Det är inte många långpass i träningskalendern inför Berlin Marathon. Med tre veckor kvar kommer det inte att bli så många fler heller.
Idag gav jag mig ut med avsikt att springa ett långpass med förbehåll för att jag skulle få så ont att jag skulle få avbryta längs vägen. Därför hade jag med mig SL-kortet i löparryggsäcken. I denna installerade jag dessutom för första gången ett nyinköpt vätskesystem. Jag har tidigare inte varit intresserad av att använda ett sådant utan alltid bara haft med mig en vattenflaska på långpassen.
Vädret var helt perfekt för att springa långt. Mulet, svalt och lite blåsigt. Att hålla ett lågt tempo som brukade vara så svårt kommer nu helt naturligt. Jag bestämde mig tidigt vart jag ville springa de första kilometrarna, och sedan var det bara att fundera över hur jag skulle fortsätta för att få ihop tillräckligt lång sträcka. Att hålla mig nära kollektivtrafiken var inget jag brydde mig om eftersom jag inte kände av några fysiska besvär.
Jag drack lite då och då ur munstycket som annars sitter fast med ett magnetfäste på bröstbandet. De enda problemen som uppstod var att jag var tvungen att ta en kisspaus efter en timme och en kvart och att det vid ett senare tillfälle rann vatten ur slangen när jag böjde mig fram för att knyta skosnöret eftersom jag lämnat munstycket öppet.
På eftermiddagen och kvällen hade jag ont i höger knä i samband med några tyngre lyft och att jag bar tungt uppför trappan, men i övrigt har det inte varit någon fara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar