4

Inte så långt efter att jag började springa en massa lopp började jag irritera mig på siffran 4. Jag sprang milen på fyrtio-nånting minuter, halvmaran på en-och-fyrtio-nånting, och första maran 2004 tog mig över fyra timmar att fullfölja. Redan året efter klarade jag sub4 på Stockholm Marathon, men fyran har envist fortsatt att förfölja mig genom åren.

4.23.43	Stockholm Marathon 2004
3.57.26	Stockholm Marathon 2005
3.49.02	Stockholm Marathon 2006
3.48.32	NYC Marathon 2006
4.19.18	Stockholm Marathon 2007
3.45.21	Stockholm Marathon 2008
3.54.54	Stockholm Marathon 2009
3.24.33	Stockholm Marathon 2010

Att göra halvmaran under 1:40 visade sig i mitt fall vara betydligt enklare än att klara maran under 3:40. Det svåraste var förstås sub40 på milen. Jag trodde faktiskt att den fyran skulle hålla mig följe för all framtid. För mindre än två månader sedan fick jag ändå bort den med 39:59 på Kistaloppet – och sedan lyckades jag hålla den borta med 38:58 på Hässelbyloppet (som jag nästan alltid sprungit på 44 minuter).

Nu är det mindre än 4 dygn kvar till min målgång i New York City Marathon. Jag skulle verkligen uppskatta en sluttid utan fyror (utan att för den skull behöva gå över 5 timmar). Tro nu inte att jag är missnöjd med mitt senaste resultat i Stockholm Marathon bara för att en fyra finns med bland siffrorna i sluttiden! Om jag går under 3:30 på söndag så är jag nöjd med vilken tid som helst.

I morse skulle jag möta Erik och Fredrik kl 08:00 för en lätt jogg i Central Park. Jag var tyvärr sen efter ett misstag i tunnelbanan och en improviserad 20 minuters språngmarsch, men de väntade på mig med en förlåtande attityd. Från 89:e gatan följde vi de flaggor som markerar maratonbanan.

Till skillnad från när jag sprang Poland Spring Marathon Kickoff i söndags sprang vi nu precis som vi kommer att göra på söndag – ut ur parken på 59:e gatan och tillbaka in i parken igen vid Columbus Circle. Det är nog tidigast här jag kommer att lägga in en spurt om jag har krafter kvar efter drygt 4 mil. Idag joggade vi förbi tomma läktare. Four days ropade en mötande man när vi just inbillat oss att det bara var några meter kvar till mållinjen.

Temperaturen var småkyliga 40F (4 grader Celsius) när klockan var 08:40 och jag gåendes tog mig till tunnelbanan vid Columbus Circle. Jag har fortfarande den där förväntansfulla lyckokänslan varenda gång jag är i den här delen av parken.

5

En av mina avsikter med att skriva den här bloggen var att erbjuda en enkel guide till New York City Marathon, till exempel genom att tipsa om vilka sätt det finns att skaffa en plats, samt visa hur billigt man kan komma undan om man tycker det är för dyrt att köpa en paketresa. Med lite tålamod och förkunskaper går det att hålla sig inom vad jag själv tycker är rimliga gränser.

För ett tag sedan redovisade jag de kostnader jag haft för löpningen under året. Då tog jag inte med New York alls i beräkningen. Dels för att det då inte var helt klart vad allt skulle komma att kosta, men också för att jag ville göra en separat summering av NYC Marathon och relaterade kostnader. Nu tror jag att jag kan ge en hyfsat riktig bild av hur kronor och dollar har spenderats.

Anmälningsavgift och andra kostnader	1458,82
Medlemskap i NYRR ($40)	296,92
New York City Marathon ($149)	1081,78
Lotteri 2010 ($11)	80,12
Andra lopp i New York	395,43
Poland Spring Marathon Kickoff ($18)	122,72
NYRR 5 ($40)	272,71
Resa och boende	9112,60
Flyg Stockholm - New York, tur och retur	3898
Privat rum (15 nätter à $50)	5063,06
Flygbuss Newark - New York ($15)	100,92
Tunnelbana+AirTrain JFK ($2,25+$5)	50,62
Totalt	10966,85

Mitt sätt att få en startplats i NYC Marathon var att delta i lotteriet. Det har jag gjort varje år sedan jag sprang loppet 2006, och efter tre nitlotter 2007-2009 var jag garanterad en plats i år. Egentligen borde jag tagit med samtliga lotteriavgifter i uträkning ovan, men jag saknar exakta uppgifter om beloppen. Jag skulle tro att det handlar om ungefär 250 kronor till. Det är den enda utgiften jag inte har kunnat påverka.

Den första specialaren var att teckna medlemskap i New York Road Runners. Jag angav en amerikansk adress c/o min vän i New York, vilket innebar en lägre anmälningsavgift när det var dags att betala för NYC Marathon. Sedan blev det förstås något strul vid registreringen så att jag fick betala för ännu ett lotteri, men det kanske inte är så mycket att bråka om.

Flygresan var en av de stora variablerna. Jag har ganska mycket is i magen när det gäller att vänta in ett bra pris, och jag vet ungefär vad som är ett bra pris för en flygbiljett. Ibland ser man erbjudanden om ”billiga” flygresor till New York med priser från 5000 kronor eller mer, men ett mer rimligt pris är enligt min mening runt 4000. I slutet av augusti låg priserna på rätt sida om gränsen på de datum jag ville resa. Jag flög med KLM/Delta och köpte flygresan av Travelstart.

Boendet är den andra stora variabeln. Det kan lätt bli den största utgiften – men också den minsta! Min ursprungliga plan för den här resan vara att kombinera gratis boende hos min vän med några få hotellnätter på västra sidan av Central Park i samband med loppet. Det var osäkert och struligt i det längsta innan min flickvän och jag råkade höra talas om ett rum vi kunde hyra. Det kändes som ett bättre alternativ än andra privata rum jag kollat på nätet.

Allt som allt hamnar slutsumman på ungefär 11 000 kronor. Om man jämför med de billigaste paketresorna så tror jag man kan kalla det halva priset. De pengar jag gör av med i New York ser jag inte som ytterligare utgifter, snarare som besparingar eller ett sätt att tjäna in ovanstående utgifter. Min plan är att köpa skor, kläder och prylar som skulle kostat tusentals kronor mer om jag köpt dem hemma.

---

Uppdatering: Jag fick inte av misstag betala för ett extra lotteri. De elva dollarna är inte en lotteriavgift, utan en administrativ avgift som alla sökande får betala.

6

Man kan undra vad jag gör i New York så lång tid innan Det Stora Loppet. Inte mycket är det enkla svaret. Och det är väl egentligen en rätt god anledning till att vara här redan nu. Fokus ligger på förberedelser och vila utan vardagliga måsten. Förutom att äta och sånt.

Idag letade jag mig in på en liten italiensk restaurang (i den meningen att de serverade pasta, större delen av personalstyrkan var mexikaner). Det var långt efter lunchtid, så det var inte många gäster och ingen vidare service, men maten var okej.

Rigatoni med bönor, broccoli och köttbullar. Vatten, inte alkohol.

Medan jag åt anlände en småbarnsfamilj. Redan innan de kommit innanför dörren misstänkte jag att de var svenskar, och det visade sig också stämma. Varför är det så lätt att se sådant? Jag vet inte hur jag gör, men jag känner igen mina landsmän hela tiden. Av någon anledning tror jag att alla är här för maran, men efter ett tag avskrev jag föräldrarna som löpare. Jag drack mitt kaffe och gick utan att hälsa.

Ett par timmar senare blev det återhämtningsjogg. Det blir mycket trafikljus inne i stan, men jag behövde bara stanna helt vid ett par stycken av de ungefär 30 jag passerade. Jag sprang upp till Central Park och förbi de tomma åskådarläktarna de byggt upp vid NYC Marathons mål. Jag känner mig lite förväntansfull.

Efter att ha sprungit tillbaka till parkens sydvästra hörn tog jag tunnelbanan hem. Det blev ungefär 4,4 kilometer på 24 minuter, plus en liten rusning mellan Madison Square Garden och det gamla posthuset på åttonde avenyn. Det kändes fint.

7

Mina meriter räckte till att få starta i den främsta gruppen i Poland Spring Marathon Kickoff. Efter att ha lämnat min klädpåse och sprungit upp lite värme vid sidan av, ställde jag mig hyfsat långt fram i fållan avsedd för det första tusentalet löpare. Olika representanter från arrangerande New York Road Runners informerade lite om loppet och annat smått och gott inför maran, sedan sjöng en kvinna den amerikanska nationalsången innan hon själv ställde sig bland de startande.

Jag tror att jag kan se mig själv på bilden, men jag är inte säker.

En gastuta fick markera starten vid loppet i Central Park i morse. Det var lite trångt den första biten, men snart gick det att hitta luckor på den breda banan. Jag fick för mig att det gick ganska långsamt framför mig eftersom jag såg bilen i täten ganska nära. Min egen klocka visade 6:13 vid markeringen för Mile 1. Placeringsmässigt hände det inte så mycket efter den här första femtedelen.

Det är verkligen fint att springa i Central Park. Tyvärr låg fokus mest på löpningen som kändes mer ansträngande än under Hässelbyloppet. Jag var inte lika säker på att jag skulle orka hålla tempot hela vägen, och det gjorde lite ont redan halvvägs. Men jag bet ihop, och de följande mellantiderna hamnade ungefär där de skulle: 6:10, 6:29, 6:17.

Det var en hel del motionärer som sprang i parken utan att vara med i loppet. En av dem hade Stockholm Marathons finisher-tröja från 2008, men han reagerade inte när jag ropade åt honom. Lite av maratonruttens sista delar ingick i dagens lopp, och jag försökte föreställa mig hur det kommer att kännas att springa samma väg nästa söndag.

Med ungefär en kilometer kvar fick jag sällskap av en stönare. Det lät som att han hade fruktansvärt ont, men han höll ett aningen högre tempo som jag hade svårt att matcha. Det blev inte mycket till spurt, men jag försökte hålla god fart hela vägen in i mål. Sista engelska milen sprang jag på 6:14.

I målområdet delades det ut vattenflaskor från Poland Spring, samt bagels och äpplen. I sponsortältet hittade jag också ett stretchband med sponsorns logga. Jag satte mig och pustade ut i det värmande solskenet en liten stund – och lyssnade på coverbandet som stod på en liten scen några meter bort – innan jag såg att det fanns ett plank med utskrivna resultatlistor. Min officiella sluttid blev 31:20, placeringen 75 totalt och 72 bland herrarna.

Jag tycker att jag fegade lite när jag satte upp ett mål på <32 minuter, men jag får ändå säga att jag är nöjd med mitt resultat. Fast det skulle nog inte vara omöjligt att pressa sig under 30 minuter någon gång i framtiden.

---

Uppdatering: Resultatlistan har justerats och jag har ändrat i texten. Den nya officiella tiden stämmer bättre med min egen klocka. Det kommer fler och roligare bilder snart!

---

Uppdatering: Fler bilder!

8

Imorgon är det Poland Spring Marathon Kickoff, officiell start på Race Week. Det känns inte riktigt som att jag är i bästa form för att springa ett snabbt lopp. Jag har varit väldigt trött efter resan, haft förkylningskänningar och en allmän kroppslig krasslighet. Men vilket lopp har inte föregåtts av sådana känslor?

Nästa fredag är jag anmäld till ännu ett lopp på fem engelska mil i Central Park, NYRR 5. Då ska jag bara ta det lugnt, njuta av en fin löptur och förhoppningsvis känna att allt är på topp. Jag fick nyss reda på att ett extra plus med deltagandet är utlottningen av fem startplatser till nästa års NYC Marathon! Jo, det vore något...

Så här ser schemat ut för slutet av den här veckan och nästa:

Söndag: Poland Spring Marathon Kickoff, ett lopp på 5 engelska mil i Central Park. Planen är att ge allt och få en sluttid strax över halvtimmen!

Måndag: Stillsamma turistaktiviteter på stumma ben, kanske en försiktig återhämtningsjogg.

Tisdag: Rundtur till olika sportbutiker för koll av priser och eventuell utprovning av (lättvikts?)skor på löpband. På kvällen festivalvisas en väns kortfilm i Tribeca, vilket jag förmodligen kommer att ha en biljett till.

Onsdag: Lugn löpning på något trevligt ställe – kanske i Brooklyn?

Torsdag: Startlappsuthämtning på NYC Marathons Health and Fitness Expo. Troligen blir det även en hel del shopping här.

Fredag: NYRR 5, ett lopp på 5 engelska mil i Central Park. Deltagande utan tidsanspråk. Sista riktiga löpningen innan maran. A walk in the park, helt enkelt.

Lördag: Continental Airlines International Friendship run, en fyrakilometers morgonjogg från FN-skrapan till Central Park med efterföljande frukost. På kvällen kommer min flickvän till New York!

Söndag: New York City Marathon. 

And that's all there is.

9

Det kändes lite småförkylt när jag vaknade i morse. Jag sköt upp den planerade förmiddagsjoggen, gick och handlade mat och åt en sen frukost. Lite senare tog jag mig upp till Central Park och till New York Road Runners oansenliga lilla kontor för att hämta prylarna till Poland Spring Marathon Kickoff, söndagens lopp på fem engelska mil.

Jag kom tio minuter innan startlappsutdelningen skulle börja. Stället var Halloween-pyntat med spindelnät överallt, receptionisten var utklädd, och i rummet på andra våningen där man hämtar startlappen stod det ett tiotal förväntansfulla volontärer bakom borden och bara väntade när jag klev in i rummet. Jag såg väl lite häpen ut, för alla brast ut i skratt.

 På söndag blir det varken bomullströja eller Herreys-skor.

Man fick en tröja med tryck också. På ryggsidan är det ett skoavtryck. Tidtagningen sköts med en D-tag, precis som på NYC Marathon nästa söndag. Det blir ett bra genrep!

Nyss var jag ute på en lugn jogg på Manhattan i drygt en timme. På tillbakavägen sprang jag på den nyanlagda parken High Line som inte hade öppnat när jag var i krokarna senast. Det var fint, men inte så löpvänligt mitt på dagen. Nu ska jag duscha innan jag ger mig iväg på filmpremiär med efterföljande mingelfest.

The Kids Grow Up. Premiär ikväll.

10

Halv sju i morse gick jag hemifrån. Direktflyg är en lyx jag inte hade på utresan, så det tog drygt 19 timmar att nå 30:e gatan. Bättre än att åka båt, som någon sa. SL hela vägen till Arlanda, mellanlandning i Amsterdam (drack två Heineken på planet), lång väntan på Newark för att få lämna fingeravtrycken, flygbuss till Manhattan och en promenad ett dussin kvarter. Det är varmt som en sommarkväll.

Do you want me to take your picture? frågade en kille.

Jag hyr ett litet rum (knappt större än en klädkammare) i en studio apartment med en massa replokaler runt om. När min flickvän kommer hit byter vi till ett större rum, men med samma bakgrundsljud. Det blir kanske lite svårt att sova den närmaste tiden.

Här är det fortfarande torsdag. Jag har ett par timmar på mig att somna innan det blir fredag. Det ska nog gå bra.