#328: Tre år sedan mitt senaste lopp på Gotland

För tre år sedan sprang jag Viruddenloppet för tredje gången. Jag har inte sprungit loppet sedan dess, men det är inte omöjligt att jag återvänder till När något år i framtiden. Jag har vänner som brukar åka dit, som är där nu, som kanske till och med kommer att delta i årets lopp 27 juli. Det är samma vänner som jag brukade åka till i Oslo när jag sprang Sentrumsløpet tolv år i följd. Ah, the memories.

Jag med nummer 343 på en officiell bild lånad från Viruddenloppet 2014...

... året då en get bestämde sig för att ansluta till löparna – hela vägen in i mål.

#117: Viruddenloppet får vänta

Om en vecka är det Viruddenloppet på Gotland. Jag har sprungit loppet tre gånger och jag gillar det! Förmodligen kommer jag att springa loppet igen om jag får tillfälle. I år tvingas jag avstå för att jag jobbar. Inte just den dagen, men alla andra dagar nästa vecka. Man åker inte till Gotland över dagen.

I ärlighetens namn behöver jag inte heller pressa in fler tiokilometerslopp i år eftersom det ändå blir några stycken. Sub 40 gjorde jag dessutom på det första av dem, redan i april. Men visst känns det lite tomt utan något lopp i juli. Och Gotland är ju så fint också. Kanske nästa år igen.

#95: Tillbakablick på Viruddenloppet 2013

Den här lilla filmen från Viruddenloppet 2013 kan jag inte minnas att jag har sett förut. Jag kollade efter mig själv, men sedan såg jag istället någon annan som kollade efter mig. Jag tyckte det var passande med tanke på vad för dag som just passerat (vilket mina närmaste vet).

106: Mitt resultat på Viruddenloppet

Tredje milloppet i år, några sekunder bättre för varje lopp. På Viruddenloppet innebar det 40:28 och nittonde plats. Mer utförlig rapport när vi nått fastlandet.

Bild lånad med tillstånd från Viruddenloppet.

108: Löpturné på Gotland

Det skulle vara kul att åka till Gotland och på kort tid springa tre lopp eller så. En liten turné runt Gotland. Loppens arrangörer skulle kunna slå sig ihop och erbjuda ”Gotlands-touren” eller något liknande, precis som de fyra loppen i Nacka-touren.

Jag har åkt till Gotland för att springa Viruddenloppet, för tredje gången på fyra år. Vi var på ön i tid för Jungfruloppet också, men jag motstod frestelsen.

Det har varit ganska dåligt med löpning den här veckan, bara knappt 8 kilometer igår längs kusten där vi slagit upp tältet. Det kändes nästan improviserat; iklädd enbart badshorts och mina gamla, slitna Asics DS Trainers (som jag sprungit 8 maratonlopp med och egentligen inte använder för löpning längre). Med det fina vädret är det fint att kunna avsluta löpningen i havet.

Nu har vi tagit oss till När och väntar på en sen lunch på golfklubben. Ikväll kl 19:30 är det start i Viruddenloppet, och då får vi se om årets fina form står sig.

149: Tillbaka till När

Plötsligt fick jag en plats i årets upplaga av Viruddenloppet, ett lopp i När på Gotland. Jag har tidigare sprungit Viruddenloppet 2011 och 2013, båda gångerna på 41 minuter och nånting.

Våra hittills diffusa planer för julisemestern konkretiserades därmed. Båtresor bokades igår, nu återstår bara att fixa en bil som motsvarar vad vi bokat biljetter för.

Det ser ut att bli rekordmånga lopp på distansen 10 kilometer för mig i år. Man lär ju bli bra på det man gör mycket, så det ska bli kul att se vad som händer med mitt årsbästa som ju är under 41 minuter sedan premiären i Oslo i slutet av april.

Milen (118 dagar)

För mer än två år sedan brukade jag säga att jag tyckte att milen var för kort. Jag hade tröttnat lite på distansen eftersom jag var tvungen att springa på max under hela loppet för att kunna fortsätta att springa på nytt personbästa.

Jag fortsatte förstås att springa de millopp jag alltid springer, Sentrumsløpet på våren och Midnattsloppet i slutet av sommaren. Sedan anmälde jag mig för skojs skull till det nystartade Kistaloppet och sprang sub 40 med minsta möjliga marginal. Jag kunde nästan inte tro på det själv, så jag anmälde mig till Hässelbyloppet och kapade ytterligare en minut och en sekund.

Milen 2010
Sentrumsløpet 41:10
Midnattsloppet 42:48
Kistaloppet 39:59
Hässelbyloppet 38:58

Året efter började på samma sätt som året innan. Nu var jag lite mer intresserad av distansen, men utöver en överraskande bra tid på Midnattsloppet så var det 41-minutersresultat överlag. På Kistaloppet var jag inte ens i närheten av sub 40.

Milen 2011
Sentrumsløpet 41:09
Viruddenloppet 41:43
Midnattsloppet 40:03
Kistaloppet 41:10
Sicklaloppet 40:47
Hellasloppet 42:36

Jag kan inte påstå att jag gjort något speciellt för att prestera bättre i år, men mina milresultat har varit stabila och visar en intressant trend.

Milen 2012
Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21

Frågan är nu om jag ska hoppa över Hellasloppet och istället springa Hässelbyloppet. Ja, det är faktiskt lite lockande.

Viruddenloppet 2011

Vi var i När i god tid inför Viruddenloppet. Det regnade, så det var inget som lockade mer än att sitta still i våra vänners stuga några kilometer från När. Sedan blev det ändå lite stressigt när jag skulle byta om och springa ut till bilen där Per väntade med motorn igång. Femkilometersloppet pågick redan, men vi kom utan problem fram till idrottsplatsen, där vi snabbt hittade min norske vän Pers två svenska bröder.

Det mesta av tiden fram till start stod vi och tryckte i omklädningsrummet. Det var för blött och för kallt att vänta ute. Strax innan start tilltog regnet så att det regnade mer än någon gång tidigare under dagen. Precis innan start fick vi höra att kilometerskyltarna förmodligen regnat bort eller förstörts, och precis efter start kom jag ihåg att jag fortfarande inte ställt tillbaka min klocka till auto-lap.

Jag hade stått ganska långt fram vid starten och bevakade min plats väl under inledningen av loppet. Jag undvek att springa i djupa vattenpölar och vattenfyllda hjulspår, halkade inte på gräspartierna trots att de blev allt kladdigare för varje passering. Efter tre kilometer hade jag sprungit om tre personer, efter fyra var det fyra utan att jag själv blivit omsprungen.

Framsidan av tröjan kändes som en planka av allt vatten. Även skorna samlade på sig en hel del tyngd utöver de vanliga tvåhundra grammen. Men kroppen kändes bra. Inget gjorde ont och andningen var obekymrad. Jag fungerar bra i regn och kyla. Synd bara att underlaget blir så tråkigt, utsikten så grå och publiken så fåtalig.

Halva loppet tog mig ungefär 21 minuter. Nu hade jag en bit fram till en kille med blå tröja som i sin tur hunnit ikapp två andra killar. Jag var inte riktigt beredd att springa om dem än eftersom jag var rädd att åtminstone den blå tröjan snart skulle passera mig igen. Efter att ha närmat mig ett tag sprang jag ändå om. Blåtröjan lät mig dra uppåt en kilometer i regn och blåst innan han återtog platsen framför mig.

Efter tre fjärdedelar av loppet såg jag min flickvän och Pers äldsta dotter stå och skydda sig från regnet så gott det gick. När jag passerat hörde jag min flickvän ropa att vi skulle sova hos moster H, vilket var de bästa nyheterna jag kunde fått under loppet. Att sova i tält eller i bilen kändes som allt sämre alternativ, även om jag gärna hade stannat i När istället för att tvingas köra några mil.

När jag kunde se långt fram räknade jag fem eller sex personer som jag kanske skulle komma ikapp om de slog av på takten. Bakom mig tror jag att det var glesare, men en röd tröja kom närmare och närmare. Mot slutet av loppet var jag rädd att han skulle springa om mig. Jag ökade med några hundra meter kvar men det gjorde han också. När jag nådde gräsplanen sprang jag så fort jag bara kunde med rödtröjans flås i nacken.

Det blev en riktig spurtstrid — som jag vann! Det är lite synd att det inte finns några bilder från (upp)loppet. Arrangören meddelade att den planerade fotograferingen fick ställas in på grund av det dåliga vädret. Jag och rödtröjan kramade om varandra efter målgång. Vi var båda glada över att ha sporrats till att ge lite extra. Jag såg att han hade nummer 362 och därmed var ett nummer efter mig både i startlistan och resultatlistan (om det inte vore för att han inte fått någon tid i resultatlistan, vilket kanske korrigeras så småningom). Min tid blev 41:43.

I goodie-bagen låg en Vitamin Well, en kexchoklad och ett gammalt nummer av Runner's World. Jag tror det var olika tidningar i påsarna — jag fick i vilket fall den från årsskiftet som sammanfattade höstens NYC Marathon. Det kändes bra, men annars hade gärna fått den tidning som innehåller 4:30-Staffans artikel som jag fortfarande inte har läst.

Ingen sa något om att jag vunnit ett extra pris när jag hämtade påsen, men en stund senare gick jag tillbaka och fick en pocketbok för att mitt startnummer slutade på en etta. Det var Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, en bok som både min sambo och jag är intresserade av att läsa. Jag kramade hårt runt plastpåsen för att inte boken skulle förstöras av regnet.

Sedan var det roliga slut. När Per och hans båda bröder tagit sig i mål duschade jag av mig smutsen och köpte en varmkorv innan vi lämnade en ganska folktom idrottsplats. Gotlandssemestern fortsatte på annan ort, men jag kan tänka mig att återvända till När för att springa Viruddenloppet igen. Förhoppningsvis en vacker sommarkväll.

Gotlandssemester — med lopp i När!

Redan förra sommaren ville jag springa ett lopp på Gotland. Då blev det tyvärr ingen resa, men nu är vi där resten av veckan! Under våren hade jag turen att vinna en startplats i Viruddenloppet, så det enda som kostar något är båt, hyrbil och boende — runt 4000 kr att dela på två (inklusive taxi igår morse eftersom vi inte lyckades hinna med första tunnelbanan kl 05:06).

Det blir alltså ett tiokilometerslopp imorgon. Jag kommer inte att kunna pressa fram någon rekordtid, men jag kommer förhoppningsvis att ha roligt när jag försöker hålla jämna steg med min norske kompis Per. Han har ett lägre startnummer än jag eftersom fördelningen är gjord på efternamn i bokstavsordning. Vem av oss som står med lägst nummer i resultatlistan återstår att se.

Första natten på Gotland har vi sovit i tält, men inatt kommer vi att bo på vandrarhem. Det är ett lite säkrare sätt att få tillräckligt med sömn innan loppet. Nu ligger vandrarhemmet ovanpå en vinfabrik, så det finns en viss risk att det blir vinprovning imorgon eftermiddag innan vi åker vidare till När.