Som jag skrivit tidigare så har jag tappat bort de skor som jag haft för avsikt att använda vid Stockholm Marathon på lördag. Det är mina minst använda skor, en investering på omkring en tusenlapp som jag inte är beredd att göra igen den här veckan. Oron hann idag växa till något som liknade ångest.
Jag hade satt mitt hopp till en låda i källarförrådet. I förmiddags gick jag ner och plockade fram den. Jag plockade med en del andra lådor innan jag vågade kolla i skolådan. Dessvärre bestod innehållet bara av gamla skor och ett par boots jag inte använt på flera år.
Tyvärr lämnade det mig bara med en mental bild av hur jag dumpade en del skor i en insamling för Human Bridge för en tid sedan. Jag tog ännu en titt i skoskåpet i hallen som jag redan hade uteslutit. Den här gången hittade jag innersulorna till de förlorade skorna och det andra paret som jag använder oftast.
 |
| Det sista som återstår? |
Human Bridge alltså. Var kunde jag annars ha lagt skorna? Skostället nedanför hatthyllan stod de ju inte heller i. Men plötsligt såg jag skopåsen på en krok intill vägen bakom alla jackor. Tänk gatlyktan i Narnia på andra sidan rockarna i garderoben. Kunde det vara? Det var det!
 |
| Inköpta i Chicago, inplanerade för Stockholm på lördag. |
Nu känner jag mig betydligt mer harmonisk. Förhoppningsvis kommer jag att springa min hititlls snabbaste mara med dessa skor på lördag. Och sedan får skorna följa med till Berlin i september.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar