söndag 6 februari 2011

Mitja Marató de Barcelona 2011

Min främsta anledning till att springa en halvmara i Barcelona sista helgen i januari var faktiskt inte att direktkvalificera mig till New York City Marathon 2011. Visserligen vill jag gärna springa i New York igen redan i höst, men jag har ännu inte en tid under 1:23 i benen. Nej, loppet var främst en ursäkt att få en helg med min flickvän i vårt älskade Barcelona, min julklapp till oss båda.

Det blev en långhelg, tidig fredag till sen måndag, med lågprisflyg och tre nätter i en hyrd minilägenhet bara sex minuters gångväg från loppets start- och målområde. Redan på fredagen gick vi för att hämta ut min startlapp, och jag fick då också en halvliters Sprite och en kortärmad skrikgrön tröja. Det är nu den minsta funktionströja jag äger, vilket förklaras av att de slagit ihop XS och S till en storlek.

Eftersom jag inte hade några större förväntningar på min prestation i söndagens lopp tillät jag mig både alkohol på fredagen och långa turistpromenader på lördagen. Söndag morgon kände jag mig ändå i god form sånär som på en öm högervad. Vädret var lite blött och kyligt, så jag klädde av mig till shorts och kortärmat och ställde mig i startfållan med bara några minuter till godo.

Min flickvän filmade löparna som startade framför mig.

Jag höll mig till vänster i trängseln för att få en skymt av min flickvän. Trots breda gator var det ganska trångt i några kilometer till. Högervaden kändes lite vid 2-3 kilometer, men i övrigt fanns inget som irriterade. Kilometermarkeringarna verkade stå där de skulle, och jag försökte hålla en snittfart under 4:10 per kilometer. De bjöd dricka i plastflaskor efter 5 kilometer, men jag höll mig undan.

Efter 8 kilometer började det regna, och en kilometer senare öste det ner. Jag log och drog in den friska luften genom näsan. Jag vet att lite regn bara brukar gynna mig, samtidigt som det inte är kul med tunga och kalla kläder. Även vid 10 kilometer undvek jag vätskekontrollen.

På den trettonde kilometern såg jag en Hässelby-rygg som visade sig tillhöra Ingmarie. Jag hälsade, och Ingmarie berättade att hon siktade under 1:44 för att kvalificera sig till NYC Marathon i höst. Jag svarade att jag nog behöver ett par år till innan jag klarar min egen kvalificeringsgräns. Efter att ha sprungit parallellt en liten stund önskade vi varandra lycka till. Ingmarie gjorde en fin tid och har också skrivit en sammanfattning av sin Barcelonaupplevelse.

I nästa högerkurva sprang jag över ett trottoarhörn och förlorade fotfästet på de regnblöta stenplattorna. Högerfoten gled en decimeter åt vänster, men jag förblev upprätt och höll mig sedan på asfalten under resten av loppet. Vid något tillfälle slutade det regna, men jag märkte inte när. Nu hägrade ett nytt personbästa, och från 17 km försökte jag att ligga strax över fyraminuterstempo.

Vid det här laget hade jag blivit bortskämd av den flacka banan och var orolig att minsta lilla backe skulle sinka mig. De små backar som faktiskt kom var dock helt obetydliga. Loppet går inte ända nere vid stranden utan på vägen ovanför. Jag visste inte riktigt var jag skulle se min flickvän, men hon stod två kurvor från upploppet med en kamera i vardera hand.

Målkänningar och dubbelhandsslängkyss åt fotografen.

På raksträckan in mot mål såg jag en spurtstrid på min högra sida, men jag förmådde inte öka min egen fart nämnvärt. Kanske sprang jag redan på toppen av min förmåga – jag vet i vilket fall att jag mot slutet tänkte att jag för en gång skull sprungit negativt, snabbare och snabbare under loppets gång. Det syns både i den officiella resultatlistan (med mer bilder och målvideo från Marathon-Photos) och på min egen klockas sparade tider (med karta och höjdkurvor).

Efter målgång fick jag en fin medalj, lite frukt, en flaska vatten och en Powerade. Några minuter senare stretchade jag min väg hemåt, med flickvän i ena handen och en chokladcroissant från ett söndagsöppet bageri i den andra. Klockan var inte ens elva när vi var tillbaka på rummet och förberedde oss för ännu en dag på stan.

Vi tog god tid på oss och stannade ibland i onaturliga ställningar.

Det blev gott om tid över att leva ett gott liv i Barcelona. Vi unnade oss en hel del mat och dryck, och för ovanlighetens skull tappade jag ingen vikt av att ha sprungit långlopp. Både resan och loppet var i alla avseenden en succé, och faktiskt en förhållandevis prisvärd sådan. Loppet kostade bara €20 (183,59 kronor) och resa med anslutningar och boende i tre nätter mindre än fyratusen kronor för oss båda.

På väg hem efter måndagens lunch, en karaff vin inkluderad.

Så sent som förra året låg Barcelonas halvmara i februari. Om loppet går i januari igen nästa år så kommer jag att sikta på 1:23, kvalificeringsgränsen för NYC Marathon. Jag funderar på att bli lite av en researrangör och locka med mig några löparvänner också.

Tröja, startlapp och medalj från Mitja Marató de Barcelona 2011.

11 kommentarer:

  1. Fin berättelse!
    Måste säga att jag blir lite sugen på att springa Barcelona halvmarathon efter att ha läst din berättelse. Loppet verkade vara ett bra lopp och sen är Barcelona en väldigt fin stad. Jag har varit där ett par gånger och trivdes bra.

    Det ser skönt ut med korta byxor. Hur varmt var det?

    MVH

    SvaraRadera
  2. Det var lite småkyligt. Strax under 10 grader tror jag, så ungefär som vi hade det i New York – fast nu var det regn istället för sol. Det klarnade upp lite senare och blev en ganska fin dag.

    SvaraRadera
  3. Jag har Barcelona kvar på "Att besöka-listan" så jag skulle absolut kunna tänka mig att hänga med om det blir fler gånger!

    SvaraRadera
  4. Vad trevligt! Själv känner jag mig mest intresserad av möjligheten att göra en kvalificeringstid i januari, men det var en så bra helg att jag nog kan tänka mig att åka även om loppet arrangeras i februari nästa år.

    SvaraRadera
  5. Härlig berättelse och fantastiskt bra sprunget!

    Du får gärna vara reseledare, boka in mig med Staffan och Lennart så drar vi till Barcelona 2012! Skulle bli en riktig höjdare!

    När ska vi kuta långpass?

    SvaraRadera
  6. Tack Hempa! Jag såg att mile-tiderna inte var lika vackra som kilometertiderna. Hoppas att de som tittar på Garmin-länken också klickar "Visa i Metrisk".

    Visst skulle det vara ett kul gäng för en halvmara i Barcelona? Jag lovar att återkomma med ett förslag på paketresa, Morgan-style.

    Långpass tidigast söndag kväll. Därefter finns det gott vardagskvällar och helger som är obokade.

    SvaraRadera
  7. Hallå! I höstas påbörjade jag en topplista med Sveriges alla hälsobloggar. Nu närmar vi oss 600 st men där är fortfarande en hel del som saknas. Eftersom du skriver om hälsa så vore det kul om du ville vara med :) http://www.halsoartiklar.se/bloggar/

    SvaraRadera
  8. Nästa år ska jag minsann hänga dig i hasorna...Ses i morgon!

    SvaraRadera
  9. Med nuvarande träningsnivå ser det inte ut att bli ett nästa år. Nåja det kanske kan bli ändring på det – förhoppningsvis med start redan imorgon.

    SvaraRadera
  10. Nu får du minsann ta och uppdatera här lite!!! ;-) Bra jobbat i dag!

    SvaraRadera
  11. Nedräkningen tog ju slut i november! Tack för draghjälpen.

    SvaraRadera