyfsat tempo med tanke på den bitvis tuffa terrängen. Inga känningar i den onda foten heller, och inget ytterligare snedtramp.