När jag springer hem från jobbet väljer jag närmaste vägen, inte den mest natursköna. Visserligen är det fint vid Riddarholmen, men där följer jag inte kajen längs med vattnet utan den rakare vägen längs spårtrafiken. Därför blir det också en del trappor, vilket känns i mitt dåliga knä.
Idag undrade jag hur det ska gå på Berlin Marathon när jag på en kort löptur inte springer snabbare än femminuterstempo. Klarar jag verkligen att hålla ett högre snittempo på en sex gånger så lång sträcka? Jag tvivlade inför Midnattsloppet också, men då klarade jag åtminstone bitvis att hålla fyraminuterstempo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar