Så gick en hel kalendervecka utan att jag har sprungit. Det har inte hänt sedan december. Jag hade inga planer för dagen utom att just springa, men dagen fylldes med annat på bästa sätt utan att jag tänkte på att springandet gick om intet.
Den här månaden har jag sprungit mindre än vad jag borde göra på en vecka, och nu är det bara en månad kvar till Stockholm Marathon. Det är klart att jag är orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar