Motionsspåren omkring där jag bor är bland de bästa jag sett och sprungit. Det känns som att jag adopterat vissa av dem och aktivt ser efter dem. Det enda jag kan sakna är ett lite längre spår eftersom de flesta av dem är ganska korta. De går dock att sätta ihop i olika kombinationer för att få längre rundor, vilket jag gjort ganska mycket mer nu i mars än tidigare. Det mesta av vintern har lämnat spåren, även om det fläckvis fortfarande funnits snö och is.
Björkhagsspåret är nog med sina tre kilometer det finaste spåret av mina närmaste. Det är nästan helt isfritt nu, bara ett större isparti kvar som lätt går att springa förbi.
Hammarbyrundan har offrats för ett husbygge vid Finn Malmgrens väg. Det går att ta sig runt det, även om det inte är så roligt (men särskilt rolig var Hammarbyrundan inte innan heller).
Kärrtorpsspåret brukade alltid var översvämmat närmast Kärrtorps IP så här års. När IP byggdes ut förra året blev det ny sträckning och ny dränering, så nu är det bara lite blött däromkring.
Hellasgårdens elljusspår är helt isfritt. Den här veckan har man fyllt på med sand på den del av spåret som ligger lägst och närmast Källtorpssjön.
Hellasgårdens gula spår är också löpbart, även om det ligger kvar ganska mycket is i ett parti nära Söderbysjön, ungefär en kilometer från Hellasgården.
Hellasgårdens gröna spår, delen utöver det som är gemensamt med gula spåret, har jag ännu inte hunnit springa i år. Jag återkommer med besked om ingen annan hinner före.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar