Jag tog mig an att springa tre maratonlopp i år. Barcelona, Stockholm och Berlin. Delvis för att det var lopp jag verkligen ville springa, delvis för att jag verkligen ville kvalificera mig till Boston Marathon. Jag lyckades inte nå min kvalificeringstid vid något av loppen. Inget av loppen kan heller beskrivas som en njutningsfull upplevelse.
Jag skulle vilja hävda att det är mitt sämsta maratonår på tio år. Det har fått mig att se på löpningen på ett helt annat sätt. Jag har tänkt på hur det skulle vara att sluta springa. Jag har också funderat på vad jag behöver göra för att hitta tillbaka till god form. För tillfället har jag inget inplanerat innan Stockholm Marathon om åtta månader. Gott om tid oavsett vad det blir.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSåg ditt inlägg på Jogg. Ge inte upp! Kvalgränsen för Boston höjs med 5 minuter för varje 5 årsintervall. Nästa år går du upp en åldersklass och kvalgränsen blir 5 minuter högre för dig. Jag satsade järnet på Frankfurt marathon 2011 och kvalade då in till Boston 2013. Vi har ganska exakt samma pers på milen och uppåt, du och jag, så det är klart att du kan fixa det på en snabb (Frankfurt) bana nästa år. Ge inte upp!
SvaraRaderaBåde inför 2016 och 2017 klarade jag min kvalificeringsgräns som då var 3:15. Jag hade tyvärr inte tillräcklig marginal för att knipa en startplats. Eftersom jag kommer att vara 45 år vid Boston Marathon 2018 så är min kvalificeringsgräns nu generösa 3:25, alltså 10 minuter mer. I år har jag dock inte varit i närheten av den tiden. Jag tänker att jag fortfarande borde kunna springa ett maraton så snabbt, så jag ger inte upp ännu.
Radera