Jag provsprang de återfunna maratonskorna idag. Bara att kliva i dem kändes som att komma hem. De var lätta och fina att springa i också. Jag stack iväg utan att ha någon annan plan än att hålla mig på asfalt. Möjligen kunde jag tänka mig något varv på löparbana, men jag sprang förbi Hammarby IP utan att springa in.
Istället beslutade jag mig för att springa gång- och cykelvägen längs Hammarbyskogen hela vägen ner och sedan springa hem samma väg, fast snabbare. Totalt blev det en sträcka på 3,5 kilometer och andra halvan gick nästan en minut snabbare än första halvan. Kort och progressivt, som jag brukar inför större lopp.
Nu ikväll känns det lite i benen, vilket har sin förklaring i att jag tydligen sprang i strax över fyraminuterstempo på tillbakavägen. Skönt att det spritter i benen – eller var det bara skorna som var glada att äntligen få komma ut? Hoppas bara att det finns uthållighet också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar