179

Lite senare än önskvärt satt jag på bussen mot Älta. Klockan var nästan 15 när jag var framme vid Sörmlandsleden, drack ett par klunkar vatten och packade ner överdragskläderna i ryggsäcken.

Om man har ont om tid är det säkrast att springa etapp 1 från det här hållet. Annars finns alltid risken att man fortsätter på nästa etapp...

Det här är den del av Sörmlandsleden jag känner bäst. Tillräckligt väl för att inte springa fel där det är lite lurigt, men inte så väl att jag blir uttråkad. Det är ganska tuff löpning i ungefär sex av åtta kilometer, men det är värt varenda steg. Även en varm och solig dag skyddas man av träden mest hela tiden, och de sjöar man passerar är vackra inslag i löpningen och utmärkta badplatser på sommaren.

När man passerat Björkhagens golfklubb (trevligt ställe att fika på) är det grusväg för hela slanten till Sörmlandsledens startpunkt i Björkhagen. Enligt min mening i tjåligaste laget, men från ”rätt” håll blir det ju att gradvis lämna civilisationen bakom sig.

Idag sprang jag ända fram till tunnelbanan, för av någon anledning är Sörmlandsledens startskylt borta. En vandringsled på hundra mil, men ingen information vid startpunkten. Jag stannade klockan på 49 minuter och 50 sekunder.